Kustskydd
Kustzonen är en föränderlig och sårbar miljö. Både mänsklig och naturlig påverkan leder till översvämnings- och erosionsproblem, vilket i sin tur kan leda till ökade risker och förändrade levnadsförhållanden för både människa och natur. Klimatförändringar kommer att öka hoten mot kusterna, bland annat till följd av stigande havsnivåer och ökade risker för erosion.
Att tänka på i översiktsplaneringen
- Ny bebyggelse ska lokaliseras till områden som är lämpliga för bebyggelse.
- I vilka områden förekommer det problem med översvämning, ras, skred och erosion idag?
- Hur kommer klimatförändringarna att öka riskerna för översvämning, ras, skred och erosion i dessa områden och i andra nya riskutsatta områden?
- Kan det behövas reservation av mark- eller vattenområden för framtida skydd eller reträtt?
- Finns det behov eller vinster i att samverka på mellankommunal nivå om riskerna och behovet av skyddsåtgärder?
- För befintlig bebyggelse och andra för kommunen värdefulla områden, som är riskutsatta för erosion eller översvämning, bör kommunen överväga kustskydd.
Kusten – värdefulla områden i ständig förändring
Kustområden är ofta attraktiva exploateringsområden. Viktiga objekt och strukturer i kustzonen riskerar att skadas vid översvämning och av erosion. Skadan kan vara både ekonomisk samt påverka människors hälsa och säkerhet. Kustområden är även viktiga för ekosystem och innehåller ofta lokala, regionala eller nationella naturvärden, som även bidrar till att göra kustområden till populära rekreationsområden.
Inom kustzonen pågår flertalet naturliga processer i samspel mellan land, hav och atmosfären. Det innebär att dessa områden är bland de mest dynamiska, snabbt föränderliga och sårbara miljöerna på jorden. Klimatförändringarna kommer att öka hoten mot kusterna, till följd av höjda havsnivåer, ökad nederbörd och ytvattenavrinning. Det leder till ökad risk för översvämning, påverkan på vegetation och grundvatten, ökad erosion på stränder och strandnära områden samt förändrade förutsättningar för flora och fauna.
Exempel på kustskydd
Det finns flera olika metoder att skydda kuster och sjöar mot översvämning och erosion. Kustskyddet kan vara en kombination av utfyllnader, vallar, murar och rörliga anordningar som öppnas eller stängs efter behov. Vågbrytare kan reducera effekter av tillfälliga höga nivåer och på lång sikt kan skyddsportar vara aktuellt för att skydda hamninloppen. Möjligheten att kombinera olika typer av skyddsåtgärder kan behöva utredas.
Beroende på omfattningen av skydden kan de behöva pekas ut i översiktsplanen. Traditionellt har erosionskänsliga områden skyddats med olika typer av hårda erosionsskydd. De vanligaste är strandskoningar och hövder, se mer om detta nedan. En nackdel med hårda erosionsskydd är att de ofta orsakar ökad erosion på angränsande oskyddade sträckor.
Strandfodring är en kustskyddsmetod som innebär att en utfyllnad läggs på en strand för att skapa erforderlig strandbredd och/eller skydd mot erosion och översvämning. Erosionen tillåts fortsätta i utfyllnaden istället för i befintlig strand varför ytterligare sand normalt måste tillföras regelbundet. Sanden kan komma antingen från land eller genom utvinning från havsbottnen.
Ett vegetationstäcke på naturliga eller konstgjorda sanddyner ger en ökad motståndskraft mot erosion. Till skillnad från många av de andra erosionsskydden behövs en viss tid för vegetationen att få full effekt eftersom växterna måste etableras på platsen. Under etableringstiden är skyddet relativt känsligt för påverkan och skador.
Strandskoning är ett samlingsbegrepp för olika typer av konstruktioner som uppförs på stränder som är utsatta för erosion, särskilt där vågangreppen är svåra. Strandskoningen kan antingen placeras direkt på slänten ned mot vattnet eller utföras vertikalt i form av stödmurar eller kajer. Den vanligaste typen av strandskoning utgörs av block eller sprängsten som placeras ut l