Planbestämmelser och MKN
Genom detaljplanens reglering styrs hur mark- och vattenområden får användas. Vid detaljplanering ska miljökvalitetsnormerna följas. Det finns olika planbestämmelser som kan användas beroende på platsens förutsättningar och vad det finns behov av att reglera.
Markens lämplighet och MKN
Lämplig lokalisering är en grundläggande princip vid detaljplanering. Kommunen ska pröva om mark- och vattenanvändningen är lämplig och fysiskt utforma planen med hänsyn till allmänna och enskilda intressen, där miljökvalitetsnormerna, MKN, utgör ett av de allmänna intressena. Detaljplanens reglering ska säkra att markanvändningen blir lämplig och att planen kan genomföras så att MKN för vatten följs. De olika intressena som berörs ska också vägas mot varandra så att detaljplanens markanvändning i sin helhet blir lämplig
Valet av vilka planbestämmelser som behövs sett ur ett MKN-perspektiv avgörs med hänsyn till förhållandena inom planområdet och till förhållandena i planområdets närhet, såsom nedströms liggande vattenförekomster. De planbestämmelser som används i detaljplanen måste vara nödvändiga för att uppnå detaljplanens syfte och för att planområdet ska bli lämpligt för den bebyggelse och de byggnadsverk som möjliggörs.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
Naturliga förutsättningar
Den mark som kommunen planerar att använda för bebyggelse ska ha naturliga förutsättningar för det som avses för att kraven i andra kapitlet plan- och bygglagen, PBL, ska kunna uppfyllas. Extraordinära åtgärder ska inte behöva vidtas. I kraven inryms i stor utsträckning ekonomiska överväganden. När kommunen bedömer om ett område är lämpligt för bebyggelse med hänsyn till möjligheterna att ordna exempelvis trafik, vatten, avlopp samt avfallshantering, handlar det i huvudsak om att investerings- och driftskostnaderna för dessa anläggningar inte får bli onormalt höga. De åtgärder som krävs för att klara MKN får alltså vid genomförandet inte innebära orimligt stora kostnader. Visar beräkningar att kostnaderna skulle bli onormalt höga bör inte området användas för bebyggelse. Vid de ekonomiska bedömningarna måste kommunen göra en sammanvägning av olika kostnader. Merkostnader i ett avseende kan vägas upp av låga kostnader i ett annat avseende. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 472–473)
Lämplig mark- och vattenanvändning
Planbestämmelser för att följa MKN
Vid detaljplaneläggning ska MKN följas. Detaljplanens regleringar ska därför skapa förutsättningar för att MKN ska kunna följas genom att bland annat ange markanvändning, placera byggrätter, reservera mark för nödvändiga dagvattenfunktioner och liknande.
10 §
Vid planläggning och i andra ärenden enligt denna lag ska miljökvalitetsnormerna i 5 kap. miljöbalken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5 kap. miljöbalken följas.
Vad som ska och får regleras i en detaljplan framgår av fjärde kapitlet i PBL. Vilka bestämmelser som får användas regleras i Boverkets föreskrifter om detaljplan. I en detaljplan ska alltid användning av allmän plats, kvartersmark och vattenområden anges. Det behöver avvägas vilken markanvändning som är mest lämplig så att MKN kan följas i de vattenförekomster som planen påverkar. Lokalisering av exempelvis industri, avloppsreningsverk och transportinfrastruktur kan särskilt behöva bedömas i förhållande till sårbara vattenförekomster.