Riksintressen 3 kap och 4 kap miljöbalken
Riksintressen gäller geografiska områden som har utpekats därför att de innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter. I översiktsplanen ska kommunen redovisa hur kommunen anser att riksintressena ska tillgodoses. De nationella myndigheternas riksintresseanspråk enligt 3 kap miljöbalken (MB) samt de som anges i 4 kap. MB redovisas i planbeskrivningen. Av plankartan ska det framgå om staten och kommunen inte är överens om den geografiska utbredningen.
Riksintressesystemet bygger på att det tas fram kunskap om områdenas värden utifrån utpekade riksintresseanspråk med stöd av 3 kap MB och de områden som anges i 4 kap miljöbalken. Detta sker genom en aktiv dialog mellan staten (i form av länsstyrelserna) och kommunen. I dialogen ska staten tydligt redovisa sina anspråk och intressen som kommunen ska förhålla sig till i översiktsplanen. Kommunen har möjligheten att förstärka de kvaliteter som finns i de utpekade områdena men också utifrån de beskrivna värdena göra en egen bedömning och säga sin mening om anspråket.
I Boverkets vägledning om riksintressen kan du läsa mer om riksintressen.
Översiktsplanen, tillsammans med länsstyrelsens granskningsyttrande, är det viktigaste vägledande underlaget för myndigheter och domstolar när de ska tillämpa bestämmelserna om riksintressen vid beslut enligt plan- och bygglagen (PBL), MB och andra lagar som berör användning av mark och vatten. Det är enbart när någon vill ändra markanvändningen, på ett sätt som kräver ett rättsligt beslut, som ett riksintresse får betydelse. Vid prövning av ett ärende avgörs det slutligen om ett anspråk avsevärt försvårar för en verksamhet av riksintresse eller påtagligt skadar ett riksintresse. Av det skälet är kommunen skyldig att tillhandahålla planer och deras planeringsunderlag när en beslutande instans begär detta.
Enligt PBL ska riksintressena alltid redovisas i översiktsplanen. Anspråken som anges i 3 kap MB samt de områden som i sin helhet har utpekats i 4 kap MB redovisas i översiktsplanen.
På plankartan är det kommunens ställningstagande om riksintresseanspråken som ska redovisas eftersom översiktsplanen är vägledande vid prövning av ett ärende. Om kommunen och staten (länsstyrelsen) har olika uppfattningar om riksintresseanspråkets (3 kap. miljöbalken) eller riksintressets (4 kap. miljöbalken) avgränsning eller existens ska det tydligt framgå av översiktsplanen. Om staten (länsstyrelsen) har avvikande mening om riksintresset utifrån kommunens ställningstagande ska det anges i databasen under attributfältet Invändning från länsstyrelsen till det enskilda objektet.
1 §
Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.
2 §
Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.
3 §
Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.
4 §
Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.
Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.
Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.
5 §
Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.
Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.
6 §
Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.
7 §
Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.
Områden som innehåller