Historik

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen reglerades första gången i lag 1947. Den ursprungliga bostadsförsörjningslagen upphävdes 1993 och under en period på nittiotalet fanns inget lagstöd. Det återinfördes först 2001, när den nuvarande bostadsförsörjningslagen trädde i kraft. Den senaste revideringen började gälla 2014 och innebar bland annat en ökad betoning av det regionala perspektivet.

I svensk bostadspolitik ansvarar staten för de rättsliga och finansiella förutsättningarna för bostadsförsörjningen, medan kommunerna ansvarar för planering och genomförande. Det framgår bland annat i förarbetena till den nuvarande bostadsförsörjningslagen:

Den svenska bostadspolitiken har under mer än femtio år grundats på en uppgiftsfördelning där staten svarar för att rättsliga och finansiella instrument finns tillgängliga för bostadsbyggandet, medan kommunerna har ansvaret för planering och genomförande.” (prop. 2000/01:26 sid 11)

Formuleringen i citatet ovan speglar att i ett historiskt perspektiv var det bostadsbyggande som sågs som lösningen, dels på en antalsmässig brist på bostäder, dels på en mycket låg bostadsstandard. Numera framhålls med rätta att bostadsförsörjning omfattar mer än bara bostadsbyggande. Det är därför rimligt att göra en något bredare tolkning av begreppet bostadsbyggande i citatet, och utgå från att frågan gäller bostadsförsörjningen i stort.

Den ursprungliga bostadsförsörjningslagen, lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande med mera upphävdes 1993. Utredningen som föregick beslutet att ta bort lagen utgick från att kommunerna självmant skulle ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen, när staten inte längre reglerade formerna för planeringen. Men avvecklingen av lagen sammanföll med andra förändringar i förutsättningarna på bostadsmarknaden, bland annat avvecklingen av de statliga lånen för bostadsbyggande och en omfattande skattereform, som ledde till ökade boendekostnader. Detta bidrog till ett kraftigt fall i bostadsefterfrågan. Boendefrågorna fick allt lägre prioritet och många kommuner slutade göra särskilda program för bostadsförsörjningen. De flesta av de kommunala bostadsförmedlingarna avvecklades. Så småningom menade många att det nog ändå behövdes en lagreglering av kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och en ny bostadsförsörjningslag trädde i kraft den 1 januari 2001.

År 2012 genomfördes en översyn av bostadsförsörjningslagen med målet att förtydliga det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen. Ändringarna i lagen trädde i kraft den 1 januari 2014 och lagen understryker nu behovet av ett regionalt perspektiv på boendefrågorna och tydliggör även länsstyrelsens roll. Lagen anknyter dessutom bättre till plan- och bygglagen, där bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet numera är uttalat som ett av fem allmänna intressen.

År 2021 genomfördes ytterligare en översyn av bostadsförsörjningslagen med målet att den analys som ska ligga till grund för uppgifterna i kommunens riktlinjer för bostadsförsörjningen ska få en tydligare inriktning mot bostadsbristen i kommunen. Översynen ledde till ändring i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar som trädde i kraft den 1 oktober 2022. I lagen införs ett krav på att uppgifterna i riktlinjerna särskilt ska grundas på en analys av vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på den lokala bostadsmarknaden.

Se vidare i delen "Vad säger lagen?", se Relaterad information.