Att skriva planbestämmelser

Kommunen kan styra gestaltningen i en detaljplan genom flera olika typer av planbestämmelser. Alla planbestämmelser ska vara tydliga så att de som berörs kan förstå dem. Bestämmelserna får samtidigt inte vara mer detaljerade än vad som behövs för att uppnå planens syfte.

Planbestämmelser och gestaltning

När en detaljplan genomförs och bebyggelsen utvecklas påverkar så gott som alla planbestämmelser upplevelsen av livsmiljön. Vilka planbestämmelser som ska användas och hur de ska styra gestaltningen beror på platsens förutsättningar och vad kommunen vill uppnå med regleringen. Till exempel kan planen beröra kulturvärden på platsen, behov av att beakta en befintlig stadsbild eller enskilda intressen.

För att regleringen inte ska bli mer detaljerad än vad som krävs behöver kommunen bedöma om en viss planeringsfråga behöver styras genom planbestämmelser. Detta kan bero på hur starka de berörda intressena är och vilken reglering som krävs för att tillgodose dem. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det inte krävs en detaljerad eller hårt styrande reglering för att uppnå en god livsmiljö. Det handlar i stället om att reglera rätt saker på en nivå som är väl anpassad till sammanhanget.

Struktur och detaljer

I första hand används planbestämmelser för att reglera en grundläggande struktur på bebyggelsen och livsmiljön. Det handlar bland annat om användningsbestämmelser för allmän plats eller kvartersmark, bestämmelser om topografi, marknivåer och vegetation, eller volym på och placering av byggnadsverk. På denna grundläggande nivå bestämmer kommunen både hur marken är tänkt att användas och vilken karaktär olika områden ska ha. Detta får en avgörande betydelse för hur miljön upplevs. Exempel kan vara dimensionering av torg och gaturum, uppdelning mellan offentliga och privata rum, skala på bebyggelse eller planering av grönstruktur. De planbestämmelser som är viktigast för strukturen är:

• Användningsbestämmelser
• Mark och vegetation
• Höjd på byggnadsverk
• Utnyttjandegrad
• Placering
• Begränsning av markens utnyttjande

Det kan också finnas behov av att styra bebyggelsen i närmare detalj för att hantera en viss fråga, till exempel bevarande av kulturvärden, skapa en bebyggelse som har en god helhetsverkan eller anpassa till en befintlig bebyggelse. I princip alla egenskapsbestämmelser kan användas för att styra på detaljnivå, men de vanligaste är bestämmelser om skydd av kulturvärden, varsamhetsbestämmelser, utformningsbestämmelser eller om utformning av allmän plats. För att åstadkomma en god gestaltning är det ofta tillräckligt att styra på strukturnivå, men om det krävs, exempelvis på grund av platsens förutsättningar, kan sådan detaljerad reglering vara nödvändig.

Att formulera planbestämmelser

Planbestämmelser ska formuleras så att de är tillräckligt tydliga och specifika för att det som regleras ska kunna uppnås. Bestämmelserna ska därför kunna förstås både av allmänheten och av de som ska besluta om och genomföra planen. Detta kan vara en utmaning eftersom planbestämmelser samtidigt inte får vara mer detaljerade än vad som är nödvändigt för att uppnå planens syfte. Det är viktigt att hitta en balans mellan tydlighet och detaljeringsgrad.

Planbestämmelser får inte formuleras så att de innehåller hänvisningar till planbeskrivningen, andra handlingar eller författningar.

Bestämmelser behöver kunna förstås av många

För att en planbestämmelse ska få avsedd effekt behöver den formuleras så att det är tydligt vad den reglerar och så att den kan läsas och förstås av flera olika personer, till exempel:

• Kommunens politiker som ska fatta beslut om detaljplanen behöver förstå regleringens innebörd.
• Länsstyrelsens handläggare behöver förstå planen för att kunna utöva tillsyn och ge råd och stöd under planprocessen.
• Bygglovssökanden som ska utforma bygglovshandlingar, ritningar och dylikt, behöver förstå vilka ramar för gestaltning som detaljplanen ger.
• Bygglovhandläggare behöver kunna förstå bestämmelsen för att kunna avgöra om det går att bevilja ansökan om lov.
• Enskilda som berörs av detaljplanen behöver få en bild av hur kommunen anser att bestämmelsen ska tolkas och därmed hur en viss plats kan komma att gestaltas. För att enskilda ska kunna ta tillvara sin rätt att lämna synpunkter på planen och följa den demokratiska processen är det viktigt att de får en bild av vad regleringen innebär för dem.

Samtidigt som tydligheten är viktig får bestämmelsen inte vara mer detaljerad än vad som behövs. Om en planbestämmelse görs mer detaljerad än vad som behövs finns en risk att den omöjliggör andra lämpliga sätt att gestalta ett område eller ett byggnadsverk. Det kan också finnas en risk att gestaltningsfrågan blir låst till detaljaspekter och att helheten tappas bort. En planbestämmelse gäller så länge detaljplanen gör det, oavsett om ägarförhållanden och dylikt förändras. Regleringen bör därför inte göras för ett specifikt projekt utan ha en sådan flexibilitet att den kan användas av flera olika exploatörer.

Skriv inte av lagen

Planbestämmelser konkretiserar hur ett visst intresse yttrar sig i ett område och ställer krav på hur det ska hanteras vid genomförandet. Exempelvis kan en planbestämmelse ange att en fasad ska gestaltas på ett visst sätt med hänsyn till stads- och landskapsbilden i ett område.

Bestämmelser ska dock inte enbart återge lagens krav. Flera av PBL:s krav som rör gestaltning är också tillämpliga vid lovprövning inom detaljplan. Byggnadsnämnden kan därför ställa vissa gestaltningsmässiga krav vid bygglovsprövningen utan att ha stöd i en planbestämmelse. Till exempel anger PBL att ny bebyggelse ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bland annat stads- och landskapsbilden. Det gäller både vid planläggning och i lovärenden. En planbestämmelse som anger att bebyggelsen ska utformas med hänsyn till stadsbilden fyller därför ingen funktion utan leder i stället till otydlighet om vad som ska prövas utöver vad lagen anger.

Prövning av bygglov inom detaljplan

Koppla till motivet

Varje planbestämmelse ska motiveras i planbeskrivningen. Genom att förklara varför bestämmelsen finns med i detaljplanen och vilket syfte den ska tillgodose skapas en bättre grundförståelse för regleringen. I planbeskrivningen kan också beskrivas vilka överväganden som har lett fram till regleringen och varför en viss formulering har valts. Illustrationer kan vara till god hjälp för att förklara en bestämmelse i sitt sammanhang.

För att hitta en lämplig formulering kan kommunen arbeta parallellt med att formulera bestämmelsens motiv i planbeskrivningen. För att formulera ett motiv behöver kommunen analysera vilka värden som finns i befintlig bebyggelse och beskriva vilka värden som kommunen vill tillföra. Detta bidrar till att ge en tydligare bild av vad bestämmelsen behöver fånga upp och underlättar formuleringen. Underlag och analyser som gjorts i exempelvis kommunens översiktsplan kan vara till stöd men kan behöva fördjupas för att hitta rätt nivå.

Avgränsa bestämmelsen

En planbestämmelse kan omfatta till exempel en entré, en fasad, ett byggnadsverk eller ett helt område. Omfattningen bestäms både av bestämmelsens avgränsning på plankartan och av dess formulering. En bestämmelse får inte omfatta mer än vad som är nödvändigt för att uppnå dess motiv.

För att skapa en god helhetsverkan eller anpassning till en befintlig bebyggelse är det viktigt att analysera vilka aspekter eller detaljer i miljön som behöver styras. Det kan vara bättre att formulera bestämmelsen så att den träffar till exempel fasad mot gatan, entré, fönster eller tak, än att låta bestämmelsen omfatta ett helt byggnadsverk. Detta gör oftast bestämmelsen enklare att förstå och gör regleringen mer flexibel som helhet. Till exempel är det oftast lämpligt att en bestämmelse om varsamhet för en kulturvärdefull byggnad formuleras så att den bara omfattar den eller de detaljer som behöver värnas.

Subjektivt, objektivt och avsedd effekt

De begrepp och uttryck som används i en planbestämmelse behöver så långt som möjligt vara objektivt bestämbara. Det kan handla om begrepp som är vedertagna och har en bestämd betydelse, mått och tal och legaldefinierade begrepp. Vid behov kan vissa begrepp förklaras närmare i planbeskrivningen.

När någon läser och tolkar en bestämmelse görs det utifrån personens kunskaper, värderingar eller bakgrund. Om de begrepp som används i bestämmelsen inte är objektivt bestämbara kan tolkningen därför skifta beroende på vem som läser. Rent subjektiva eller känslostyrda begrepp ska undvikas helt, till exempel att en entré ska upplevas som välkomnande eller att en byggnad ska utformas med stor omsorg. En bestämmelse som anger exempelvis att ett område ska präglas av god arkitektur uppfyller inte heller lagens tydlighetskrav. En sådan bestämmelse kommer tolkas olika beroende på vem som läser bestämmelsen. 

I vissa situationer kan det dock vara möjligt att ange en avsedd effekt, utan att ange på vilket sätt effekten ska uppnås. Det kan exempelvis vara att en byggnads sockelvåning ska vara tydligt markerad. En sådan bestämmelse kan visserligen uppfyllas på olika sätt, men ger ändå en förhållandevis klar bild av vad som regleras. Planbeskrivningen kan då bidra med tolkningsstöd genom att beskriva bestämmelsens motiv och exempel på olika sätt att uppfylla bestämmelsen.

Genom att koppla till begrepp som rör form, färg eller material kan bestämmelsen också ges fysiska dimensioner. Till exempel att byggnadens form, färg eller material ska väljas så att sockelvåningen tydligt avgränsas mot ovanliggande våning. Om kommunen bedömer att det krävs för att uppnå den avsedda effekten kan bestämmelsen till exempel ange att sockelvåningens fasad ska vara av stenmaterial i mörk kulör.

Form, färg och material

Om det behövs kan en planbestämmelse göras mer konkret och detaljerad genom att använda begrepp som rör form, färg och material. Form är ett vidsträckt begrepp och omfattar allt från ett torgs utsträckning till formen på ett fönster. Form styrs därför på flera olika sätt i en detaljplan, till exempel av bestämmelsens avgränsning på plankartan. I vissa fall kan dock kommunen behöva använda formbegrepp om exempelvis geometri och riktning, mått och lutningar eller proportioner i bestämmelsens formulering.

Färgsättning är en viktig gestaltningsfråga men behöver normalt inte regleras särskilt detaljerat. Det är oftast tillräckligt att ange exempelvis att färgsättningen ska vara mörk eller ljus, eller inom en viss grupp kulörer, som jord- eller pastellfärger. Det går också att reglera en viss kulörthet, till exempel användning av accentfärger eller att en byggnadsdel ska markeras med kontrasterande kulörer. Om situationen kräver det kan också specifika färger regleras. I planbeskrivningen kan utvecklas vilka färgtoner som är förenliga med olika bestämmelser, till exempel med hänvisning till Natural Color System, NCS.

På liknande sätt som färg kan material ha olika verkan på byggnadsverket och på omgivningen och behöva regleras särskilt. Det kan handla om att ange exakt vilket material som får användas som huvudsakligt material eller om en viss typ av material. Det är också viktigt att beakta att alla material har en egenkulör.

Frågelista om formulering av planbestämmelser

Här följer ett antal frågor kommunen kan använda som stöd för att reglera med planbestämmelser:

• Är bestämmelsen nödvändig i sammanhanget? Kan frågan hanteras på annat sätt, till exempel vid bygglovsprövningen?
• Är bestämmelsens formulering avgränsad så att den inte omfattar mer än vad som behöver regleras? Omfattar den ett helt byggnadsverk eller delar av det?
• Har bestämmelsen rätt detaljeringsnivå? Kan bestämmelsen uppfyllas på flera olika sätt som i sig är lämpliga?
• Är de begrepp som används i bestämmelsen objektiva eller mer subjektiva? Kommer den läsas olika beroende på vem som läser den?
• Är bestämmelsen tillämpbar även på längre sikt? Möjliggör den flera olika lösningar?
• Finns det en klar koppling till bestämmelsens motiv enligt planbeskrivningen?