Analysera vattenresursens sårbarhet
Vattenresursernas sårbarhet för påverkan av mark- och vattenanvändning varierar med lokala förutsättningar. Sårbarheten beror bland annat på markens egenskaper, vattenresursens volym och omsättningstiden på vattnet. Det finns också stora skillnader i sårbarhet mellan grundvatten och sjöar och vattendrag. Avgränsning av dricksvattenresursernas påverkanskänsliga områden kan vara värdefullt vid kommunens avvägningar om lämplig mark- och vattenanvändning.
Sårbarhet för olika typer av vattenresurser
Hur sårbar en vattenresurs är beror främst på markens egenskaper, vattenresursens volym och omsättningstiden på vattnet. De flesta föroreningar sprids med hjälp av vatten och följer vattnets rörelse, antingen på markytan eller via grundvattnet. På markytan transporteras det förorenade vattnet i rännilar, diken eller bäckar och når så småningom en sjö eller ett vattendrag. Då kan föroreningen transporteras snabbt och på kort tid påverka vattenresurser på ett relativt långt avstånd från föroreningskällan. Om en förorening i stället tränger ner i marken och når grundvattnet är transporten normalt långsammare, men svårare att följa och åtgärda.
Markens egenskaper
De grundvattenresurser som används för dricksvattenförsörjning i större skala utgörs oftast av sand- eller grusavlagringar. Dessa avlagringar kännetecknas av relativt stor porstorlek, vilket gör att vatten kan röra sig snabbt jämfört med i berg eller andra tätare jordar som morän eller lera. Föroreningar som sprids med vatten i sand och grus transporteras snabbt ner till grundvattnet och kan ha stor potential att förorena en vattentäkt. Grundvattenresurser som inte överlagras av något skyddande tätt jordlager av exempelvis lera är därför mycket sårbara. Vid en föroreningshändelse är sannolikheten stor att föroreningen når vattentäkten.
Vattenresursens volym och omsättningstid
Hur stor påverkan det blir på vattenresursen och dricksvattenförsörjningen beror bland annat på vattenresursens volym och omsättningstid. Om volymen är liten är sannolikheten större för att en enskild föroreningshändelse får stor påverkan eftersom utspädningen då också är liten. Är vattenresursen stor sker en utspädning som kan vara fördelaktig för dricksvattenproduktionen. Kort omsättningstid för vattenresursen kan vara fördelaktigt eftersom en förorening då snabbt kan transporteras vidare när nytt vatten fylls på i magasinet. En lång omsättningstid innebär i stället att föroreningen riskerar att finnas kvar i vattenresursen under en lång tid, med långvariga produktionsstopp som följd. Grundvattenresurser har generellt betydligt längre omsättningstid än sjöar. Sjöar har i sin tur betydligt längre omsättningstid än vattendrag.
Avgränsning av påverkanskänsliga områden
Sårbarheten för påverkan varierar mellan olika vattenresurser. I vissa fall kan även delar av tillrinningsområdet för en dricksvattenresurs vara särskilt sårbara, både för grundvatten och för sjöar och vattendrag. För dricksvattenresurser där vattenskyddsområde saknas kan det vara värdefullt att avgränsa påverkanskänsliga områden, till stöd för kommunens avvägningar om lämplig mark- och vattenanvändning.
För att skydda en dricksvattentäkt från olika påverkansrisker finns möjlighet att inrätta ett vattenskyddsområde. En tredjedel av Sveriges kommunala vattentäkter saknar vattenskyddsområde. Hälften av alla vattentäkterna har äldre vattenskydd som inrättats före miljöbalkens införande och behöver ses över. Detta innebär att det juridiska skyddet kan vara otillräckligt med hänsyn till dagens riskbild och påverkanstryck. Skyddsföreskrifter och vattenskyddsområdenas geografiska utbredning kan då behöva revideras för att syftet med skyddet ska uppnås.
Vattenskyddsområdenas avgränsning och tillhörande skyddsföreskrifter är utformade med hänsyn till den riskbild som förutsågs när vattenskyddsområdet inrättades, utifrån dåvarande kunskapsläge. Detta innebär att det krävs särskild varsamhet vid planläggning i anslutning till dricksvattenresurser, både där vattenskyddsområde finns och där det saknas. Dricksvattentäkter som saknar vattenskyddsområden eller har inaktuella föreskrifter behöver identifieras. Inom befintliga vattenskyddsområden räcker det inte alltid att följa skyddsföreskrifterna för att säkerställa tillräcklig hänsyn till de olika påverkansrisker som en plan kan medföra. Vattenskyddsföreskrifterna är ofta inte tillräckliga för att hantera alla risker som kan uppstå vid förändrad markanvändning. Det behövs tidig dialog med kommunens VA-huvudman för att på ett bra sätt kunna beakta hänsynsbehov i anslutning till vattentäkter och vattenskyddsområden.
Det är angeläget att kommunen arbetar för att alla kommunala vattentäkter förses med aktuella vattenskyddsområden, eftersom det underlättar kommunens bedömning av lämplig användning av mark- och vattenområden i anslutning till dricksvattentäkter.
Läs mer om vattenskyddsområden på Havs- och vattenmyndighetens webbplats, se ”Relaterad information”.
Kommunens huvudman för vattenförsörjning och avlopp, VA, och förvaltningen för miljöskydd har ofta god kompetens för bedömning av sårbarhet för olika vattenresurser.
Det finns underlag från myndigheter som är användbara för övergripande bedömning av sårbarhet. SGU tillhandahåller planeringsunderlag om grundvattnets sårbarhet, se ”Relaterad information”.
För bedömning av sårbarhet för sjöar och vattendrag har SMHI data om bland annat volym och omsättningstid för sjöar och vattendrag, se ”Relaterad information”.
