Samverkan är en framgång för barns rättigheter

Utöver politiska och strategiska beslut behövs också samarbete och samverkan för att kunna tillämpa barnkonventionen i samhällsbyggnadsprocessen. Region, länsstyrelse, kommun, civilsamhället och privata aktörer bidrar med olika perspektiv och kunskap. Genom att arbeta tvärsektoriellt och samverka med andra aktörer skapas större möjligheter för ökad kunskap och synergieffekter som i längden stärker barns rättigheter.

Tillsammans för alla barns bästa

Barns rättigheter berörs av många aktörer i samhället. Ingen av dessa kan enskilt säkerställa barns rätt i fysisk planering och stadsutveckling, alla är på ett eller annat sätt beroende av varandra. Barnets bästa i den byggda miljön är därför en gemensam angelägenhet. Enligt Strategin för att stärka barnets rättigheter (prop. 2009/10:232) ska aktörer inom olika verksamheter som rör barn samverka. Genom att arbeta tillsammans kan beslut fattas mot bakgrund av barnets bästa genom hela samhällsbyggnadsprocessen.

En enklare plan- och bygglag, prop. 2009/10:170 (på Sveriges riksdags webbplats)

Samverkan mellan olika aktörer synliggör ofta fler perspektiv och skapar bättre förutsättningar för att tillgodose barns rättigheter i samhällsbyggnadsprocessen. Foto: Madeleine Wejlerud/Scandinav

Utbyte av kunskap och erfarenheter med kollegor på andra förvaltningar eller andra delar av organisationen kan bidra till att barns rättigheter säkerställs i det egna arbetet. Kanske finns det redan uppbyggda kunskapsunderlag som går att få tillgång till eller andra förvaltningar som redan har etablerade kontakter med barn och unga, så som kultur- och fritidsförvaltningen ofta har. Det kan också handla om att som planerare ta stöd från pedagoger i skolan för att hitta en passande form och plats för samråd med barn och unga, samtidigt som skolpedagogen kan få inspel till utbildningen om samhällsbyggnad, demokrati och rättigheter.

Anordna dialog med barn och unga

Genom samverkan och medverkan i olika nätverk skapas möjlighet till kunskapsutbyte och kunskapsutveckling som i längden kan leda till mer långsiktigt hållbara beslut. Utbyte med andra organisationer kan i sin tur bidra till att barns rättigheter tillgodoses i högre utsträckning.

Upparbetade rutiner och strukturer för barnrättsarbetet inom organisationen bidrar till att arbetet håller över tid, och inte bara i enstaka projekt. Strukturer som säkerställer samverkan motverkar kunskapsglapp och möjliggör kunskapsöverföring kors och tvärs mellan skeden och planeringsnivåer. Samverkan mellan olika sektorer, professioner och discipliner ökar kunskapen och förståelsen för de beslut som tas i andra skeden i processen. På så sätt ökar möjligheten för att viktiga kvaliteter och höga värden för barn och unga förankras och överförs genom hela processen – från planering och byggande till förvaltning.

Kontinuerligt lärande i organisationen

Det är en ständig lärande process att arbeta med barns rättigheter eftersom gruppen barn förändras med tiden och förtroendevalda och tjänstepersoner byts ut. För att inte tappa kompetens och erfarenheter är det lämpligt att ha ett brett deltagande inom organisationen och skapa förvaltningsövergripande råd och samverkansytor. Kommun och region behöver utvärdera sina metoder och verktyg för att barnrättsarbetet ska utvecklas.

Träning ger färdighet och det gäller även arbetet med barns rättigheter i samhällsbyggnadsprocessen. Såväl förtroendevalda som tjänstpersoner, pedagoger, barn och unga – alla behöver träna på vad det innebär att tillgodose barns rättigheter. I början kan barnrättsarbetet innebära större utmaningar, men genom övning blir arbetet mer effektivt och mer träffsäkert. En väg framåt är att ha ett prövande förhållningssätt och våga utvärdera process och resultat.

Olika roller i samhällsbyggnadsprocessen arbetar för barns rättigheter

De aktörer som är inblandade i samhällsbyggnadsfrågor kan ha skilda perspektiv, och samma aktör kan ha flera olika roller. Kommunens ansvar utifrån plan- och bygglagen, PBL, kan exempelvis vara både i rollen som myndighet och som fastighetsägare.

Aktörer kan ha olika maktpositioner och möjlighet att ställa krav beroende på vad det är för fråga eller process som är aktuell. Förståelse för de olika rollerna och insikt i vad som kan göras inom den egna organisationen är av stor vikt för en framgångsrik samverkan och implementering av barnkonventionen i hela samhällsbyggnadsprocessen.

Statens och myndigheters roll som stöttepelare

Många barn och unga kan behöva insatser från flera olika verksamheter för att få sina behov tillgodosedda. Riksdag, regering, andra myndigheter och organisationer kan arbeta för att stödja och stärka den lokala och regionala nivåns långsiktiga samverkan för att nå uppsatta mål.

Statliga myndigheter så som Boverket, Socialstyrelsen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Myndigheten för delaktighet med flera, kan också stötta i det lokala arbetet för barns rättigheter genom kunskapsunderlag och metodstöd.

Regionens roll för att säkerställa övergripande barnrättsfrågor

Regionen är en av de samlande aktörerna för länet och ansvarar för uppgifter som är gemensamma för stora geografiska områden och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Till exempel hälso- och sjukvården, kultur, kollektivtrafik och att stärka regionernas tillväxt och utveckling. Ett fåtal regioner har också ansvar för regional fysisk planering enligt PBL. Även regioner kan ha barnombud eller barnrättsstrateger som specifikt arbetar med att säkerställa barns rättigheter över samtliga förvaltningar.

Barns rättigheter i regional planering

Regionens ansvar utifrån PBL kan vara både i rollen som myndighet och som fastighets- eller markägare. I genomförandet kan regionen ha rollen som byggaktör eller beställare. Eftersom det är kommunerna som har planeringsansvar enligt PBL i Sverige behöver regionen samverka med alla kommuner inom regionen för att regionplanen och övrig fysisk planering ska kunna ta form.

Regional fysisk planering enligt PBL

Regionerna har som regionala kollektivtrafikmyndigheter i uppgift att fastställa mål och planera för länets kollektivtrafik, samt ta fram ett trafikförsörjningsprogram.

Kollektivtrafik, persontransporter (på Sveriges Kommuner och Regioners webbplats)

Regionerna ansvarar för att samordna de regionala strategierna för länens utveckling utifrån förordningen (2017:583) om regionalt tillväxtarbete. På regionen kan det finnas mycket kunskap, exempelvis fakta, statistik och kunskap om hälso- och sjukvårdsfrågor om hur barn mår. Att konsultera de som jobbar med dessa frågor kan ge en bra kartläggning över barns och ungas behov.

Regional utvecklingsstrategi, RUS (på Sveriges Kommuner och Regioners webbplats)

Länsstyrelsens roll som kunskapsförmedlare

Länsstyrelsen har en viktig roll som kunskapsförmedlare i både barnrättsarbetet och i samhällsplaneringen. Länsstyrelsen ska stödja kommuner i arbetet med att tillämpa barnets rättigheter. Det handlar bland annat om att ge möjlighet till samordning och erfarenhetsutbyte om hur tillämpningen av barnets rättigheter säkerställs i praktiken, bidra till ett riktat stöd till kommuner och regioner utifrån den regionala kännedomen och de behov och förutsättningar som finns i länet.

I samrådsskedet för regionplanering, översiktsplanering och detaljplanering har länsstyrelsen en rådgivande roll och ska tillvarata och samordna statens intressen samt tillhandahålla planeringsunderlag. Länsstyrelsen ska bland annat verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller risken för olyckor och ge råd om tillämpningen av PBL om det behövs från allmän synpunkt. Barns rättigheter anges inte särskilt, men får anses ingå i det rådgivningsområde som länsstyrelsen ska vara stödjande kring.

Länsstyrelsens roll som kunskapsförmedlare skapar möjlighet till att regionalt samordna och erbjuda erfarenhetsutbyte om hur tillämpningen av barnets rättigheter säkerställs i praktiken.

Länsstyrelsens roll

Länsstyrelsens tillsyn

Kommunens roll som huvudaktör för barns rättigheter i samhällsbyggnadsprocessen

Eftersom kommunen har ett planeringsansvar enligt PBL är kommunen en viktig aktör för att implementera barns rättigheter i samhällsbyggnadsprocessen. I varje steg av planeringsprocessen finns olika sätt att tillgodose barns rättigheter och olika frågor kan få olika stort genomslag i olika skeden. Kommunen bestämmer hur den vill organisera sitt barnrättsarbete, men samverkan och samarbete är ofta en framgångsfaktor för genomslag och ökad kunskap.

Barns rättigheter i samhällsbyggnadsprocessen

I genomförandeskedet kan kommunen ha rollen som byggaktör eller beställare. Då är det ofta en annan del av organisationen än den som tagit fram planen som är ansvarig, till exempel ett exploateringskontor. När processen ska överlämnas till andra aktörer kan kravställning vid markanvisning vara ett sätt att säkerställa barns rättigheter även i senare skeden.

I markanvisning, marktilldelning eller upphandling av tjänster som berör barn kan kommunen ställa krav på aktörer, som till exempel olika typer av samverkan. Genom en tydlig kravställning går det att säkerställa att även efterföljande aktörer främjar barns och ungas inflytande och tillgodoser barnets bästa i den byggda miljön.

Barns rättigheter i genomförandeskedet

Kommunen är som fastighetsägare ansvarig för viss förvaltning av de fysiska miljöerna. Detta ansvar kan vara utspritt mellan flera förvaltningar eller på uppdrag av kommunen till privata aktörer.

Barns rättigheter i förvaltningsskedet

Kommunens byggnadsnämnd utövar tillsyn över att byggaktören fullgör sina skyldigheter enligt PBL och dess bestämmelser, och att ägare tar sitt ansvar att underhålla sina byggnader.

Byggnadsnämndens tillsynsansvar

Civilsamhällets roll som möjliggörare

Civilsamhället är en aktör som ofta har väl etablerade kontaktvägar till barn och unga och stor kunskap om lokala förutsättningar. Ideella grupper, organisationer och olika föreningar arbetar nära barn och unga och samarbetar lokalt för gemensamma intressen. Inom civilsamhället finns det idag redan flera organisationer, nätverk och föreningar som specifikt arbetar med barns rättigheter och med barns fysiska miljö i fokus. Samverkan mellan det offentliga och civilsamhället är av värde för båda parter.

Civilsamhället har ofta andra tillvägagångssätt för att nå barn och unga än vad till exempel en kommun har, vilket kan tillföra mycket i samhällsbyggnadsprocessen. Det kan vara av stor betydelse för samhällsbyggnadsprocessen att till exempel kommunen involverar civilsamhället i arbetet med barns rättigheter i den byggda miljön. Det finns stort utrymme för civilsamhället att påverka implementeringen av barnkonventionen i samhällsbyggnadsprocessen.

Privata aktörers roll som genomförare

Från planering till förvaltning finns det flera olika aktörer som är inblandade. I samhällsbyggnadsprocessen finns det mycket kunskap att ta vara på hos de privata aktörerna, så som arkitekter och byggaktörer. Samverkan mellan till exempel kommun och privata aktörer är avgörande för att tillgodose barns rättigheter i den byggda miljön. Oavsett om beställaren har med särskilda krav eller inte, finns det utrymme för privata aktörer att påverka implementeringen av barnkonventionen i samhällsbyggnadsprocessen.

I arbetet med planering och bygglov kan det exempelvis handla om privata byggherrar, sakägare eller arkitekter som arbetar med underlag till planer. I genomförandeskedet konsulteras ofta arkitekter, olika byggaktörer och entreprenörer i samhällsbyggnadsprocessen. Byggaktören kan vara såväl byggföretag, privatpersoner som byggemenskaper där boende gått samman i lokala initiativ. Byggaktörer har ett stort ansvar i byggskedet och om barns rättigheter inte införlivas även i detta skede av processen kan det innebära stora framtida samhällskostnader och ett förlorat barnrättsperspektiv.

Förvaltningen av en plats, ett område eller ett byggnadsverk kan sedan finnas spridd mellan flera privata och offentliga aktörer där ett samspel mellan dessa kan värna om barnets rättigheter även i förvaltningsskedet.