Skydd av kulturvärden

Bestämmelser om skydd av kulturvärden används på allmän plats för att reglera hur befintliga miljöer som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas. På kvartersmark används bestämmelserna för att reglera hur befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden och tomter som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas.

Bestämmelser om skydd av kulturvärden

Byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden, tomter och allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Detta krav gäller oavsett om det finns bestämmelser om detta i detaljplan eller inte. Utöver detta förvanskningsförbud kan kommunen i en detaljplan ange bestämmelser som kan ge ytterligare skydd av kulturvärden. Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan användas på både kvartersmark och på allmän plats.

Skydd av kulturvärden på kvartersmark

På kvartersmark kan bestämmelser om skydd av kulturvärden användas för att skydda särskilt värdefulla byggnader och bygglovspliktiga anläggningar samt byggnader som i sig inte är särskilt värdefulla, men ligger inom ett område av den karaktären. Även särskilt värdefulla tomter kan skyddas genom bestämmelser om skydd av kulturvärden. Det kan vara såväl en parkanläggnings struktur och dess utformning, som detaljer som markbeläggning och rumsskapande vegetation. Även murar, trappor, räcken och liknande kan skyddas om de utgör en väsentlig del av tomtens kulturvärden.

Skydd av kulturvärden på allmän plats

På allmänna platser kan bestämmelser om skydd av kulturvärden användas för att skydda särskilt värdefulla miljöer. Det rör sig framförallt om parker, gator eller torg. Skyddet kan avse utformningen av markbeläggningar och planteringar som till exempel alléer. Det kan även avse olika typer av byggnadsverk som till exempel stolpar, skyltar, trappor, statyer, murar, portar och grindar. Däremot går det inte att skydda lösa föremål som till exempel parkbänkar. I vissa fall kan det även handla om byggnader på allmänna platser som till exempel kiosker eller paviljonger. (jfr prop. 1985/86:1 sid 582)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Bevara eller bibehålla till sin utformning

Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan användas för att ställa krav på att befintligt material ska bevaras, alltså att något ska finnas kvar. Vid användningen av frasen "ska bevaras" i en planbestämmelse menas att något, till exempel en speciell markbeläggning på allmän plats, ska finns kvar. En sådan bestämmelse innebär alltså att markbeläggningen inte får tas bort, eller förändras. Planbestämmelsen innebär därför också ett indirekt krav på underhåll för att markbeläggningen ska ha kvar sina värden.

Bestämmelsen kan även användas för att ställa krav på att en viss utformning ska bibehållas om det medför höga kostnader för underhåll eller ett speciellt utförande. Det måste då av bestämmelsen tydligt framgå vilka karaktärsdrag eller värden det är som ska bibehållas. Då används formuleringen "ska bibehållas till sin utformning" som innebär att markbeläggningen i sig kan vara möjlig att ersätta, men den nya markbeläggningen ska ges samma utformning som den ursprungliga.

Bestämmelserna kan omfatta såväl exteriör som interiör och kan avse utformning, material, teknik och underhåll. Den enda begränsningen av vad som kan regleras är att bestämmelser om skydd av kulturvärden ska ha betydelse för bevarandeinsatsen som helhet. Det finns inget som hindrar att det finns många olika bestämmelser om skydd av kulturvärden för ett och samma byggnadsverk. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 581 f)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Bestämmelser om skydd av kulturvärden och rivningsförbud

Det går endast att skydda det som är befintligt

En bestämmelse om skydd av kulturvärden kan enbart användas för befintliga byggnader, bygglovspliktiga anläggningar, bebyggelseområden, tomter och miljöer på en specifik plats. Bestämmelsen kan alltså inte användas för att reglera tillkommande bebyggelse eller miljöer, eller för att återställa bebyggelse eller miljöer till ursprungligt skick. Bestämmelserna kan inte heller användas för en byggnad som ska återuppbyggas efter till exempel en brand.

Att flytta en byggnad räknas som att riva och att uppföra den på nytt. En kulturhistoriskt värdefull byggnad som ska flyttas kan därför inte heller skyddas genom planbestämmelser på den nya platsen innan flytten är genomförd. Om planens syfte är tydligt och byggnadsverkets värde är tydliggjort i planbeskrivningen, så ger det ett gott stöd för att hävda byggnadsverkets värden genom det generellt gällande förvanskningsförbudet även utan bestämmelse i detaljplanen. Finns det ändå ett behov av bestämmelser om skydd av kulturvärden för byggnaden kan en sådan bestämmelse införas genom planändring i ett senare skede.

Skillnad mellan bestämmelser om skydd av kulturvärden och varsamhetsbestämmelser

För att värna värdefull bebyggelse i detaljplan kan kommunen använda varsamhetsbestämmelser eller bestämmelser om skydd av kulturvärden. Bestämmelser om skydd av kulturvärden får endast användas för särskilt värdefull bebyggelse. Dessa bestämmelser ställer mer långtgående krav på fastighetsägaren än varsamhetsbestämmelser. Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan också leda till ersättningsrätt vilket inte varsamhetsbestämmelser kan göra. Ofta är det tillräckligt att använda varsamhetsbestämmelser. Bestämmelser om skydd av kulturvärden bör endast användas för sådant som inte kan regleras genom till exempel varsamhetsbestämmelser.

Eftersom någon ersättning till markägaren inte kan utgå för varsamhetsbestämmelser, får sådana bestämmelser inte innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Med hänsyn till skillnaden i ersättningsreglerna ska det av planhandlingarna tydligt framgå om en reglering är en bestämmelse om skydd av kulturvärden eller en varsamhetsbestämmelse. (jfr prop. 1994/95:230 sid 88)

Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m., prop. 1994/95:230 (på Sveriges riksdags webbplats)

En bestämmelse om skydd av kulturvärden kan reglera att ett befintligt material ska bevaras. Vid användningen av frasen "ska bevaras" i en planbestämmelse menas att något, till exempel en dörr från 1800-talet, ska finns kvar. En sådan bestämmelse innebär alltså att dörren inte får tas bort, eller förändras. Bestämmelsen ställer också krav på underhåll för att dörren ska ha kvar sina värden. En varsamhetsbestämmelse tydliggör i stället vilka karaktärsdrag och värden som ska värnas och bibehållas till sin utformning. Formuleringen "ska bibehållas till sin utformning" innebär att dörren i sig kan vara möjlig att ersätta, men den nya dörren ska ges samma utformning som den ursprungliga. Krav som innebär speciellt och kostnadskrävande underhåll eller utförande går inte att reglera med varsamhetsbestämmelser. Om kravet på att bibehålla vissa karaktärsdrag och värden innebär att kommunen behöver reglera en metod eller material som är kostnadskrävande ska bestämmelse om skydd av kulturvärden användas. Fastighetsägaren kan ha rätt till ersättning vid krav som innebär kostnadskrävande åtgärder. (jfr prop. 1994/95:230 sid 88)

Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m., prop. 1994/95:230 (på Sveriges riksdags webbplats)

Bestämmelser om skydd av kulturvärden innebär 8:13-byggnader eller 8:13-områden

Det kan finnas ett behov av att i en detaljplan fastslå att ett område eller en byggnad är ett sådant särskilt värdefullt bebyggelseområde eller byggnad som omfattas av förbud mot förvanskning enligt plan- och bygglagen, PBL, 8 kap. 13 §. Det finns inte något lagstöd för att införa en planbestämmelse som har till enda syfte att fastslå att byggnaden, tomten eller bebyggelseområdet är särskilt värdefullt. Sådana byggnader eller områden kallas ofta för en 8:13-byggnad eller ett 8:13-område. En bestämmelse om skydd av kulturvärden får dock enbart anges för byggnader eller områden som är särskilt värdefulla ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. När en detaljplan med en bestämmelse om skydd av kulturvärden har vunnit laga kraft får det därför anses vara avgjort att de aktuella byggnaderna eller områdena är särskilt värdefulla och omfattas av PBL 8 kap. 13 §.

Ofta inte lämpligt att reglera särskilda arbetstekniker

En bestämmelse om skydd av kulturvärden kan reglera att kostnadskrävande arbetstekniker ska användas, till exempel att trä ska hyvlas för hand eller bearbetas med ett särskilt verktyg. Ofta är det dock inte lämpligt att formulera bestämmelser på det sättet. Det är i stället bättre att tydliggöra vilket slutresultat som ska uppnås. Detta eftersom olika tekniker för att uppnå ett visst resultat utvecklas fortlöpande och det är svårt att förutse vilka tekniker som kommer att finnas tillgängliga. Det är då bättre att i planbeskrivningen ge exempel på tekniker som finns för att uppnå den utformning och slutresultat som planbestämmelsen föreskriver. För att visa på detta kan illustrationer, bilder och jämförande exempel användas. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 581 f)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Motivera i planbeskrivningen

Bestämmelser om skydd av kulturvärden måste tydligt ange vilka karaktärsdrag eller värden det är som ska bevaras eller bibehållas till sin utformning.

Skälet till att skydd av kulturvärden regleras ska anges och motiveras i planbeskrivningen. Av planens syfte ska det kortfattat framgå vilka värden på platsen som gett upphov till regleringen av skydd av kulturvärden. I planbeskrivningen behöver kommunen också redovisa de överväganden och slutsatser som har gjorts i planarbetet och som har lett till planbestämmelsernas utformning. Motiveringen till bestämmelserna kan utgå från bebyggelseinventeringar och kulturmiljöprogram som kommunen tagit fram. Texten kan kompletteras med foton på detaljer som anses vara särskilt värdefulla, förtydligande kartskisser och planritningar samt illustrationer över exempelvis byggnadsdetaljer eller byggnadsdelar. Information som färgkoder, ursprung och sammansättning på material eller tillverkningsmetod kan också redovisas, liksom överväganden och ställningstaganden som har gjorts i översiktsplanen.

Utökad lovplikt

I en värdefull miljö kan det ibland finnas behov av att kombinera en bestämmelse om skydd av kulturvärden med en bestämmelse om ändrad lovplikt. Genom att utöka lovplikten ges byggnadsnämnden möjlighet att kontrollera att planbestämmelsen om skydd av kulturvärden följs.

Det är möjligt att utöka lovplikten för underhåll och ändring av sådana byggnader, lovpliktiga anläggningar samt bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

Ändrad lovplikt för att värna om ett områdes kulturvärden

För flera bygglovsbefriade åtgärder finns det möjlighet att återinföra lovplikten med planbestämmelser. För de flesta av de så kallade attefallsåtgärderna gäller dock inte lovbefrielsen för åtgärder som vidtas på ett byggnadsverk, en tomt eller inom ett bebyggelseområde som är särskilt värdefullt, det vill säga på en 8:13-byggnad eller inom ett 8:13-område. I dessa fall behöver därför inte lovplikten återinföras med planbestämmelse.

Hantering av bygglovsbefriade åtgärder i detaljplan

Andra planbestämmelser i värdefulla miljöer

Med planbestämmelser som på olika sätt reglerar omfattning, placering och utformning kan kommunen ta tillvara ett områdes kulturvärden genom att ny bebyggelse anpassas till befintlig struktur, utformning och stadsbild. Med bestämmelser om placering kan kommunen reglera hur nya byggnader ska placeras i förhållande till exempelvis gata, fastighetsgräns eller andra byggnader. Med bestämmelser om utformning och omfattning kan till exempel höjd och bredd på byggnader regleras. Utformningen kan även regleras genom bestämmelser om material och färg. Det går även att ange att en byggnad ska ha, respektive inte får ha, vissa detaljer och byggnadsdelar som till exempel balkonger eller skorstenar.

I värdefulla områden där det inte krävs lika långtgående skydd som uppnås genom bestämmelser om skydd av kulturvärden kan det räcka med varsamhetsbestämmelser. Byggnader kan även skyddas mot rivning genom bestämmelser om rivningsförbud.

I ett område med särskilda värden är det ofta lämpligt att kombinera bestämmelser om skydd av kulturvärden med varsamhetsbestämmelser. Då kan specifika detaljer skyddas med bestämmelser om skydd av kulturvärden medan varsamhetsbestämmelser kan användas för att värna värden och karaktärsdrag.

Bestämmelser om skydd av kulturvärden och rivningsförbud

Ersättning

Om kommunen använder bestämmelser om skydd av kulturvärden kan den som äger en fastighet som berörs ha rätt till ersättning av kommunen för den ekonomiska skada som bestämmelsen medför. Rätten till ersättning gäller endast om bestämmelsen innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av fastigheten. Eftersom bestämmelser om skydd av kulturvärden kan utlösa krav på ersättning är det viktigt att den enskilda bestämmelsen är tydlig så att fastighetsägaren kan bedöma vilka merkostnader som eventuellt uppkommer.

I planer där bestämmelser om skydd av kulturvärden används får kommunen förelägga den som kan drabbas av skadan att anmäla sitt anspråk på ersättning eller inlösen. Föreläggandet görs innan antagandet och de som berörs ska ha minst två månader på sig att inkomma med sina anspråk. Vid ett föreläggande får kommunen inte anta detaljplanen innan tidsfristen löpt ut.

Om kommunen inte använder ett föreläggande för att ta reda på ersättningsanspråk har den som berörs möjlighet att anmäla anspråk om ersättning för uppkommen skada. Grundregeln är att anspråket ska göras inom två år från det att planen har fått laga kraft. I dessa fall ska kommunen, när detaljplanen har fått laga kraft, antingen med en kungörelse eller med ett skriftligt meddelande underrätta de fastighetsägare som kan ha rätt till ersättning.

För allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap ska kommunen ansvara för underhållet. Kommunen har rätt att lösa in och är alltid skyldig att på fastighetsägarens begäran lösa in mark som ska användas som allmän plats där kommunen är huvudman. Vid införande av bestämmelser om skydd av kulturvärden på allmänna platser med kommunalt huvudmannaskap bör det därför inte bli aktuellt med ersättning.

Om kommunen inför bestämmelser om skydd av kulturvärden på en allmän plats med enskilt huvudmannaskap kan detta leda till att berörda fastighetsägare kan få rätt till ersättning för skada som uppstår.

Ersättning på grund av bestämmelser om skydd av kulturvärden

Tillämpning av planbestämmelser om skydd av kulturvärden

I lovskedet prövas bestämmelser om skydd av kulturvärden för åtgärder som kräver lov. För att byggnadsnämnden i lovskedet ska kunna avgöra om åtgärden uppfyller bestämmelsen krävs att sökanden lämnar in de handlingar som behövs. En ansökan om lov ska innehålla de ritningar, beskrivningar och andra uppgifter som behövs för att byggnadsnämnden ska kunna pröva ansökan. Det kan även behövas en redogörelse för hur det som skyddas av planbestämmelsen avses att hanteras. Redogörelsen kan till exempel beskriva vilken metod som avses användas och vilka konsekvenser det får.

Även sådant som inte kräver lov ska genomföras så att det inte strider mot planen.

I områden med kommunalt huvudmannaskap är det kommunen som ansvarar för att de allmänna platserna underhålls i enlighet med planbestämmelserna.

På allmänna platser med enskilt huvudmannaskap är det normalt en samfällighetsförening som är huvudman och som ansvarar för att den allmänna platsen underhålls så att bestämmelsen om skydd av kulturvärden följs. Om inte en samfällighetsförening har bildats är det fastighetsägaren eller flera fastighetsägare gemensamt som ansvarar för de åtaganden som bestämmelsen innebär.

Bestämmelsen måste följa föreskriften

I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vad som kan regleras med bestämmelser om skydd av kulturvärden, vilka underkategorier som bestämmelserna ska sorteras under och vilken kod som hör till respektive underkategori. Det är endast de underkategorier och koder som räknas upp i föreskriften som får användas.

Skydd av kulturvärden, allmän plats

Underkategori	Underkategorikod
Byggnad	DP_AP_Eg_SkyddKultur_Byggnad
Bygglovspliktig anläggning	DP_AP_Eg_SkyddKultur_ByggAnlagg
Byggnadsdel	DP_AP_Eg_SkyddKultur_Byggnadsdel
Bebyggelseområde	DP_AP_Eg_SkyddKultur_Bebyggelseomr
Annat skydd av kulturvärden	DP_AP_Eg_SkyddKultur_AnnatSkyddKultur

Skydd av kulturvärden, kvartersmark

Underkategori	Underkategorikod
Byggnad	DP_KM_Eg_SkyddKultur_Byggnad
Bygglovspliktig anläggning	DP_KM_Eg_SkyddKultur_ByggAnlagg
Byggnadsdel	DP_KM_Eg_SkyddKultur_Byggnadsdel
Bebyggelseområde	DP_KM_Eg_SkyddKultur_Bebyggelseomr
Tomt	DP_KM_Eg_SkyddKultur_Tomt
Annat skydd av kulturvärden	DP_KM_Eg_SkyddKultur_AnnatSkyddKultur

Kommunen kan formulera bestämmelsen själv, så länge den ryms under någon av underkategorierna. Det går också att hämta en formulering ur Boverkets Planbestämmelsekatalog. Bestämmelser om skydd av kulturvärden bör alltid formuleras så att det tydligt framgår vad som avses med skyddet, exempelvis om det avser skydd av vissa detaljer eller ett visst underhåll. I bestämmelseformuleringen får inte hänvisning göras till andra handlingar.

Redovisning av regleringar i detaljplan

Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på plankartan. Det enda krav som måste uppfyllas är det så kallade tydlighetskravet som finns i PBL och som ställer krav på att alla regleringar som görs i en detaljplan ska vara tydliga. Tydlighetskravet är i sig teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt vilket innebär att redovisningen av regleringar i detaljplan kan göras på olika sätt så länge det tydligt framgår vad som regleras. Med den digitala teknikens hjälp är det därför möjligt att ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser.

Redovisning enligt det allmänna rådet om redovisning av reglering i detaljplan

Ett sätt att redovisa regleringar i detaljplan är att följa Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan. Vid redovisning enligt det allmänna rådet kan en egenskapsbestämmelse om skydd av kulturvärden anges med beteckningen q på plankartan.

Vid reglering med flera olika bestämmelser om skydd av kulturvärden i samma detaljplan kan detta redovisas genom att beteckningen indexeras med en nedsänkt siffra, till exempel q₁, q₂ och så vidare.

Alla planbestämmelser kan redovisas i en lista med planbestämmelser. Bestämmelser om skydd av kulturvärden kan redovisas under rubriken Egenskapsbestämmelser för kvartersmark eller Egenskapsbestämmelser för allmän plats. 

Det allmänna rådet anger bara ett sätt som redovisningen kan göras för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Redovisningen kan alltså även göras på andra sätt. För att underlätta framtida tolkning av detaljplanen är det lämpligt att det framgår i detaljplanen om det allmänna rådet använts.