Förutsättningar för genomförande
Under framtagandet av en detaljplan måste kommunen genomföra de utredningar, undersökningar och ta fram de underlag som behövs för att planen sedan ska kunna genomföras. Genomförandet av en detaljplan ska grundas på en planbeskrivning som bland annat kan beskriva dagvattenlösningen som ska genomföras. Vanligtvis behöver processen att genomföra planen också regleras i olika typer av genomförandeavtal som exploateringsavtal och markanvisning. Ibland kan det behövas en dagvattenutredning som tar ett större grepp.
Plangenomförande
Med plangenomförande avses alla de åtgärder som vidtas för att markanvändningen enligt en antagen detaljplan ska bli verklighet. Åtgärderna kan vara av teknisk, ekonomisk, rättslig eller administrativ karaktär. I praktiken handlar det till exempel om att bygga gator och anordningar för vatten och avlopp samt att genomföra fastighetsrättsliga åtgärder som fastighetsbildning, att inrätta gemensamhetsanläggningar med mera.
När mark ska exploateras är det markägaren och kommunen som är huvudaktörer i exploateringsprocessen. Kommunens roll är väsentlig, eftersom det är kommunen som genom planläggning avgör hur mark och vatten ska användas. För att genomföra en exploatering av en bebyggelse är inte kommunens planering i sig tillräcklig utan en mängd olika åtgärder behöver vidtas och samordnas. Ansvaret för dessa åtgärder regleras mellan kommunen och exploatören i ett genomförandeavtal.
Kommunens rätt att lösa in allmän plats och kvartersmark
Kommunens ansvar för planläggningen innebär bland annat att en antagen detaljplan ska vara genomförbar. När det gäller dagvattenhantering betyder det att detaljplanen ska ge de förutsättningar som krävs för att den valda dagvattenlösningen ska kunna komma till stånd. Om det behövs så har kommunen rätt att lösa in mark, både för allmän plats som kommunen är huvudman för och för kvartersmark som behövs för annat än enskilt bebyggande, om markens användning inte ändå kan anses säkerställd. Det kan exempelvis gälla mark som behövs för tekniska anläggningar som ingår i den allmänna va-anläggningen.
13 §
Kommunen får lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller
2. annat än enskilt bebyggande, om markens eller utrymmets användning för det avsedda ändamålet inte kan anses säkerställd ändå.
Kommunens rätt enligt första stycket 2 upphör att gälla om kommunen ger bygglov enligt 9 kap. 32 a § första stycket.
Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa in mark eller annat utrymme finns i 14 kap. Lag (2014:900) .
Iordningställande av allmänna platser
Huvudregeln, som anges i PBL, är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser i detaljplanen om det finns särskilda skäl för det.
7 §
Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Lag (2014:900) .
Om kommunen inte är huvudman för allmän plats innebär att det är upp till fastighetsägarna inom planområdet att bestämma hur den allmänna platsen ska ordnas och underhållas. Normalt hanteras detta genom att man i enlighet med anläggningslagen inrättar en gemensamhetsanläggning, som sedan förvaltas av en samfällighetsförening.
I detaljplanen ska kommunen bestämma hur de allmänna platser som kommunen är huvudman för ska utformas och användas. Skälet till detta är att kommunen får ta ut ersättning av fastighetsägare för att anlägga eller förbättra allmänna platser och det är därför viktigt att sakägarna får möjlighet till inflytande på hur dessa platser ska utformas.