Avvikelse- gemensamt behov eller allmänt intresse

Efter att detaljplanens genomförandetid har gått ut ökar byggnadsnämndens möjlighet att ge bygglov för åtgärder som avviker från detaljplanen. Då kan avvikelser godtas för åtgärder som tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse.

När kan en avvikelse för gemensamt behov eller allmänt intresse godtas?

Förutsättningarna för att godta en sådan avvikelse är att

• genomförandetiden har gått ut,
• avvikelsen tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse,
• avvikelsen är förenlig med detaljplanens syfte,
• avvikelsen tillsammans med andra avvikelser inte är allt för omfattande,
• avvikelsen inte begränsar någon rättighet eller pågående verksamhet i omgivningen, och
• avvikelsen inte medför betydande miljöpåverkan.

Det finns ingen generell rätt till avvikelser från detaljplan. Om en avvikelse är godtagbar eller inte kräver en samlad lämplighetsbedömning i det enskilda bygglovsärendet, både när det gäller åtgärdens lämplighet och i vilken utsträckning den kan anses rymmas inom planens syfte. Godtagbara avvikelser ska enbart ha en så begränsad påverkan att en planändring inte behövs. En avvikelse får därför inte medföra inskränkningar i grannars möjligheter att i framtiden utnyttja sin mark. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 185 och prop. 1989/90:37 sid. 56)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Om ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m., prop. 1989/90:37 (på Sveriges riksdags webbplats)

Att det inte finns någon generell rätt till avvikelser från detaljplan framgår av bestämmelsen genom att det står att byggnadsnämnden ”får” ge bygglov för en åtgärd som avviker från en detaljplan. Det finns alltså ingen skyldighet att ge bygglov för en avvikelse. När det finns en skyldighet står det att byggnadsnämnden ”ska” ge bygglov. Vid avvikelser ska byggnadsnämnden i varje enskilt fall göra en bedömning av om det är lämpligt att lämna bygglov. En sådan lämplighetsbedömning förutsätter att åtgärden tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse och att åtgärden är förenlig med detaljplanens syfte. Men även om åtgärden uppfyller dessa kriterier kan det vara olämpligt att medge avvikelsen.

I en dom från Högsta domstolen, HD, prövades ett bygglov för uppförande av ett 36 meter högt telekommunikationstorn med tillhörande teknikbod. Åtgärden skulle placeras på mark som enligt detaljplanen hade användningen naturmark. Åtgärden avvek från planen och byggnadsnämnden hade därför avslagit ansökan om bygglov. HD ansåg att åtgärden var förenlig med planens syfte, men att den inte tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov för dem som bor eller annars vistas på området. Domstolen ansåg dock att åtgärden tillgodosåg ett allmänt intresse och att den därmed kunde anses vara en sådan avvikelse som är möjlig att medge. Men enligt domstolen räckte det inte att åtgärden uppfyllde dessa kriterier för att en avvikelse skulle kunna godtas. En ”kompletterande lämplighetsbedömning” måste också göras för att kunna konstatera om det är lämpligt att godta avvikelsen. Enligt punkt 26 i domskälen förutsätts en sådan lämplighetsbedömning göras vid prövningen av alla typer av avvikelser. I den kompletterande lämplighetsbedömningen ska de intressen som talar för bygglov vägas mot de intressen som talar mot bygglov. Hänsyn bör även tas till det kommunala intresset av att bygglov inte beviljas i strid mot en plan som kommunen vill hålla fast vid och till att det kommunala inflytandet över markanvändningen inte urholkas. Enligt HD har kommunen ingen vetorätt. Men om kommunen motsätter sig en åtgärd och anför beaktansvärda och legitima skäl bör denna uppfattning ges en särskild vikt. Detta gäller i synnerhet om den sökta åtgärden är av mera betydande slag. Ett beaktansvärt skäl kan vara att åtgärden bör avvakta en förestående planprocess eller att åtgärden kommer i konflikt med någon annan planerad åtgärd. Ett annat skäl kan vara att kommunen önskar vara lyhörd i förhållande till en betydande lokal opinion. I den slutliga lämplighetsbedömningen i det aktuella målet konstaterade HD att de skäl som kommunen hade framfört till domstolen var beaktansvärda och legitima. Enligt HD skulle bygglov därför inte beviljas och överklagan avslogs. (HD 2020-10-22 mål nr Ö 435–20)

Mål: Ö 435-20 (på Högsta domstolens webbplats)

I en dom från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, har det också prövats vad begreppet ”får” innebär. Domstolen ansåg att byggnadsnämnden hade haft stöd för att avslå en ansökan om bygglov trots att en avvikelse hade kunnat godtas eftersom åtgärden var förenlig med detaljplanens syfte och tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse. Ansökan avsåg en återvinningsstation som skulle placeras på ett torg. Torget omgavs av tre flerbostadshus och det fanns även två uteserveringar vid torget. MÖD ansåg att åtgärden avvek från detaljplanen men att den kunde godtas eftersom den var förenlig med planens syfte och tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse. Enligt nämnden skulle dock återvinningsstationen dominera platsen på ett sätt som förändrade torgets karaktär. Folklivet och det lokala näringslivet skulle hämmas och i stället för att stödja lokalområdet skulle torget bli en vändplan för lämning och hämtning av sopor. Domstolen konstaterade att bygglov ”får” ges om förutsättningarna för avvikelsen är uppfyllda. PBL bygger på att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten och kommunen har stor frihet att styra bebyggelseutvecklingen. MÖD ansåg att det var kommunens uppgift att i detta fall väga de två allmänna intressena, placering av en återvinningsstation och allmänhetens tillgång till ett torg, mot varandra. Det fanns inte skäl att ifrågasätta kommunens bedömning att den sökta åtgärden skulle påverka torgmiljön på ett olämpligt sätt. En placering av en återvinningsstation kan inte heller anses bunden till en viss plats. Intresset av att placera återvinningsstationen på torget kunde därför inte anses väga tyngre än det allmänna intresset av ett tilltalande stadsrum. MÖD ansåg därför att nämnden haft stöd för att avslå ansökan om bygglov. (MÖD 2018-04-19 mål nr P 7633-17)

Mål: P 7633-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en annan dom från MÖD prövades också vad begreppet ”får” innebär. I domen prövades om ett 30 meter högt telekommunikationstorn och ett teknikskåp tillgodosåg ett allmänt intresse. Byggnadsnämnden hade avslagit bygglovsansökan. Tornet skulle uppföras på mark som i detaljplanen var kvartersmark för småindustri. Det fanns även en planbestämmelse som angav att marken endast får bebyggas med enklare förrådsbyggnader och skärmtak. MÖD konstaterade att det aktuella telekommunikationstornet är en teknisk anläggning vilket ryms inom användningsbestämmelsen småindustri i den aktuella detaljplanen. Tornet avvek dock från detaljplanebestämmelsen om att marken endast fick bebyggas med enklare förrådsbyggnader och skärmtak. MÖD konstaterade att en anläggning som utgör en del av det nationella mobilnätet och uppförs på en plats som medger täckning av det behövande området är ett allmänt intresse. Det fanns inte skäl att ifrågasätta byggherrens uppgifter om att det aktuella området ur radioteknisk synpunkt är lämpligt för uppförandet av tornet. MÖD bedömde därför att tornet tillgodosåg ett allmänt intresse. Domstolen ansåg även att åtgärden var förenlig med detaljplanens syfte. MÖD konstaterade att bygglov ”får” ges om förutsättningarna för avvikelsen är uppfyllda. PBL bygger på att det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten och kommunen har stor frihet att styra bebyggelseutvecklingen. I detta fall hade nämnden i sitt bygglovsbeslut hänvisat till att det i översiktsplanen uttrycktes ett intresse att i framtiden kunna använda området för annat ändamål än småindustri. Något detaljplanearbete hade dock inte påbörjats. Enligt MÖD hade kommunen inte visat att det fanns ett annat så starkt allmänt intresse av marken att det övervägde det allmänna intresset av telekommunikationstornet. MÖD ansåg därför att det fanns möjlighet att ge bygglov. (MÖD 2016-06-14 mål nr P 11236-15)

Mål: P 11236-15 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Vid bedömningen bör också särskilt övervägas i vilken utsträckning och på vilket sätt en avvikelse kan få prejudicerande effekter. En åtgärd som kan vara godtagbar på en fastighet, kan leda till en oacceptabel miljöförändring om åtgärden upprepas på flera fastigheter i området. Detta innebär att en åtgärd som i och för sig skulle kunna godtas som en avvikelse kan anses som olämplig på grund av risken för prejudicerande effekter och därför kan nekas av byggnadsnämnden. I sådana fall kan det vara lämpligt att i stället ändra planen så att samtliga fastigheter behandlas på ett likartat sätt. (jfr prop. 1989/90:37 sid. 56 och prop. 2013/14:126 sid. 185)

Om ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m., prop. 1989/90:37 (på Sveriges riksdags webbplats)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Genomförandetiden har gått ut

En förutsättning för att denna typ av avvikelse från detaljplanen ska kunna medges är att detaljplanens genomförandetid har gått ut. Genomförandetiden är den tidsrymd inom vilken en detaljplan är tänkt att genomföras. Genomförandetiden kan vara mellan 5 och 15 år. Om det inte framgår hur lång genomförandetiden är i detaljplanen så är den automatiskt 15 år. Genomförandetiden räknas från den dag då detaljplanen har fått laga kraft om inte annat framgår av detaljplanen. Kommunen har möjlighet att förskjuta genomförandetiden. Det innebär att genomförandetiden börjar löpa först vid den tidpunkt som kommunen har bestämt i planen, till exempel 2 år efter att detaljplanen har fått laga kraft.  Genomförandetiden kan förnyas genom en ändring av detaljplanen. Om det inte framgår någon ny genomförandetid i en ändring av detaljplanen gäller den ursprungliga genomförandetiden även i fortsättningen.

I en annan dom ansåg MÖD att en återvinningstation som placerades på kvartersmark som var avsedd för parkering var ett allmänt intresse och avvikelsen hade därför kunnat godtas.  Genomförandetiden för den aktuella detaljplanen hade dock inte gått ut. Av den anledningen kunde inte avvikelsen godtas och bygglov kunde därför inte ges. (MÖD 2017-11-02 mål nr P 3452-17)

Mål: P 3452-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse

Åtgärden som avvikelsen avser måste tillgodose ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse.

Angeläget gemensamt behov

Att åtgärden ska tillgodose ett angeläget gemensamt behov innebär att det ska vara väsentligt för flera människor att åtgärden genomförs. Det kan exempelvis vara en åtgärd som blir en fördel för de som bor i ett flerbostadshus.  Det kan till exempel vara ett förråd för cyklar och barnvagnar, en tvättstuga eller ett miljöhus. Att behovet ska vara gemensamt innebär att åtgärden inte enbart ska vara till nytta för en eller några få personer. En åtgärd som tillgodoser ett behov för ett enstaka en- eller tvåbostadshus kan inte medges med stöd av denna bestämmelse. Om åtgärden avser att tillgodose ett angeläget behov som är gemensamt för boende i flera en- eller tvåbostadshus, bör det emellertid vara möjligt att medge en avvikelse. Ett exempel på en sådan åtgärd är gemensamma förråd eller garage som uppförs för att användas av flera husägare gemensamt. (jfr prop. 2013/14:126 sid.182)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Att det gemensamma behovet ska vara angeläget innebär att åtgärden medför väsentliga fördelar för de som får nytta av åtgärden. Denna bedömning behöver göras utifrån förhållandena i det enskilda fallet, och enbart det faktum att ingen motsätter sig åtgärden bör inte vara tillräckligt för att lov som avviker från planen ska kunna ges. (jfr prop. 2013/14:126 sid.182)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

I ett rättsfall prövade MÖD om en parkeringsanläggning till ett flerbostadshus var en avvikelse som tillgodosåg ett gemensamt behov. Ärendet gällde rivningslov för två garage samt bygglov för parkeringsplatser och tillhörande stödmurar. Vissa parkeringsplatser samt stödmurarna skulle placeras på prickmark. Resterande parkeringsplatser skulle placeras på mark betecknad med GS, område för garageändamål, sammanbyggda hus. Domstolen konstaterade att murarna stred mot detaljplanen eftersom de låg på prickmark. De parkeringsplatser som skulle anordnas på mark betecknad med GS stred också mot detaljplanen enligt domstolen. Dessutom fanns en planbestämmelse som angav att för varje påbörjad 200 m² bruttovåningsyta skulle det anordnas minst en parkeringsplats och en garageplats. Domstolen ansåg att planbestämmelserna vad gäller antalet garageplatser inte uppfylldes innan åtgärden utfördes. Åtgärden skulle innebära att planbestämmelsen om antalet garageplatser i ännu mindre grad skulle uppfyllas. Även i denna del stred alltså åtgärderna mot detaljplanen. MÖD konstaterade dock att åtgärden skulle medföra att antalet uppställningsplatser för bilar utökades och därmed möjligheten för de boende att få parkeringsplats för eget fordon eller tillgång till besöksparkering. Domstolen ansåg därför att den sökta åtgärden skulle komma merparten av de boende i flerfamiljshusen tillgodo och medföra väsentliga fördelar för dem. Eftersom murarna behövdes för att kunna anlägga parkeringsplatserna ansåg MÖD att åtgärderna skulle ses i ett sammanhang. MÖD ansåg att avvikelserna från detaljplanen kunde godtas eftersom de var förenliga med detaljplanens syfte och tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov för de boende. Bygglov skulle därför beviljas. (MÖD 2017-01-24 mål nr P 969-16)

Mål: P 969-16 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

MÖD har i en annan dom konstaterat att fläktrum på taket på en skola var en avvikelse som tillgodosåg ett gemensamt behov. Ärendet gällde en tillbyggnad på taket med 5 fläktrum. Enligt detaljplanen fick byggnader på fastigheten uppföras till en höjd av högst åtta meter. Domstolen konstaterade att fläktrummen var av en sådan storlek och utformning att de skulle beaktas vid beräkningen av byggnadshöjden. Det innebär att byggnadens höjd översteg åtta meter och därmed inte överensstämde med detaljplanen. Domstolen ansåg dock att en ventilationsanläggning för en skola normalt får anses tillgodose ett angeläget gemensamt behov. Åtgärden ansågs även förenlig med detaljplanens syfte och bygglov skulle därför beviljas. (MÖD 2017-07-06 mål nr P 4472-17)

Mål: P 4472-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

MÖD har i ett rättsfall ansett att en nybyggnad av ett flerbostadshus som avvek gällande byggnadshöjden inte tillgodosåg ett gemensamt behov. En tillbyggnad av en verkstadslokal som delvis placerades på prickmark ansåg MÖD inte heller tillgodosåg ett gemensamt behov. Samma bedömning gjorde MÖD för en infart till en förskola som placerades på parkmark. Ingen av dessa avvikelser kunde därför godtas med stöd av bestämmelsen.  (MÖD 2018-03-19 mål nr P 4761-17, MÖD 2018-04-19 mål nr P 8065-17 och MÖD 2015-04-15 mål nr P 8555-14)

Mål: P 4761-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 8065-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 8555-14 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en dom från Högsta domstolen, HD, prövades ett bygglov för uppförande av ett 36 meter högt telekommunikationstorn med tillhörande teknikbod. Åtgärden skulle placeras på mark som enligt detaljplanen hade användningen naturmark. Åtgärden avvek från planen och byggnadsnämnden hade därför avslagit ansökan om bygglov. HD ansåg att den aktuella åtgärden förbättrade förutsättningarna för trådlös telekommunikation på det område som omfattas av planen och att åtgärden därmed var förenlig med planens syfte. Vad gäller om åtgärden tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov konstaterade HD att även uppförandet av teknisk utrustning för elektronisk kommunikation kan vara ett angeläget gemensamt behov. Detta förutsätter dock att behovet är gemensamt för ett flertal av dem som bor eller annars vistas på området samt att behovet också är angeläget. Flera fastighetsägare hade hävdat att det redan fanns tillfredsställande trådlös telekommunikation inom området. Därför kunde det inte anses att bolaget hade visat att den sökta åtgärden tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov för dem som bor eller annars vistas på området.  Men enligt domstolen räckte det inte att åtgärden uppfyllde dessa kriterier för att en avvikelse skulle kunna godtas. En ”kompletterande lämplighetsbedömning” måste också göras för att kunna konstatera om det är lämpligt att godta avvikelsen. Enligt punkt 26 i domskälen förutsätts en sådan lämplighetsbedömning göras vid prövningen av alla typer av avvikelser. I den slutliga lämplighetsbedömningen i det aktuella målet konstaterade HD att de skäl som kommunen hade framfört till domstolen var beaktansvärda och legitima. Enligt HD skulle bygglov därför inte beviljas och överklagan avslogs. (HD 2020-10-22 mål nr Ö 435–20)

Mål: Ö 435-20 (på Högsta domstolens webbplats)

Allmänt intresse

Att åtgärden ska tillgodose ett allmänt intresse innebär att den ska vara till nytta för samhället eller en bredare allmänhet. Det kan exempelvis vara väderskydd vid hållplatser, kiosker, toaletter, små förråd och transformatorstationer på olika allmänna platser. Motsvarande avvikelser bör även vara möjliga inom kvartersmark som är planlagd för olika offentliga verksamheter, till exempel friluftsliv, idrott, kultur, skola, hamnverksamhet eller större parkeringar. (jfr prop. 2013/14:126 sid.183)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

I ett rättsfall prövade MÖD om en pumpstation för spillvatten tillgodosåg ett allmänt intresse. Pumpstationen skulle placeras på mark som enligt detaljplanen var parkmark och åtgärden var därför inte planenlig. Domstolen ansåg att pumpstationen var ett allmänt intresse och förenlig med planens övergripande syfte. Avvikelsen från detaljplanen kunde därför medges. (MÖD 2018-06-15 mål nr P 975-18/MÖD 2018:11)

Mål: P 975-18/MÖD 2018:11 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en dom ansåg MÖD att byggnadsnämnden har haft stöd för att avslå en ansökan om bygglov trots att en avvikelse hade kunnat medges. Ansökan avsåg en återvinningsstation som skulle placeras på ett torg.  Torget omgavs av tre flerbostadshus och det fanns även två uteserveringar vid torget. MÖD ansåg att åtgärden avvek från detaljplanen men att den kunde godtas eftersom den var förenlig med planens syfte och tillgodosåg ett angeläget gemensamt behov eller allmänt intresse. Enligt nämnden skulle dock återvinningsstationen dominera platsen på ett sätt som förändrade torgets karaktär. Folklivet och det lokala näringslivet skulle hämmas och i stället för att stödja lokalområdet skulle torget bli en vändplan för lämning och hämtning av sopor. MÖD ansåg att det allmänna intresset av ett tilltalande stadsrum vägde tyngre än intresset av att placera återvinningsstationen på torget. MÖD ansåg därför att nämnden haft stöd för att avslå ansökan om bygglov. (MÖD 2018-04-19 mål nr P 7633-17)

Mål: P 7633-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en dom från Högsta domstolen, HD, prövades ett bygglov för uppförande av ett 36 meter högt telekommunikationstorn med tillhörande teknikbod. Åtgärden skulle placeras på mark som enligt detaljplanen hade användningen naturmark. Åtgärden avvek från planen och byggnadsnämnden hade därför avslagit ansökan om bygglov. HD ansåg att den aktuella åtgärden förbättrade förutsättningarna för trådlös telekommunikation på det område som omfattas av planen och att åtgärden därmed var förenlig med planens syfte. Vad gäller om åtgärden tillgodosåg ett allmänt intresse konstaterade HD att förarbetena inte tar upp anläggningar för trådlös telekommunikation. Men sådana anläggningar får normalt ändå anses tillgodose ett allmänt intresse enligt HD. Domstolen ansåg att utbyggnaden av ett nät för trådlös telekommunikation är ett betydande allmänintresse och att den därmed kunde anses vara en sådan avvikelse som är möjlig att medge. Men enligt domstolen räckte det inte att åtgärden uppfyllde dessa kriterier för att en avvikelse skulle kunna godtas. En ”kompletterande lämplighetsbedömning” måste också göras för att kunna konstatera om det är lämpligt att godta avvikelsen. Enligt punkt 26 i domskälen förutsätts en sådan lämplighetsbedömning göras vid prövningen av alla typer av avvikelser. I den slutliga lämplighetsbedömningen i det aktuella målet konstaterade HD att de skäl som kommunen hade framfört till domstolen var beaktansvärda och legitima. Enligt HD skulle bygglov därför inte beviljas och överklagan avslogs. (HD 2020-10-22 mål nr Ö 435–20)

Mål: Ö 435-20 (på Högsta domstolens webbplats)

MÖD har även prövat om bygglov kunde ges för en telemast och en teknikbod på prickmark. Platsen var planlagd för handel och både masten och boden skulle placeras på mark som inte fick bebyggas, så kallad prickmark. Domstolen konstaterade att åtgärderna stred mot detaljplanen både när det gällde markanvändningen och prickmarken. Med hänsyn till den valda placeringen och den begränsade yta som åtgärderna skulle uppta ansåg domstolen att åtgärderna inte inkräktade på möjligheterna att använda området för handel. MÖD bedömde därför att åtgärderna var förenliga med detaljplanens syfte. Ett väl fungerande nät för mobil telekommunikation är ett allmänt intresse, som många gånger kan motivera bygglov för telemaster och liknande anordningar på mark som är detaljplanelagd för andra ändamål. De aktuella åtgärderna syftade till att möta behovet av en förbättrad täckning och kapacitet för elektronisk kommunikation i området. Sökanden hade förklarat att behovet inte kunde mötas genom att en antenn placerades i en befintlig basstation eller på en tillräckligt hög byggnad. Domstolen ansåg att bygglov skulle ges eftersom de sökta åtgärderna var förenliga med detaljplanens övergripande syfte och tillgodosåg ett allmänt intresse. (MÖD 2020-03-03 mål nr P 7339-19)

Mål: P 7339-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en annan dom från MÖD prövades om ett 30 meter högt telekommunikationstorn och ett teknikskåp tillgodosåg ett allmänt intresse. Tornet skulle uppföras på mark som i detaljplanen var kvartersmark för småindustri. Det fanns även en planbestämmelse som angav att marken endast får bebyggas med enklare förrådsbyggnader och skärmtak. MÖD konstaterade att det aktuella telekommunikationstornet är en teknisk anläggning vilket ryms inom användningsbestämmelsen småindustri i den aktuella detaljplanen. Tornet avvek dock från detaljplanebestämmelsen om att marken endast fick bebyggas med enklare förrådsbyggnader och skärmtak. MÖD konstaterade att en anläggning som utgör en del av det nationella mobilnätet och uppförs på en plats som medger täckning av det behövande området är ett allmänt intresse. Det fanns inte skäl att ifrågasätta byggherrens uppgifter om att det aktuella området ur radioteknisk synpunkt är lämpligt för uppförandet av tornet. MÖD bedömde därför att tornet tillgodosåg ett allmänt intresse. Domstolen ansåg även att åtgärden var förenlig med detaljplanens syfte och att det fanns möjlighet att ge bygglov. (MÖD 2016-06-14 mål nr P 11236-15)

Mål: P 11236-15 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

MÖD har i ett rättsfall ansett att en nybyggnad av ett flerbostadshus som avvek gällande byggnadshöjden inte tillgodosåg ett allmänt intresse. En tillbyggnad av en verkstadslokal som delvis placerades på prickmark ansåg MÖD inte heller tillgodosåg ett allmänt intresse. Samma bedömning gjorde MÖD för en infart till en förskola som placerades på parkmark. Ingen av dessa avvikelser kunde därför godtas med stöd av bestämmelsen.  (MÖD 2018-03-19 mål nr P 4761-17, MÖD 2018-04-19 mål nr P 8065-17 och MÖD 2015-04-16 mål nr P 8555-14)

Mål: P 4761-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 8065-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 8555-14 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Förenlig med detaljplanens syfte

För att en avvikelse från detaljplanen ska kunna godtas måste avvikelsen vara förenlig med detaljplanens syfte. Detaljplanens syfte ska framgå av planbeskrivningen och en tydlig planbeskrivning underlättar vid bedömningen om avvikelsen är förenlig med syftet. Detaljplanens uttalade syfte måste alltid beaktas. Ett exempel kan vara om ett område är avsett för både friytor och parkering så kan parkfunktionen inte trängas ut för att parkeringsbehovet har ökat. Detaljplanens syfte kan även vara underförstått. Det kan exempelvis vara prickmark närmast gatan, så kallad förgårdsmark, vars syfte ofta är att lämna ett obebyggt område närmast gatan med hänsyn till trafiksäkerhet eller bebyggelsekaraktär. Detaljplanens syfte bör bedömas mot bakgrund av seden vid tiden för planläggningen. Om avvikelsen inte är förenlig med detaljplanens syfte kan inte bygglov ges. (jfr prop. 1989/90:37 sid. 56-57 och prop. 2013/14:126 sid. 179)

Om ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m., prop. 1989/90:37 (på Sveriges riksdags webbplats)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Efter genomförandetidens slut är det möjligt att ge lov för åtgärder som tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller ett allmänt intresse, förutsatt att åtgärden är förenlig med detaljplanens syfte. I dessa fall bör det vara detaljplanens övergripande syfte som är det väsentliga, till exempel vilken typ av bebyggelse som planen avser att möjliggöra, snarare än syftet med enskilda planbestämmelser. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 182)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Tillsammans med andra avvikelser inte är alltför omfattande

Om det tidigare har godtagits avvikelser ska en samlad bedömning av den aktuella avvikelsen och de tidigare godtagna avvikelserna göras. Det innebär att även om den aktuella avvikelsen i sig skulle kunna vara acceptabel, kan bygglov inte ges om avvikelserna tillsammans är så omfattande att de inte hade kunnat godtas om avvikelserna hade prövats vid ett och samma tillfälle. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 311)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Samlad bedömning

Begränsning av rättigheter eller pågående verksamhet

En avvikelse från detaljplanen får inte godtas om den kan antas medföra en begränsning av en rättighet eller en pågående verksamhet i omgivningen.

Betydande miljöpåverkan och begränsningar

Betydande miljöpåverkan

En avvikelse från detaljplan får inte godtas om den kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Betydande miljöpåverkan och begränsningar