Krav i bygglagstiftningen om material i kontakt med dricksvatten

Regler om hygieniska egenskaper hos material och byggprodukter i kontakt med dricksvatten finns i plan- och bygglagen (PBL), plan- och byggförordningen (PBF) samt i Boverkets byggregler (BBR).

Byggnadsverk, byggnader och andra anläggningar

Plan- och bygglagen (PBL) och plan- och byggförordningen (PBF) reglerar byggnadsverk, det vill säga både byggnader och andra anläggningar. Boverkets byggregler, BBR, reglerar byggnader och i viss utsträckning tomter.

För byggnaders vatteninstallationer, till exempel kopplingar, vattenledningar och armaturer, gäller kraven i PBL, PBF och BBR. För anläggningar som inte är byggnader, till exempel bassänger i vattenverk, flockningskammare och distributionsledningar från vattenverk till förbindelsepunkter, gäller kraven i PBL och PBF.

Krav på byggprodukter i kontakt med dricksvatten i PBL och PBF

Den 12 mars 2024 infördes två nya paragrafer i plan- och byggförordningen (SFS 2024:134) om byggprodukter i kontakt med dricksvatten. I 4 kap. 12 § PBL finns krav på byggprodukter som kommer i kontakt med dricksvatten. Produkterna får inte äventyra människors hälsa, påverka vattnets färg, lukt eller smak, främja mikrobiell tillväxt eller läcka föroreningar. Paragrafen har införts som en del i implementeringen av dricksvattendirektivet och samma krav finns i dricksvattendirektivets artikel 11.1. I 4 kap. 13 § PBL står att tillverkaren, importören, distributören eller annan ekonomisk aktör är ansvarig för att byggprodukterna uppfyller dessa krav.

I plan- och bygglagen (2010:900) ställs krav på byggnadsverks tekniska egenskaper avseende skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljön. Kravet preciseras i 3 kap. 9 § plan- och byggförordningen (2011:338) där det står att ett byggnadsverk ska vara projekterat och utfört så att det inte medför en oacceptabel risk för användarnas eller grannarnas hygien eller hälsa. I Boverkets byggregler preciseras detta krav ytterligare för byggnader.

Krav på material i kontakt med dricksvatten i BBR

I Boverkets byggregler finns krav på utformning av tappvatteninstallationer och material i kontakt med dricksvatten i byggnader.

I BBR 6:62 står att tappkallvatten ska uppfylla kvalitetskrav för dricksvatten efter tappstället, tappvatteninstallationer ska utföras av sådana material att inte ohälsosamma koncentrationer av skadliga ämnen kan utlösas i tappvattnet eller avge lukt eller smak till vattnet. I ett allmänt råd preciseras värden på mängd upplöst bly i vattnet som inte bör överstigas.

I BBR 6:622 står att tappvatteninstallationer ska utformas så att mikrobiellt tillväxt minimeras.

Boverkets nya byggregler träder i kraft den 1 juli 2025. De nya reglerna innebär inga direkta förändringar avseende kravnivån på installationer i kontakt med dricksvatten i byggnader. För mer information, se konsekvensutredning till föreskrifter om skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö.

Boverkets nya byggregler om hygien, hälsa och miljö

Byggprodukters lämplighet

Enligt 8 kap. 19 § i plan- och bygglagen får en byggprodukt endast ingå i ett byggnadsverk om den är lämplig för den avsedda användningen. En byggprodukt  anses lämplig om den har sådana egenskaper byggnadsverket kan uppfylla de tekniska egenskapskraven. Boverkets byggregler ställer krav på byggnaden och dess installationer, men reglerar inte vilka produkter som får säljas.

Byggherren ansvarar för att den färdiga byggnaden uppfyller kraven i byggreglerna. Det innebär bland annat att använda lämpliga byggprodukter så att kraven i Boverkets byggregler, plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen uppfylls.

Byggproduktförordningen och CE-märkning

För material i kontakt med dricksvatten finns inga harmoniserade standarder eller europeiska tekniska bedömningar. Därför kan dessa produkter inte CE-märkas.

Typgodkännande av produkter i kontakt med dricksvatten

Byggprodukter i kontakt med dricksvatten kan typgodkännas. Ett typgodkännande verifierar att produkten uppfyller kraven i de svenska byggreglerna i de delar som anges i typgodkännandet. Regler för typgodkännande finns i plan- och bygglagen och i plan- och byggförordningen och i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:19) om typgodkännande och tillverkningskontroll.

Mer om typgodkännande (PBL Kunskapsbanken)

Vem får meddela ett typgodkännande?

Ett typgodkännande får meddelas av ett certifieringsorgan som är ackrediterat för uppgiften. I Sverige är det RISE Research Institutes of Sweden AB och Kiwa Sverige AB som är ackrediterade för att typgodkänna produkter och material i kontakt med dricksvatten.

I Sverige ansvarar Swedac för ackreditering av typgodkännandeorgan. På Swedacs webbplats kan man hitta ackrediterade typgodkännandeorgan för produkter i kontakt med dricksvatten.

Ackrediterade typgodkännandeorgan (på Swedacs webbplats)

De ackrediterade certifieringsorganen publicerar typgodkännande för produkter i kontakt med dricksvatten.

Typgodkännanden för tappvattenprodukter (på RISE:s webbplats)

Typgodkännanden (på Kiwas webbplats)

Vad avser ett typgodkännande för en produkt i kontakt med dricksvatten?

Ett typgodkännande gäller endast de delar av byggreglerna som typgodkännandet hänvisar till. Nedan finns ett exempel på detta i ett typgodkännandebevis för en blandare till ett badkar. Detta typgodkännande avser krav på att produkten inte ska medföra att ohälsosamma koncentrationer av skadliga ämnen löses ut i vattnet och att vattnet efter tappstället är hygieniskt och säkert att dricka (avsnitt 6:62 i BBR). Dessutom avser det kraven på att produkten ska vara utformad så att den uppfyller krav på att vattenflödet blir tillfredsställande utan störande buller (6:623), att återströmning av förorenat vatten förhindras (6:624) och att de material produkten är gjord av är beständiga och klarar ett statiskt vattentryck på lägst 1 MPa (6:625). Övriga krav i byggreglerna, som blandaren kan ha betydelse för, har alltså typgodkännandet inte tagit ställning till.

Exempel på typgodkännande av blandare till badkar. Illustration: Boverket

Ett typgodkännande bygger på en bedömning i förhållande till de regler som gäller när typgodkännandet meddelas. Därför kan ett typgodkännande vara delvis inaktuellt om reglerna har ändrats efter det att det meddelades.

Märkning av typgodkända produkter

För att säkerställa identifiering ska typgodkända material, konstruktioner och anordningar vara märkta så att de kan identifieras med hjälp av typgodkännandet. Märkningen ska göras på produkten eller, om det finns särskilda skäl, på förpackningen eller följesedeln. Märkningens placering ska stå i typgodkännandet.

Märkningen ska göras med Boverket inregistrerade varumärke och ett unikt identifikationsnummer kopplat till certifieringsorganet. Varumärket ser ut så här.

Boverkets märke för typgodkännande. Illustration: Boverket

Typgodkända material, konstruktioner och anordningar ska utöver detta varumärke även märkas med

• namn eller inregistrerat varumärke för företaget som svarar för produkten (tillverkare, importör eller distributör)
• tillverkningsställe, fabriksbeteckning eller motsvarande
• tillverkningsnummer, datum eller annan märkning som kan återfinnas i tillverkarens kontrolljournal
• anlitat kontrollorgans namn eller inregistrerade varumärke, då tillverkarens egenkontroll ska övervakas av ett ackrediterat organ.

Typgodkända material, konstruktioner och anordningar ska åtföljas av ett intyg utfärdat av tillverkaren (tillverkarförsäkran). Av tillverkarförsäkran ska det framgå att tillverkning skett i enlighet med typgodkännandet samt de handlingar som lagts till grund för typgodkännandet eller beslutet.

Förutsättningar för typgodkännande

Enligt BBR ska tappvatteninstallationer utföras av material som inte medför att ohälsosamma koncentrationer av skadliga ämnen kan utlösas i dricksvattnet. I reglerna anges dock inte, förutom för bly, några värden för migration från produkter i tappvatteninstallationer. Därför måste typgodkännandeorganen använda sig av andra alternativ när de ska bedöma om en produkt uppfyller kraven i BBR. För att göra den bedömningen använder de sig därför av andra länders regler, vägledningar och europastandarder.

För metaller använder sig typgodkännandeorganen dessutom bland annat av gränsvärden i så kallade positivlistor som tagits fram i samarbete mellan ett antal europeiska stater inom ramen för det så kallade 4MS-initiativet. För att kunna bedöma lämpligheten ska provning ha gjorts enligt antingen NKB-metoderna eller SS-EN 15664 för metallegeringar.

För plast- och gummimaterial baseras typgodkännandeorganens bedömning bland annat på dels ett tyskt system med positivlistor, dels europeiska standarder om lukt och smak, migration av farliga ämnen och mikrobiell tillväxt.