Kommunal planering
Den kommunala fysiska planeringen har en viktig roll när det gäller att skapa en hållbar dricksvattenförsörjning. Med hjälp av planering på olika nivåer finns redskap att både långsiktigt skydda dricksvattenförekomster och att skapa en grund för ansvarsfull användning. Översiktsplanen är kommunens mest betydelsefulla planeringsverktyg för att bidra till en trygg vattenförsörjning. Detaljplanen är sedan det juridiskt bindande redskapet för att säkerställa att mark- och vattenanvändning blir lämplig ur ett dricksvattenperspektiv.
Vattenförsörjning är ett allmänt intresse
Planläggning och prövning av bygglov eller förhandsbesked ska syfta till att mark- och vattenområden används till det ändamål som de är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt användningar som från allmän synpunkt medför god hushållning. Med beskaffenhet menas bland annat markens känslighet för påverkan. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 470)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
2 §
Planläggning och prövningen i ärenden om lov eller förhandsbesked enligt denna lag ska syfta till att mark- och vattenområden används för det eller de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning. Bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och 4 kap.
1-8 §§ miljöbalken ska tillämpas. Lag (2014:862) .
Långsiktigt god hushållning
Planeringen ska främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten med hänsyn till bland annat miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden. Klimatet har stor betydelse för möjligheten att lösa vattenförsörjningen ur ett långsiktigt perspektiv. Både vattentillgång, vattenbehov och påverkansrisker för dricksvattenresurser påverkas av klimatet. Det behövs god hushållning med mark- och vattenområden för att bidra till en långsiktigt trygg vattenförsörjning.
3 §
Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .
