Projekt 3–30–300 i Skåne

Region Skåne arbetar med att genomföra sin första regionplan enligt plan- och bygglagen. Regionplanen antogs 2022. Inom ramen för genomförandet har regionen tagit fram metoder för att tillämpa 3–30–300-regeln, en modell som anger riktvärden för andelen grönska i tätorterna och som kan användas inom både regional och kommunal planering. Inger Sellers och Camilla Anderson berättar.

Grönstruktur i den rumsliga samhällsplaneringen

Inger Sellers, tf enhetschef för enheten för regional planering, Region Skåne. Foto: Erik Leo

Region Skåne har länge arbetat med grönstruktur på regional nivå och vi tycker det är värdefullt att beskriva principiellt varför det är viktigt att jobba med grönstruktur i planeringen, säger Inger Sellers, tf enhetschef för enheten för regional planering i Region Skåne.

Den nuvarande regionplanen omfattar en planeringsstrategi som siktar mot att ”stärka mångfalden av attraktiva och hälsofrämjande livsmiljöer med möjlighet till rekreation”. I den finns en planeringsprincip för tätorternas grönstruktur som innebär att anpassa den byggda miljön efter ett klimat med högre medeltemperaturer, fler värmeböljor, stigande havsnivåer och ökad nederbörd. Att arbeta med gröna miljöer som stimulerar till både fysiskt och mentalt välbefinnande är även ett sätt att främja folkhälsan.

Projektet 3–30–300 i Skåne

Camilla Anderson, samhällsplanerare på Region Skåne. Foto: Erik Leo

Tumregeln 3–30–300 definierar en nivå på stadsgrönska som bidrar till att skapa hälsofrämjande urbana livsmiljöer. Regeln, som baserar sig på samtida forskning, säger att varje person bör ha möjlighet att se minst tre träd från sin bostad, varje stadsdel bör ha en krontäckning på minst 30 procent och alla ska kunna nå ett grönområde inom 300 meter från sin bostad.

Det behövs en helhetssyn på grönstruktur på alla nivåer och vi ser ett värde i att koppla ihop de regionala aspekterna på grönstruktur med kommunernas arbete, berättar Camilla Anderson, samhällsplanerare på Region Skåne. Vårt projekt 3-30-300 i Skåne blev en ingång till att arbeta vidare med tätorternas grönstruktur. Tillsammans med kommunerna tog vi fram och testade en väldigt konkret steg-för-steg-metodik för tillämpning av 3–30–300-regeln.

Med hjälp av allmänt tillgängliga nationella geodata, har vi analyserat och karterat ett antal tätorter i Skåne. Det klurigaste har varit att hitta en analysmetod för måttet om tre träd, dvs att kunna uppskatta ifrån hur stor andel av bostäderna det gick att se tre träd från fönstret.

Exempel på analys som gjordes i studien. Kartan visar krontäckning inom 300 meters radie från varje byggnad i Hässleholms tätort. Illustration: Region Skåne

Nyttor – vilka och för vem?

Vi har framför allt sett nyttor för de kommuner som vi har kunnat hjälpa med att testa 3–30–300-metoden, säger Camilla Anderson. Detta på riktiga exempel, för att se hur det faller ut i praktiken. Vi har kunnat synliggöra olika värden som behöver beaktas i planeringen. Exempelvis vid förtätning behöver man ha med sig det gröna perspektivet och kunna balansera olika värden mot varandra. Vårt ändamål i arbetet med tätorternas grönstruktur är nära förknippat med människors livsmiljöer och hälsa och är därmed också av betydelse för Region Skåne som hälso- och sjukvårdsorganisation.

Vissa kommuner, särskilt större och medelstora kommuner, arbetar redan aktivt med gröna ytor i sin planering. I mindre kommuner kan resurserna vara begränsade och vi hoppas att metoden kan ge stöd för att arbeta vidare med 3–30–300 i fler kommuner. God tillgång till gröna miljöer behövs oavsett var man bor, berättar Camilla vidare.

Ser vi till nyttan av regionplanen i stort för kommunerna, så är det framför allt att den bidrar till att identifiera vilka frågor som behöver ses på regional nivå och som inte tas omhand någon annanstans, säger Inger Sellers. Det finns exempelvis en bred acceptans för att energifrågorna kan kräva hjälp från den regionala nivån. Även tekniska försörjningssystem och samverkan i kustfrågor är områden där den regionala planeringen har en naturlig roll. Likaså är grönfrågorna jätteviktiga att se utifrån ett regionalt perspektiv, både vad gäller biologisk mångfald och gröna värden och i fråga om friluftsliv och sociala värden.

Skåne är uppdelat i flera geografiska områden med olikartade förutsättningar och det är till nytta för kommunerna att regionen kan synliggöra vilka värden som finns i regionens olika delar. Det behovet är något vi hört från flera kommuner.

Regionplaneringen genererar nyttor även för andra aktörer vi arbetar med, som Trafikverket och Länsstyrelsen. Men i viss mån även med privata byggföretag, som blev förvånade över att det inte redan fanns någon regionplanering. De ser ibland problem med att kommunerna är så små och inte alltid kan hantera de bredare dragen och större perspektiven.

Regionen har flera uppgifter i relation till rumslig planering

Kunskapsgenerering är en annan angelägen uppgift och det var en viktig målsättning i genomförandet av vår regionplan. Regionplanens struktur, inriktning och de principer som kopplade till planeringsstrategierna syftar till detta. Sedan behöver vi inte alltid "hitta på" kunskapen, utan regionens roll kan vara att föra ut befintlig kunskap, såsom vi gjorde med 3–30–300-metoden.

Projektet kring 3-30-300 är också ett exempel på hur vi kan visa på hur man kan göra i praktiken för att komma ett steg längre. Det finns ett intresse hos kommunernas tjänstepersoner och planerare att ta del av sådan kunskap, inte minst hos planerare i mindre kommuner.

Framgångsfaktorer

Framgångsfaktorerna är att 

• ha en stark ryggrad och stora öron
• ha en tydlig idé om vart man vill komma och vad man vill uppnå
• kunna vara formbar och kunna ändra sig igenom dialogerna med olika aktörer
• förstå och använda sig av dialogens betydelse och processens kraft, både i arbete med strukturbilder och i regionplanering
• utgå från den faktiska nyttan för kommunerna och styra processen ditåt.

Innan vi tog fram regionplanen arbetade vi med Strukturbild för Skåne. Strukturbilder har varit framgångsrikt för oss, men när vi genom regionplanen kom in i PBL tyckte vi att vi blev mer tagna på allvar. Det gällde exempelvis i relation till den nationella nivån. Vi blev en del av planeringssystemet, avslutar Inger Sellers.