Barnkonventionen försvarar barns rättigheter i den byggda miljön

Granskad: 5 juli 2023

En femtedel av Sveriges befolkning är barn och unga under 18 år. Barnkonventionen består av flera olika artiklar som sammantaget bidrar till perspektiv och åtaganden som stärker barns rättigheter i samhället. När den byggda miljön planeras, utformas och förvaltas ska barns rättigheter tillgodoses genom hela processen för att kunna skapa goda livsmiljöer för alla barn.

Barnkonventionen är svensk lag

Alla barn är lika mycket värda och alla rättigheter i barnkonventionen gäller för alla barn. Inga barn får bli sämre behandlade - oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut, vilket språk de talar, vad de tror på, om de är fattiga eller rika, vilket kön de har eller om de har en funktionsnedsättning. Oavsett bakgrund, behov och förutsättningar har alla barn rätt att säga vad de tycker och delta när vuxna bestämmer saker som gäller dem. Till exempel ska myndigheter och beslutsfattare lyssna på barn när de ska fatta beslut som påverkar barnen och ha rutiner för återkoppling till barnen.

Enligt barnkonventionen är varje människa yngre än 18 år ett barn och enligt barnkonventionen ska barn ses som självständiga individer. De ska ha möjlighet att medverka i samhällsutvecklingen och få sina behov uppfyllda. Fyra av barnkonventionens 54 artiklar är vägledande för hur helheten ska tolkas och brukar kallas för barnkonventionens grundprinciper. Dessa fyra grundprinciper är:

  • Artikel 2: barns lika värde.
  • Artikel 3: barnets bästa.
  • Artikel 6: rätt till liv och utveckling.
  • Artikel 12: rätt att uttrycka åsikter och få dem respekterade.
Illustration: Annika Carlsson/Boverket

Utöver dessa grundprinciper är följande artiklar särskilt viktiga för fysisk planering enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, och stadsutveckling:

  • Artikel 4: genomföra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
  • Artikel 23: barn med funktionsnedsättning och deras rätt till aktivt deltagande i samhället.
  • Artikel 27: rätt till levnadsstandard som krävs för utvecklingen.
  • Artikel 31: rätt till vila, fritid, lek och rekreation.

Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (på Sveriges riksdags webbplats)

Alla barn har rätt till en god livsmiljö som främjar möten och stimulans. Foto: Scandinav

Den byggda miljön påverkar varje barn

Gestaltningen av den byggda miljön påverkar oss, mer eller mindre omedvetet. I likhet med tidiga relationer till andra människor har även relationerna till de platser och miljöer där barn lever betydelse för att forma deras identitet och självbild. Förutom sin egen kännedom om närmiljön behöver barn få ytterligare kunskap och förståelse som stöd för att formulera sina tankar och önskemål och göra sin röst hörd i samband med planering och utformning. Tillsammans med lärare, arkitektur- och kulturpedagoger eller andra kompetenta vuxna, kan barn få hjälp att lära känna, upptäcka och reflektera kring en plats eller miljö.

Den kunskap som barn och unga har om sin egen livsmiljö behöver lyftas fram och tas tillvara. Barn har ofta en tydlig uppfattning om vilka delar de tycker fungerar bra och vilka som fungerar sämre. Kanske känner de till viktiga platser och rörelsestråk i området som de vuxna inte vet om eller brukar använda. Barns egna erfarenheter av miljön formar deras föreställningar om vad som till exempel är fint och fult, vad som känns hemtamt, spännande eller skrämmande. Samma plats kan också upplevas på olika sätt beroende på barnets ålder, kön eller sociala sammanhang. Det får betydelse för hur de fysiskt närmar sig och använder platsen. Många gånger har små detaljer i den fysiska miljön stor betydelse ur barnets perspektiv.

Alla barn har rätt till en god livsmiljö som främjar möten och stimulans. Foto: Scandinav

Olika barn men samma rättigheter

Barn är inte en homogen grupp, till exempel finns aspekter som ålder, kön, funktionsnedsättning och socioekonomisk bakgrund att ta hänsyn till när barns rättigheter ska tillgodoses. Barnkonventionens artikel 2 fastställer att alla barn har lika värde. Det är en grundprincip som ska finnas med när barnkonventionens övriga artiklar tillämpas. (Artikel 2, Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.)

Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter  (på Sveriges riksdags webbplats)

Illustration av 5 barn och ungdomar i olika åldrar. Ett av barnen sitter i rullstol. Artikel 2 i Barnkonventionen säkerställer barns lika värde. Illustration: Annika Carlsson/Boverket

Barn har rättigheter utifrån olika perspektiv. Det kan vara barn i allmänhet eller en grupp av barn som kan identifieras till person eller till exempelvis en viss skola. Ett enskilt barn kan också ha rättigheter om frågan bara berör det barnet. Barn kan även tillhöra olika kategorier samtidigt. Oavsett är det i samhällsbyggnadsprocessen viktigt att ha med sig principen om att alla barn har lika värde.

I avsnittet om Barn och jämlika livsmiljöer kan du läsa mer om vilken betydelse den fysiska miljön har för barns och ungas uppväxt.

Barn och jämlika livsmiljöer

PBL och barnkonventionen

Lagen om barnkonventionen gäller parallellt med PBL. PBL är en speciallag, vilket innebär att den har företräde framför annan lag av allmän karaktär vid olika tolkningar. Dessa två lagar ska tillämpas och följas för att inkludera barns rättigheter. FN:s kommitté för barnets rättigheter har tagit fram kommentarer till artikel 3 om barnets bästa och artikel 12 om barns rätt att komma till tals, två av de fyra grundprinciperna. Det finns även kommentarer till artikel 31 om barns rätt till lek, vila och fritid. Kommentarerna ska ses som rekommendationer och är inte bindande. I vägledningen relateras ibland till kommentarerna.

Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (på Sveriges riksdags webbplats)

Illustration som visar ett barn och en vuxen person med ett hjärta över bilden. Artikel 3 i Barnkonventionen säkerställer att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som berör barn. Illustration: Annika Carlsson/Boverket

Krav i PBL som angår barn

Syftet med PBL är att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Barns rättigheter är inkluderade i flera av PBL:s bestämmelser, som kapitel 2 och kapitel 8.

1 §
  I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

Vid planläggning ska exempelvis denna främja en god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper. Både vid planläggning och i ärenden om bygglov ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till människors hälsa och säkerhet. När mark- och vattenområden ska planläggas och byggnadsverk ska lokaliseras, placeras och utformas får detta inte ske om den avsedda användningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt. Vid planläggning ska hänsyn tas till bland annat behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns parker, andra grönområden samt lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse. (Artiklarna 6, 23, 24 och 31, Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.)

3 §
  Planläggning enligt denna lag ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja
   1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
   2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
   3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt,
   4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
   5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.

Även i andra ärenden enligt denna lag ska hänsyn tas till de intressen som anges i första stycket 1-5. Lag (2013:867) .

5 §
  Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
   1. människors hälsa och säkerhet,
   2. jord-, berg- och vattenförhållandena,
   3. möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp, avfallshantering, elektronisk kommunikation samt samhällsservice i övrigt,
   4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samt bullerstörningar, och
   5. risken för olyckor, översvämning och erosion.

Bebyggelse och byggnadsverk som för sin funktion kräver tillförsel av energi ska lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningen och energihushållningen. Lag (2018:636) .

7 §
  Vid planläggning enligt denna lag ska hänsyn tas till behovet av att det inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse finns
   1. gator och vägar,
   2. torg,
   3. parker och andra grönområden,
   4. lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse, och
   5. möjligheter att anordna en rimlig samhällsservice och kommersiell service.

9 §
  Planläggning av mark och vattenområden samt lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar enligt denna lag får inte ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket, skylten eller ljusanordningen kan medföra en sådan påverkan på grundvattnet eller omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt.

Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (på Sveriges riksdags webbplats)

Vid prövning av en bygglovspliktig åtgärd ska friyta för lek och utevistelse prioriteras framför parkeringsutrymme om båda intressena inte kan tillgodoses när en tomt ska bebyggas med ett byggnadsverk som innehåller bostäder, lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförbar verksamhet. Motsvarande gäller för bebyggda tomter.

8 §
  I fråga om en byggåtgärd som inte kräver bygglov eller anmälan enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, får kraven i 1 och 4 §§ anpassas och avsteg från kraven göras i den utsträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning. Avsteg från kraven i 1 § 3 och 4 § första stycket 8 får dock göras endast om det med hänsyn till åtgärdens omfattning och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven.

Första stycket gäller inte i fråga om krav som alltid ska uppfyllas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § 4. Lag (2011:335) .

9 §
  En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att
   1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
   2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
   3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
   4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
   5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
   6. risken för olycksfall begränsas.

Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.

10 §
  Det som gäller i fråga om utrymme för parkering, lastning och lossning och om friyta i 9 § första stycket 4 och andra stycket ska i skälig utsträckning också tillämpas om tomten är bebyggd.

11 §
  I fråga om att på en bebyggd tomt vidta sådana ändringar av en byggnad som kräver lov enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7 § eller åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § ska 9 § tillämpas i den utsträckning som är skälig med hänsyn till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper. Lag (2011:335) .

Barnets bästa genom hela samhällsbyggnadsprocessen

För att säkerställa barns och ungas rättigheter genom hela samhällsbyggnadsprocessen, från planering till beslut om bygglov och sedan genomförande och förvaltning, behöver deras rättigheter beaktas i samtliga skeden när ärendet berör dem. Det är inte tillräckligt att barns och ungas rättigheter endast tillgodoses i planeringsskedet. Med planeringsskedet avses i denna vägledning, regionplan, översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser.

Artikel 3 i barnkonventionen tar upp barnets bästa och är en av de fyra grundprinciperna. Artikeln anger att i alla åtgärder som rör barn ska i första hand barnets bästa beaktas. Barnets bästa har kommit till uttryck i flera lagar men inte explicit i PBL. Principen om barnets bästa ska trots det även tillämpas i ärenden som rör PBL eftersom barnkonventionen är lag och andra lagar ska tolkas i ljuset av den. Med åtgärd avses inte bara beslut utan även till exempel handläggning och förslag under de olika skedena enligt kommentar 14 från FN:s barnrättskommitté. Det handlar om åtgärder som direkt rör barn som till exempel vid planering av skolor och lekplatser, men också åtgärder som förutom till barn även riktar sig till andra grupper exempelvis ärenden som avser miljö, boende, grönområden och transporter. (Artikel 3, Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.)

Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (på Sveriges riksdags webbplats)

Kunskap och metodstöd för prövning av barnets bästa

Länsstyrelserna har sedan 2019 ett särskilt uppdrag att samordna och utveckla arbetet med barnets rättigheter och ansvarar för att stödja arbetet med att säkerställa tillämpningen i hela landet. Till följd av uppdraget har ett kunskaps- och metodstöd för prövning av barnets bästa tagits fram i syfte att stötta en systematisk tillämpning av ett barnrättsbaserat arbetssätt.

Kunskaps- och metodstöd för prövning av barnets bästa (på länsstyrelsernas webbplats)

Barnombudsmannens sju steg

På Barnombudsmannens webbplats finns ett stödmaterial för förtroendevalda och tjänstepersoner med sju steg kring hur prövningen av barnets bästa ska hanteras. De sju stegen i processen är:

  1. Beskriv ärendet där beslut ska fattas.
  2. Lyssna till barnet eller barnen.
  3. Inhämta kunskap.
  4. Låt barnkonventionen vägleda.
  5. Ta fram handlingsalternativ och analysera konsekvenser.
  6. Bedöm barnets bästa och fatta beslut.
  7. Återkoppla och utvärdera.

Barnombudsmannen understryker att en viktig del av prövning av barnets bästa är att höra vad barnet självt eller barnen själva har att säga om saken. Barnombudsmannen har även identifierat några viktiga förutsättningar för att prövningar av barnets bästa inom olika verksamheter ska kunna genomföras effektivt. Till exempel att prövning av barnets bästa ska vara en integrerad del av en ordinarie beslutsprocess.

Prövning av barnets bästa (på Barnombudsmannens webbplats)

Barns rätt att komma till tals

Illustration av barn och ungdomar som är ute och demonstrerar och delar ut flygblad. Artikel 12 i Barnkonventionen säkerställer att alla barn har rätt att uttrycka åsikter och få de respekterade. Illustration: Annika Carlsson/Boverket

Barns rätt att komma till tals enligt artikel 12 i barnkonventionen är en grundprincip som det också finns stöd för i PBL. Förfarandereglerna för regionplan, översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser innebär att alla medborgare oavsett ålder har rätt att komma till tals, det vill säga även barn och unga när en åtgärd påverkar dem. Det är däremot ännu inte klarlagt genom praxis hur barns åsikter ska tillgodoses i bygglovsprocessen. Det beror delvis på att bygglovsprocessens förfarande är annorlunda jämfört med planprocessen. Om barn är fastighetsägare eller annan sakägare ska handläggningen dock vara densamma för dem i lovprocessen, men med skillnaden att kontakten går genom vårdnadshavare eller förmyndare. (Jfr prop. 1997/98:182 s. 32.)

Det finns inte någon nedre åldersgräns för barns deltagande, men hänsyn ska tas till barns mognad och ålder enligt kommentar 12 från FN:s barnrättskommitté. Barn i lägre åldrar och barn med funktionsnedsättning som inte kan delta i formella samrådsprocesser kan få särskilda möjligheter att uttrycka sina åsikter enligt barnrättskommittén. Riktade insatser mot lägre åldrar och utsatta och marginaliserade grupper av barn kan behövas. Barn ska fritt få uttrycka sina åsikter, vilket innebär att barn inte får utsättas för påtryckningar när de ska komma till tals och att det är barnets åsikt som ska komma fram och inte någon annans. (Artikel 12, Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter)

Lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (på Sveriges riksdags webbplats)

Boverket (2023). Barns rättigheter i byggd miljö. https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/barnkonventionen/rattigheter/ Hämtad 2024-12-21