Bebyggelselokalisering

Ny bebyggelse bör lokaliseras så att användandet av den fysiska miljön medverkar till att uppfylla en hållbar utveckling. På denna sida kan du läsa om viktiga förutsättningar för lokalisering av ny bebyggelse i anslutning till mindre samhällen och på landsbygden i kust- och skärgårdsområden.

Att tänka på i översiktsplaneringen

• Hur ska ny bebyggelse lokaliseras för att förstärka och utveckla serviceunderlaget, näringslivets möjligheter och tillgången till kollektivtrafik i befintliga orter och samhällen på landsbygden?
• Analysera risken i olika områden för översvämning, ras, skred och erosion samt hur sådana risker kan undvikas eller minskas. Ny bebyggelse ska lokaliseras med hänsyn till dessa risker.
• Äldre bebyggelse och ny bebyggelse bör bilda en sammanhängande miljö. Den fysiska miljön bör utvecklas ur den befintliga strukturen. Landskapsbilds- och bebyggelseanalys är ett viktigt verktyg för att ny bebyggelse ska lokaliseras så att den förstärker den befintliga strukturen. Studera till exempel befintlig bebyggelsestruktur från sjösidan för att få ett perspektiv på hur sjön kopplar till land.
• Hur kommer landhöjningen i de norra delarna av landet påverka kopplingen mellan den kustnära bebyggelsen och havet?
• Vilka åtgärder behöver planeras för att skydda bebyggelsen från höjda havsnivåer?
• Behåll stränderna tillgängliga för allmänheten vid utbyggnad av ny bebyggelse.

Kustlandskapets karaktär och traditionella lägen för landsbygdens bebyggelse

I skärgården och längs kusterna har de strukturella förändringarna i de traditionella näringarna förändrat hur bebyggelsen brukas, bevaras och var det byggs. Kust och skärgård har traditionellt befolkats av människor som bedrivit kompletterande näringar som fiske, jordbruk, jakt och handelssjöfart. Havet och sjöarna har varit betydelsefulla kommunikationsleder under de delar av året när de har varit farbara, på öppet vatten eller på is. Bebyggelsen i kustens och skärgårdens samhällen har därför fått sin karaktär på grund av en funktionalitet som kom utav de näringar som bedrevs till sjöss och så gott det gick i skydd från densamma.

Bebyggelsens lokalisering har präglats av topografin. Äldre bebyggelse ligger ofta på eller i kanten av den obrukbara marken, det vill säga på impediment. I skärgården och den impedimentrika kustbygden har det varit än mer viktigt att spara den brukbara mark som fanns från bebyggelse.

Under andra hälften av 1900-talet minskade fisket i betydelse och jordbruket blev alltmer storskaligt. Transporter på järnväg och väg ersatte transporter till havs och orter som tidigare hade vänt sig mot havet för utkomst och transporter blev istället platser för delårsboende. Äldre tiders funktionssamband båt, brygga, bod och bostadshus bröts till stora delar när fiskenäringen minskade och förändrades. Det småskaliga jordbruket lades ner och åkrar blev betesmark, planterades med skog eller bebyggdes.

Förutsättningar för bebyggelsens lokalisering i kust och skärgård

Befintlig bebyggelse och struktur

För att behålla bebyggelsens särprägel samtidigt som den är funktionell för dagens och framtidens samhälle är det viktigt att planeringen utgår från den befintliga bebyggelsens utformning och struktur. Äldre bebyggelse och ny bebyggelse bör bilda en sammanhängande miljö. Analyser av kulturmiljön ger kunskap om de faktorer som har påverkat och påverkar framväxten av bebyggelse och kulturlandskap. Sjöfarten i Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet har varit intensiv genom århundradena och fisket periodvis också. Kustbygdens kulturmiljöer är framvuxna ur de behov som fanns inom bland annat dessa näringar när det gäller bebyggelse, farleder, transportvägar och hamnar. Studera därför också befintlig bebyggelsestruktur från sjösidan för att få ett perspektiv på hur sjön kopplar till land.

Fornlämningar på land såväl som marina fornlämningar kan påverka möjligheten för lokalisering av ny bebyggelse.

Kulturmiljövärden

Förstärka befintligt serviceunderlag och näringsliv

I mindre, kustnära samhällen i närheten av storstäder är äldre hus attraktiva för delårsboende. Det har fått som konsekvens att bebyggelsen står oanvänd under en stor del av året. På mindre öar utan broförbindelse försvinner det permanenta boendet och därmed underlaget för samhällsservice. En planering som underlättar funktionsblandning ger möjlighet till att skapa knutpunkter för service som kan stötta kustzon och skärgård.

Den översiktliga planeringen kan främja en god ekonomisk tillväxt genom att reservera mark för verksamhetsområden och näringslivsutveckling som bidrar till ökad sysselsättning och utbyte av varor och tjänster i samhället och därmed ge förutsättning för permanentboende. Det kan till exempel handla om att långsiktigt planera för mark och strukturer som tillgodoser olika verksamheter och företagsbehov. De maritima näringarna som fiske och vattenbruk skapar tillsammans med besöksnäringen en viktig inkomstkälla på landsbygden.

Maritima näringar

Översvämning, ras, skred och erosion

På grund av den pågående havsnivåhöjningen och ökade översvämningsrisker är det viktigt att bedöma markens lämplighet för bebyggelselokalisering i översiktsplanen. Det här rör framför allt den södra delen av landet då landhöjningen i de norra delarna till viss del kompenserar havsnivåhöjningen. Stigande hav leder till att låglänta kust- och strandområden blir översvämmade.

Kusterosion kan drabba områden utmed kustlinjen där marken består av lättrörlig jord eller sand. Risken är särskilt stor i vindutsatta lägen där vågexponeringen blir kraftig. Vid fysisk planering behöver effekten av klimatförändringar under bebyggelsens förväntade livslängd beaktas, bland annat vid valet av lokalisering för den planerade bebyggelsen enligt 2 kap. 5 § punkt 5 PBL.