Fönsterbyten - Bygglovsplikt och förvanskningsförbudet

Rättsfallen i sin helhet kan du läsa om på Mark- och Miljööverdomstolens webbplats.

Vägledande avgörande, mål nr P 5260–19 / MÖD 2019:25 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Avgörande, mål nr P 2166–19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Boverkets referat

I de bägge målen tog Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, ställning till om byte av fönster avsevärt påverkade byggnadernas yttre utseende och därmed var bygglovspliktigt. MÖD tog även ställning till om åtgärderna uppfyllde varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 § plan- och bygglagen, PBL, och följde förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL. I de bägge målen hade kommunen avslagit ansökningar om bygglov i efterhand för fönsterbyten. Förutsättningarna i målen var snarlika och de behandlades av MÖD i ett sammanhang med i det närmaste identiska motiveringar i de bägge domarna.

Bygglovsansökningarna avsåg två 20-talsklassicerande flerbostadshus. Byggnadsnämnden bedömde att byggnaderna var sådana särskilt värdefulla byggnader som avses i 8 kap. 13 § PBL. Nämnden betonade att fönster, portar, listverk och dörromfattningar var viktiga för att bibehålla den ursprungliga karaktären och även hade en betydelse för hur byggnaderna kunde upplevas och förstås som en del av stadsmiljön. Nämnden gjorde bedömningen att de nya fönstren inte var anpassade till byggnadens karaktär vad gäller material, proportioner och utförande. Därmed ansågs åtgärderna inte uppfylla varsamhetskravet och inte följa förvanskningsförbudet. Byggnadsnämnden beslutade därför att avslå inte bevilja ansökan om bygglov i efterhand.

Sökanden överklagade till länsstyrelsen och sedan till mark- och miljödomstolen, MMD, som båda delade nämndens bedömning och avslog överklagandena. Sökanden överklagade vidare till MÖD, som beviljade prövningstillstånd.

I bägge fallen var såväl de tidigare som de nya fönsterna sidhängda och fönsternas indelning bibehölls liksom deras anpassning till fönsterhålens storlek.

I MÖD 2019-11-28 mål nr P 5260–19 bestod skillnaderna i:

• Trä hade ersatts av aluminiumklätt trä.
• Färgen hade ändrats till mörkröd.
• Profilerna i karm, båge och spröjs var kantigare i de nya fönsterna.
• Mittposterna hade gjorts grövre.
• Fast spröjs hade ersatts av löstagbar spröjs.

MÖD 2019-11-28 mål nr P 5260–19. Tidigare utseende till vänster och nytt till höger. Foto: Örebro kommun

I MÖD 2019-11-28 mål nr P 2166–19 bestod skillnaderna i:

• Trä hade ersatts av aluminiumklätt trä.
• Färgen hade ändrats till annan röd kulör.
• Profilerna i karm, båge och spröjs var kantigare i de nya fönsterna.
• Mittposterna hade gjorts grövre och utstickande.
• Fast spröjs hade ersatts av löstagbar spröjs.
• Okopplade bågar hade ersatts med kopplade.

MÖD 2019-11-28 mål nr P 2166–19. Tidigare fönster och nya. Foto: Örebro kommun

I domarna ifrågasatte inte MÖD underinstansernas bedömning att byggnaderna var sådana särskilt värdefulla byggnader som omfattades av förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL.

I de bägge domarna inledde MÖD med att pröva om åtgärden var bygglovspliktig. Domstolen konstaterade att ändringen var förhållandevis tydlig, åtminstone för en fackman och vid en inspektion på nära håll. Däremot ansåg MÖD att förändringarna knappt torde vara märkbara för gemene man som färdas på gatan och huvudsakligen upplever byggnaden som en del i ett större sammanhang. Sammantaget ansåg MÖD att förändringarna inte medförde en sådan avsevärd påverkan på byggnadens yttre utseende att det krävdes bygglov. Avslutningsvis konstaterade domstolen att i detta också låg att ändringen inte innebar att byggnadens karaktärsdrag eller områdets kulturvärden påverkades på ett sätt som stred mot varsamhetskravet 8 kap. 17 § PBL eller förvanskningsförbudet i 8 kap. 13 § PBL.

En skillnad mellan de bägge målen var att i MÖD P 2166–19 hade underinstansen, MMD, tagit ställning till om åtgärden var bygglovspliktig vilket också MÖD tog ställning till i sin dom. När det gäller MÖD P 5260–19, så hade MMD i stället bedömt att det inte var möjligt att genom en ansökan om bygglov få fastställt om en viss åtgärd krävde bygglov. MÖD ansåg dock att det inte fanns något hinder för domstolen att pröva om åtgärden i det aktuella fallet var bygglovspliktig.

Domen 2019-11-28 mål nr P 5260–19 har refererats, MÖD 2019:25. Ifall det var frågan om bygglovsplikten kunde prövas inom ramen för målet, eller något annat som föranledde MÖD att referera domen, framgår inte.

När en domstol refererar en dom görs det för att göra domen mer lättillgänglig. Att en dom refereras kan därför betyda att domstolen ansett att den har en särskild betydelse som vägledning vid bedömning av likartade frågor i framtiden.

Tolkning av plan- och bygglagstiftningen

Boverkets kommentar

Bygglovsplikten

Med formuleringen ”I detta ligger också att ändringen inte innebär att byggnadens karaktärsdrag eller områdets kulturvärden påverkas på ett sätt som strider mot varsamhetskravet eller förvanskningsförbudet i 8 kap. 13 och 17 §§ PBL.” konstaterar domstolen att påverkan på kulturvärden är en faktor som kan vägas in vid bedömningen av om en ändring avsevärt påverkar en byggnads utseende och därmed om en åtgärd är bygglovspliktig. Samma formulering återkommer också i en senare dom (MÖD 2020-11-25 mål nr P 7340–19).

Mål: P 7340-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Domarna innebär inte att fönsterbyten aldrig kräver bygglov, utan säger enbart att i de här två fallen krävde fönsterbytet inte bygglov. I domskälen redogör MÖD utförligt för vilka likheter det finns mellan de tidigare och de nya fönsterna som motiv för sitt ställningstagande.

Även om påverkan på byggnadens kulturvärden är en faktor som kan vägas in vid bedömningen av om en åtgärd ska anses medföra en avsevärd påverkan på byggnadens yttre utseende, så kan det inte vara den enda avgörande faktorn enligt Boverket. Det framstår som uppenbart att det finns åtgärder som avsevärt påverkar en byggnads yttre utseendet utan att de skadar den aktuella byggnadens kulturvärden. Likaså finns det åtgärder som kan skada en byggnads kulturvärden, men som ändå inte medför en avsevärd påverkan på det yttre utseendet.

Förvanskningsförbudet och varsamhetskravet

Domarna tar även ställning till huruvida åtgärderna uppfyllde varsamhetskravet och förvanskningsförbudet. Tillämpningen av dessa krav har prövats i flera tidigare domar från MÖD och Regeringsrätten.

Domstolen har i de bägge fallen bedömt att åtgärderna var förenliga med varsamhetskravet och förvanskningsförbudet. I domskälen finns det inte något resonemang om vilka egenskaper som medför att byggnaderna har tillmätts ett högt kulturvärde. Det framgår inte heller hur dessa egenskaper och därmed byggnadernas kulturvärden påverkas av de aktuella ändringarna.

Det enda som anförs i domarna om åtgärdens förenlighet med varsamhetskravet och förvanskningsförbudet är att ändringarna torde ”knappt vara märkbara för gemene man som färdas på gatan och huvudsakligen upplever byggnaden som en del i ett större sammanhang.” Enligt Boverkets uppfattning kan detta vara en möjlig utgångspunkt när det gäller bedömningen av lovplikt för fasadändring. Däremot är det otydligt om MÖD ansett att resonemanget om synlighet för gemene man även ska vara en utgångspunkt för bedömningen av en åtgärds påverkan på en byggnads kulturvärden.

I förhållande till tidigare praxis skulle det innebära en betydande insnävning av vad som ska prövas vid tillämpningen av framför allt förvanskningsförbudet. I tidigare domar har betydelsen av byggnadernas genuina karaktär betonats vilket ansetts komma till uttryck i trohet mot ursprunglig detaljutformning som tidstypisk profilering och trohet mot ursprungliga materialval.

Inom kulturmiljövården är det väl etablerat att autenticitet tillmäts stor betydelse vid en bedömning av en byggnads kulturhistoriska värde. I autenticitet ligger bland annat att ursprungliga material och teknik har använts och en bibehållen detaljeringsnivå. Motsvarande synsätt kommer också till uttryck i MÖD 2015-10-14 mål nr P 1035–15 nedan. (Axel Unnerbäck Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Riksantikvarieämbetet 2002)

Tidigare avgöranden om fönsterbyten

I ett par tidigare avgöranden har MÖD tagit ställning till likartade åtgärder. I de bägge fallen handlade det om åtgärder på byggnader som bedömdes vara särskilt värdefulla enligt 8 kap. 13 § PBL. I dessa domar analyserade domstolen åtgärdernas konsekvenser för byggnadernas kulturvärden och kom fram till en annan bedömning av åtgärdernas tillåtlighet.

Det ena målet gällde bygglov för byte av sju fönster och en fönsterdörr på en 1920-talsvilla. Ingen part hade ifrågasatt att åtgärden var bygglovspliktig. Den enda skillnaden mot de ursprungliga fönsterna som noteras i domen var att de nya fönsterna var aluminiumklädda. Underinstansen, MMD, förde i sin dom ett resonemang om byggnadens kulturhistoriska värde där de lyfte fram att byggnadens ursprungliga fasadbeklädnad, takbeklädnad och till viss del byggnadsdetaljer så som fönster och konsoler under fönster, var bevarade från byggnadstiden. I sitt avgörande konstaterade MMD att fönsterbytet skulle innebära att byggnadens befintliga fönster med tidsenliga profiler skulle gå förlorade. MMD gjorde bedömningen att en sådan åtgärd skulle gå utöver byggnadens särart och medföra att byggnadens genuina karaktär inte behölls och åtgärden bedömdes inte heller vara anpassad till byggnadens karaktär. Åtgärden stred därför mot 8 kap. 13 § och 17 § PBL. MÖD delade denna bedömning. Kommunens beslut att avslå bygglovsansökan skulle därför stå fast. (MÖD 2015-10-14 mål nr P 3853–15)

Mål: P 3853-15 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Det andra målet gällde bland annat bygglov för byte av fyra balkongdörrar på gatufasaden på ett jugendhus. Enligt byggnadsnämnden bestod skillnaden i att de nya dörrarna jämfört med de tidigare hade grövre och klumpigare dimensioner. Dessutom hade profilerna ändrats. Däremot fanns det inga skillnader i material eller färgsättning. Byggnadsnämnden bedömde att åtgärden inte följde förvanskningsförbudet och nekade därför bygglov i efterhand. MÖD delade byggnadsnämnden bedömning att dörrbytet utgjorde en förvanskning och att det därmed inte fanns förutsättningar att bevilja bygglov. (MÖD 2018-12-03 mål nr P 10515–17)

Mål: P 10515-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Betydelsen av synlighet

Som enda motiv för att åtgärden inte ska anses vara en förvanskning anger MÖD i de nya domarna att förändringarna knappt torde vara märkbara för gemene man som färdas på gatan och huvudsakligen upplever byggnaden som en del i ett större sammanhang.

Betydelsen av en åtgärds synlighet har tidigare behandlats i ett äldre mål i Regeringsrätten. Målet rörde bygglov i efterhand för ett tegeltak som hade ersatts av ett tak av tegelimiterande plåt. Domstolen konstaterade att taket bara med svårighet kunde ses från Smögenbryggan och att det utseendemässigt inte mer påtagligt avvek från omgivande tegeltak. Dessutom såg det allmänt sett vårdat ut. Domstolen fastslog dock att det förhållandet att det helhetsintryck som byggnaden och taket ger en förbipasserande inte försämrats genom bytet av taktäckningsmaterial inte i sig innebar att åtgärden kunde anses vara förenligt med bestämmelserna om förvanskningsförbudet. Domstolen ansåg att det var naturligt att se det så att en byggnad förvanskas om en åtgärd går ut över byggnadens och därmed också i åtminstone någon mån bebyggelseområdets särart. Domstolen konstaterade att med hänsyn till det sammanhang som byggnaden befann sig i måste krav ställas på att byggnaden skulle behålla sin genuina karaktär. Det var därför inte tillräckligt att byta till ett tak som liknade ett tegeltak. Domstolen bedömde att åtgärden utgjorde en förvanskning och att bygglov därför inte kunde ges. (RÅ 1997 ref. 77)

Även MÖD har i ett par tidigare domar tagit ställning till betydelsen av en åtgärds synlighet vid bedömningen av om förvanskningsförbudet enligt 8 kap. 13 § PBL utgjorde ett hinder mot att bevilja bygglov. I de bägge fallen handlade det dock om att åtgärden var placerad på ett sådant ställe att åtgärden var mindre synlig. I ett mål angav domstolen att det inte hade någon betydelse att åtgärderna skulle vidtas mot innergård och att byggnaden endast i begränsad omfattning var synlig från allmän plats. I ett annat mål angav domstolen att det inte hade någon betydelse att tillbyggnaden till viss del doldes bakom vegetation under vissa delar av året. (MÖD 2015-12-29 mål nr P 2287–15, MÖD 2016-04-04 mål nr P 6490-15)

Mål: P 2287-15 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 6490-15 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Betydelsen av ursprunglig teknik och material i förarbeten

För att få vägledning om hur lagstiftaren har resonerat kring betydelsen av ursprungligt material och utförande kan man läsa i regeringens proposition Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. Genom den propositionen fick varsamhetskravet sin nuvarande utformning då ordet ”särdrag” ersattes med ”karaktärsdrag”. Motivet till ändringen var bland annat att ”i många fall inte tillräcklig uppmärksamhet ägnats bebyggelsens ursprungliga värden som innefattar trohet inte bara mot originalets utseende, utan även mot den teknik och de material med vilket det åstadkommits”. Detta uttalande ifrån lagstiftaren bekräftar att de värden som ligger i material och utförande ska ha stor betydelse vid lovprövningen. (jfr prop. 1997/98:117 sid. 20–21)

Framtidsformer Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design, prop. 1997/98:117 (på Sveriges riksdags webbplats)