Vad kan regleras med områdesbestämmelser
Områdesbestämmelser är ett planinstrument som kommunen kan använda för en begränsad och översiktlig reglering, eller för att ange spelreglerna i ett område inför framtida, mer detaljerad planering.
Områdesbestämmelser
Områdesbestämmelser används bland annat för att säkerställa vissa grunddrag för användningen av mark- och vattenområden. Dessa grunddrag gäller för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål. Områdesbestämmelser kan antas för begränsade områden som inte redan omfattas av detaljplan.
41 §
Kommunen får anta områdesbestämmelser för att i vissa avseenden reglera begränsade områden av kommunen som inte omfattas av en detaljplan.
Avsikten med områdesbestämmelser är att åstadkomma en övergripande reglering som grund för efterkommande prövningar, som exempelvis bygglovsprövning. För områdesbestämmelser saknas det regler om genomförande och inlösen av mark för allmän plats. Om genomförandefrågor måste lösas är det sannolikt att en detaljplan måste upprättas för området eller för någon del av området. Områdesbestämmelser kan inte heller användas för att fördela så kallade byggrätter.
Endast vissa frågor kan regleras med områdesbestämmelser
Områdesbestämmelser kan användas för att översiktligt reglera markens användning och bebyggelsens omfattning. Det går dock endast att reglera vissa, i lagen angivna, frågor:
- Grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse, kommunikationsleder och liknande om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt miljöbalken,
- användningen och utformningen av mark för gemensam användning och i samband med det skyddet för sådana platser som är särskilt värdefulla, från till exempel kulturhistorisk synpunkt,
- största tillåtna byggnads- eller bruksarea för fritidshus och storleken på tomter till sådana hus och,
- omfattningen av lovkraven.
Kommunen får även reglera placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det:
- vegetationen samt markytans utformning och höjdläge inom vissa områden som exempelvis är avsedda för bebyggelse,
- skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen,
- skyddet för byggnadsverk och tomter som är särskilt värdefulla.
42 §
Med områdesbestämmelser får kommunen endast reglera
1. grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse, fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål, om det behövs för att säkerställa syftet med översiktsplanen eller för att tillgodose ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. miljöbalken,
2. användningen och utformningen av mark för gemensam användning,
3. största tillåtna byggnads- eller bruksarean för fritidshus och storleken på tomter för sådana hus,
4. omfattningen av kraven på bygglov enligt det som anges i 9 kap. 7 och 8 §§, rivningslov enligt 9 kap. 10 § första stycket 2 och marklov enligt 9 kap. 13 §, och
5. placering, utformning och utförande av byggnadsverk och tomter och i samband med det bestämma
a) om vegetation och markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 9 kap. 13 § 1,
b) om skyddsanordningar för att motverka sådana störningar från omgivningen som avses i 12 § 1, och
c) i frågor som avses i 16 § 2, 4 och 5.
I samband med en reglering enligt första stycket 2 eller 5 får kommunen även reglera skydd för sådana särskilt värdefulla byggnadsverk, tomter och bebyggelseområden som avses i 2 kap. 6 § tredje stycket och 8 kap. 13 § samt för sådan mark för gemensam användning som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Lag (2014:900) .
Storleken på tomter för fritidshus går att reglera med områdesbestämmelser. Detta innebär i och för sig inte något automatiskt krav på fastighetsbildning, men binder lantmäterimyndigheten på så sätt att fastighets