Godstransporter i planeringsprocessen

För att samhället ska fungera på ett tillfredsställande sätt krävs en bra tillgänglighet till näringsliv och service, men tillgängligheten måste utvecklas inom ramen för ett hållbart samhälle. Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringslivet i hela landet.

Planering av godstransportsystem

I den fysiska planeringen behöver aktörer med planeringsansvar hantera godstransporterna och kommuner och regioner kan genom sin planering skapa förutsättningar för en fungerande godsförsörjning i samhället. Detta skapar i sin tur möjligheter för ett starkt näringsliv och en välfungerande offentlig sektor.

Vid planering som rör godstransporter finns flera olika aktörer med skiftande roller och ansvar. Planeringen av godstransportsystemet sker också på olika nivåer, lokalt, regionalt och nationellt, och planeringen är av olika art: strategisk planering, ekonomisk planering och fysisk planering. De olika processerna kan ske i följd efter varandra men de kan ibland vara parallella, i olika forum. Komplexiteten gör att det ibland kan vara svårt att få överblick över helheten. För att nå framgång behöver aktörerna hitta former för hur de kan samverka och samarbeta. Vid denna samverkan behöver även näringslivet ha en roll. Det är också viktigt att aktörerna skapar en gemensam målbild för godstransportsystemets fortsatta utveckling.

Schematisk bild över hur de olika planeringsnivåerna hänger ihop. Illustration: Boverket

Strategisk planering

En viktig del i planeringsarbete på strategisk nivå är att skapa förutsättningar för att varor och gods kan transporteras på ett tillfredställande sätt. Samtidigt behöver tillgängligheten utvecklas inom ramen för ett hållbart samhälle. Med den kommunala planeringen anger kommunen de fysiska förutsättningarna för hur godstransporterna i kommunen kan utvecklas och planeringen kan bidra till effektivare godstransporter och därmed ett minskat antal fordonsrörelser.

Redan i den översiktliga planeringen bör platser lämpliga för transportintensiv verksamhet pekas ut. Här behöver hänsyn tas till hur transporterna kan ske till och från dessa verksamheter samt hur verksamheterna kan lokaliseras i anslutning till kapacitetsstark infrastruktur.  En annan viktig fråga som behöver hanteras på en strategisk nivå är var olika typer av terminaler kan lokaliseras. I många städer ökar trängseln i vägnätet när man närmar sig centrumområden. En omlastningsterminal i centrumområdets utkanter, som ger möjlighet till effektiv distribution till slutmottagaren, kan i många fall vara en bra lösning för såväl distributions- som returtransporter.

Detaljplanering

För att minska trängsel och konflikter mellan godsfordon och människor krävs lösningar som effektiviserar godstransporterna och på det sättet minskar antalet fordonsrörelser. Ett annat sätt att minska konflikterna är att byta transportslag till mindre störande fordon som till exempel lastcyklar eller elektrifierade fordon och på det sättet bidrar en attraktivare stadsmiljö. En effektivare godstransporthantering kräver dock ytor och byggnader för sam- eller omlastning, goda möjligheter för angöring samt plats för mottagning av godset vid slutdestinationen. Detta kräver att kommunen planerar för sin infrastruktur, och även andra mark- och vattenområden, på ett sätt som stödjer detta. Som alltid när det gäller planering så behöver dock avvägningar göras mellan godstransporternas behov och andra intressen.

Kommunen behöver arbeta med godstransporternas krav på ytor och funktioner genom hela planprocessen. I översiktsplanen finns möjligheter att säkerställa strategisk lokalisering av terminaler för sam- och omlastning. Dessa kräver stora ytor och god tillgänglighet till kapacitetsstark infrastruktur, vilket även kan vara kajer för vattenvägar. Ytorna bör också lokaliseras på ett sätt så att inte oacceptabla störningar uppstår för omgivningen till exempel buller eller luftföroreningar.

Aktörer inom godstransportområdet

Staten

2018 beslutade regeringen om Sveriges första nationella godstransportstrategi. Strategins syfte är att tydliggöra hur godstransportsystemet kan utvecklas med fokus på effektiva, kapacitetsstarka och hållbara transporter och är en plattform för fortsatt samverkan inom godstransportområdet. Strategin är också ett underlag till planering som rör godstransporter.

Staten påverkar även godstransporterna genom den tillgänglighet som finns i det statliga väg- och järnvägsnätet. Investeringar och reinvesteringar i den nationella infrastrukturen styrs genom Nationell plan för transportinfrastrukturen. Planen tas fram av Trafikverket i samarbete med upprättare av regionala transportplaner och andra berörda aktörer. Utöver investeringar i väg- och järnvägsnätet innehåller planen även investeringar som berör landets hamnar och farleder liksom flygplatser. Staten påverkar också godstransporterna genom olika typer av lagstiftningar samt andra styrmedel som kan påverka val av transportsätt eller transportalternativ.

Regionen

Landets regioner ansvarar för det regionala tillväxtarbetet och att ta fram en regional utvecklingsstrategi för respektive län. Strategin ska visa hur regionen ska kunna skapa en hållbar regional tillväxt och utveckling och några av landets regioner har tagit fram regionala godsstrategier inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet. Den regionala utvecklingsstrategin utgör ett planeringsunderlag i den kommunala översiktsplaneringen. Samtidigt ska kommunala översiktsplaner och riktlinjer för bostadsförsörjning särskilt beaktas i planering på regional nivå.

Som en del i arbetet med den regionala utvecklingsstrategin tar regionerna även fram länstransportplanerna. Genom länstransportplanerna styrs investeringar och reinvesteringar i det regionala transportsystemet, främst åtgärder i vägnätet, men även investeringar i kollektivtrafikåtgärder och cykelinfrastruktur har betydelse.

I Hallands län, Skåne län och Stockholms län har regionerna enligt plan- och bygglagen, PBL, dessutom ett formellt ansvar för att ta fram en regional fysisk planering, en regionplan, för respektive region. Regionplanerna är vägledande för efterföljande planering.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen stödjer den kommunala och regionala planeringen genom att tillhandahålla planeringsunderlag och ge råd om tillämpningen av 2 kap PBL. Länsstyrelsens medverkar vid statlig fysisk planering av transportinfrastruktur genom bevakning av allmänna intressen samt hantering av miljökonsekvensbeskrivningar, MKB.  En viktig uppgift för Länsstyrelsen är också att verka för samordning mellan kommunernas, Trafikverkets och andra myndigheters insatser vid planering av godstransporter.

Länsstyrelserna har ett ansvar att bevaka riksintressen och verka för hälsa och säkerhet, både som regional myndighet i plan- och tillståndsfrågor och som tillsynsorgan över kommunal verksamhet. Hantering av risker är kopplad till den fysiska planeringen genom att plan- och bygglagen, PBL, och miljöbalken säger att risker för människors hälsa och säkerhet ska beaktas (2 kap 5 § PBL och 1 kap 1 § miljöbalken). Enligt PBL utgör hälsa och säkerhet en av prövningsgrunderna för länsstyrelsen.

Länsstyrelsen arbetar med riskidentifiering i de statliga och kommunala planprocesserna. Transporter av farligt gods är en viktig aspekt att beakta när ny transportinfrastruktur planeras och när ny bebyggelse planeras intill transportanläggningar med transporter av farligt gods. Planeringen ska inriktas på att dessa transporter sker trafiksäkert och inte i anslutning till områden med täta befolkningskoncentrationer, vattentäkter, värdefulla naturområden eller andra särskilt sårbara områden. Om planeringen av godstransporter ändå måste ske så att känsliga miljöer riskerar att påverkas kan bebyggelsen eller transportanläggningen behöva utföras med olika former av skyddsåtgärder. Det är viktigt att man tar upp frågan om hänsyn för att minska risker tidigt i processen. Genom lämplig lokalisering kan konsekvenser av olyckor undvikas eller begränsas. I resonemanget bör man beakta att det inte är enbart transporter av farligt gods som är riskfaktorer för till exempel skydd av dricksvatten. När risk för olyckor som kan ge skador på omgivningen föreligger ska frågan utredas i en riskanalys i samband med planens upprättande.

Kommunen

Kommunen är ansvarig för den kommunala infrastrukturen och därmed för dess utformning och funktion. Kommunen har genom plan- och bygglagen, PBL, planmonopol och styr genom detta även var bostäder och annan verksamhet ska lokaliseras. Kommunen har planeringsansvar för att bidra till att skapa goda förutsättningar för godstransporter, men man måste göra det tillsammans med framför allt Trafikverket, regionen och Länsstyrelsen, för att kopplingen till den nationella och regionala nivån ska fungera.

På en kommunövergripande nivå är översiktsplanen ett utmärkt verktyg för att styra och hantera godstransportfrågor. Översiktsplanen har en viktig roll som måldokument och vägvisare mot en hållbar framtid och ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. I översiktsplanen skapas förutsättningar för en långsiktigt hållbar samhällsstruktur som inte enbart ger miljömässig nytta utan också sociala och ekonomiska fördelar. Planen samordnar olika sektorsintressen och underlättar kommunens övriga planering och utbyggnad av infrastruktur, service och bostäder. Översiktsplanen fungerar därmed som kommunens verktyg i den interna handläggningen och samordningen samt i dialogen med andra aktörer i samhällsbyggandet. Den fungerar också som plattform för kommunens medverkan i den regionala utvecklingsplaneringen.

Med detaljplan får kommunen reglera användningen av mark- och vattenområden. Kommunen kan använda en detaljplan för att pröva om ett område är lämpligt för bland annat terminaler för godstrafik. Det gäller till exempel både när det ska byggas nytt och när bebyggelse ska förändras eller bevaras. Detaljplanen ska redovisa allmänna platser, kvartersmark och vattenområden och gränserna för dessa.

Arbetet med att få till bra godstransportlösningar ligger inte bara i planeringsarbete utan det är många av kommunens förvaltningar som är inblandade i den här frågan Kommunen är dock inte bara planmyndighet, man är också en stor konsument av varor och tjänster. Stadsbyggnadskontoret eller motsvarande ansvarar för planeringen inom Plan- och bygglagens processer, trafik- eller gatukontoret ansvarar för trafikplanering och lokala trafikföreskrifter, exploateringskontoret ansvarar för mark- och exploateringsfrågor, näringslivskontoret för dialoger med näringslivet. Alla dessa funktioner är viktiga för att godstransporterna ska fungera på ett bra sätt och för att samla alla förvaltningar är det viktigt att någon har ett uttalat ansvar för att samordna frågorna kring godstransporter. Kommunen har dessutom ett stort ansvar för godstransporter när det gäller inköp av varor och upphandling av transporter till den egna kommunala verksamheten. Kommunen kan med hjälp av bra beställningsrutiner, upphandling av transporter och samordning av varuleveranser med mera styra mycket av godstransporterna i kommunen.

För att transportörerna ska kunna leverera så effektivt som möjligt krävs också att planerande myndigheter planerar för uppställningsplatser för tung trafik, så att förarna kan hantera sina kör- och vilotider på ett effektivt sätt.

Transportörer

Transportföretagen är naturligtvis viktiga aktörer inom godstransportområdet. Transportörens huvudsakliga uppgift är att leverera godset från leverantören till beställaren.

Transportföretagen har en viktig roll i att se till att godstransporterna utförs med hög kvalitet gällande att rätt varor kommer fram till rätt plats i rätt tid och på rätt sätt. Att transporterna utförs på rätt sätt innebär till exempel att transportörerna använder anvisade vägar, när sådana finns, att de följer trafikregler och håller hastigheten. Men det kan också handla om att transportföretagen använder sig av rätt typ av fordon till exempel beroende på regleringar i staden. För att effektivisera sina transporter arbetar transportörerna med att ha så hög fyllnadsgrad i lastbilarna som möjligt, vilket kan göras genom att samlasta varor från flera leverantörer eller genom att anpassa fordonstyp efter leveransstorleken. För att få till en effektiv leveranskedja jobbar de allra flesta transportörer också med ruttoptimeringssystem idag.

Varuägarens roll

Det är oftast varuägaren, avsändaren, som köper en transporttjänst och styr transportörernas upphämtningstider och därmed indirekt även påverkar hela transportkedjan.

Transportköparens roll

Transportköparen, som ofta är den som beställer och tar emot gods, är en viktig aktör i transportkedjan. Gruppen transportköpare är väldigt diversifierad. Där ingår allt från privatpersoner till inköpare på industrier, stora kedjebutiker och offentliga aktörer. De stora kedjebutikerna har ofta egna inköpsorganisationer, transportörer och kanske även centrallager. Dessa butiker har stora möjligheter att samordna sina transporter till butiker runt om i landet och de kan styra transporterna på ett sätt som passar dem. Mindre butiker har mindre möjligheter att påverka transporten, men de kan däremot påverka antalet leveranser genom hur de gör sina inköp. De mindre butikerna har ofta också mindre möjligheter att hålla ett lager, vilket gör att dessa är beroende av små och frekventa leveranser.

Fastighetsägare

Det är fastighetsägaren som ansvarar för att det finns lämpligt utrymme för lastning och lossning till fastigheten. Fastighetsägaren har också möjlighet att ställa krav på hur transporterna till fastigheten ska utföras.