Skadestånd

Om en skada sker kan den skadelidande ha rätt till ekonomisk ersättning av den som orsakat skadan om det skett medvetet eller av vårdslöshet, så kallat skadestånd. Det kan vara en personskada, en sakskada eller en ren förmögenhetsskada. Staten eller en kommun kan även vara skyldig att ersätta sakskada, personskada och ren förmögenhetsskada som någon vållar genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. De kan också bli skadeståndsskyldiga om någon genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upplysningar eller råd.

Rätt till ekonomisk ersättning

Skadestånd är en ekonomisk ersättning som den som orsakat en skada betalar till den som drabbats av skadan. Grundtanken med skadestånd är att den skadelidande efter en skada ska vara i samma ekonomiska situation som om skadan aldrig hade skett.

Regler om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Det är en civilrättslig lag som reglerar förhållandet mellan den skadelidande och den skadeståndsskyldige och som har till syfte att kompensera den skadelidande för en skada. Normalt förs talan om skadestånd av den skadelidande i allmän domstol. Både fysiska och juridiska personer kan bli skadeståndsskyldiga.

För att skadeståndsansvar ska föreligga krävs att det finns ett orsakssamband mellan den felaktiga handlingen och skadan. Det innebär att den skadelidande vid till exempel felaktig myndighetsutövning måste visa att det är den felaktiga myndighetsutövningen som orsakat den skada som den skadelidande drabbats av.

Skadestånd är en ersättning för en skada och ska inte förväxlas med böter som är ett straff för ett brott. Ett skadestånd kan utdömas utan att ett brott har begåtts, medan böter alltid förutsätter att det finns en fällande dom i ett brottmål. Skadeståndets storlek är alltid anpassad efter skadan medan bötesbelopp är fasta eller beroende av den brottsdömdes inkomst. En och samma handling kan medföra både böter och skadestånd. Ett exempel på det är felaktig myndighetsutövning som kan leda till att en politiker eller en tjänsteman döms till fängelse eller böter för tjänstefel samtidigt som kommunen även kan bli skadeståndsskyldig.

Olika typer av skador

Skadeståndslagen skiljer mellan tre olika skadetyper:

• personskada,
• sakskada, och
• ren förmögenhetsskada.

Personskada är en skada som drabbar en person och skadan kan vara fysisk eller psykisk. Vid personskada kan skadeståndet omfatta ersättning för sjukvårdskostnader och andra kostnader, inkomstförlust och psykiskt och fysiskt lidande.

Sakskada är en skada som drabbar ett fysiskt föremål. Exempel på sakskada är om en sak går sönder, ett hus brinner ner eller ett husdjur dör. Även förlusten av ett föremål, som vid stöld, räknas som sakskada. Skador som endast påverkar en saks utseende, men inte dess funktion, räknas också som sakskada.

Ren förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som inte uppkommer som en följd av en person- eller sakskada. Det kan till exempel vara handlingar som leder till att den skadelidande får en ekonomisk förlust för att en fastighet minskar i värde. Det kan även vara en skada orsakad genom bedrägeri eller otillbörlig marknadsföring. (Bengtsson, Skadeståndslag (1972:207) 1 kap. 2 §, Karnov 2016-06-27)

Beroende på vilken skadetyp det är och i vilket sammanhang som skadan sker gäller olika krav på hur vårdslös den som vållat skadan ska ha varit för att skadeståndsskyldighet ska föreligga.

Vid handläggning och beslut enligt plan- och bygglagen, PBL, är det i de flesta fall handlingar som leder till ren förmögenhetsskada som kan vara skadeståndsgrundande.

Ren förmögenhetsskada kan normalt ersättas med skadestånd endast om den vållats genom:

• brott,
• fel eller försummelse vid myndighetsutövning, eller
• myndigheters felaktiga upplysningar eller råd.