Nödvändighet och nytta i praktiken
Efter att det bestämts vilka allmänna anläggningar och andra eventuella åtgärder som ska vidtas eller finansieras genom exploateringsavtalet, behöver det även övervägas om och hur en fördelning av dessa kostnader ska göras. Beroende på förutsättningarna för olika situationer kan fördelningen av ansvaret för exploateringsbidrag skilja sig åt.
Fördelning av ansvar för exploateringsbidrag mellan kommunen och byggherrar
Kommunen behöver inledningsvis avgöra vilka allmänna anläggningar som är nödvändiga för detaljplanens genomförande, eftersom det enligt plan- och bygglagen, PBL, bara är utförandet av dessa som byggherrarna i exploateringsavtalet kan åta sig att vidta eller finansiera.
40 §
Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt andra åtgärder. Åtgärderna ska vara nödvändiga för att detaljplanen ska kunna genomföras.
Ett exploateringsavtal får omfatta medfinansieringsersättning, under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas av detaljplanen kan antas öka i värde.
Byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen. Lag (2017:181) .
En exploatering som enbart omfattar en byggherre medför normalt sett inga större utmaningar i fråga om hur ansvaret för exploateringsbidraget ska fördelas. Det som inte faller på byggherren får kommunen svara för. Om de allmänna anläggningar som byggs ut i samband med detaljplanens genomförande är till nytta också för andra än byggherren, exempelvis kommunen eller andra fastighetsägare, kan det vara rimligt att kommunen bär en del av kostnaden för utförandet av dessa.
En exploatering som omfattar flera byggherrar kompliceras av att ansvaret ska fördelas mellan byggherrarna på ett sätt som uppfyller lagens krav. Komplexiteten i fördelningen ökar ytterligare om exploateringen är ett led i genomförandet av flera planområden. Det finns inga bestämda regler om hur en fördelning av ansvaret ska göras, men det finns vissa aspekter som kommunen i förhandlingen med byggherrarna behöver beakta.
När ansvarsfördelningen har gjorts behöver resultatet av den bedömas i förhållande till nyttorekvisitet i PBL. Om en byggherres åtagande inte står i rimligt förhållande till dennes nytta av planen, så behöver fördelningen justeras. Det kan antingen göras genom att kommunen tar en större del av ansvaret eller att ansvaret ökar för övriga byggherrar.
40 §
Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt andra åtgärder. Åtgärderna ska vara nödvändiga för att detaljplanen ska kunna genomföras.
Ett exploateringsavtal får omfatta medfinansieringsersättning, under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas av detaljplanen kan antas öka i värde.
Byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen. Lag (2017:181) .
Fördelning av ansvar
Om flera byggherrar tillsammans ska svara för kostnaden för utförandet av en i exploateringsavtalet avtalad åtgärd, måste grunderna för ansvarsfördelningen bestämmas. Beroende på vilken situation som föreligger kan olika sätt användas. När kommunen i förhandlingen med byggherrarna ska hitta en lämplig fördelning av ansvaret för kostnaderna är det viktigt för kommunen att kunna redovisa hur fördelningen har gått till och vad som ligger till grund för denna.
Kommunalt ansvar
Även om en anläggning är nödvändig för en detaljplans genomförande, så kan det finnas situationer när det ändå är lämpligt att kommunen helt eller delvis ansvarar för kostnaden för den. S&