Omlastning

Ända sedan 1990-talet hade det funnits planer på att anlägga en omlastningsterminal i Stockaryd. Efter stormen Gudrun år 2005 uppstod ett stort behov av att transportera timmer från skogarna i södra Sverige. Stockarydsterminalen planerades och byggdes då ut i snabb takt. Arbetet planerades i samverkan mellan näringslivets aktörer, kommunen och Banverket.

Bakgrund och förutsättningar

Stockaryd samhälle anlades när Södra stambanan byggdes under 1800-talet. Redan tidigt användes stationen i Stockaryd för transporter av timmer. Skogsbruk och träindustri har varit en viktig del av ortens näringsliv under dess historiska framväxt.

I början av 1990-talet satsade Sverige på snabbare tåg på befintliga stambanor. I samband med anpassningen av stambanorna för detta ändamål anlades även ett sidospår i Stockaryd. Därefter uppstod diskussioner om möjligheten att utveckla en omlastningsterminal vid sidospåret. Att omlastningsterminalen inte förverkligades vid denna tidpunkt berodde i huvudsak på att tillräckliga godsvolymer inte kunde förutses.

Inledande kontakter mellan berörda parter

Efter stormen Gudrun 2005 uppstod ett stort behov av att transportera stora mängder timmer från södra Sverige. Med tanke på de stora mängderna och de långa avstånden blev järnväg ett attraktivt alternativ.

Banverket bildade under våren 2005 en arbetsgrupp för att underlätta järnvägstransporter av stormskadat virke. Medlemmar i denna arbetsgrupp lyfte frågan om att återuppta diskussionerna om en omlastningsterminal i Stockaryd. Ungefär samtidigt hade Stora Enso Skog AB genomfört en logistikutredning rörande virkestransporter från södra Sverige. I den utredningen konstaterades att optimal placering av en ny omlastningsterminal borde vara vid södra Stambanan någonstans mellan Alvesta och Nässjö.

Under första delen av 2006 togs de första kontakterna mellan Sävsjö kommun och Stora Enso Skog AB. Arbetet med att ta fram principskisser för en omlastningsterminal påbörjades. Dåvarande Banverkets verksledning förklarade sig villiga att delta i framtagande av ett förslag till omlastningsterminal i Stockaryd. I januari 2007 slöts ett samverkansavtal mellan de tre parterna kommunen, Banverket och Stora Enso Skog AB. Sävsjö kommun åtog sig att svara för projektering, kostnadsberäkning och att vara byggherre för projektet. Kommunen svarade också för nödvändig detaljplaneläggning och övriga nödvändiga myndighetskontakter. I juni 2007 slöts ett genomförandeavtal om ”Projektet omlastningsterminalen i Stockaryd” mellan de tre parterna.

Projektet omlastningsterminalen i Stockaryd

Projektet leddes av en gemensam styrgrupp med två medlemmar från respektive part. Kostnadsfördelningen innebar att varje part skulle bekosta en tredjedel av den uppskattade totalkostnaden på ca 72 miljoner kronor. Projektet erhöll också EU-stöd på 8 miljoner.

För Sävsjö kommuns del var planeringen och tillkomstens av terminalen föremål för flera beslut i kommunfullmäktige. Efter diskussioner nåddes politisk enighet, och kommunen ställde sig bakom såväl planfrågor, finansiering som beslut om driftorganisation.

Terminalen, i utbyggt skick, kom att innehålla två terminaldelar. Den del som ägs av Sävsjö kommun och som drivs av Stockarydsterminalen AB är öppen för alla. Den andra delen drivs och ägs av Stora Enso Skog AB. Terminalen ansluter till Södra Stambanan enligt ett särskilt avtal som tecknades med Banverket.

Översiktsplan

Det fanns redan ett område i Stockaryd som hade pekats ut i översiktsplanen som lämpligt område för en omlastningsterminal när projektet påbörjades. Däremot ledde förutsättningarna efter stormarna Gudrun och Per till att omlastningsterminalen blev mycket större och fick en annan utformning än vad som tidigare hade kunnat förutses.

Detaljplan

I avtalet från januari 2007 hade Sävsjö kommun åtagit sig att svara för att detaljplan för omlastningsterminalen snarast upprättas och för att övriga nödvändiga myndighetsgodkännanden för projektets genomförande inhämtas.

Detaljplanen genomfördes med så kallat normalt förfarande och detaljplanen föregicks inte av något programskede. Planens syfte var att skapa förutsättningar för att anordna en råvaruterminal i Stockaryd som ska nyttjas för omlastning av träprodukter från virkesbil till järnväg. En miljöbedömning av detaljplanen gjordes i samband med samrådsremissen av detaljplanen. Antagandet beräknades kunna ske i juni 2007 och detaljplanen vann laga kraft den 12 juli 2007. Detaljplanen överklagades inte.

Enligt planhandlingarna valdes lokaliseringen i Stockaryd av följande skäl:

• Närhet till råvaran
• Bra anslutningsmöjligheter till södra stambanan
• Lämplig topografi
• Gynnsamma planeringsförutsättningar
• Goda utvecklingsmöjligheter

Jan-Olof Olsson, dåvarande stadsarkitekt på Sävsjö kommun, beskriver arbetet med detaljplanen:

”Planeringsfrågorna var inte särskilt svåra. Området var relativt oexploaterat och vi visste ungefär var terminalen skulle behöva ligga för att kunna ansluta till det befintliga sidospåret på södra Stambanan. Möjligheten att nyttja sidospåret var positivt för kapaciteten på södra stambanan. Det fanns en del myrmark där vi skulle anlägga terminalen, och det visade sig att vi behövde gräva ut mer än vad vi först trodde. Vi stämde även av med Banverket om kapaciteten på södra stambanan.

Det stora bekymret var behovet av en bättre väganslutning till omlastningsterminalen. Den befintliga vägen var en flaskhals. När de första transporterna kom innan anslutningsvägen var färdigbyggd så var det körigt med virkesbilstrafiken på den befintliga undermåliga vägen. Vi gjorde en förstudie för vägen innan terminalen var färdigbyggd. Men det tar tid att planera, finansiera och bygga en allmän väg. Så terminalen blev färdig innan vägen.”

Utbyggnad och drift av terminalen

Efter att detaljplanen hade antagits så färdigställdes omlastningsterminalen och den blev färdig att driftsättas under hösten 2010. I planeringsarbetet konstaterades att den befintliga allmänna vägen till omlastningsterminalen inte höll den standard som krävdes för de tunga transporterna. Vissa medel för att bygga en ny väg avsattes i den regionala transportplanen för Jönköpings län 2010-2021. Men den nya vägen kunde inte fullt ut finansieras med medel ur länstransportplanen. År 2012 söktes därför EU-finansiering för vägen och ett avtal om samfinansiering av vägen slöts med Trafikverket år 2013. Vägen stod klar 2014. Då hade terminalen redan varit i drift i nästan tre år.

Det tog ungefär fem år, från det att behoven av en ny terminal förutsågs efter stormen Gudrun under våren 2005 fram till dess att terminalen kunde driftsättas under hösten 2010. Sedan tog det ytterligare fyra år innan den nya allmänna vägen till terminalen stod färdig år 2014. Detaljplanearbetet genomfördes under våren 2017 och tog ungefär ett halvår.

Erfarenheter

Här följer några av de erfarenheter som Sävsjö kommuns dåvarande samhällsbyggnadschef Kennert Gustafsson drar av projektet:

Kennert Gustafsson, före detta samhällsbyggnadschef, Sävsjö kommun

Lokaliseringen var ganska given för den fanns angiven i översiktsplanen. Det gjorde även att arbetet med detaljplanen gick smidigt.

Samarbetet med projektdeltagarna fungerade bra. Kommunen var sammankallande och projektmöten hölls en gång i månaden. När Banverket slogs ihop till Trafikverket 2010 blev det lättare att samordna utbyggnaden av kombiterminalen med utbyggnaden av den allmänna väg som behövdes till kombiterminalen.

Allting var väldigt bråttom med projektet på grund av stormen. Planeringsfrågorna var inte särskilt svåra och vi jobbade parallellt med projektering, markförvärv och upphandlingar trots att inte detaljplanen var antagen. Därför fick projektet en kort genomförandetid och vi kunde sätta igång och bygga omlastningsterminalen direkt när detaljplanen var färdig. Kommunen hade haft planer på en omlastningsterminal tidigare, men inte i den omfattningen som blev aktuellt efter stormen Gudrun. Det var dock lite bekymmersamt med virkesbilstrafiken mellan riksväg 30 och omlastningsterminalen innan den nya länsvägen 971 mellan omlastningsterminalen och riksväg 30 kom på plats.

Att terminalen blev så stor som den blev berodde på stormen Gudrun och Stora Enso Skog AB. Kommunen hade ju inte byggt något liknande på egen hand. Vi fick också EU-bidrag för den nya allmänna vägen. Den ny allmänna vägen som byggdes till terminalen är inte av betydelse bara för omlastningsterminalen utan även för Stockaryd samhälle i övrigt. Terminalen har även inneburit en del arbetstillfällen för samhällena runtomkring. Jag tror att Stockarydsborna uppfattar terminalen som en positiv utveckling för samhället.

Nu flera år efter stormen Gudrun har transportbehoven och transportmönstren ändrats. Det finns inte längre något behov av att transportera stormfällt virke norrut. Idag är det mer transporter av biobränsle till värmekraftverk och liknande anläggningar som har möjlighet att ta emot tågtransporter, och därför skulle vi behöva anpassa terminalen för fler transporter söderut. Fördelen med Stockarydsterminalen är att den är elektrifierad så det går att använda ellok hela vägen.

Vad gäller framtiden så tittar vi på möjligheterna att utveckla terminalen, anlägga huvudväxel söderut förutom den som går norrut. Vi tittar också på möjligheterna till containerhantering och att anlägga fler och längre terminalspår. Den befintliga detaljplanen tillåter detta.