Funktionshinderspolitik och centrala begrepp

Målet för regeringens funktionshinderspolitik är att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund.

Regeringens mål för funktionshinderspolitiken

Funktionshinderspolitiken utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen gäller i Sverige sedan år 2009 vilket medför att lagar och offentlig verksamhet ska följa artiklarna i den. Det övergripande syftet är att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får sina mänskliga rättigheter i likhet med alla andra samhällsmedborgare. Grundläggande för funktionshinderspolitikens genomförande är principen om full tillgänglighet, delaktighet och inkludering för alla i samhället oavsett ålder eller funktionsnedsättning.

Funktionshindersperspektivet i samhällsplaneringen innebär att alltid utgå från människors olikheter, olika förutsättningar, behov och önskemål och prioritera universella lösningar som fungerar för alla. Det ingår också att identifiera och åtgärda hinder för delaktighet i den befintliga miljön och säkerställa att inte nya hinder uppstår. Nedan presenteras några begrepp inom funktionshinderområdet som det är viktig att känna till.

Läs mer om regeringens funktionshinderspolitik och FN-konventionen under relaterad information.

Funktionsnedsättning

En funktionsnedsättning kan innebära fysiska, psykiska eller intellektuella begränsningar av en persons funktionsförmåga till följd av sjukdom, ett medicinskt tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. En funktionsnedsättning kan vara av bestående eller av övergående natur, till exempel:

• nedsatt rörelseförmåga
• nedsatt syn
• nedsatt hörsel, dövhet, dövblindhet samt nedsatt röst- eller talfunktion
• nedsatt kognitiv förmåga
• besvär i andningsorgan, allergier eller överkänslighet
• andra nedsättningar och variationer i funktionsförmåga.

Funktionshinder

Ett funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Ur ett miljörelaterat perspektiv på funktionsnedsättning och funktionshinder är det alltså inte en person som skapar ett funktionshinder, utan hindret beror på att miljön skapar hinder för personer med funktionsnedsättning.

Tillgänglighet, användbarhet och delaktighet

Med utgångspunkt i FN-konventionen är olika former av tillgänglighet en avgörande förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla sina mänskliga rättigheter och grundläggande friheter oavsett funktionsförmåga och kunna ta del av allt i samhället. Bristande tillgänglighet förhindrar inte bara full delaktighet utan betraktas även juridiskt som en form av diskriminering.

Tillgänglighet ur funktionshinderperspektiv innebär att man självständigt kan ta sig fram i den byggda miljön medan användbarhet innebär att man kan vistas i den och använda den fullt ut. Inom fysisk planering används begreppet tillgänglighet ibland med varierande innebörd, beroende på sammanhanget. I vissa fall är det framkomligheten som avses, särskilt för personer med nedsatt rörelseförmåga eller annan funktionsnedsättning. Då handlar det exempelvis om att bostäder, publika lokaler, allmänna platser, butiker eller andra inrättningar ska kunna nås utan trappor och branta lutningar eller att det finns ledstråk för personer med synnedsättning. I andra fall rör det sig om åtkomlighet till samhällsservice, transporter, dagligvaruhandel, kultur- och friluftsliv eller liknande inom rimliga avstånd och tidsramar. Ibland sammanfaller dessa mål helt eller delvis. I planeringsunderlag och andra policydokument som formulerar målsättningar och riktlinjer för olika aspekter av tillgänglighet och användbarhet är det lämpligt att tydligt peka ut vad som avses.

Universell utformning

Ett av målområdena i regeringens funktionshinderspolitik är principen om universell utformning, vilket även är en grundläggande princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Universell utformning utgår ifrån att alla människor är olika med olika förutsättningar och behov. Den innebär kortfattat att produkter, miljöer, program och tjänster i största möjliga utsträckning ska kunna användas av alla, utan behov av anpassning eller specialutformning. Detta utesluter dock inte att det ibland kan behövas särskilda hjälpmedel för enskilda grupper av personer. Att tillämpa principen om universell utformning bidrar till att alla människor, oavsett funktionsnedsättning eller ålder, har möjlighet att vara verksamma i vardagen och delta i samhället på lika villkor.

Till FN-konventionen finns kompletterande riktlinjer och fördjupade kommentarer, som förklarar att tillgänglighet innebär:

• Att allt nytt som skapas ska göras tillgängligt för alla genom universell utformning.
• Att det som redan finns ska göras mer tillgängligt efterhand genom att normer för tillgänglighet införs och kan följs upp.
• Att det finns ett diskrimineringsskydd, vilket betyder att samhället har en skyldighet att se till att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i allt samhällsliv så mycket som det är möjligt.

I kommunens planarbete kan principen om universell utformning innebära ett tydligt ställningstagande för att bygga funktionellt, tillgängligt och hållbart från början. Att ha klart uttalade målsättningar för tillgänglighet och användbarhet är både mer effektivt och kostnadsbesparande än att anpassa byggd miljö i efterhand för skilda behov. En universellt utformad miljö utgår från den mänskliga mångfalden och är oftast till nytta för alla.

Läs mer om centrala begrepp för tillgänglighet och funktionshinder under relaterad information.