Natur

Användningen Natur används för områden för friväxande grönområden som inte sköts mer än enligt skötselplan eller genom visst begränsat underhåll. Även mindre park-, vatten- och friluftsanläggningar och andra komplement till naturområdets användning ingår.

Användningen Natur

Natur används för grönområden som inte är anlagda och som inte kräver någon omfattande skötsel. Användningen används ofta för att säkerställa att ett område bevaras som grönområde. Mindre grönområden eller skogsdungar mellan bostadsområden planläggs vanligen som Natur. Ofta används Natur för att avskilja eller skydda kvartersmark från något. Det kan handla om gröna stråk mellan bebyggelse som leder ut i större naturområden eller grönområden som utgör skydd mot störningar från buller eller ljus. Natur kan även innehålla utrymmen för omhändertagande av dagvatten, till exempel i form av utjämningsmagasin, våtmarker eller dammar.

I användningen ingår alla typer av friväxande grönområden. Grönområdet ska vara av den typ som inte sköts mer än enligt skötselplan eller genom visst begränsat underhåll. I användningen ryms även mindre park-, vatten- och friluftsanläggningar och andra komplement till grönområdets användning. Det kan till exempel vara anlagda gångstigar, motionsslingor, gång- och cykelvägar eller utrymmen för omhändertagande av dagvatten. Även mindre byggnader ingår när dessa behövs för områdets skötsel eller bruk.

De kompletterande anläggningarna ingår i användningen oavsett om de regleras med egenskapsbestämmelser eller inte. Är det viktigt för planens syfte att funktionerna placeras inom en viss del av området så kan placeringen regleras med egenskapsbestämmelser.

Det är viktigt att känna till att genomförandet av kompletterande anläggningar kan kräva tillstånd enligt miljöbalken eller annan lagstiftning om det till exempel ligger inom område som berörs av strandskydd, biotopskydd, naturreservat med mera.

Vägar för fordonstrafik är generellt inte tillåtet inom Natur om det inte har angetts med egenskapsbestämmelse. Undantaget är när det behövs för områdets behov, till exempel en mindre serviceväg för att nå en viss anläggning. Ett mindre antal parkeringsplatser för besökare till grönområdet kan ingå om platsen medger det. Det är lämpligt att placeringen av dessa regleras genom egenskapsbestämmelser. Om det rör sig om en större parkering regleras den istället med användningen Parkering.

Grönområden som är anlagda eller kräver mer omfattande skötsel ingår inte utan regleras istället som Park. Det är till exempel inte förenligt med användningen Natur att anlägga en fotbollsplan som kräver kontinuerlig skötsel.

Inhägnade betesmarker är generellt inte tillåtet inom användningen Natur om det inte har angetts med egenskapsbestämmelse om utformning av allmän plats. När allmän plats används för bete är det viktigt att säkra allmänhetens tillgång till området till exempel genom grind, färist eller liknande.

Skogsbruk och skötselplan

Användningen Natur sköts inte mer än enligt skötselplan eller genom viss städning. Bestämmelsen innebär inte att grönområdet bevaras i det skick det var när detaljplanen vann laga kraft utan området får skötas enligt skötselplan eller ortens sed. Detta innefattar ibland även röjning och avverkning. För att säkerställa att till exempel träd inte får fällas måste detta regleras med egenskapsbestämmelser i detaljplanen. Vanligt skogsbruk kan inte bedrivas inom detaljplanerat område med användningen Natur.

Om det finns en skötselplan är det lämpligt att det nämns i planbeskrivningen. Det går däremot inte att med stöd av PBL reglera att en skötselplan ska följas.

Skydd genom annan lagstiftning

Fornminnen, skyddsvärda arter och liknande skyddas genom annan lagstiftning och inte genom användningsbestämmelser i detaljplan. Däremot är det ofta lämpligt att planera områden som omfattas av sådant skydd som allmän plats Natur eftersom denna användning innebär begränsade möjligheter till ingrepp.

Markreservat behövs oftast inte

Normalt behöver markreservat för allmännyttiga ändamål, som till exempel underjordiska ledningar, inte läggas ut på allmän plats eftersom sådana ryms inom användningen. Är en närmare placering viktig kan dock en egenskapsbestämmelse om markreservat eller om utformning av allmän plats användas.

Utfart över Natur

I enstaka fall kan det finnas behov av att reglera befintliga utfarter över allmän plats. Det kan handla om enstaka anslutningar över Park eller Natur. Det här behovet uppstår när en befintlig utfart planläggs eller en äldre detaljplan ersätts med en ny.

Det finns inget generellt sätt att lösa behovet utan det beror på platsens förutsättningar och hur det rättsligt kan säkerställas att utfarten kan genomföras. Det finns olika möjligheter att planmässigt lösa frågan.

Där det är möjligt kan utfarten regleras som Gata. Gatan kan då inte bara fungera som utfart för en enskild fastighet eftersom en allmän plats är avsedd för ett gemensamt behov. Om utfarten regleras som Gata är det viktigt att fundera på hur den kopplas ihop med övrigt gatunät så att det är möjligt för huvudmannen för den allmänna platsen att sköta den. Kommunalt huvudmannaskap innebär att det är tydligt vem som ansvarar för utfarten och vem som bygger ut och sköter den. Vid enskilt huvudmannaskap är ansvaret för genomförande och skötsel inte lika förutsägbart. I sådana fall kräver planläggningen att extra hänsyn tas till bedömningen av genomförandet av den allmänna platsen. I vissa fall kan utfarten anslutas till en befintlig gemensamhetsanläggning och i några fall går det att bilda en ny gemensamhetsanläggning. I andra fall kan det vara så att förutsättningarna inte finns för att utfarten ska kunna genomföras genom en gemensamhetsanläggning och då måste det lösas på annat sätt.

Ett annat alternativ till hur behovet av utfart kan lösas är att lägga utfarten som kvartersmark. Detta kan användas om marken inte behövs för gemensamma behov eftersom allmän passage går att hindra inom kvartersmark. Det är den enskildes ansvar att genomföra och sköta utfarten inom kvartersmark.

När det gäller enskilda utfarter över mark som ska vara allmänt tillgänglig är det ofta svårt att reglera detta genom planläggning. Kommunen är alltid skyldig att ta reda på vilka rättigheter som finns i området, till exempel servitut, och ta hänsyn till dessa vid planläggningen. I vissa fall kan det finnas skäl att överväga om utfarten ska planläggas eller inte. Vid planläggning av en enskild utfart på allmän plats är det viktigt att kommunen rådgör om detta med lantmäterimyndigheten.

Att genomföra allmän plats med enskilt huvudmannaskap

När mark planläggs som allmän plats Natur med enskilt huvudmannaskap är det av stor vikt att bedöma genomförandemöjligheterna och att kommunen tar hänsyn till befintliga äganderätts- och fastighetsförhållanden. Genomförandet görs genom att lantmäterimyndigheten inrättar en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen, AL. Det kan också göras genom att en befintlig gemensamhetsanläggning omprövas och utökas.

Vid bildande eller omprövande av en gemensamhetsanläggning ska villkoren i AL prövas. Det innebär till exempel att en gemensamhetsanläggning inte kan inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del av anläggningen, att fördelarna med gemensamhetsanläggningen ska överväga de kostnader och olägenheter som anläggningen medför samt att gemensamhetsanläggning inte får inrättas om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Det finns dessutom regler om att gemensamhetsanläggningen ska utföras med så litet intrång som möjligt och att synnerligt men inte får orsakas på den fastighet som tas i anspråk.

När till exempel stora områden i utkanten av ett planområde planeras som Natur med enskilt huvudmannaskap kan det finnas en risk att det saknas möjlighet att genomföra denna del av detaljplanen. Vid en överprövning skulle det då kunna bedömas som att kommunen inte tagit hänsyn till befintliga äganderätts- och fastighetsförhållanden. (MÖD 2019-04-26 mål nr P 6535–17)

Mål: P 6535-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I sådana situationer kan det vara bättre att inte planlägga dessa områden. Detta stämmer också överens med regeln om att en detaljplan inte får omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte.

Bestämmelsen måste följa föreskriften

I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vad som ingår i användningen Natur, hur bestämmelsen ska formuleras och vilken bestämmelsekod bestämmelsen ska ha.

Formulering av bestämmelse	Bestämmelsekod
Natur	DP_AP_Natur

Precisering av bestämmelsen

Om grönområdet ska ha en särskild funktion som kommer dominera användningen så kan användningen preciseras. En precisering innebär att enbart det som anges i preciseringen är tillåtet. En preciserad användningsbestämmelse ger alltså mindre utrymme för tolkning än då användningen inte preciseras. En precisering innebär att planen blir mindre flexibel samtidigt som det blir tydligt vilket ändamål som avses för området. Flera olika preciseringar av samma användning kan finnas inom samma detaljplan.

I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges de preciseringar av Natur som får användas. Om kommunen behöver göra en precisering som ryms inom Natur men som inte finns formulerad i föreskriften får kommunen formulera en egen precisering. Detta görs genom att använda Annan precisering. På så sätt begränsar inte föreskriften kommunens möjlighet att göra regleringar i detaljplan. Formuleringar som inte finns med i föreskriften blir dock inte digitalt sökbara i samma utsträckning som övriga preciseringar och får endast användas när tillämpbar formulering saknas.

Formulering av precisering	Bestämmelsekod
Skog	DP_AP_Natur_Skog
Våtmark	DP_AP_Natur_Vatmark
[Annan precisering]	DP_AP_Natur_Annan

En närmare utformning av ett område regleras med egenskapsbestämmelser.

Redovisning av regleringar i detaljplan

Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på plankartan. Det enda krav som måste uppfyllas är det så kallade tydlighetskravet som finns i plan- och bygglagen, PBL, och som ställer krav på att alla regleringar som görs i en detaljplan ska vara tydliga. Tydlighetskravet är i sig teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt vilket innebär att redovisningen av regleringar i detaljplan kan göras på olika sätt så länge det tydligt framgår vad som regleras. Med den digitala teknikens hjälp är det därför möjligt att ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser.

Redovisning enligt det allmänna rådet om redovisning av reglering i detaljplan

Ett sätt att redovisa regleringar i detaljplan är att följa Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan. Vid redovisning enligt det allmänna rådet kan användningen Natur anges med NATUR på plankartan och vid färgläggning av detaljplanen ges användningen ljusgrön färg.

Enligt det allmänna rådet kan precisering anges genom att beteckningen förses med index i form av en nedsänkt siffra, exempelvis NATUR₁ - Skog.

Det allmänna rådet anger bara ett sätt som redovisningen kan göras för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Redovisningen kan alltså även göras på andra sätt. För att underlätta framtida tolkning av detaljplanen är det lämpligt att det framgår i detaljplanen om det allmänna rådet använts.