Analysera vattenresursens sårbarhet
Vattenresursernas sårbarhet för påverkan av mark- och vattenanvändning varierar med lokala förutsättningar. Sårbarheten beror bland annat på markens egenskaper, vattenresursens volym och omsättningstiden på vattnet. Det finns också stora skillnader i sårbarhet mellan grundvatten och sjöar och vattendrag. Avgränsning av dricksvattenresursernas påverkanskänsliga områden kan vara värdefullt vid kommunens avvägningar om lämplig mark- och vattenanvändning.
Sårbarhet för olika typer av vattenresurser
Hur sårbar en vattenresurs är beror främst på markens egenskaper, vattenresursens volym och omsättningstiden på vattnet. De flesta föroreningar sprids med hjälp av vatten och följer vattnets rörelse, antingen på markytan eller via grundvattnet. På markytan transporteras det förorenade vattnet i rännilar, diken eller bäckar och når så småningom en sjö eller ett vattendrag. Då kan föroreningen transporteras snabbt och på kort tid påverka vattenresurser på ett relativt långt avstånd från föroreningskällan. Om en förorening i stället tränger ner i marken och når grundvattnet är transporten normalt långsammare, men svårare att följa och åtgärda.
Markens egenskaper
De grundvattenresurser som används för dricksvattenförsörjning i större skala utgörs oftast av sand- eller grusavlagringar. Dessa avlagringar kännetecknas av relativt stor porstorlek, vilket gör att vatten kan röra sig snabbt jämfört med i berg eller andra tätare jordar som morän eller lera. Föroreningar som sprids med vatten i sand och grus transporteras snabbt ner till grundvattnet och kan ha stor potential att förorena en vattentäkt. Grundvattenresurser som inte överlagras av något skyddande tätt jordlager av exempelvis lera är därför mycket sårbara. Vid en föroreningshändelse är sannolikheten stor att föroreningen når vattentäkten.
Vattenresursens volym och omsättningstid
Hur stor påverkan det blir på vattenresursen och dricksvattenförsörjningen beror bland annat på vattenresursens volym och omsättningstid. Om volymen är liten är sannolikheten större för att en enskild föroreningshändelse får stor påverkan eftersom utspädningen då också är liten. Är vattenresursen stor sker en utspädning som kan vara fördelaktig för dricksvattenproduktionen. Kort omsättningstid för vattenresursen kan vara fördelaktigt eftersom en förorening då snabbt kan transporteras vidare när nytt vatten fylls på i magasinet. En lång omsättningstid innebär i stället att föroreningen riskerar att finnas kvar i vattenresursen under en lång tid, med långvariga produktionsstopp som följd. Grundvattenresurser har generellt betydligt längre omsättningstid än sjöar. Sjöar har i sin tur betydligt längre omsättningstid än vattendrag.
Avgränsning av påverkanskänsliga områden
Sårbarheten för påver