Samverka under hela processen

Vid planläggning behöver kommunen analysera både möjligheterna att ordna vattenförsörjning och vilka påverkansrisker som planerad mark- och vattenanvändning medför. Genom bred samverkan under översiktsplaneprocessen kan kommunen tillvarata värdefull kunskap och underlag för olika analyser och avvägningar. 

Olika steg i planprocessen

Genom samverkan i olika skeden av processen kan kommunen tillvarata värdefull kunskap och information. På den här webbsidan kan du läsa dels om hur olika delar av den kommunala organisationen kan ge stöd, dels vad andra aktörer kan bidra med. Illustration: Boverket/Altefur

Inom den kommunala organisationen

För att tillvarata information och kompetens inom kommunala organisationen på ett effektivt sätt kan det vara fördelaktigt att etablera ett förvaltningsövergripande samarbete för att hantera frågor om vattenförsörjning i översiktsplaneringen.

När kommunen planerar för en exploatering behöver möjligheterna till vattenförsörjning analyseras i ett tidigt skede. Analysen behöver göras med stöd av kommunens huvudman för vatten och avlopp, VA. Frågor att hantera är exempelvis om det i samband med exploateringen behöver inrättas ett verksamhetsområde för VA för anslutning till det kommunala VA-nätet. Om planerad bebyggelse inte kommer att anslutas till det kommunala VA-nätet behövs bedömning av om det finns lokala vattenresurser med tillräckligt god kapacitet och kvalitet för enskild dricksvattenförsörjning.

Det är viktigt att planeringen av dricksvattenförsörjning och avlopp samordnas, eftersom en väl fungerande avloppshantering är avgörande för att minska föroreningsrisker för dricksvattenresurser.

Samplanering med kommunal VA-försörjning

Om översiktsplaneringen berör bebyggelseutveckling som kommer att försörjas av kommunalt vatten behöver det utredas att det är möjligt att upprätta teknisk infrastruktur på ett godtagbart sätt utan extraordinära kostnader. Det kan handla om att försäkra sig om att kapaciteten på vattenverk, pumpar och ledningsnät är tillräckligt stor och att det finns förutsättningar för att vid behov upprätta nya ledningsnät och annan infrastruktur.

Utbyggnad av infrastruktur för kommunalt vatten och avlopp är tidskrävande och kräver god framförhållning. Här behövs en förvaltningsövergripande dialog med kommunens VA-huvudman och tekniska förvaltning så att planeringen av utbyggnad av vatten och avlopp sker samordnat med planeringen av bebyggelseutveckling. Därför är det också viktigt att kommunens planerare medverkar när en VA-plan utarbetas för kommunen.

Kommunens VA-huvudman har god kompetens kring vattenbehov och tillgångar inom den kommunala vattenförsörjningen. VA-huvudmannen har ofta goda kunskaper om förhållanden även utanför det kommunala VA-nätet. Ibland kan kommunen behöva avsätta resurser för att VA-huvudmannen ska kunna medverka i arbete som inte berör det kommunala VA-nätet, eftersom deras uppdrag kan vara avgränsat till frågor om kommunal vattenförsörjning och avloppshantering.  

Kommunens ansvar vid mellankommunala VA-samarbeten

Många kommuner har en gemensam VA-huvudman som ligger utanför den kommunala organisationen. Även om den kommunala vattenförsörjningen ordnas av VA-huvudmannen är det kommunens ansvar att planera mark och vattenanvändningen med hänsyn till möjligheterna att ordna vattenförsörjning. Vattenbehoven hos både befintlig och tillkommande bebyggelse och verksamheter, med såväl kommunal som enskild vattenförsörjning, behöver beaktas.

Kommunen behöver också ha kunskap om robustheten hos den kommunala vattenförsörjningen som ordnas av VA-huvudmannen. Det kan handla om bland annat skydd av råvattentäkt, alternativa vattentäkter och vattenledning för leverans. I vissa fall kan kompletterande dricksvattenresurser behöva identifieras i den egna kommunen för att skapa förutsättningar för en långsiktigt trygg vattenförsörjning.

Övriga kommunala förvaltningar

Information om vattenförsörjning kan vara skyddsvärd och därför behöver kommunens ansvariga för informationssäkerhetsfrågor involveras i tidigt skede.

Det finns ofta goda kunskaper om kommunens vattenresurser, påverkansrisker och eventuella problem med enskild vattenförsörjning vid förvaltningar med ansvar för miljö- och hälsoskydd. Även förvaltningar med ansvar för krisberedskap och räddningstjänst kan bidra med användbar information från kommunens risk- och sårbarhetsanalys, samt behov av vattenresurser för brandsläckning.

Intressenter

Hushåll, jordbruk och industrier, vattenorganisationer är intressenter.

Hushåll

Huvuddelen av Sveriges befolkning har kommunal vattenförsörjning. Kommunens VA-huvudman har ansvar för den kommunala vattenförsörjningen. I Sverige är drygt en miljon permanentboende och ungefär lika många fritidsboende beroende av enskild dricksvattenförsörjning, där vatten tas från egen brunn eller brunn som sköts av en samfällighet. När det gäller enskild vattenförsörjning finns ofta god kompetens hos kommunens förvaltning med ansvar för miljö- och hälsoskydd.

Jordbruk och industri

Inom jordbruket finns vattenbehov främst för djurhållning och bevattning av grödor. I industrin används vatten framför allt för vattenkraft och i kyl- och tvättprocesser.

Både jordbruks- och industrisektorn i Sverige har huvudsakligen enskild vattenförsörjning, men det förekommer både jordbruk och industrier med kommunal vattenförsörjning. Det är lämpligt att kommunen har dialog med förekommande jordbruk och industrier som har behov av stora vattenuttag för att säkerställa att de får tillgång till en tillräcklig vattenvolym och den vattenkvalitet de har behov av.

Inom kommunal förvaltning finns generellt mindre kunskap om jordbrukets vattenbehov än om industrins vattenbehov. Därför finns ofta anledning att hämta in kunskap om jordbrukets vattenbehov från länsstyrelsen, enskilda företagare och branschorganisationer såsom Lantbrukarnas riksförbund.

På Statistiska centralbyråns webbsida kan du läsa mer om vattenanvändningen i olika delar av Sverige, se ”Relaterad information”.

Vattenorganisationer

I de fall det finns vattenorganisationer kan de ofta bidra med värdefull lokalkunskap om sitt vattenområde, till exempel om påverkansrisker och verksamheter med enskild vattenförsörjning.

Inom den kommunala organisationen finns ofta kunskap om hur man får kontakt med aktuella vattenorganisationer. En sammanställning över Sveriges vattenorganisationer indelad per vattendistrikt finns på Vattenmyndigheternas webbplats, se ”Relaterad information”.

Länsstyrelsen

Alla Sveriges länsstyrelser har tagit fram, eller arbetar med att ta fram, regionala vattenförsörjningsplaner. Den regionala vattenförsörjningsplanen tillför mycket underlag som är användbart vid kommunens planering. En tidig dialog med länsstyrelsen om status för den regionala vattenförsörjningsplanen är värdefullt, som stöd för inriktning av kommunens fortsatta analyser av lokala förhållanden. 

Vanligtvis samverkar kommun och länsstyrelse när en vattenförsörjningsplan tas fram oavsett om det är en kommunal eller regional vattenförsörjningsplan. Det är fördelaktigt att inleda samverkan i tidigt skede för att underlätta arbetet och skapa en god förankring. 

Vattenförsörjning i PBL

Länsstyrelsen har även ansvar för att kontrollera hur kommunerna uppfyller skyldigheten att besluta om verksamhetsområden för allmänna vattentjänster. Kommunen ska ansvara för vattenförsörjning och avlopp genom att inrätta ett sådant verksamhetsområde om det behöver ordnas i ett större sammanhang med hänsyn till människors hälsa eller miljön. Att föra dialog med länsstyrelsen i översiktsplaneringen innebär att kommunen tidigt kan bearbeta länsstyrelsens synpunkter.

Berörda kommuner

I många kommuner kan mellankommunal samverkan kring vattenförsörjning vara nödvändig. I den regionala vattenförsörjningsplanen kan länsstyrelsen inom respektive avrinningsområde peka ut de områden där en samverkan mellan grannkommuner är särskilt viktig. Exempelvis kan en grundvattenförande ås eller ett vattendrag sträcka sig utanför den egna kommunen, och kommunen är därmed beroende av hur andra kommuner inom tillrinningsområdet planerar för sin fysiska miljö. Det kan exempelvis handla om hur stora vattenuttag intressenter i andra kommuner gör och hur mycket föroreningar som släpps ut uppströms kommungränsen. 

En kommun som inte har tillräckliga resurser för att tillgodose sitt eget vattenbehov kan behöva samverka med en grannkommun för att få tillgång till vattenresurser utanför kommunen.

Regionen

Regionen är en av de obligatoriska samrådsparterna när kommunen upprättar ett förslag till översiktsplan eller gör ändringar i den. Om kommunen gränsar till en annan region än kommunen själv tillhör är det lämpligt att samråda även med denna region.

I översiktsplanen ska det framgå hur kommunen avser att ta hänsyn till och samordna översiktsplanen med relevanta regionala mål, planer och program. Om översiktsplanen avviker från en regionplan för länet ska detta framgå av översiktsplanen, även på vilket sätt den gör det och skälen för avvikelsen.

Regional fysisk planering ska ske i Stockholms län och i Skåne län för att hantera kommunövergripande frågor. I övriga län ska regional utvecklingsplanering ske enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar. Där anges att regionen ska samverka med bland andra länets kommuner och länsstyrelsen. Regionplanen kan innehålla strategier och ställningstaganden om vattenförsörjning som kommunen behöver förhålla sig till. Även den regionala utvecklingsstrategin kan behandla frågor om vattenförsörjning.

Regionen har ansvar för att det finns reservvatten för sjukhusens försörjningssäkerhet. Påverkansrisker för reservvattentäkter för sjukhusens behov kan behöva beaktas vid den fysiska planeringen. Du kan läsa mer om regler kring regionens ansvar för försörjningssäkerhet i lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser, se länk i ”Relaterad information”.