Anordna dialog med barn och unga

Det finns mycket att tänka på när dialog med barn och unga ska anordnas. Det är viktigt att definiera vad dialogen syftar till och att välja dialogmetod efter syftet. Hur dialogen anordnas påverkar vad som sägs och vilka barn som får komma till tals.

Välj rätt kanal

Illustration: Annika Carlsson/Boverket

När det kommer till barns och ungas delaktighet i fysisk planering och stadsutveckling, ligger en stor del av ansvaret för graden av delaktighet på det offentliga. Eftersom det inte finns några formella krav i plan- och bygglagen på att kommun eller region måste föra dialog med barn, baseras dialogtillfällena på frivillighet från barnens sida. För att barn och unga ska vilja delta behöver den ansvariga parten därför se till att deltagarna upplever det som meningsfullt att vara med. Dialogen behöver upplevas som intressant och deltagarna behöver känna att de har möjlighet att påverka på riktigt. Barn får aldrig skuldbeläggas om de inte vill delta. Då vissa barn är särskilt svåra att nå, krävs ibland extra lyhördhet och insatser för att få ett representativt underlag och att nå dem.

Exempel på möjliga vägar att nå barn och unga:

• Förskola, skola och särskola skola.
• Elevråd och ungdomsråd.
• Föreningar och idrottsorganisationer.
• Fritidsgårdar.
• Offentliga platser.
• Sociala medier.

I många fall finns det redan etablerade kontaktvägar till barn och unga. Till exempel kan kultur- och fritidsförvaltningens kontaktnät användas. Vilka barn och unga som nås påverkas av den kanal som används. I det uppsökande arbetet är det viktigt att analysera vilka perspektiv som saknas för att dialogen ska bli så representativ som möjligt. Det är viktigt att tänka på såväl socioekonomiska som geografiska och jämlikhetsperspektiv.

Barn och unga är experter på sin egen närmiljö och är därför en stor kunskapskälla i samhällsbyggnadsprocessen. Foto: Scandinav/Astrakan Images

Dialog i förskola, skola eller särskola

Många kommuner väljer att använda sig av skolan för att nå barn och unga. Med skolan som arena för delaktighet finns möjlighet att brett nå barn och unga med olika förutsättningar och bakgrunder. För en mångfald av perspektiv är det av vikt att bjuda in skolor för barn i olika åldrar och geografiska placeringar.

En gemensam upplevelse för många kommuner är svårigheten att ta plats i skolan med aktiviteter som sträcker sig utanför ordinarie läroplan och terminsplanering. Planerare och arkitekter behöver skapa och förvalta kontakt med verksamheten, det vill säga skolans ledning, berörda lärare och elever. Det är viktigt att ta kontakt i god tid så att projekten och dialogen kan förankras hos skolledningen och ges möjlighet att vävas in och tolkas hur dialogen kan knytas an till läro- och kursplaner. Ett annat arbetssätt kan vara att till viss del anpassa metoden och dialogen till läroplanen och den ordinarie undervisningen.

Beroende på kommunens storlek och organisation finns olika vägar att kontakta skolan, en del går via samordnare, andra via rektorer eller specifika lärare. Skolnämnden (eller motsvarande) är en given kontaktväg till de förtroendevalda. Ibland kan det också vara skolan som av eget intresse tar kontakt med planerare på berörda kommunala förvaltningar, till exempel gatu-, fastighets-, stadsmiljö-, skol- och parkförvaltningar eller dylikt. I vissa kommuner och på vissa förvaltningar finns det redan upparbetade rutiner mellan skolan och olika kommunala förvaltningar.

Vilka ska delta?

Vilka och hur många som ska delta i en dialog beror på det enskilda planärendet. Det är viktigt att tänka på att barnen kan beröras direkt eller indirekt. För att veta vilka barn och hur många som ska delta i en dialog, krävs kunskap och medvetenhet hos tjänstepersoner så att barn med olika bakgrund och förutsättningar blir representerade. Ett jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv behöver appliceras. Oavsett vilka och hur många barn som deltar i en dialog, är det viktigt att den som är ansvarig för planärendet är medveten om vilka barn som kanske inte får eller kan komma till tals och vad det kan innebära för dialogens omfång, representativitet och kvalitet och i förlängningen hur det kan påverka vilken information som kommer fram.

Kommunens förutsättningar kan också påverka vilka och hur många som ska delta i en dialog. Vilka organisatoriska förutsättningar och vilka tidigare erfarenheter som finns, kan påverka dialogens innehåll och kvalitet. Tidigare erfarenheter från andra förvaltningar och kollegor kan också hjälpa till när det gäller att ringa in vilka som bör delta i en dialog.

Vilka frågor kan vi ställa?

Det viktigaste när det kommer till att prata med barn och unga är att skapa en kultur där de känner ”jag behövs, jag kan bidra med någonting och jag blir lyssnad på”. Detta tar tid och kräver rätt kompetens. En del i att skapa denna trygga och tillitsfulla kultur handlar om hur vi vuxna formulerar oss och framställer våra frågor.

Det är därför viktigt att förbereda vilka frågor som ska ställas, och på vilket sätt. Vilka frågor som ska ställas varierar stort beroende på kommun, kontext och det specifika planärendet. Många kommuner upplever det vara av stort värde att skapa en referensgrupp där arkitekturpedagoger eller andra med erfarenhet i frågan ingår, för att på förhand diskutera vilka frågor som är lämpliga att ställa och hur de bäst formuleras. Förslagsvis kan en frågeguide tas fram av tjänstepersoner med frågor anpassade efter olika åldersgrupper.

Oavsett vilka frågor som ställs, är det viktigt att förstå att det är upp till arkitekter och planerare att översätta det barn och unga säger till rumsliga aspekter och faktiska utformningar. Ett barn som säger att det vill ha ett sagoslott på torget kanske egentligen söker spänning och upptäcktsfärd snarare än ett specifikt sagoslott. Sagoslottet blir barnets uttryck för upplevelsen snarare än de rumsliga aspekterna. "Vad vill du känna och uppleva på platsen?" i stället för frågan "Hur vill du att platsen ska se ut?” motverkar risken att barn och unga endast svarar utifrån vad de redan känner till och tror att de vuxna förväntar sig för svar. Ibland kan dialogen också innebära att inte ställa några frågor alls. Att observera och analysera hur barn rör sig, leker och beter sig på en specifik plats kan också ge mycket värdefull information.

Viktigt att tänka på vid dialog med barn och unga

För att skapa så bra förutsättningar som möjligt för barns och ungas delaktighet och inflytande finns det några nyckelfaktorer att ta hänsyn till. 

1. Vad vet du redan? Förbered dig genom att undersöka och läsa på den om kunskap som redan finns kopplat till ditt projekt. Kanske finns det redan genomförda dialoger eller barnkonsekvensanalys för ett närliggande område? All förkunskap är viktig.
2. Definiera vilken typ av delaktighet dialogen erbjuder. Är det information, förankring, konsultation, delaktighet eller medbestämmande? Avser det en enkelriktad kommunikation eller samtal?
3. Formulera en tydlig och transparent process. Var tydlig med vad informationen barn och unga delger kommer användas till. Var transparant kring vad som går och inte går att påverka. Förklara tidsplanen och processen framåt så att barn och unga känner sig inkluderande.
4. Respektfulla omständigheter. Förbered ert arbete väl genom att tänka igenom behov ordentligt och definiera tydligt vilken information som behöver komma fram ur dialog. Säkerställ att de som ska planera och utföra dialogen har rätt kompetens och rätt förutsättningar för att kunna genomföra dialogen på ett så bra sätt som möjligt. Minimera den egna påverkan på det barnet förmedlar och var lyhörd för barnets perspektiv.
5. Välj en lämplig plats/lokal/forum att träffas på. Tänk på att välja en plats och lokal som är tillgänglig, både i utformning och vad gäller transportmöjligheter dit. Barn och unga åker ofta kollektivt, går eller cyklar. Dessutom spelar platsen och lokalen stor roll för hur trygga barnen känner sig. Desto tryggare barnen känner sig, desto mer genuin kan dialogen vara. Välj därför lokal och plats utifrån var barnen brukar vistas.
6. Tänk på tiden. Tiden på dygnet som passar tjänstepersoner behöver inte vara en tid som fungerar för barn och unga. Det behövs kontinuerliga träffar och väl tilltagen mötestid för att möjliggöra ett relationsbyggande mellan vuxna och barn. En god relation skapar förutsättningar för ärliga och genuina samtal och diskussioner.
7. Tänk på hur och vem du frågar. Hur frågor ställs färgar svaren. Tänk noga igenom hur du formulerar dina frågor. Glöm inte bort att se över vilka som bjudits in. Hur inkluderande är du? Blir svaren representativa?
8. Bjud på mat eller fika som tack. En förutsättning för att kunna hålla koncentrationen uppe är att inte vara hungrig.
9. Bemanna med lämplig kompetens. Vilka kompetenser behöver vara på plats för dialogen? Det kan vara bra att vara flera vuxna som kan anteckna och ta med sig det barn och unga berättar och gör. Se dock till så de vuxna inte riskerar att få ett övertag gentemot antalet barn.
10. Välj metod och verktyg som passar målgruppen. Vilken typ av metod passar sett till barnens ålder och förkunskap? Finns det utrymme att träffas mer än en gång? Behöver hela metoden eller någon övning anpassas utifrån behoven i gruppen? Kommer alla övningar att fungera för alla barn? Se även över behovet av hjälpmedel och annat stöd, så som närvarande elevassistenter eller teckenspråkstolkning. Gör en ordentlig analys för att säkerställa att alla barn och unga kan delge sina åsikter med den aktuella metoden.
11. Säkerhet och trygghet. För att barn ska kunna delta i dialoger och känna tillit utan att utmana sin egen säkerhet och trygghet, är det viktigt att de känner sig trygga och sedda. Det kan till exempel vara val av metod, men det kan också innebära vaksamhet över att inte delge namn eller foton i de fall barnets säkerhet kan riskeras. Det är också viktigt att de som ska genomföra dialogen bygger förtroende och låter barnen verkligen lära känna varandra och den som håller i dialogen. Då ökar förutsättningarna för att de ska känna sig trygga. 
12. Ansvar och återkoppling. Återkoppla till deltagarna för att visa på vilket sätt barnens insatser gjort skillnad. Återkoppling visar också respekt, tacksamhet och uppskattning för barnens deltagande. Genom återkoppling förmedlas vad barn och unga bidragit med i processen och motiveringar kan ges till varför/varför inte deras idéer och åsikter påverkat slutresultatet. Det finns flera sätt att återkoppla, till exempel genom att ordna en utställning, skicka brev eller mejl eller ha en uppföljande fysisk eller digital träff. Delge de som deltagit i dialogen vem som kommer vara kontaktperson framöver och var de kan se eller följa processen framåt.