Digitalisering för fastighetsägare

Den här sidan beskriver hur digitalisering kan stödja möjligheterna till ökat återbruk av byggprodukter. Det handlar bland annat om att kunna se byggnaden som en potentiell materialbank.

Värdet av digital byggnadsinformation

Råvaror förädlas till byggnadsmaterial som förädlas till byggprodukter som används för att uppföra byggnader. En byggnad har ett större förädlat ekonomiskt värde än byggprodukterna den består av, och byggprodukterna är förädlade till större ekonomiska värden än de råvaror som byggprodukterna består av. Men en byggnad behöver underhåll, ibland blir den renoverad, ombyggd eller tillbyggd, och i framtiden kanske byggnaden behöver rivas och ersättas med en ny byggnad för att möta nya behov.

När rivningsavfall uppstår omvandlas förädlade värden till en kostnad för hantering och bortskaffning av avfall. Hur kan de förädlade värdena i en byggnad tas tillvara för att så lite som möjligt av dessa värden ska behöva gå till spillo?

Det kan krävas många saker som faller på plats för att möjliggöra ett ekonomiskt rationellt återbruk och en ekonomisk rationell återvinning med hög förädlingsgrad, men det underlättar om det finns ändamålsenlig information om din byggnad och vad den består av. Informationen bör vara i ett format som andra kan ta del av.

Rätt information om byggprodukter, byggdelar och deras kvalitet, och rätt information om avfallet som uppstår och vad det består av, kan vara avgörande för att möjliggöra återbruk av byggprodukter samt materialåtervinning av hög kvalitet.

Även den som är intresserad av att köpa en byggnad eller intresserad av att flytta in sin verksamhet i byggnaden, kan vara intresserad av att veta exempelvis om byggnaden innehåller hälsofarliga ämnen, eller ämnen som kan försvåra återvinning eller återbruk av byggnadsdelar i framtiden.

Information om byggdelar och deras förväntade livslängder kan användas för att utforma underhållsplaner. Underhållet av en byggnad är i sin tur viktigt för att ge byggnaden en lång livslängd, vilket i sin tur är en fråga av betydelse för omställningen till en mer cirkulär byggsektor.

Kostnaden för digital byggnadsinformation

Förvaltning av byggnadsinformation kan förvisso anses utgöra en del av en byggnads förädlade ekonomiska värden och kan vara avgörande för att möjliggöra och förenkla framtida återbruk och återvinning. Men samtidigt kan hantering av stora mängder digital byggnadsinformation medföra en stor arbetsbörda i sig. Särskilt om informationen ska hållas uppdaterad.

Digitaliseringen kan också ställa höga krav på kompetens inom informationsteknologi. Det kommer krävas enkla, pedagogiska, rationella, automatiserade sätt att hantera byggnadsinformation mellan ett flertal aktörer i branschen. På en mer övergripande nivå behövs en mognadsprocess inom branschen i sin helhet. Digitalisering handlar i detta sammanhang om mycket mer än att skanna analoga pappersdokument till digitala pdf-filer.

Förvaltning av digital byggnadsinformation

För den som äger eller sköter driften av flera stora och komplexa byggnader såsom sjukhus, flygplatser, universitet, fängelser, industrikomplex med mera, kan det vara ändamålsenligt, eller till och med nödvändigt, att skapa en organisation för förvaltning av digital byggnadsinformation.

Byggnadsinformationsmodellering (BIM), en gemensam datamiljö (Common Data Environment) och digitala tvillingar eller byggnadsinformationsmodeller (Asset Information Model) är vanligt förekommande begrepp och verktyg vid förvaltning av digital byggnadsinformation.

ISO 19650 del 3 är ett exempel på en standard som beskriver hur en organisation för förvaltning av digital byggnadsinformation kan etableras vid förvaltning av byggnader med hjälp av BIM. Vid upprättandet av sådana rutiner kan exempelvis några av nedanstående punkter gås igenom:

• Någon form av gemensam datamiljö (Common Data Environment) för delning och lagring av information behöver etableras.
• Någon form av byggnadsinformationsmodell (Asset Information Model) behöver etableras.
• Vilken typ av information ska samlas in och till vilken nytta?
• När ska informationen inhämtas?
• Hur ska informationen samlas in?
• Vem ska samla in informationen?
• Hur ska informationen lagras och i vilka format?

Loggböcker och materialpass

En digital källa till information som beskriver vad en byggnad eller en byggprodukt består av, kan kallas för "loggbok", "dokumentationssystem" eller "materialpass". Materialpass tas vanligtvis fram för en produkt, men kan också avse hela byggnaden på samma sätt som ett dokumentationssystem. För en enskild byggprodukt kan även begreppet ”produktpass” användas.

En loggbok för en byggnad är tänkt att vara ett levande dokument som uppdateras allteftersom byggnaden tillförs nya byggprodukter och nya material i samband med förvaltning, underhåll och renovering. Det är vanligtvis lättast att skapa en loggbok i samband med byggskede, och loggboken behöver då kunna överlämnas till fastighetsägaren i ett användbart format. En loggbok som tagits fram med syftet att underlätta återbruk innehåller vanligtvis information om:

• vilka byggprodukter som ingår i byggnaden, vilka komponenter som ingår i byggprodukter, och vilka material som ingår i komponenter, särskilt i vilken mån farliga ämnen förekommer
• information som kan användas för att identifiera byggprodukter och komponenter som har ett återbruksvärde, exempelvis information om möjligheterna att ta vara på vissa byggnadsdelar och hur dessa kan demonteras.

Boverket har tagit fram ett förslag på reglering av dokumentationssystem för vissa byggnader. Förslaget har inte genomförts. Det är dock möjligt att på eget initiativ upprätta ett dokumentationssystem för en byggnad. På marknaden finns dokumentationssystem som kan användas.

Elektroniska miljövarudeklarationer

Miljövarudeklarationer (EPD) innehåller information om byggprodukters miljöpåverkan. En del av informationen i en miljövarudeklaration kan vara av intresse i arbetet med att förvalta byggnader på ett sätt som bidrar till omställningen till en mer cirkulär bygg- och fastighetssektor.

Informationen i en EPD, som vanligtvis utgörs av ett pappersdokument eller en pdf-fil, kan vara omständlig att hantera digitalt, och är inte självklart maskinläsbar. Men det finns ibland möjlighet att få tillgång till maskinläsbar information i EPD:er via digitala gränssnitt på internet (API). Det finns även förslag till digitala format för EPD:er och en standard för hur digitala EPD:er för byggprodukter kan användas vid BIM (se länk i Relaterad information). 

Tanken är att information om miljöpåverkan i en EPD för en byggprodukt ska kunna kopplas till en byggnadsinformationsmodell som innehåller information om vilka byggprodukter som är tänkta att ingå eller ingår i en byggnad.

Gemensamma unika identifierare och datamodeller

Gemensamma och unika identifierare är en förutsättning för att kunna dela och kombinera information om byggprodukter, byggmaterial och liknande. Att identifieraren är unik innebär att ingen annan byggprodukt kan ha samma ID-nummer. Att identifieraren är gemensam innebär att samma byggprodukt kan identifieras med hjälp av samma ID-nummer i flera olika datakällor. Detta gör det möjligt att kombinera olika typer av information om samma byggprodukt från olika källor med hjälp av den unika identiteten.

Om vissa byggdelar i din byggnadsinformationsmodell (AIM) är kopplade till samma serie för unik identifiering av byggprodukter som andra datakällor använder sig av, så kan din modell kompletteras med produktinformation från dessa datakällor. Ett exempel på en nummerserie för unik identifiering av byggprodukter är ”global trade item number” (GTIN).

Om det inte finns en digital tvilling i form av en byggnadsinformationsmodell (AIM) som innehåller unika identifierare för de byggprodukter som ingår i den verkliga byggnaden, kvarstår frågan hur man ska kunna identifiera vilken byggprodukt som en byggdel är. Det är möjligt att karaktärisera en byggdel eller byggprodukt på olika sätt:

• manuellt, med blotta ögat
• med hjälp av maskininlärning
• genom olika typer av märkningssystem.

Märkningssystem innebär i detta fall att fysiskt märka upp en byggdel med en tagg, en streckkod eller ett nummer.