Prövning av vattenförsörjning

Vid ansökningar om bygglov och förhandsbesked utanför detaljplan ska byggnadsnämnden, om det ska göras en lokaliseringsprövning, pröva om det är möjligt att ordna vattenförsörjning. Med det menas att det ska gå att förse byggnaden eller anläggningen med vatten. För bygglovspliktiga kompletteringsåtgärder till en- eller tvåbostadshus ska denna prövning inte göras. Vid bedömningen av om vattenförsörjning är möjlig att ordna behöver vattentillgång, vattenkvalitet, omgivningspåverkan och effekter av klimatförändringar vägas in.

Prövning av möjligheten att ordna vattenförsörjning

Bebyggelse och byggnadsverk ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt.

Vid ansökningar om bygglov och förhandsbesked utanför detaljplan ska byggnadsnämnden i de flesta fall pröva om kravet på lämplig lokalisering uppfylls, en så kallad lokaliseringsprövning. Vid bygglov inom områdesbestämmelser ska byggnadsnämnden göra en lokaliseringsprövning om den inte är gjord när områdesbestämmelserna togs fram. För bygglovspliktiga kompletteringsåtgärder till en- eller tvåbostadshus ska denna prövning inte göras. Med kompletteringsåtgärder menas att ett en- eller tvåbostadshus kompletteras med en liten tillbyggnad eller en komplementbyggnad. Inom detaljplanelagt område prövas inte detta krav heller eftersom lokaliseringsprövningen anses vara gjord när detaljplanen togs fram.

Det byggnadsnämnden ska pröva är om platsen som ska bebyggas är lämplig att bebygga med den byggnad eller anläggning som ansökan gäller. Vattenförsörjning och avlopp är exempel på sådant som måste gå att ordna för att åtgärden ska vara lämplig att lokalisera på platsen.

För att ett positivt förhandsbesked eller bygglov ska kunna ges måste grundläggande förutsättningar för att bygga på platsen vara åtminstone översiktligt klarlagda. En sådan förutsättning är att vattenförsörjningen går att ordna. (MÖD 2015-04-30 mål nr P 10164-14, 2016-10-14 mål nr P 1302-16, 2020-05-25 mål nr P 7133-19 och MÖD 2020-06-12 mål nr P 5207-19)

Mål: P 10164-14 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 1302-16 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 7133-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 5207-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Vad menas med att ordna vattenförsörjning?

Med ”möjligheter att ordna vattenförsörjning” menas att det ska gå att förse byggnaden eller anläggningen med vatten. Tillgång till vatten är en avgörande faktor för att kunna etablera boende eller näringsverksamhet på en plats. Utöver dricksvatten för till exempel bostäder, skolor eller arbetsplatser kan det finnas behov av vatten för exempelvis industriprocesser, jordbruksbevattning eller djurhållning.

Vid bedömningen av om vattenförsörjning är möjlig att ordna behöver följande vägas in:

•  Vattentillgång - att det finns tillräckligt med vatten på platsen.
•  Vattenkvalitet - att vattnet håller tillräckligt bra kvalitet.
•  Omgivningspåverkan - hur åtgärden påverkar exempelvis befintlig vattenförsörjning.
• Klimateffekter - hur framtida klimatförändringar påverkar.

Om det finns möjlighet att ordna vattenförsörjning beror på flera faktorer. Det ska finnas tillräckligt med vatten för den sökta åtgärden. Vattnet ska ha sådan kvalitet att det antingen utan rening eller efter rening är lämpligt att använda till avsett ändamål, till exempel dricksvatten till bostäder. Om vattenförsörjningen ska lösas genom en ny anläggning måste hänsyn tas till åtgärdens omgivningspåverkan, exempelvis hur vattenuttaget påverkar vattenförsörjningen för befintliga byggnader och anläggningar i närområdet. Även framtida klimateffekter behöver vägas in när det gäller såväl vattentillgång och vattenkvalitet som omgivningspåverkan.

Vattentillgången behöver vara tillräcklig vid de mest kritiska förhållanden som förväntas med hänsyn till både tillgång och behov. I vissa områden kan det finnas stora säsongsvariationer i såväl vattentillgång som vattenbehov. Perioder med låg vattentillgång och hög vattenanvändning behöver beaktas vid bedömningen.

Vattentillgång för bostäder berörs av särskilda bestämmelser till skydd mot olägenheter för människors hälsa, enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. En bostad ska ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.

Vad menas med dricksvatten?

Med dricksvatten menas ofta vatten som är avsett för dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål. Dricksvatten produceras av råvatten som kan vara antingen ytvatten eller grundvatten. Ytvatten är det vatten som finns i sjöar, vattendrag, hav och våtmarker. Grundvatten finns under jorden och bildas av regnvatten och smältvatten som rinner ner genom marken och fyller porer i marken och sprickor i berggrunden. Vattnets rörelser i marken påverkas av jordlagren och berggrundens porutrymmen och sprickighet. När grundvatten används till dricksvattenproduktion kan det vara några veckor eller flera tusen år gammalt och tas upp från marken via en borrad eller grävd brunn.

Ytvatten måste renas i flera steg innan det kan användas som dricksvatten. Grundvatten har ofta en högre kvalitet än ytvatten och behöver normalt sett mindre rening än ytvatten eller ingen rening alls.

Hur kan vattenförsörjning ske?

Vattenförsörjning kan ske genom:

• allmän vattenförsörjning
• enskild vattenförsörjning.

Allmän vattenförsörjning

För de fastigheter som har allmän vattenförsörjning, även kallad kommunal vattenförsörjning, ansvarar kommunen för att ordna dricksvattenförsörjningen. Ofta har kommunen också ansvar för att ordna hantering av avloppsvatten och dagvatten för de fastigheter som har kommunal vattenförsörjning, men det behöver inte vara så. Vid allmän vattenförsörjning ska vattnet uppfylla de krav på vattenkvaliteten som ställs i livsmedelslagstiftningen.

Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten (på Livsmedelsverkets webbplats)

Vid kommunal vattenförsörjning får fastighetsägaren betala en anslutningsavgift för anslutning till den allmänna anläggningen vilket är en engångskostnad. Sedan betalas oftast både en fast månadsavgift och en löpande avgift för vattenförbrukningen.

Verksamhetsområde för VA

De geografiska områden i kommunen där det finns eller ska ordnas en anläggning för kommunalt vatten och avlopp, VA, kallas verksamhetsområde för VA. Ett verksamhetsområde behöver inte omfatta både vatten och avlopp, utan kan vara för enbart vatten eller enbart avlopp. Inom ett sådant verksamhetsområde är huvudmannen, det vill säga den som äger anläggningen, skyldig att förse samtliga fastigheter inom området med vatten och avlopp.

VA-utbyggnadsområden

Kommunen har ofta planer på att bygga ut kommunalt vatten och avlopp till fler platser i kommunen. Sådana områden brukar kallas för VA-utbyggnadsområden. VA-utbyggnadsområden kan ingå i den kommunala vattentjänstplanen.

VA-utredningsområden

Det kan även finnas VA-utredningsområden i en kommun. Det är områden som idag har enskild VA-försörjning men som kan ha behov av allmän VA-försörjning. För sådana områden behöver oftast utredningar göras för att bedöma vilken form av VA-försörjning som är lämpligast. VA-utredningsområden kan ingå i den kommunala vattentjänstplanen.

Vattentjänstplan

De kommunala vattentjänstplaner som alla kommuner ska ha tagit fram senast den 1 januari 2024 ger stöd för att bedöma om vattenförsörjning kan ordnas med allmän vattenförsörjning eller om det i stället behöver lösas med enskild vattenförsörjning. Vattentjänstplanen ska bland annat innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses, där både vattenförsörjning och avlopp ingår. Planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod och den ska innehålla kommunens långsiktiga bedömning av behovet av nya verksamhetsområden. (jfr prop. 2021/22:208 sid. 23-35)

Vägar till hållbara vattentjänster, prop. 2021/22:208 (på Sveriges riksdags webbplats)

Kommunens skyldighet att ordna allmän vattenförsörjning

Vid prövning av förhandsbesked och bygglov med enskild vattenförsörjning och avlopp, VA, behöver byggnadsnämnden vara medveten om det ansvar som följer av lagen om allmänna vattentjänster, LAV. Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för befintlig eller blivande bebyggelse ska kommunen enligt LAV bestämma ett verksamhetsområde för de vattentjänster som behövs och se till att behovet snarast tillgodoses genom en allmän VA-anläggning. Vid bedömningen ska förutsättningarna att tillgodose behovet genom en enskild anläggning beaktas.  

Det kan finnas många orsaker till att behovet av hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön leder till att kommunal vattenförsörjning behöver ordnas. En orsak till problem med vattentillgång eller vattenkvalitet kan vara att det har byggts för många bostäder på en för liten yta. Om vattenbehovet är större än den lokala vattentillgången uppstår vattenbrist. En annan orsak kan vara bristfälliga enskilda avloppsanläggningar som förorenar närliggande dricksvattenbrunnar. För dricksvattenbrunnar i kustnära områden finns risk för kvalitetsproblem till följd av saltvatteninträngning i grundvattnet. Om bristande vattentillgång eller vattenkvalitet i ett område med enskild vattenförsörjning gör att vattenförsörjningen behöver ordnas i ett större sammanhang, kan det leda till stora kostnader för kommunen.

Enskild vattenförsörjning

Fastigheter som inte har kommunal vattenförsörjning har enskild vattenförsörjning. De flesta fastigheter med enskild vattenförsörjning är småhusfastigheter. Det förekommer även att kommersiell och offentlig verksamhet har enskild vattenförsörjning. Det kan exempelvis vara industri, lantbruk, café, restaurang, livsmedelsproduktion, skola, vårdhem, hotell eller stuguthyrning.

Enskild vattenförsörjning sker oftast genom grundvattenuttag från en borrad eller grävd brunn på den egna fastigheten eller från en gemensam brunn för flera fastigheter. Det förekommer också anläggningar för ytvattenuttag från sjöar och andra vattendrag. Vid användning av havsvatten behövs en avsaltningsanläggning för att kunna använda vattnet.

Vid enskild vattenförsörjning betalar fastighetsägaren ingen avgift till kommunen men får själv stå för alla investerings- och driftskostnader för vattenanläggningen. Om flera fastigheter går ihop och har en gemensam vattentäkt kan de bilda en gemensamhetsanläggning, GA. Det sker genom en lantmäteriförrättning där ansvar och kostnader fördelas.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, vägleder om anläggning av brunn för enskild vattenförsörjning.

Anläggning av brunn (på SGU:s webbplats)

Vägledning för att borra brunn (på SGU:s webbplats)

Dricksvattenkvalitet

Det är viktigt för människors hälsa att dricksvatten håller god kvalitet. Vid enskild dricksvattenförsörjning är det vanligt med kvalitetsproblem. En nationell sammanställning av 30 000 vattenanalyser från enskilda brunnar mellan år 2007 och 2019 visade att bara omkring 20 % av brunnarna gav dricksvatten som är tjänligt utan anmärkning.

Grundvattenkvalitet för dricksvatten, enskild dricksvattenförsörjning (på Sveriges miljömåls webbplats)

Vanliga problem med vattenkvaliteten vid enskild vattenförsörjning är exempelvis bakterier och andra mikroorganismer, cyanotoxiner, metaller, för högt eller för lågt pH-värde, salter, svavelväte, fluorid, radon, uran, arsenik, kväve och bekämpningsmedel. Vissa ämnen och föroreningar är svåra att rena tillräckligt för att vattnet ska få dricksvattenkvalitet, exempelvis fluorid.

Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk (på Livsmedelsverkets webbplats)

För att undvika vissa kvalitetsproblem är det viktigt att brunnen är skyddad mot ytligt grundvatten och att smådjur så som gnagare inte kan hamna i brunnen. Brunnen måste anläggas på en plats som är lämplig i förhållande till olika föroreningskällor som till exempel avloppsanläggningar och gödselupplag. Det är också viktigt att det finns vattenreningsutrustning om det behövs och att den är anpassad till de problem som finns med vattnet i den berörda vattentäkten. Vid enskild dricksvattenförsörjning får fastighetsägaren eller samfälligheten själv kontrollera dricksvattenkvaliteten genom provtagning. Det förekommer också att en nyttjanderättshavare som till exempel en arrendator, hyresgäst, bostadsrättsinnehavare eller tomträttsinnehavare får göra det i stället för fastighetsägaren.

Saltvatteninträngning i grundvattnet

I många havsnära områden förekommer problem med enskild vattenförsörjning på grund av saltvatteninträngning i grundvattnet. När grundvatten pumpas upp påverkas grundvattenströmningen. Om grundvattenuttaget är större än nybildningen av grundvatten kan det leda till inträngning av salt havsvatten i grundvattenzonen.

Flera små enskilda vattenuttag i ett område kan göra att det samlade grundvattenuttaget blir så stort att det orsakar saltvatteninträngning. Hur mycket grundvatten som kan tas ut utan att riskera saltvatteninträngning beror bland annat på hur stor grundvattenbildningen är till magasinet som nyttjas, hur mycket grundvatten som kan lagras där, brunnsdjup och på hur stort avstånd det är mellan vattenuttag och saltare vatten. Enligt SGU råder ökad risk för saltvatteninträngning upp till ungefär 200 meter från kustlinjen, men stora lokala variationer förekommer. Vid riskbedömning behöver hänsyn även tas till hur kustlinjen kan förflytta sig på längre sikt till följd av stigande havsnivå. (Delredovisning av regeringsuppdrag Utökad kartläggning och karakterisering av grundvatten, RR 2018:06, bilaga 1 sid. 8)

SGU har ett sökverktyg för sina produkter som heter Geolagret. Där kan ”Delredovisning av regeringsuppdrag Utökad kartläggning och karakterisering av grundvatten, RR 2018:06” sökas fram.

Geolagret (på SGU:s webbplats)

Förhöjd salthalt i grundvattnet kan även förekomma till följd av närliggande vägar som saltas för halkbekämpning, samt i de delar av landet som under den geologiska utvecklingen har legat under havsytan, så kallat relikt grundvatten. Förhöjd salthalt ger ökad korrosion på ledningssystem och annan utrustning. Hög salthalt ger också vattnet dålig smak.

Småskaliga avsaltningsanläggningar

I havsnära områden med risk för vattenbrist är ibland småskalig avsaltning av havsvatten en möjlig lösning för enskild vattenförsörjning. Vattenförsörjningen kan ske helt eller delvis med avsaltat havsvatten. Om avsaltat vatten delvis används kan det vara dubbla ledningssystem, där det avsaltade vattnet används för till exempel disk, tvätt och wc, medan grundvatten används för dryck och matlagning. Avsaltat vatten kan även användas tillsammans med grundvatten i ett och samma ledningssystem, där båda vattentyperna blandas.

Det finns ett stort behov av ökad kunskap kring hur de småskaliga avsaltningsanläggningar som är i drift i Sveriges kustområden fungerar i praktiken.Det finns idag ingen nationell myndighet som följer upp kvaliteten på dricksvatten från småskaliga avsaltningsanläggningar.

En avsaltningsanläggning kräver omfattande skötsel och underhåll. Bristfällig skötsel kan leda till försämrad reningsfunktion och hälsorisker kan uppkomma exempelvis i samband med giftig algblomning i havsvattnet, eller vid bakterietillväxt i anläggningens filter och slangar. Vad gäller miljöpåverkan är avsaltning relativt energikrävande och utsläpp av salt restvatten kan orsaka skada i känsliga vattenmiljöer.

På Livsmedelsverkets webbplats finns information om underhåll och vanliga problem vid användning av avsaltningsanläggningar. I Livsmedelsverkets faktaskrift om dricksvatten från små dricksvattenanläggningar finns mer ingående information om skötsel av avsaltningsanläggningar.

Avsaltningsanläggning - underhåll och vanliga problem (på Livsmedelsverkets webbplats)

Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk (på Livsmedelsverkets webbplats)

Vem ansvarar för att utreda om vattenförsörjning kan ordnas?

Myndigheter har ett stort utredningsansvar och byggnadsnämnden ansvarar för att det görs den utredning som krävs för att kunna pröva om det är möjligt att ordna dricksvatten på en plats som ska bebyggas.

Bestämmelser om byggnadsnämndens utredningsansvar finns i förvaltningslagen, FL, som gäller för all offentlig förvaltning. Eftersom det förekommer ett stort antal ärendetyper av vitt skilda slag inom den offentliga förvaltningen har huvudregeln om utredningsansvaret en utformning som är ganska allmänt hållen. (jfr prop. 2016/17:180 sid. 149)

En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 (på Sveriges riksdags webbplats)

Byggnadsnämndens utredningsansvar

En myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Bestämmelsen ger uttryck för den så kallade officialprincipen. Enligt officialprincipen är det i första hand myndigheten som ansvarar för att ett ärende blir tillräckligt utrett. (jfr prop. 2016/17:180 sid. 148-149 och sid. 308-309)

En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 (på Sveriges riksdags webbplats)

Bestämmelsen innebär att det alltid är beslutsmyndigheten som har det yttersta ansvaret för att underlaget i ett ärende är sådant att det leder till ett materiellt riktigt beslut. Kraven på omfattningen av myndighetens utredningsåtgärder kan däremot variera med hänsyn till ärendets karaktär. Exempelvis behöver en myndighet i praktiken inte vara lika aktiv om ärendet avser en enskilds begäran om att få en förmån av det allmänna, som i ett ärende som avser myndighetens ingripande mot någon. Att beslutsmyndigheten har det yttersta ansvaret innebär dock inte att andra aktörer kan vara helt passiva. (jfr prop. 2016/17:180 sid. 308 och 149)

En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 (på Sveriges riksdags webbplats)

Enligt Boverkets uppfattning måste frågor om vattentillgång, vattenkvalitet och omgivningspåverkan klargöras i prövningen av ärendet. Byggnadsnämnden kan inte ge ett bygglov eller positivt förhandsbesked utan att nämnden har utrett möjligheterna att ordna vattenförsörjning på platsen tillräckligt utifrån förutsättningarna i ärendet. Det underlagsmaterial som finns tillgängligt hos kommunen och andra myndigheter behöver kommunen sammanställa och utvärdera. Detta gäller även om byggherren på eget initiativ har lämnat in en vattenutredning.

Byggherrens utredningsansvar

En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin framställning. En enskild part ska aktivt bidra till utredningen i sådana ärenden så långt som det är praktiskt möjligt. Parten är till exempel inte tvungen att bidra med utredning som är orimligt kostsam eller som förutsätter en orimlig arbetsbörda. Det finns inte heller något tvång för parter att ge in utredning som talar till deras nackdel. (jfr prop. 2016/17:180 sid. 308-309)

En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 (på Sveriges riksdags webbplats)

Hur ska prövningen gå till?

Vid lokaliseringsprövningen ska byggnadsnämnden pröva om vattenförsörjning kan ordnas för den byggnad eller anläggning som ansökan gäller. I prövningen behöver det utredas om fastigheten kan och är lämplig att ansluta till det kommunala VA-nätet eller om vattenförsörjningen i stället behöver lösas med enskild vattenförsörjning. Om anslutning till det kommunala VA-nätet är möjlig beror på om fastigheten ligger inom verksamhetsområde för VA, nära verksamhetsområde för VA eller inom VA-utbyggnadsområde som kommer att byggas ut inom en snar framtid.

En viktig utgångspunkt vid prövningen av om en åtgärd är lokaliserad till mark som är lämplig för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att ordna vattenförsörjning är att marken ska ha naturliga förutsättningar för den åtgärd som ansökan avser. Det innebär att extraordinära åtgärder inte ska behöva utföras för att marken ska anses vara lämplig. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 472)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Eftersom lämplighetsbedömningen ska göras från fall till fall kan vissa metoder och tekniker vara lämpliga på en viss plats men olämpliga på en annan. Lokala förutsättningar kan vara helt avgörande. Grävning eller borrning av brunn eller avsaltning av havsvatten kan därför inte generellt anses vara extraordinära åtgärder, utan det behöver bedömas från fall till fall.

Kommunen har enligt olika lagar ett serviceansvar mot sina medborgare. I vilken grad ett beslut i ett bygglovsärende kommer att påverka kommunens ekonomi beror på i vilken utsträckning bebyggelsen medför krav på ökad kommunal service. Den kommunala servicen kan ibland tillgodoses med redan gjorda investeringar. Bygglov kan nekas om bebyggelsen medför oacceptabla kommunalekonomiska effekter. Ett exempel på detta är att VA-anordningarna för en bebyggelsegrupp är maximalt belastade. Vid bedömningen av kommunalekonomiska effekter behöver byggnadsnämnden inte enbart ta hänsyn till befintliga förhållanden utan kan även ta hänsyn till en väntad bebyggelseutveckling i området. Det innebär att nämnden kan göra en samlad bedömning av de kommunalekonomiska effekterna som kan uppstå om flera enskilda bygglov beviljas i området, även ifall ett enskilt bygglovsbeslut, sett för sig, inte skulle bedömas få några större kommunalekonomiska effekter. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 110-111, 115-116, 268-271 och 472-473)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

I prövningen är det därför bra att vara uppmärksam på om ytterligare bygglov inom området kan medföra att det uppstår ett behov av att ordna vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang. Om ett sådant behov uppstår kan kommunen bli skyldig att ordna med vattentjänster för fastigheten utifrån LAV. Detta kan medföra höga kostnader och därför är det bra om kommunen så tidigt som möjligt tar ställning till om det är möjligt, lämpligt och ekonomiskt försvarbart att ta på sig detta ansvar. Byggnadsnämnden behöver därför ta ställning till om den ansökta åtgärden innebär en lämplig markanvändning med hänsyn till de kommunala kostnader som kan förväntas uppstå.

Anslutning till kommunala VA-nätet

Om en ansökan om bygglov eller förhandsbesked gäller en fastighet inom verksamhetsområde för VA behöver byggnadsnämnden kontakta VA-huvudmannen för att få bekräftat att fastigheten kan anslutas till det kommunala VA-nätet och om VA-huvudmannen ställer några villkor för anslutningen. Det görs oftast genom att ansökan skickas på remiss till VA-huvudmannen.

Även en fastighet som ligger utanför verksamhetsområde för VA kan vara möjlig att ansluta till det kommunala VA-nätet om ett sådant nät finns i närheten. Det som avgör är till exempel kapaciteten i nätet, avstånd mellan fastigheten och VA-nätet och markförhållanden på platsen. Därför är det lämpligt att VA-huvudmannen kontaktas även i sådana ärenden för att ta reda på möjligheterna att ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet och vilka villkor som VA-huvudmannen i så fall ställer, till exempel vem som ska bekosta ledningsdragningen.

Om fastigheten ligger i ett VA-utbyggnadsområde kan det vara möjligt att ansluta den till kommunalt VA i närtid. Det är i så fall viktigt för byggnadsnämnden att ta reda på aktuell tidsplan för utbyggnaden. Även i dessa fall behöver VA-huvudmannen kontaktas.

Enskild vattenförsörjning

Om det inte går att ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet ska byggnadsnämnden pröva om det går att ordna enskild vattenförsörjning på platsen. Hur prövningen exakt ska gå till framgår varken av plan- och bygglagstiftningen, dess förarbeten eller rättspraxis. För att kunna göra sin prövning måste nämnden utreda möjligheterna att ordna vattenförsörjning på platsen. Det finns många olika underlag som nämnden kan använda sig av för att göra sin utredning.

Omständigheter som behöver beaktas i utredningen är till exempel

• hur stora marginaler som finns i beräknad vattentillgång jämfört med behov
• hur stora osäkerheter som finns i använda underlag och antaganden
• vilka konsekvenser vattenbrist kan medföra i området och hur omfattande de kan bli
• om det är eller kan förväntas bli problem med vattenkvaliteten i området.

Om kommunen har tagit fram riktlinjer för enskild vattenförsörjning som ger tillräckligt stöd för prövningen behöver byggnadsnämnden inte göra en egen utredning i varje ärende.

Enligt Boverkets uppfattning ska nämnden utreda frågan ordentligt utifrån det underlag som de har tillgång till.  Om utredningen inte ger tillräckligt stöd för att det går att ordna enskild vattenförsörjning på platsen ska ansökan avslås. I vissa fall kan kommunens utredning visa att det eventuellt kan gå att ordna vattenförsörjning men att det krävs ytterligare utredning för att klargöra detta. I så fall är det lämpligt att sökanden informeras om denna möjlighet innan ansökan avslås. Då kan sökanden på eget initiativ och på egen bekostnad komplettera ansökan med en ytterligare utredning. En sådan utredning kan exempelvis vara en geohydrologisk undersökning eller provpumpning på platsen. Vilken ytterligare utredning som behövs måste avgöras utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall. Om sökanden på eget initiativ vill göra en ytterligare utredning bör nämnden inte avslå ansökan utan avvakta sökandens komplettering. Kommunen måste vara tydlig med att en sådan ytterligare utredning inte är en garanti för att ansökan kan beviljas. Om ansökan kan beviljas beror på kommunens sammantagna bedömning av kommunens utredning och sökandens ytterligare utredning.

Kunskap hos kommunens miljöförvaltning och VA-huvudmannen

Som stöd vid prövningen är det bra om byggnadsnämnden använder sig av den kunskap och erfarenhet som finns hos kommunens miljöförvaltning och VA-huvudmannen. Där finns ofta kännedom om eventuella problem med vattentillgång eller vattenkvalitet i det aktuella området. Där finns även kunskap om enskilda avloppsanläggningar som det är viktigt att ta hänsyn till vid bedömningen.

I många kommuner är det kommunens miljöförvaltning som utreder om det är möjligt att lösa vattenförsörjning och avlopp i stället för byggnadsnämndens förvaltning. Byggnadsnämndens förvaltning skickar då oftast en remiss till miljöförvaltningen som utreder förutsättningarna för att lösa vatten och avlopp. Det är viktigt att det av remissen framgår att miljöförvaltningen ska yttra sig över ifall det är möjligt eller inte att ordna vattenförsörjning och avlopp på den aktuella fastigheten. Eftersom det är byggnadsnämndens ansvar att det finns tillräckligt underlag i remissen för att kunna göra en bra bedömning är det olämpligt att miljöförvaltningen inhämtar ytterligare material från sökanden. Det är bättre att eventuella brister i underlaget påtalas för byggnadsnämndens förvaltning.

Det är viktigt att det av miljöförvaltningens yttrande framgår om det går att ordna vattenförsörjning och avlopp på den aktuella fastigheten. Yttrandet bör även innehålla miljöförvaltningens motivering och bedömning av de omständigheter som påverkar möjligheterna att lösa VA-frågorna i det enskilda fallet. Om miljöförvaltningen bedömer att det eventuellt kan gå att ordna vattenförsörjning men att det krävs ytterligare utredning för att klargöra detta behöver det framgå av yttrandet.

Avloppsjuridik i översikt (på Havs- och vattenmyndighetens webbsida)

Faktorer att beakta vid enskild vattenförsörjning

De faktorer som behöver beaktas vid prövningen är vattentillgång, vattenkvalitet och omgivningspåverkan. Även framtida klimateffekter behöver vägas in. Här följer exempel på frågor som kan ge stöd för bedömningen.

Vattentillgång:

• Hur stort vattenbehov beräknas åtgärden ha?
• Hur stort vattenbehov har befintlig bebyggelse och verksamheter i närområdet?
• Hur stor är vattentillgången i området?
• Är vattentillgången tillräcklig för det sammanlagda behovet i området?
• Är vattentillgången tillräcklig även vid de mest kritiska förhållanden som förväntas, det vill säga när tillgången är som lägst och behovet som störst?
• Finns det anledning att ta höjd för ökat vattenbehov i området till följd av eventuellt tillkommande bygglovsbefriade åtgärder som Attefallshus?
• Väntas vattentillgång eller vattenbehov i området förändras i framtiden?
• Om förändrat klimat väntas leda till minskad vattentillgång, beräknas det i så fall inträffa under den årstid då vattentillgången är som mest begränsad?
   

Vattenkvalitet:

• Förekommer det föroreningar i området som riskerar att förorena grundvattnet där brunnen planeras, till exempel enskilda avlopp, gödselhantering, nedlagda deponier eller industrier?
• Förekommer det naturliga ämnen i området som riskerar att förorena grundvattnet, till exempel uran, fluorid och radon?
• Finns det risk för saltvatteninträngning i grundvattnet i havsnära områden?
• Väntas vattenkvaliteten i området förändras i framtiden på grund av klimatförändringar?
• Kan ytterligare bebyggelse i området leda till försämrad dricksvattenkvalitet vilket medför att kommunen utifrån LAV blir skyldig att ordna vattentjänster i området?

Omgivningspåverkan:

• Finns det risk att ett nytt vattenuttag kan leda till problem med vattentillgång i omgivande brunnar eller för naturmiljön?
• Finns det risk att ett nytt vattenuttag kan leda till problem med vattenkvalitet i omgivande brunnar, till exempel saltvatteninträngning i grundvattnet?
• Finns det risk att det nya vattenuttaget påverkar grundvattnets flödesriktning och föroreningsspridning från till exempel enskilda avlopp, gödselhantering, nedlagda deponier eller industrier i området?

Underlag för prövningen

Det finns många olika underlag som kommunen kan använda i sin utredning. De flesta av dessa underlag är inte juridiskt bindande, men de kan innehålla användbar information om förutsättningarna för vattenförsörjning på platsen. Exempel på underlag är

• regional vattenförsörjningsplan
• översiktsplan
• kommunal vattenförsörjningsplan, VA-plan eller vattentjänstplan
• kommunala föreskrifter
• kommunala riktlinjer för enskild vattenförsörjning
• information om befintlig bebyggelse med enskild vattenförsörjning
• information om vattenbehov och vattenkvalitet från Livsmedelsverket
• information om förorenade områden
• underlag och vägledning om grundvatten från SGU
• vägledning om avloppspåverkan från Havs- och vattenmyndigheten, HaV
• kommunalt register med vattenanalyser
• lokala geologiska underlag.

Regional vattenförsörjningsplan

Regionala vattenförsörjningsplaner finns eller är under framtagande i hela landet. De tas fram av länsstyrelsen och i något fall av regionen. Dessa planer beskriver var dricksvattenresurser finns som är viktiga för att trygga den långsiktiga dricksvattenförsörjningen ur ett regionalt perspektiv. Av planerna framgår även hur dagens och framtidens behov av dricksvatten ser ut. Planerna visar vilka vattenresurser som behöver skyddas och kan användas av kommunerna för samhällsplanering på lokal nivå. Det finns inget krav på att en regional vattenförsörjningsplan ska tas fram.

Översiktsplan

Kommunen ansvarar för planering av mark och vatten inom sina geografiska gränser. Detta görs bland annat genom översiktsplanering. Dricksvatten är ett allmänt intresse som ska ingå i översiktsplaneringen. I översiktsplanen kan det finnas ställningstaganden eller riktlinjer som rör enskild vattenförsörjning i det aktuella området och som kan vara till hjälp vid prövningen, till exempel strategier för VA-utbyggnad på landsbygden.

Kommunal vattenförsörjningsplan, VA-plan eller vattentjänstplan

Många kommuner har tagit fram kommunala vattenförsörjningsplaner eller VA-planer som redovisar vilka dricksvattenresurser som bedöms viktiga ur kommunalt perspektiv. Där ingår ofta flera mindre vattenresurser som är värdefulla för såväl kommunal som enskild dricksvattenförsörjning i kommunen.

De kommunala vattentjänstplanerna, som ska finnas i alla kommuner sedan den 1 januari 2024, ger stöd för att bedöma om vattenförsörjning kan ordnas med allmän vattenförsörjning eller om det behöver lösas med enskild vattenförsörjning. Vattentjänstplanen ska bland annat innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses, där både vattenförsörjning och avlopp ingår. Planens aktualitet ska prövas varje mandatperiod och den ska innehålla kommunens långsiktiga bedömning av behovet av nya verksamhetsområden. Dessa planer är inte bindande. (jfr prop. 2021/22:208 sid. 23-31)

Vägar till hållbara vattentjänster, prop. 2021/22:208 (på Sveriges riksdags webbplats)

Kommunala föreskrifter

Det finns möjlighet för kommunen att meddela lokala hälsoskyddsföreskrifter för att skydda ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter. Sådana föreskrifter kan meddelas om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun. I föreskrifterna kan det bland annat införas tillstånds- eller anmälningsplikt för nya vattentäkter. Kommunala föreskrifter är bindande.

Kommunala riktlinjer för enskild vattenförsörjning

Kommunen kan ha riktlinjer för enskild vattenförsörjning. I sådana riktlinjer kan det finnas underlag som ger stöd vid prövningen av möjligheten att ordna vattenförsörjning. Det kan till exempel framgå i vilka områden det är risk för vattenbrist samt angiven maximal täthet av bostäder utifrån bedömd vattentillgång. Det kan också finnas säkerhetsavstånd till närliggande brunnar. Riktlinjerna kan även peka ut områden där vissa utpekade kvalitetsproblem är vanligt förekommande. Det kan även finnas skyddsavstånd mot föroreningskällor såsom avloppsanläggningar och jordbruk. Det kan även framgå att det i vissa områden behövs ytterligare utredning för att klargöra om det finns förutsättningar för att ordna enskild vattenförsörjning.

Information om befintlig bebyggelse och verksamheter med enskild vattenförsörjning

För att bedöma befintligt vattenbehov i närområdet kan information i form av kartor eller register om befintlig bebyggelse och verksamheter som inte är anslutna till det kommunala VA-nätet vara till hjälp.

Du kan läsa mer om att analysera vattenbehov på sidan Analysera vattenbehoven. Vägledningen gäller översiktsplanering men informationen kan även ge stöd vid bedömning av befintligt vattenbehov i prövning av bygglov och förhandsbesked.

Analysera vattenbehoven

Information och vägledning om vattenbehov och kvalitetsrekommendationer från Livsmedelsverket

I Sverige förbrukar vi i genomsnitt 130-140 liter vatten per person och dygn.

I Livsmedelsverkets faktaskrift om dricksvatten från små anläggningar kan du läsa mer om vattenbehov för hushåll.

Dricksvatten från små dricksvattenanläggningar för privat bruk (på Livsmedelsverkets webbplats)

Det finns olika kvalitetskrav beroende på om dricksvattnet ska användas för privat bruk eller i kommersiell eller offentlig verksamhet, samt hur mycket dricksvatten som tas ut. För enskilda hushåll och mindre samfälligheter där dricksvattnet används för privat bruk har Livsmedelsverket information om olika parametrar som bör undersökas i dricksvattnet, med angivna riktvärden för parametrarna.

Egen brunn eller annan liten privat verksamhet (på Livsmedelsverkets webbplats)

Vattenprov och analys av dricksvattnet (på Livsmedelsverkets webbplats)

Den som har enskild vattenförsörjning och använder dricksvattnet i kommersiell eller offentlig verksamhet, till exempel stuguthyrning, café, restaurang eller skola, omfattas av Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. Dricksvattenföreskrifterna är regler som dricksvattenproducenter måste följa. Även samfälligheter som tillhandahåller minst 10 kubikmeter per dygn, eller om minst 50 personer förses med dricksvatten, omfattas av dricksvattenföreskrifterna.

Små dricksvattenanläggningar, kommersiell eller offentlig verksamhet (på Livsmedelsverkets webbplats)

Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2022:12) om dricksvatten (på Livsmedelsverkets webbplats)

Information om förorenade områden

Länsstyrelsens och kommunens information om var det finns förorenade områden och potentiellt förorenade områden är ett viktigt underlag vid prövningen.

Underlag och handledning om grundvatten från SGU

SGU har en kartvisare ”Grundvattentillgång i små magasin”. Kartvisaren kan användas för översiktlig riskbedömning och planering med avseende på enskild vattenförsörjning, men bedöms inte vara tillräckligt precis och detaljerad för att användas till att bedöma vattentillgång för en specifik fastighet. Det är viktigt att vara medveten om underlagets begränsningar. Exempelvis har framtida klimateffekter inte beaktats, något som kan hanteras genom användning av en säkerhetsmarginal. Hur stor säkerhetsmarginal som är lämplig behöver kommunen avgöra själv. Tillhörande rapport ”Grundvattentillgång i små magasin, SGU-rapport 2021:08” ger även information om hur kartvisaren kan användas, se särskilt under rubriken Diskussion.

Kartvisaren grundvattentillgång i små magasin med tillhörande rapport (på SGU:s webbplats)

SGU ger också information om riskfaktorer som är vanliga vid dricksvattenförsörjning i kustnära områden.

Dricksvattenförsörjning i kustnära områden (på SGU:s webbplats)

SGU:s vägledning ”Normbrunn 16” ger rekommendationer för bland annat placering och utformning av brunnar som borras i berg.

Vägledning för att borra brunn (på SGU:s webbplats)

SGU:s databas ”Brunnar” innehåller uppgifter om enskilda brunnars läge. Där kan också finnas information om till exempel brunnsdjup, uttagskapacitet och vad brunnen används till. Databasen omfattar främst bergborrade brunnar som har anlagts efter det att rapporteringskrav infördes år 1976. Alla brunnar finns dock inte med i databasen och brunnspositionen är ofta inte helt exakt. För tillämpning av uppgifterna i ett enskilt ärende kan det därför även behövas en lokal brunnsinventering.

Databasen Brunnar (på SGU:s webbplats)

Information om grundvattenkemi från nationell och regional miljöövervakning finns tillgängligt via en av SGU:s kartvisare.

Kartvisare och diagram för miljöövervakning av grundvattenkemi (på SGU:s webbplats)

Vägledning om avloppspåverkan från Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndighetens vägledning om prövning av små avlopp kan ge stöd vid bedömning av föroreningsrisk för dricksvatten från enskilda avlopp i närområdet. Där finns även riktvärden för översiktlig bedömning av potentiellt påverkansområde för enskilda avlopp i närområdet.

Bedömning (på HaV:s webbplats)

Trestegs beslutsmodell för skydd av dricksvatten (på HaV:s webbplats)

Kommunalt register med vattenanalyser

Vissa kommuner erbjuder subventionerade vattenanalyser för fastighetsägare med egen brunn eller annan liten dricksvattenanläggning för privat bruk, under förutsättning att kommunen får ta del av analysresultaten. Analysresultaten sparas sedan ofta i ett register på kommunen. Vattenanalyserna kan vara ett sätt att få ökad kunskap om grundvattenkvaliteten i olika delar av kommunen.

Lokala geologiska underlag

Det kan finnas lokala geologiska underlag framtaget för hela eller delar av kommunen. Det kan handla om naturligt förekommande ämnen i berggrunden som kan ge förhöjda halter av exempelvis fluorid, radon, bly eller arsenik i grundvattnet. Kommunen kan också ha tagit fram olika lokala geohydrologiska utredningar som kan ge stöd för bedömningen.

Underlagens begränsningar

Vid bedömning av olika faktorer är det viktigt att vara medveten om osäkerheter och begränsningar i de underlag som används. Vad gäller exempelvis kartvisaren för grundvattentillgång i små magasin förekommer lokala variationer som inte kunnat kartläggas. Det innebär att redovisad grundvattentillgång inte är någon garanterad tillgång, utan det kan mycket väl finnas områden där grundvattentillgången är mindre, eller större, än vad som presenterats.

Rättspraxis

Av flertalet domar från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, framgår att en utredning krävs för att veta om kravet på att kunna lösa vattenfrågan uppfylls och att utredningen måste ha ett visst innehåll. Byggnadsnämnden kan bli skadeståndsskyldig på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning om frågan inte har utretts tillräckligt.

Du kan läsa mer om fel eller försummelse vid myndighetsutövning på sidan Skadestånd.

Skadestånd

I en dom har MÖD uttalat att det ankommer på byggnadsnämnden att tillse att vattenutredningen får ett sådant innehåll att det är möjligt att bedöma om vattenförsörjningen på den tilltänkta platsen går att ordna. Parterna hade lämnat motstridiga uppgifter i fråga om vattentillgången i området och hade till stöd för respektive uppfattning gett in protokoll från undersökningar av brunnar i närområdet. Inför nämndens beslut gav sökanden in en vattenutredning som bestod av en provtagningsrapport, protokoll över mätningar från enskilda vattentäkter samt brunns- och borrprotokoll. Klagandena ifrågasatte att mätningarna i de enskilda vattentäkterna överhuvudtaget hade ägt rum. Av vattenutredningen framgick inte var på den relativt stora fastigheten som provborrningen har skett och inte heller hur mätningarna av vattennivåerna i angränsande fastigheters brunnar hade gått till. Det framgick inte heller att nämnden hade försökt att förtydliga utredningen i dessa avseenden. Domstolen ansåg att det utifrån utredningen inte gick att göra de bedömningar som krävdes för att avgöra om den sökta åtgärden lokaliseras till mark som var lämpad för det aktuella ändamålet. Det gick inte heller att bedöma vilken påverkan som åtgärden skulle få på grannfastigheternas vattentäkter. Målet återförvisades därför till nämnden för fortsatt behandling. (MÖD 2020-06-12 mål nr P 5207-19)

Mål: P 5207-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I ett mål hade byggnadsnämnden gjort en egen utredning i ärendet utifrån SGU:s vattenkarta och brunnsarkiv. Utredningen visade att det fanns tämligen goda uttagsmöjligheter för vatten i berggrunden. En granne ansåg att det saknades tillräcklig utredning om mark- och vattenförhållanden klarade ytterligare två villafastigheter. Särskilt saknades det utredning om att de tillkommande bostäderna inte skulle påverka grannens tillgång till vatten och inte medföra risk för saltvatteninträngning och kontaminering. Kommunen anförde till MÖD att en stor del av kommunen ligger inom riskområde för salt grundvatten och det finns inga indikationer på att detta område skulle vara speciellt utsatt. Nämnden bedömde utifrån sin utredning att vattenfrågan gick att lösa. Domstolen godtog nämndens uppgifter om att risken för saltvatteninträngning inte är så stor att dricksvattenfrågan inte går att lösa. Sammantaget bedömde domstolen att förhandsbeskedet inte var förenat med sådana oklarheter i fråga om hur vatten och avlopp kan lösas att förhandsbeskedet inte kunde beviljas. Domen visar på att det inte behöver göras en hydrogeologisk utredning i alla ärenden. (MÖD 2018-10-05 mål nr P 2267-18)

Mål: P 2267-18 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I ett annat mål ansåg byggnadsnämnden att vattenförsörjningen kunde ordnas tillfredställande. Enligt nämnden var uttagsmöjligheterna i urberget enligt SGU:s hydrogeologiska kartdatabas mindre goda på platsen samt att mängden vatten enligt SGU beräknades till 200-600 l/h. Av den utredning som parterna hade lämnat in avseende uppgifter från SGU:s brunnsregister framgick att de brunnar som ligger närmast den tilltänkta platsen för aktuellt förhandsbesked hade en uppmätt vattentillgång på 120 l/h, 150 l/h, 240 l/h respektive 750 l/h medan vattenkapaciteten var betydligt högre i brunnar längre ifrån platsen. Enligt SGU:s hydrogeologiska kartdatabas var uttagsmöjligheterna i urberget mindre goda på platsen och det hade lämnats motstridiga uppgifter om vattentillgången från parterna. Mot bakgrund av det som framkommit ansåg domstolen att risken för negativ påverkan på omkringliggande brunnars vattentillgång inte kunde anses tillräckligt utredd. Domstolen ansåg därför att det krävdes ytterligare utredning, exempelvis en hydrogeologisk utredning, för att kunna bedöma om vattentillgången kunde ordnas tillfredsställande utan att det påverkar grannarnas vattentillgång på ett negativt sätt. Den befintliga utredningen visade inte i tillräcklig grad att platsen var lämplig för bebyggelse. (MÖD 2020-05-25 mål nr P 7133-19)

Mål: P 7133-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I flera domar har MÖD konstaterat att hur omkringliggande brunnar påverkas ingår i den utredning som ska göras i samband med prövningen. (MÖD 2020-06-12 mål nr P 5207-19, 2020-05-25 mål nr P 7133-19 och 2021-09-30 P 9576-20)

Mål: P 5207-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 7133-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 9576-20 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Om sökanden själv har gjort en VA-utredning som säger att vattenfrågan går att lösa måste byggnadsnämnden bemöta den eller göra en egen utredning för att kunna avslå ansökan om bygglov eller ge negativt förhandsbesked. (MÖD 2013-02-25 mål nr P 8650-12 och MÖD 2019-01-17 mål nr P 7867-17)

Mål: P 8650-12 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Mål: P 7867-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Det måste framgå av beslutet om lov eller förhandsbeskedet hur vattenfrågan ska lösas och vilket underlag byggnadsnämnden har haft för sin bedömning. (MÖD 2020-11-24 mål nr P 11073-19)

Mål: P 11073-19 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Byggnadsnämndens upplysningsskyldighet

Om åtgärden som en ansökan om lov eller förhandsbesked avser också kräver dispens eller tillstånd från eller anmälan till en annan myndighet ska byggnadsnämnden upplysa sökanden om detta.

PBL 9 kap. 23 §

Vattenuttag för till exempel dricksvattenändamål och bevattning kräver tillstånd eller anmälan för vattenverksamhet. Undantag gäller vattentäkt för en- eller tvåfamiljsfastighet eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Undantagen gäller endast så länge allmänna eller enskilda intressen inte påverkas negativt. Tillstånd ges av mark- och miljödomstolen. Anmälan om vattenuttag görs till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har tillsynsansvar över både tillstånds- och anmälningspliktiga vattenuttag.

Du kan läsa mer om upplysningar i lov och förhandsbesked på sidorna Upplysningar i lov och Upplysningar i förhandsbesked.

Upplysningar i lov

Upplysningar i förhandsbesked