Miljökvalitetsnormer utifrån vattenförvaltningsförordningen
Enligt vattenförvaltningsförordningen delas yt- och grundvatten in i enheter som benämns vattenförekomster. Det finns miljökvalitetsnormer för ekologisk och kemisk status i ytvatten. För grundvattenförekomster finns det miljökvalitetsnormer för kemisk och kvantitativ status. Denna sida ger en överblick av systemet för vattenförvaltning och hur miljökvalitetsnormerna är uppbyggda.
Vattenförvaltningen i Sverige
År 2000 antog EU ett gemensamt ramdirektiv inom vattenpolitikens område som syftar till att bevara och förbättra vattenmiljön. Direktivet bygger på gemensamma mål för vatten i alla EU-länder och utgår från hur vattnet rör sig genom landskapet i avrinningsområden. Arbetet för att uppnå ramdirektivets mål måste därför utgå från hela avrinningsområden och inte från administrativa gränser som kommungränser eller planområden.
Direktivet har införts i svensk lagstiftning huvudsakligen genom regler i miljöbalken, vattenförvaltningsförordningen och genom föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten, HaV, och Sveriges geologiska undersökning, SGU. Sverige är indelat i fem vattendistrikt utifrån huvudavrinningsområden. För varje vattendistrikt är en länsstyrelse utsedd att ansvara för vattenförvaltningen bland annat genom att besluta om en förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram för vattendistriktet. Den länsstyrelse som är distriktsansvarig benämns vattenmyndighet, och de övriga länsstyrelserna i distriktet bistår med underlag och bedömningar av vattenförekomsterna i de egna länen. Enligt miljöbalken ska myndigheter och kommuner inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt de åtgärdsprogram som vattenmyndigheterna beslutar.
13 §
För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön ska Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i
1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenviken,
2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Bottenhavet,
3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i södra Ålands hav eller norra Gotlandshavet,
4. Södra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i västra Gotlandshavet, östra Gotlandshavet, Bornholmshavet, Arkonahavet eller Öresund, och
5. Västerhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden som mynnar i Västerhavet.
I varje vattendistrikt ingår anslutande grundvatten och anslutande kustvatten ut till de särskilda avgränsningslinjer, en nautisk mil räknat från baslinjerna, som framgår av bilaga
6 till lagen (2017:1272) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Med avrinningsområde avses ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar till havet genom ett enda utlopp eller delta.
Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde ska hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om gränsdragningen mellan vattendistrikten. Vid gränsdragningen får ett enskilt avrinningsområde hänföras till annat vattendistrikt än vad som följer av första stycket, om det är lämpligt med hänsyn till förvaltningsarbetet. Lag (2019:494) .
14 §
En länsstyrelse i varje vattendistrikt ska vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i distriktet.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vattenmyndigheterna Lag (2018:1407) .
11 §
Myndigheter och kommuner ska inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som fastställts enligt 8 §. Lag (2022:1248) .
1 §
De vattendistrikt som avses i 5 kap. 13 § miljöbalken är avgränsade enligt följande.
Bottenvikens vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och med Torneälven till och med Öreälven, mellanliggande kustområden samt områden mellan Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt som dränerar direkt till Örefjärden eller Österfjärden.
Bottenhavets vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och med Leduån till och med Dalälven, inklusive Vefsna, mellanliggande kustområden samt områden mellan Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt som dränerar direkt till Nordmalingsfjärden eller Yttre Nordmalingsfjärden och områden mellan Bottenhavets och Norra Östersjöns vattendistrikt som dränerar direkt till Skutskärsfjärden eller Gävlebuktens utsjövatten.
Norra Östersjöns vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och med Tämnarån till och med Kilaån, mellanliggande kustområden samt områden mellan Bottenhavets och Norra Östersjöns vattendistrikt som dränerar direkt till Lövstabukten eller Karlsholmsfjärden och områden mellan Norra Östersjöns och Södra Östersjöns vattendistrikt som dränerar direkt till Stadsfjärden, Mellanfjärden, Sjösafjärden, Örsbaken, Aspafjärden, Ålöfjärden eller Furöområdet.
Södra Östersjöns vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och med Motala ström till och med Råån, Gotland, Gotska Sandön, mellanliggande och anslutande kustområden samt områden mellan Norra Östersjöns och Södra Östersjöns vattendistrikt som dränerar direkt till Inre Bråviken, Mellersta Bråviken, Yttre Bråviken, Bråvikens kustvatten, Sillöfjärden eller Marsviken och områden mellan Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt som dränerar direkt till Norra mellersta Öresunds kustvatten eller Norra Öresunds kustvatten.
Västerhavets vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och med Vege å till och med Enning