Mekaniskt ventilationssystem

En person med multipel skleros ansökte om bostadsanpassningsbidrag för att installera ett tekniskt system för att uppnå en jämn inomhustemperatur och luftfuktighet.

Kommunen
Kommunen avslog ansökan. Enligt kommunen kunde den sökta åtgärden inte anses nödvändig för att sökanden skulle kunna nyttja bostaden på ett ändamålsenligt sätt.

Förvaltningsrätten
Sökanden överklagade kommunens beslut till förvaltningsrätten som avslog överklagandet.

Kammarrätten
Sökanden överklagade till kammarrätten som biföll överklagandet och alltså ansåg att bidrag borde beviljas. Vid kammarrätten hade sökanden åberopat ytterligare läkarintyg. Kammarrätten fann det utrett genom de läkarintyg som åberopats att sökandens funktionsförmåga påtagligt försämrades av en inomhustemperatur utanför intervallet 19-20 grader och av hög luftfuktighet. Kammarrätten ansåg därför att bostaden behövde anpassas för att bättre möta sökandens behov. Det tekniska system för att uppnå en jämn inomhustemperatur och luftfuktighet som kommunen hade inhämtat uppgifter om var enligt kammarrätten nödvändigt för att sökandens bostad skulle vara ändamålsenlig som bostad.

Högsta förvaltningsdomstolen
Kommunen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som meddelade prövningstillstånd.

Vad kommunen anförde till stöd för sitt överklagande
Kommunen anförde att det var ostridigt att sökandens hälsotillstånd förbättrades av ett jämnare inomhusklimat. Enligt kommunen gav dock utredningen vid handen att sådana effekter inte kunde garanteras med de sökta åtgärderna. Åtgärderna torde innebära en kvalitetshöjning avseende inomhusklimatet, men lagens krav på att åtgärderna ska vara nödvändiga för ändamålsenligheten kunde enligt kommunen inte anses uppfyllt.

Boverkets remissvar
Boverket yttrade sig i målet. Av yttrandet framgick bland annat följande. Sökandens bostad är uppförd med självdragsventilation. I sådana bostäder är det vanligt att temperaturen varierar från rum till rum och även inom ett och samma rum. Det är tekniskt möjligt att reglera temperatur och därmed luftfuktighet samt drag för att göra sökandens bostad ändamålsenlig för henne. Mekaniska ventilationssystem har funnits i många decennier och har utvecklats väsentligt under åren. En lösning i form av ett mekaniskt styrkt ventilationssystem med till- och frånluftsvärmeåtervinning och ett integrerat kylbatteri samt rumstemperaturstyrning kan tillgodose sökandens behov. Boverket anser att sökanden ska beviljas bostadsanpassningsbidrag för dessa åtgärder.

Remissvar från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)
Även Sveriges Kommuner och Landsting yttrade sig i målet. Av yttrandet framgick bland annat följande. Sökanden har bevisbördan för att åtgärderna är nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. I detta måste anses ingå att den begärda åtgärden också har den effekt som önskas. Även om det finns ett dokumenterat anpassningsbehov för att få till stånd ett inomhusklimat som är bättre anpassat till sökandens funktionsnedsättning framgår det inte av utredningen att den sökta åtgärden verkligen kommer att ge det önskade resultatet. Det är angeläget att inte ansökningar beviljas i fall där det inte är tämligen säkert att den sökta åtgärden leder till den åsyftade effekten. I annat fall kan man hamna i lägen där nya åtgärder visar sig nödvändiga och i värsta fall att den först utförda åtgärden visar sig vara förfelad med åtföljande fördyringar.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Högsta förvaltningsdomstolen slog inledningsvis fast att frågan att ta ställning till var om den åtgärd sökanden ansökt om var nödvändig för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för henne. Därefter beskrev Högsta förvaltningsdomstolen den rättsliga regleringen enligt följande. I 1 § lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. föreskrivs att lagen har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Enligt 6 § lämnas bostadsanpassningsbidrag för åtgärder för anpassning av bostadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som ska anpassas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade. Av bestämmelsens andra stycke framgår att bidrag dock inte lämnas om de sökta åtgärderna behöver vidtas redan av väsentligen andra orsaker än behovet av anpassningen.

Därefter konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen att frågan om rätt till bostadsanpassningsbidrag ska avgöras med hänsyn till behovet hos personen med funktionsnedsättning och till bostadens ändamålsenlighet för den som ska bo där. Utgångspunkten vid en sådan bedömning är att personen med funktionsnedsättning ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt i sin bostad (proposition 1992/93:58 sidan 10 f. ). Funktionsnedsättningen är alltså avgörande för vilka åtgärder som bidrag kan lämnas för. Det måste finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och anpassningsåtgärderna. Kopplingen ska vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen (proposition 1992/93:58 sidan 18).

Därefter konstaterade Högsta förvaltningsdomstolen följande. Av utredningen i målet framgår att sökandens hus har självdragsventilation, vilket medför att temperaturen varierar från rum till rum och även inom ett och samma rum. I läkarintyg från en specialist i rehabiliteringsmedicin och en specialist i neurologi anges att sökanden till följd av sin sjukdom är uttalat temperatur- och luftfuktighetskänslig. Av intygen framgår att besvären är av bestående karaktär och att hon försämras påtagligt funktionsmässigt om inomhustemperaturen inte håller sig inom ett visst snävt intervall eller om luftfuktigheten blir för hög. Bedömningen enligt intygen är att det är medicinskt motiverat att genomföra åtgärder för att sökanden ska kunna reglera inomhustemperatur och luftfuktighet. I likhet med kammarrätten finner Högsta förvaltningsdomstolen att utredningen ger vid handen att sökandens funktionsförmåga påtagligt försämras vid ojämn inomhustemperatur och hög luftfuktighet samt att den åtgärd hon sökt bidrag för kan tillgodose hennes behov. Det finns alltså en klar koppling mellan den sökta åtgärden och funktionsnedsättningen. Åtgärden måste därför anses nödvändig för att hennes bostad ska kunna anses vara ändamålsenlig för henne. Överklagandet ska därför avslås.

Högsta förvaltningsdomstolen, dom 2014-06-18, målnummer 1983-13.