Markanvändningens påverkan på vattenmiljön

Hur mark- och vattenområden används får konsekvenser för angränsande grundvatten, vattendrag, sjöar och hav. Kommunens fysiska planering av mark- och vattenområden är därför avgörande för möjligheterna att följa miljökvalitetsnormerna. Beroende på vilken markanvändning detaljplanen ska medge kan kommunen behöva utreda och beakta flera olika påverkansaspekter.

Markens lämplighet

Användningen av mark- och vattenområden påverkar yt- och grundvattnet. Det kan till exempel handla om diffusa utsläpp till vattenförekomster via dagvatten eller från jordbruk, utsläpp från en punktkälla så som en industri, utsläpp till följd av en olycka eller annan oförutsedd händelse. Mark- och vattenanvändningen kan också påverka vattenvolymer och flödeshastigheter till följd av ökad andel hårdgjorda ytor. Hur stor påverkansrisken blir beror bland annat på vad som planeras, omfattningen av exploateringen, vattenförekomstens sårbarhet, samt eventuella åtgärder för att begränsa påverkan.

Vid planläggning behöver kommunen analysera den förväntade påverkan som planens genomförande kan medföra och det behöver klarläggas att marken är lämplig för den tänkta markanvändningen. Det kan handla om att utreda om det över huvud taget är lämpligt att möjliggöra en viss typ av markanvändning, om det krävs att bebyggelsen placeras inom en viss del av planområdet, eller om det behöver planeras utrymme för exempelvis olika reningsåtgärder som krävs för att planen ska gå att genomföra så att miljökvalitetsnormerna, MKN, för vatten följs.

Dagvatten

När regn och smältvatten rinner över byggnader, tak och hårdgjorda ytor sköljs föroreningar med som kan påverka vattenmiljön i närliggande sjöar och vattendrag. Utöver föroreningar som transporteras med vattnet kan det förändrade vattenflödet i sig också påverka de ekologiska förhållandena i miljön.

Föroreningar

När regn och smältvatten rinner över byggnader, tak och hårdgjorda ytor sköljs föroreningar med. Det kan handla om ämnen som läcker från byggnadsmaterial, metall- och oljerester som finns på vägbanor och parkeringar, näringsämnen och växtskyddsmedel från trädgårdar, och många andra ämnen som används i en urban miljö. Föroreningar som transporteras med dagvatten kan ha potential att påverka både ekologisk och kemisk status i ytvattenförekomster, och kemisk status i grundvattenförekomster. Hur betydelsefull påverkan blir beror bland annat på mängden föroreningar, hur förorenat dagvatten tas omhand och sårbarheten hos den vattenförekomst som dagvattnet avleds till. Ansvaret för hantering av dagvatten styrs huvudsakligen av lagen om allmänna vattentjänster, LAV. Enligt LAV ska ett verksamhetsområde för avlopp, där även dagvatten ingår, inrättas om dagvattnet behöver tas om hand i ett större sammanhang med hänsyn till människors hälsa eller miljön inom befintlig eller tillkommande bebyggelse.