Avvikelse - nödvändig åtgärd inom områdesbestämmelser

Byggnadsnämnden kan ge bygglov även om en åtgärd strider mot områdesbestämmelser om åtgärden är nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt.

Avvikelse nödvändig åtgärd

Förutsättningarna för att godta en sådan avvikelse är att

• åtgärden är av begränsad omfattning,
• åtgärden är nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt,
• avvikelsen är förenlig med områdesbestämmelsernas syfte,
• avvikelsen tillsammans med andra tidigare godtagna avvikelser inte är alltför omfattande,
• avvikelsen inte begränsar någon rättighet eller pågående verksamhet i omgivningen, och
• avvikelsen inte medför betydande miljöpåverkan.

Det finns ingen generell rätt till avvikelser från områdesbestämmelser. Om en avvikelse är godtagbar eller inte förutsätter en samlad bedömning i det enskilda bygglovsärendet, både när det gäller åtgärdens lämplighet och i vilken utsträckning den kan anses rymmas inom områdesbestämmelsernas syfte. Godtagbara avvikelser ska enbart ha en så begränsad påverkan att en ändring av områdesbestämmelserna inte behövs. En avvikelse får därför inte medföra inskränkningar i grannars möjligheter att i framtiden utnyttja sin mark. (jfr prop. 1989/90:37 sid. 56)

Om ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m., prop. 1989/90:37 (på Sveriges riksdags webbplats)

Vid prövningen bör särskilt övervägas i vilken utsträckning och på vilket sätt en avvikelse kan få prejudicerande effekter. En åtgärd som kan vara godtagbar på en fastighet, kan leda till en oacceptabel miljöförändring om åtgärden upprepas på flera fastigheter i området. Detta innebär att en åtgärd som i och för sig skulle kunna godtas som en avvikelse kan anses som olämplig på grund av risken för prejudicerande effekter och därför kan nekas av byggnadsnämnden. I sådana fall kan det vara lämpligt att i stället ändra områdesbestämmelserna så att samtliga fastigheter behandlas på ett likartat sätt. (jfr prop. 1989/90:37 sid. 56 och jfr prop. 2013/14:126 sid. 185)

Om ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m., prop. 1989/90:37 (på Sveriges riksdags webbplats)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Det går inte att bygga väsentligt mer på en plats utifrån mera allmänt hållna överväganden med stöd av denna avvikelse. Det går exempelvis inte att öka exploateringsgraden för att det utifrån ekonomisk synvinkel bedöms vara mer fördelaktigt. I vilken omfattning som ett område ska bebyggas bör prövas i samband med att områdesbestämmelserna tas fram. Ett annat exempel är om områdesbestämmelserna anger att marken endast får bebyggas med ett visst antal kvadratmeter. Då kan byggnadsnämnden inte allmänt godta avvikelser från sådana begränsningar med stöd av bestämmelsen. En bedömning om åtgärden är nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas måste alltid göras. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 180 -181)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Begränsad omfattning

Åtgärden måste vara av begränsad omfattning. Att åtgärden ska vara av begränsad omfattning innebär att åtgärden inte får dominera i förhållande till de åtgärder som områdesbestämmelserna möjliggör. Vilka åtgärder som kan tillåtas får bedömas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. I bedömningen bör byggnadsnämnden bland annat utgå ifrån vad områdesbestämmelserna möjliggör, vad som redan finns på platsen och i omgivningen samt behovet av åtgärden. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 180 och 309)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt

Åtgärden som avviker från områdesbestämmelserna måste vara nödvändig för att området ska kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Behovet av en sådan åtgärd ska vara angeläget utifrån allmän synpunkt och ska inte ha förutsatts när områdesbestämmelserna togs fram. Det innebär att avvikelsen ska vara nödvändig för att kompensera för ofullständigheter eller andra brister i områdesbestämmelserna. Det ska därför finnas ett nära samband mellan den markanvändning som områdesbestämmelserna medger och åtgärden för att den ska anses vara nödvändig. I första hand kan avvikelse medges från bestämmelser om placering, utformning och utförande av byggnadsverk. Syftet med bestämmelserna får inte åsidosättas. Större avvikelser från placering bör dock inte kunna tillåtas.  (jfr prop. 2013/14:126 sid. 180 och 308-309)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Ett exempel på en nödvändig åtgärd är att det måste anläggas en mindre transformatorstation för att bebyggelsen som områdesbestämmelserna medger ska kunna försörjas med el i samband med att ett område bebyggs. Ett annat exempel är att det måste byggas ett bullerplank för att området ska kunna bebyggas på det sätt som områdesbestämmelserna medger. Det kan även vara fråga om andra skydds- och säkerhetsåtgärder eller nödvändiga åtgärder för att myndighetskrav på sopsortering eller liknande ska kunna uppfyllas. Det är främst avvikelser från egenskapsbestämmelser, exempelvis prickmark, som kan godtas. Endast i undantagsfall kan avvikelser från användningsbestämmelser godtas. Det kan exempelvis vara om ett bullerplank behöver placeras på parkmark för att planerade bostäder ska kunna skyddas från buller från trafiken på en närliggande väg. Det kan även vara om en planlagd gång- och cykelväg behöver läggas i en något annorlunda sträckning genom en park eller ett naturområde än vad områdesbestämmelserna anger. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 179-180 och 308-309)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Förenlig med områdesbestämmelsernas syfte

För att en sådan här avvikelse från områdesbestämmelserna ska kunna godtas måste avvikelsen vara förenlig med områdesbestämmelsernas syfte. Kommunen ska redovisa områdesbestämmelserna och skälen till dem i en särskild handling.  Oftast består områdesbestämmelser av en karta och en beskrivning. Där ska det framgå tydligt hur bestämmelserna reglerar bebyggelse, byggnadsverk och miljön i övrigt. Om skälen tydligt framgår underlättar det bedömningen om avvikelsen är förenlig med syftet. Områdesbestämmelsernas syfte bör bedömas mot bakgrund av seden vid tiden när bestämmelserna togs fram. Om avvikelsen inte är förenlig med områdesbestämmelsernas syfte kan bygglov inte ges. (jfr prop. 1989/90:37 sid. 56-57)

Om ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m., prop. 1989/90:37 (på Sveriges riksdags webbplats)

Tillsammans med andra avvikelser inte är alltför omfattande

Om det tidigare har godtagits avvikelser ska en samlad bedömning av den aktuella avvikelsen och de tidigare godtagna avvikelserna göras. Det innebär att även om den aktuella avvikelsen i sig skulle kunna vara acceptabel, kan bygglov inte ges om avvikelserna tillsammans är så omfattande att de inte hade kunnat godtas om de hade prövats vid ett och samma tillfälle. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 311)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Samlad bedömning inom områdesbestämmelser

Begränsning av rättigheter eller pågående verksamhet

En avvikelse från områdesbestämmelserna får inte godtas om den kan antas medföra en begränsning av en rättighet eller en pågående verksamhet i omgivningen.

Betydande miljöpåverkan och begränsningar inom områdesbestämmelser

Betydande miljöpåverkan

En avvikelse från områdesbestämmelserna får inte godtas om den kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Betydande miljöpåverkan och begränsningar inom områdesbestämmelser

Rättspraxis

Nedanstående rättsfall avser detaljplanerat område men resonemanget i dessa avgöranden bör vara tillämpligt även inom områdesbestämmelser.

I en dom prövade Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, om bygglov kunde beviljas för ett upplag med sopkärl med ett plank runt om. Upplaget och planket var placerade på mark som inte fick bebyggas, så kallad prickmark. Detaljplanen var antagen med stöd av äldre plan- och bygglagen, ÄPBL. Domstolen konstaterade att planbestämmelsen ska tolkas mot bakgrund av ÄPBL och den praxis som var gällande då. I ÄPBL fanns ingen definition av vad begreppet bebygga innebär. Domstolen bedömde att anordnande av upplaget inte stred mot planbestämmelsen om att marken inte fick bebyggas men att uppförandet av planket stred mot bestämmelsen. MÖD ansåg, efter en samlad bedömning av omständigheterna i målet, att uppförandet av ett plank runt upplag för sopkärl på mark som inte får bebyggas utgjorde en åtgärd som var av begränsad omfattning och nödvändig för att området skulle kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Bygglov kunde därför beviljas trots att planket avvek från detaljplanen. (MÖD 2016-06-29 mål nr P 1290-16) 

Mål: P 1290-16 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en annan dom prövade MÖD om bygglov kunde ges för en återvinningsstation som skulle placeras i anslutning till en båthamn där användningen i detaljplanen var parkering. Den aktuella platsen hade valts främst för att den var lämplig. Återvinningsstationen skulle inte enbart tillgodose planområdets och båthamnens behov. Domstolen konstaterade att åtgärden stred mot användningen i detaljplanen. MÖD ansåg att åtgärden var förenlig med detaljplanens syfte och att åtgärden var av begränsad omfattning. Domstolen ansåg även att det var ett allmänt intresse att det fanns tillgång till en återvinningsstation i anslutning till båthamnen. MÖD konstaterade dock att detta inte var tillräckligt för att åtgärden skulle anses vara nödvändig för området. Av planbeskrivningen framgick att behovet av sophantering och källsortering förutsågs när detaljplanen utformades. Det angavs att källsortering skulle tillgodoses i bebyggelsen. Att någon planbestämmelse om detta inte hade införts på plankartan medförde inte att detaljplanen i detta avseende var bristfällig. Det framgick inte att det fanns något myndighetskrav på att det skulle finnas en återvinningsstation, av den omfattning som det var fråga om, inom båthamnen. MÖD konstaterade att det av förarbetena framgår att en avvikelse på grund av att åtgärden är nödvändig för området, endast i undantagsfall bör vara godtagbar när det gäller annan markanvändning än vad detaljplanen anger.  Vid en sammantagen bedömning ansåg MÖD att åtgärden inte var nödvändig för att området skulle kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Avvikelsen kunde därför inte godtas. (MÖD 2017-11-02 mål nr P 3452-17) 

Mål: P 3452-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

MÖD har även prövat ett bygglov för en förskola där två olika detaljplaner var berörda. Förskolan skulle placeras inom en detaljplan från 1982, medan en infartsväg till förskolan skulle anläggas inom en annan detaljplan från 1976. Vägen skulle anläggas på mark som var avsedd för allmän plats, park eller plantering och stred därför mot användningen. Avsikten med vägen var att tillgodose behovet av ytterligare en infartsväg till den planerade förskolan. MÖD konstaterade att behovet av vägen var kopplat till användningen av det angränsande planområdet där förskolan var planerad. Domstolen ansåg därför att vägen inte var nödvändig för att området som omfattas av detaljplanen från 1976 skulle kunna användas eller byggas på ett ändamålsenligt sätt.  Åtgärden var därför inte en sådan nödvändig åtgärd som innebar att en avvikelse kunde godtas. (MÖD 2015-04-16 mål nr P 8555-14)

Mål: P 8555-14 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en annan dom prövade MÖD om bygglov kunde ges för en stödmur i anslutning till en väg. Muren var cirka 60 meter lång varav cirka 30 meter gränsade mot grannfastigheten. Muren var cirka två meter eller högre i den nordliga delen för att sedan successivt bli lägre. Syftet med den aktuella detaljplanen var att bygga tre friliggande hus samt bygga till ett befintligt hus. För att ordna tillfart till husen hade en väg planerats och en yta som i huvudsak överensstämde med vägområdet hade punktprickats. Av plankartan framgick att vägen skulle utgöra en gemensamhetsanläggning för de nya fastigheterna.  Den aktuella stödmuren skulle placeras inom det punktprickade området. Av planbeskrivningen och en illustration på plankartan framgick att den väg som skulle leda upp till de planerade husen krävde en stödmur. Något undantag om att stödmur fick uppföras på den punktprickade marken hade dock inte gjorts i detaljplanen. MÖD konstaterade att detta var en brist i detaljplanen som kan förklaras med att det vid detaljprojektering av vägen framkommit att muren måste bli mer omfattande än vad som förutsågs när detaljplanen utformades. Domstolen ansåg att anläggandet av stödmuren var förenligt med planens syfte. Området var kraftigt kuperat och grannfastigheten var redan innan påverkad av en slänt. MÖD konstaterade att om vägen skulle förläggas längre ifrån grannfastigheten skulle vägen placeras utanför gemensamhetsanläggningen och det skulle även krävas sprängning i befintlig bergklack. MÖD ansåg att stödmuren var av begränsad omfattning i relation till de åtgärder som detaljplanen i dess helhet medger. Trots stödmurens storlek ansåg domstolen att den endast i begränsad omfattning påverkade grannfastigheten. MÖD ansåg vidare att det klart framgick att stödmuren var nödvändig för att det i enlighet med detaljplanen skulle kunna anläggas en tillfartsväg och att avvikelsen därför var godtagbar. Bygglovet skulle därför beviljas. (MÖD 2017-06-15 mål nr P 9943-16)  

Mål: P 9943-16 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en dom prövade MÖD om bygglov kunde ges för en pumpstation. Pumpstationen var placerad på parkmark och stred därför mot den gällande detaljplanen. Pumpstationen var en förutsättning för att kunna genomföra en annan detaljplan i en annan stadsdel än vad pumpstationen skulle placeras. Det krävdes ett visst skyddsavstånd till pumpstationen. MÖD konstaterade att åtgärden inte var av begränsad omfattning. Den var inte heller nödvändig för att området där pumpstationen var tänkt att placeras skulle kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. (MÖD 2018-06-15 mål nr P 975-18)

Mål: P 975-18 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

MÖD prövade om bygglov kunde ges för ett plank som avvek från detaljplanen eftersom det placerades på prickmark. Planket skulle fungera som ett dammskydd mot en närliggande grusväg och behövdes enligt sökanden av hälsoskäl. MÖD konstaterade att behovet av planket som dammskydd inte var tillräckligt för att planket skulle vara nödvändigt för att området skulle kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. Avvikelsen kunde inte medges och bygglov kunde därför inte ges. (MÖD 2017-09-28 mål nr P 1054-17)

Mål: P 1054-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I en annan dom konstaterade MÖD att bygglov inte kunde ges för förråd och bullerplank som skulle placeras på prickmark. Det hade inte framkommit i målet att det var nödvändigt att placera förråden eller bullerplanket på prickmarken för att planområdet skulle kunna användas eller bebyggas på ett ändamålsenligt sätt. MÖD ansåg att bygglov inte kunde ges eftersom avvikelsen inte kunde medges. (MÖD 2015-09-03 mål nr P 1444-15) 

Mål: P 1444-15 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Även i en annan dom prövade MÖD om bygglov kunde ges för ett bullerplank. Planket var 18 meter långt och skulle placeras på mark som enligt detaljplanen inte fick bebyggas, så kallad prickmark. Den aktuella detaljplanens syfte var huvudsakligen att möjliggöra spårutbyggnad utan att försämra bullersituationen för de boende längst järnvägen. På plankartan fanns bland annat mark som inte fick bebyggas, mark som var tillgänglig för bullerskydd och område där särskilda åtgärder i fasad erfordrades med hänsyn till trafikbuller. Den aktuella fastigheten var enligt planen avsedd för bostadsändamål och vid nybyggnad gällde att bostadshus skulle utformas och orienteras med särskild hänsyn till trafikbuller. Detaljplanen reglerade alltså förutsättningarna för att bygga ut järnvägen utan att bullersituationen för de boende försämrades. Planen innehöll konkreta bestämmelser om bullerdämpande åtgärder, både bullervall och särskilda krav på åtgärder i fasad. MÖD ansåg därför att förhållandet att bullerdämpande åtgärder skulle behövas var något som hade förutsetts och lösts i detaljplanen. Det hade inte framkommit att det var nödvändigt att uppföra planket på prickmark för att området skulle kunna bebyggas eller användas på ett ändamålsenligt sätt. MÖD konstaterade därför att avvikelsen inte kunde medges och bygglov inte kunde ges. (MÖD 2019-11-08 mål nr P 12126-18)

Mål: P 12126-18 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)