Minimiarmering för sprödbrott

Begreppet minimiarmering används i eurokoden SS-EN 1992-1-1 huvudsakligen i avsnitt 7 och avsnitt 9. Begreppet används med olika betydelse i de båda avsnitten. Här behandlas minimiarmering enligt avsnitt 9. Dessutom redovisas de ändringar som gjorts i Boverkets konstruktionsregler EKS jämfört med modellerna i eurokoden.

Olika typer av minimiarmering

Begreppet minimiarmering används i SS-EN 1992-1-1 huvudsakligen i avsnitt 7 och avsnitt 9. Krav på minimiarmering i avsnitt 9 syftar till att undvika sprödbrott, begränsa tvångsspänningar samt uppkomst av grova sprickor. Syftet med kraven på minimiarmering i avsnitt 7 är att begränsa sprickbredder. Detta behandlas i vägledningen för minimiarmering för sprickbredd.

Även i den engelskspråkiga versionen av eurokoden EN 1992-1-1 används samma term för både minimiarmering för sprickbreddsbegränsning och minimiarmering för begränsning av sprödbrott. Så det är inte unikt för den svenska versionen att i eurokoden används samma term för olika funktioner.

Minimiarmering enligt EKS

I EKS har några allmänna råd införts avseende minimiarmering för att förhindra sprödbrott. Anledningen är att modellerna för minimiarmering enligt avsnitt 9 i eurokoden SS-EN 1992-1-1 ger onödigt stora armeringsmängder. Sprödbrott förhindras främst genom lämplig detaljutformning och val av armeringskvalitet. I BKR fanns normalt inget krav på ytterligare armering utöver armeringen framräknad i brottgränsstadiet. Här redovisas de allmänna råden och vad de innebär jämfört med eurokodens modeller för minimiarmering.

Minimiarmering för balkar och plattor

Utöver brottgränsarmeringen behöver inte armering läggas in i balkar, om sprödbrott kan accepteras. På motsvarande sätt kan armeringen i plattor begränsas om tvärgående armering läggs in.

Minimiarmering enligt ekvation (9.1N) i SS-EN 1992-1-1 bör tillämpas, för balkar och plattor, om sprödbrott inte kan accepteras.

Minimiarmering för balkar med hänsyn till tvärkraft

Enligt ett allmänt råd i EKS krävs det inte alltid minimiarmering med avseende på tvärkraft. Detta förutsätter dels att ingen tvärkraftsarmering behövs enligt stycke 6.2 i SS-EN 1992-1-1, dels att krav på brandskydd är lägre än R30.

Övriga betongkonstruktioner ska enligt stycke 9.2.2(5) i SS-EN 1992-1-1 ha en minsta mängd tvärkraftsarmering. Den mängden får inte vara mindre än den mängd som erhålls genom att sätta in ρ_w,min i ekvationen 9.4.

I sista meningen i EKS 10, avd. D, kap. 2.1.1, 26 § står det A_s, men det ska vara A_sw eftersom tvärkraftsarmering avses.

Minimiarmering för väggar

För väggar med lågt slankhetstal krävs ingen minimiarmering. Det innebär att A_s,vmin kan sättas till noll.

För övriga väggar kan A_s,vmin = 0,001 · A_c användas. Detta ger en halvering av armeringsmängden jämfört med modellen i SS-EN 1992-1-1.

Horisontell armering bör inte understiga 25 % av den vertikala armeringen. 

Även detta ger minskad minsta armeringsmängd jämfört med eurokodens modell eftersom denna också innehåller villkoret att A_s,hmin inte får understiga 0,001 · A_c.