Vad säger PBL?
Kommunernas planläggning ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja bland annat en ändamålsenlig struktur och långsiktigt god hushållning och mark och vatten. Länsstyrelsen har tillsyn över att detaljplanering av mark- och vatten som angår flera kommuner samordnas på ett lämpligt sätt.
Mark- och vattenområdens lämplighet
Planläggning och prövning av lov och förhandsbesked enligt plan- och bygglagen, PBL, ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges för sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Intressen som är viktiga från allmän synpunkt är bland annat behovet av långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur och en god hushållning med mark- och vattenområden.
2 §
Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap.
1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862) .
Allmänna intressen sätter ramar för kommunerna
I andra kapitlet i PBL anges de allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och andra beslut enligt PBL. Där framgår det att bebyggelse och byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till flera olika intressen, bland annat människors hälsa och säkerhet och möjligheterna att ordna trafik och vattenförsörjning samt samhällsservice i övrigt, samt möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar.
5 §
Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
1. människors hälsa och säkerhet,
2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.
Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .
Behovet av en viss markanvändning är oftast det som initierar planläggningen. Behovet prövas sedan mot platsens lämplighet för det avsedda ändamålet. De allmänna intressena anger de krav som staten ställer på kommunen vid beslut om användning av mark och vatten och anger ramarna för kommunens handlingsutrymme. Bestämmelserna i andra kapitlet ska tillämpas både vid beslut om planläggning och vid prövning av bygglov och förhandsbesked i områden utanför detaljplan. De generellt formulerade intressena ska tolkas och avvägas mot varandra i planläggningen. (jfr prop. 2009/10:170 sid. 158 och prop. 1985/86:1 sid. 110)
En enklare plan- och bygglag, prop. 2009/10:170 (på Sveriges riksdags webbplats)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Mellankommunala frågor kräver samordning
Sverige är indelat i kommuner och varje kommun har ansvar för sin egen översikts- och detaljplanering. Det är också kommunen som ansvarar för att bedöma ett mark- eller vattenområdes lämplighet för ett visst ändamål. De frågor och allmänna intressen som ska hanteras i planeringen är dock inte i sig avgränsade till någon viss kommun. Mellankommunal samordning kan därför krävas för att sådana frågor ska hanteras på ett lämplig