Användning av allmän plats

Med allmän plats avses ett område som i en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov. En allmän plats får inte mer än tillfälligtvis upplåtas för en enskild verksamhet. En allmän plats kan till exempel vara en gata, ett torg eller en park.

När kommunen är huvudman för en allmän plats ska användning alltid redovisas. Det finns två skäl till varför användningen ska anges. Dels har allmänheten rätt att få veta vilken miljö planen garanterar och dels behöver planen ge utgångspunkter för beräkning av kostnader för anläggning och drift av den allmänna platsen. De allmänna platsernas standard bör kunna utläsas av planens användningsbestämmelser och av den valda utformningen. De allmänna platsernas standard kan ytterligare preciseras med egenskapsbestämmelser och förtydligas i planbeskrivningen.
(jfr prop. 85/86 sid. 563-564)

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

DPB - BFS 2014:5 - 6.2 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

Om huvudmannaskapet är enskilt får användningen anges vid behov. För att detaljplanen ska vara tydlig är det dock lämpligt att alltid ange användningen av de allmänna platserna.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 8 §

En allmän plats är avsedd endast för den användning som bestämmelserna anger. I användningarna ingår dock även anläggningar och byggnader som behövs för platsens skötsel och bruk eller som är att se som ett naturligt inslag i den bestämda användningen. Det kan handla om en lekplats eller en kiosk på parkmark, busskurer längs en gata eller en grillplats i ett naturområde. Vid tolkningen av vad som ingår i en användningsbestämmelse för allmän plats är det viktigt att beakta syftet med den allmänna platsen, alltså vad den är avsedd för. Detta ska framgå i planbeskrivningen, framförallt i redovisningen av planens syfte, men kan även beskrivas i planbeskrivningens andra delar.

Ägande och ansvar

I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna iordningställs efterhand som detaljplanen byggs ut. Det är också kommunen som ansvarar för den skötsel och det underhåll som krävs i dessa områden.

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 18 §

Plan- och bygglag (2010:900) 6 kap 21 §

I områden med kommunalt huvudmannaskap har kommunen rätt att lösa in den mark som är reglerad som allmän plats. Kommunen är även skyldig att lösa in marken om markägaren begär det.

Plan- och bygglag (2010:900) 5 kap 13 §

Plan- och bygglag (2010:900) 14 kap 14 §

På platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening, oftast bestående av fastighetsägarna inom detaljplanen, som är huvudman och som avgör hur den allmänna platsen ordnas, upplåts och underhålls.

En enskild huvudman har inte motsvarande skyldighet som kommunen att iordningställa den allmänna platsen. Det är den enskilde huvudmannen själv som avgör i vilken takt och på vilket sätt detta ska göras.

Beteckningar

Användning av allmänna platser bör på plankartan betecknas med ord i klartext med versaler, till exempel GATA, TORG eller PARK.

DPB - BFS 2014:5 - 3.1 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

Varje planbestämmelse som används ska ha stöd av och kunna hänvisas till en paragraf i fjärde kapitlet plan- och bygglagen, PBL. Lagstödet för att ange användning av allmänna platser som kommunen är huvudman för är PBL 4 kap 5 § p. 2 och för allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap PBL 4 kap 8 §. Lagstödet för användning av allmän plats bör redovisas i anslutning till planbestämmelserna på detaljplanen.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 5 §

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 8 §

DPB - BFS 2014:5 - 1.1.3 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

Precisering

Om det behövs kan en användningsbestämmelse för allmän plats preciseras. Beteckningen kompletteras då med index i form av en nedsänkt siffra, till exempel kan användningen NATUR preciseras till NATUR1 – Skog, eller P-PLATS till P-PLATS1 – Cykelparkering.

DPB - BFS 2014:5 - 1.2.1 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

Flera olika preciseringar av samma användning kan finnas inom samma detaljplan, till exempel TORG1 – Salutorg och TORG2 – Busstorg.
En precisering innebär att enbart det som anges i bestämmelsen är tillåtet. Det betyder att en preciserad användningsbestämmelse ger mindre utrymme för tolkning än då användningen inte preciseras. En precisering innebär att planen blir mindre flexibel samtidigt som det blir tydligt vilket ändamål som avses med den allmänna platsen.
Utformningen av allmän plats kan preciseras genom egenskapsbestämmelser.

Flera användningar kan kombineras

Det är möjligt att kombinera flera användningar, det kan till exempel handla om en kombinerad gång- och cykelväg. Vid kombinationer bör varje användning redovisas för sig i listan med planbestämmelser. Kommunen kan även styra kombinationer av användningar av allmän plats till olika plan eller olika höjder.

Plan- och bygglag (2010:900) 4 kap 32 §

DPB - BFS 2014:5 - 1.2.3 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

Olika användningskategorier i skilda plan

I vissa fall kan det finnas behov av att ange olika användningskategorier, det vill säga allmän plats, kvartersmark och vattenområde, för skilda plan i en detaljplan. Det kan till exempel handla om att allmän plats behöver överlappa kvartersmark eller vattenområde. Det är då möjligt att reglera så att olika användningar gäller i olika nivåer.

För att särskilja olika användningskategorier från varandra i olika plan används parenteser. Den huvudsakliga användningen betecknas utan parentes och styr färgläggningen på plankartan. Sekundära användningar anges inom parentes. Egenskapsbestämmelser som hör till en sekundär användning bör på plankartan sättas inom samma parentes som användningen de hör till. I listan med planbestämmelser redovisas de separat inom parentes.

Ett genomförande av en detaljplan med användningskategorier i skilda plan förutsätter tredimensionell fastighetsbildning. Vid genomförandet kommer den huvudsakliga användningen att vara en traditionell fastighet som urholkas av ett tredimensionellt utrymme som rymmer den sekundära användningen.

DPB - BFS 2014:5 - 1.2.4 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

DPB - BFS 2014:5 - 7.2.1 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

DPB - BFS 2014:5 - 6.2 Boverkets allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan

Dela upp olika bestämmelser

För att redovisningen ska bli tydlig och för att underlätta digitalisering av detaljplaner bör flera bestämmelser aldrig sättas ihop under samma beteckning. Bestämmelseformuleringen för en användningsbestämmelse bör alltså bara innehålla den användning som regleras, antingen som en generell bestämmelse, till exempel PARK– Park, eller preciserad, PARK1 – Lekpark. Egenskaper som kopplas till användningen regleras genom egenskapsbestämmelser och ges egna beteckningar.

Exempel

Skriv inte så här:
TORG1 – Torg med plats för torghandel. Befintlig restaurangbyggnad får inte rivas.

Skriv istället så här:
TORG1 – Torghandel
r-förbud – Byggnad får inte rivas.

Granskad: Sidansvarig: Webbredaktionen
Hjälpte informationen dig? Ja Nej