Transportinfrastruktur

Transportinfrastrukturen till havs och till sjöss innefattar såväl godstrafik som persontrafik och hamnar. För att förbättra effektiviteten i transportsystemet behöver samspelet mellan sjöfart och väg samt järnväg förbättras, där hamnar är viktiga nodpunkter. På denna sida kan du läsa om viktiga förutsättningar för transportinfrastruktur och sjöfart.

Att tänka på i översiktsplaneringen

• Hur ser behovet av hamnar och sjöfart ut, för såväl persontrafik som godstrafik?
• Finns det planer på nya fasta förbindelser eller farleder?
• För att transportsystemet ska fungera optimalt behöver olika transportslag samverka. Hur ser kopplingen ut mellan sjöfarten och transporter på vägar och järnvägar? Hamnarna är viktiga omlastningspunkter. Beskriv hur effektiviteten i transportsystemet kan förbättras genom samspelet mellan sjöfart och väg samt järnväg.
• Finns utredningsområden för deponering av muddermassor?
• Störning av hamnar och transporter till havs kan påverka möjligheterna att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner.
• Störande verksamhet i form av buller och utsläpp av avgaser sker ofta i hamnar. Transporter till hamnar, både från sjösidan och land, kan också störa omgivningarna. Kartlägg den störande verksamheten i hamnarna. I vilka områden bullrar det mest och när på dygnet?
• Möjligheten att bedriva störande verksamhet kan inskränkas om det sker exploateringar i närområdet. Ta höjd för hamnarnas utvecklingspotential vid planering i områden kring hamnar och kring tillfartsvägarna.

Sjöfart och hamnar

Sjöfart

Sjötrafiken rör sig över stora områden och är i behov av stora ytanspråk för att garantera hög säkerhet, god framkomlighet och därmed effektiva transporter. Med andra sektorers ökande anspråk på havets ytor finns en risk att sjöfartens möjlighet att ta sig fram till viss del kan komma att begränsas.

För att sjöfartens kapacitet ska komma omlandet till nytta krävs även planering av infrastrukturen på land. Transportplaneringen behöver ha ett långtidsperspektiv där man optimerar transportsystemet som helhet och pekar ut prioriterade stråk och noder.

Begreppet farled omfattar i sin vidaste betydelse de vattenområden som sjöfarten använder. I allmänhet menas de vattenvägar som i sjökortet är markerade med streckade svarta linjer och som efter behov försetts med sjömärken exempelvis bojar, prickar eller liknande.

Sjöfarten är viktig inte bara lokalt och regionalt, utan även ur ett nationellt perspektiv. Utvecklingen inom världssjöfarten innebär att fartyg som anlöper svenska hamnar blir längre, bredare och mer djupgående, vilket ökar säkerhetskraven på farlederna. Investeringsbehovet har ökat väsentligt under senare år, på grund av brister med avseende på säkerheten vid hamnar och anslutande farleder och behovet kan förväntas öka ytterligare i framtiden. Åtgärder som kan bli aktuella är framför allt fördjupning och breddning. Det kan även finnas behov av infrastruktur för katastroftillstånd, exempelvis oljeutsläpp.

Både godstrafik och persontrafik

Sjöfarten är en global sektor av mycket stor betydelse för Sverige. Sjöfarten svarar för en dominerande del av transporterna i den svenska utrikeshandeln. Varje år reser cirka 30 miljoner passagerare per år med färja till och från grannländerna, men sjöfarten kan också vara viktig för persontransporterna i regionen. Exempelvis genom kollektivtrafik till sjöss, skärgårdsturer med turistbåtar och fritidsbåtar.

Hamnar

De flesta allmänna hamnar fungerar antingen som nationellt, regionalt eller lokalt viktiga logistiknoder, dvs. hamnarna används av ett eller flera trafikslag för omlastning och lagring. De allmänna hamnarna ägs till största delen av kommuner.

För att hamnarna även i framtiden ska vara effektiva noder i de intermodala transportkedjorna måste goda förutsättningar skapas för hamnarnas fortsatta utveckling. Det behövs effektiva förbindelser på land, som knyter samman sjöfarten med andra transportslag, som exempelvis järnväg och flyg. Samverkan mellan trafikslagen är en nödvändig förutsättning för att få internationellt konkurrenskraftiga transportkedjor.

Behov av muddring och dumpning av muddermassor

Breddning och fördjupning av farleder, samt utbyggnad av hamnar medför ofta behov av underhållsmuddring och dumpning av muddermassor. Övergödningen av Östersjön har bidragit till ökad ackumulation av organiska sediment i kustnära områden och tilltagande igenslamning av farleder. Även landhöjningen bidrar med en kontinuerlig uppgrundning av Sveriges kuster utom längst i söder. Landhöjningen varierar och är störst i norra Sverige vid Bottenvikskusten, cirka 10 mm/år, och minst i Skåne cirka 1 mm/år.

Trenden med ökat behov av muddring och dumpning av muddermassor kommer sannolikt att fortsätta. Muddring är kostsamt, och hanteringen av muddermassor kan bli omfattande och komplicerad. I ett långsiktigt perspektiv kan det vara nödvändigt att se över värdet av vissa hamnar och farleder, som inte är av stort allmänt intresse, om bedömningen är att muddring kommer behöva fortgå återkommande. Vid planering av nya hamnar och farleder, kan områden med särskilt känsliga miljöer, eller stora behov av muddring undvikas.