Analysera risker

När en detaljplan antas ska marken vara lämplig för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga bland annat vattenföroreningar. Under planarbetets gång kan därför analyser behöva göras av sårbarhet och påverkansrisker på eventuella dricksvattenresurser i området. Även risker för den befintliga bebyggelsens vattenförsörjning kan behöva beaktas. Det finns mycket kunskap och information att dra nytta av inom den kommunala organisationen.

Analysera vattenresursens sårbarhet och bedöm risker

Planerad mark- och vattenanvändning och de verksamheter och aktiviteter som planeringen skapar förutsättningar för medför så gott som alltid en påverkan på närliggande vattenresurser. Det kan dels handla om kontinuerlig påverkan, dels om påverkan till följd av en olycka eller annan oförutsedd händelse. Hur stor påverkansrisken blir beror på omfattningen och karaktären av det som planeras, eventuella åtgärder för att begränsa påverkan och på hur sårbar vattenförekomsten är. För avvägningar som berör riskbedömning och hänsynsbehov för vattenförsörjning behövs ett förvaltningsövergripande samarbete.

Hur sårbar en vattenresurs är beror främst på markens egenskaper, vattenresursens volym och omsättningstiden på vattnet. För att bedöma risker till följd av användningen av mark- och vattenområden behöver konsekvenser av en potentiell föroreningssituation beaktas. Vad gäller dricksvattenintresset har konsekvenserna av en föroreningssituation stor betydelse vid avvägning av vilken mark- och vattenanvändning som är mest lämplig.

Viktiga aspekter att beakta är hur betydelsefull en dricksvattenresurs är och om det finns alternativa försörjningsmöjligheter om vattentäkten förorenas och blir obrukbar, både i kort och långt tidsperspektiv. Beroende på topografiska, geologiska och hydrologiska förutsättningar kan dricksvattenresurser vara olika känsliga för påverkansfaktorer i omgivningen.

Underlag för att bedöma risk

En riskbedömning behöver ofta underbyggas av flera analyser och utredningar av olika förhållanden eller frågeställningar, exempelvis

• geohydrologiska utredningar som beskriver vattenresursen och vattnets tillrinning
• geologiska utredningar om markens egenskaper
• analys av potentiell påverkan från användning av mark- och vattenområden
• dagvattenutredningar
• översvämningsutredningar.

Dessa underlag kan behöva tas fram i samarbete med kommunens VA-huvudman och andra relevanta förvaltningar.

Det kan även finnas användbart underlag i den kommunala risk- och sårbarhetsanalysen som utförs utifrån krisberedskapslagstiftning. För vattenresurser där det finns ett vattenskyddsområde bör det också finnas en riskbedömning i underlaget som kan vara användbar. Observera att vattenskyddsföreskrifterna ofta inte är tillräckliga för att hantera alla risker som kan uppstå vid förändrad markanvändning.

Övriga regler

Föroreningsspridning och sårbarhet

De flesta föroreningar sprids med hjälp av vatten och följer vattnets rörelse, antingen på markytan eller via grundvattnet. På markytan transporteras det förorenade vattnet i rännilar, diken eller bäckar och når så småningom en sjö eller ett vattendrag. Då kan föroreningen transporteras snabbt och på kort tid påverka vattenresurser på ett relativt långt avstånd från föroreningskällan. Om föroreningen i stället tränger ner i marken och når grundvattnet är transporten normalt långsammare, men svårare att följa och åtgärda. Sårbarheten för påverkan varierar mellan olika vattenresurser. I vissa fall kan även delar av tillrinningsområdet för en dricksvattenresurs vara särskilt sårbara, både för grundvatten och för sjöar och vattendrag.

De grundvattenresurser som används för dricksvattenförsörjning i större skala utgörs oftast av sand- eller grusavlagringar. Dessa avlagringar kännetecknas av relativt stor porstorlek vilket gör att vatten kan röra sig snabbt jämfört med i berg eller andra tätare jordar som morän eller lera. Föroreningar som sprids med vatten i sand och grus transporteras snabbt ner till grundvattnet och kan ha stor potential att förorena en vattentäkt. Grundvattenresurser som inte överlagras av något skyddande tätt jordlager av exempelvis lera är därför mycket sårbara. Vid en föroreningshändelse är sannolikheten stor att föroreningen når vattentäkten.

Hur stor påverkan det blir på vattenresursen och dricksvattenproduktionen beror bland annat på vattenresursens volym och omsättningstid. Om volymen är liten är sannolikheten större för att en enskild föroreningshändelse får stor påverkan eftersom utspädningen då också är liten. Är vattenresursen stor sker en utspädning som att kan vara fördelaktig för dricksvattenproduktionen. Kort omsättningstid för vattenresursen kan vara fördelaktigt eftersom en förorening då snabbt kan transporteras vidare när nytt vatten fylls på i magasinet. En lång omsättningstid innebär däremot att föroreningen riskerar att finnas kvar i vattenresursen under en lång tid, med långvariga produktionsstopp som följd. Grundvattenresurser har generellt betydligt längre omsättningstid än sjöar. Sjöar har i sin tur betydligt längre omsättningstid än vattendrag.

Kommunens huvudman för vattenförsörjning och avlopp, VA, och förvaltningen för miljöskydd har ofta god kompetens för bedömning av sårbarhet för olika vattenresurser.

Det finns underlag från myndigheter som är användbara för övergripande bedömning av sårbarhet. Sveriges geologiska undersökning, SGU, tillhandahåller till exempel planeringsunderlag om grundvattnets sårbarhet. Läs mer om SGU:s underlag i ”Relaterad information”.

För bedömning av sårbarhet för sjöar och vattendrag har Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, data om bland annat volym och omsättningstid för sjöar och vattendrag. Läs mer om SMHI:s data i ”Relaterad information”.

Föroreningspåverkan vid olika typer av markanvändning

Mark- eller vattenanvändning där det förekommer hantering eller regelbundna transporter av större volymer miljöfarliga ämnen kan normalt anses medföra större sannolikhet för allvarlig påverkan på en dricksvattenresurs jämfört med bostadsbebyggelse eller naturmark. Exempelvis kan det vara olämpligt att planera för industriområden eller räddningstjänst på, eller i nära anslutning till dricksvattenresurser. Om detta inte helt kan undvikas så kan det vara nödvändigt att i planeringen reservera plats för skyddsåtgärder för att göra markanvändningen lämplig.

Även markanvändning som vid en första anblick inte kan tyckas påverka vatten, s&a