Intressen och krav i PBL bidrar till en omsorgsfullt gestaltad livsmiljö

Här visar vi vilka av plan- och bygglagens (PBL) allmänna intressen och krav som kan ge dig stöd och som är relevanta för dig att förhålla dig till i ditt arbete med att ta fram en arkitekturstrategi. Plan- och bygglagen samt plan- och byggförordningen, PBF, och dess föreskrifter är den huvudsakliga lagstiftningen för arkitekturområdet. Syftet i PBL och målet för politikområdet för gestaltad livsmiljö stämmer väl överens med varandra.

I plan- och bygglagstiftningen finns samhällets bestämmelser om planering för användning av mark- och vattenområden och om byggande. I PBL:s inledande paragraf framgår att bestämmelserna syftar till att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden, och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människor i dagens samhälle och för kommande generationer. PBL:s syfte stämmer väl överens med den övergripande målsättningen för politikområdet för gestaltad livsmiljö om ett samhällsbygge som sätter människan i centrum, där fler ska få leva och bo i inkluderande, väl gestaltade och långsiktigt hållbara miljöer.

PBL reglerar delar av den gestaltade livsmiljön

PBL och plan- och byggförordningen, PBF, och Boverkets föreskrifter är den huvudsakliga lagstiftningen för arkitekturområdet, och lagstiftningen reglerar därför en förhållandevis stor del av den gestaltade livsmiljön. Kunskap om arkitektur är därför en central del i att kunna tillämpa lagstiftningen. Arkitektur är allt mänskligt byggande och formande av den fysiska miljön, och omfattar stadsbyggnad, landskapsarkitektur, husbyggnad och inredningsarkitektur, alltså ett multidisciplinärt kunskapsområde. En miljö kan betraktas som omsorgsfullt gestaltad när det råder balans mellan funktion, upplevelse och robusthet.

Lagstiftningen använder dock inte begreppen arkitektur och gestaltning. För att ta om hand och skapa långsiktiga hållbara värden i den byggda miljön finns i stället ett antal paragrafer, allmänna intressen och krav i PBL. Dessa allmänna intressen och krav utgör centrala delar i att skapa omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer. Genom att arbeta och konkretisera de allmänna intressena och kraven i PBL kan kommunen jobba mot målet för en gestaltad livsmiljö. Ju bättre kommunen använder sin kunskap och motiverar, argumenterar och konkretiserar lagens bestämmelser i en arkitekturstrategi, desto bättre är möjligheterna för kommunen att hantera arkitektoniska frågor i olika situationer och verka för en omsorgsfullt och medveten gestaltad livsmiljö. Det kan till exempel handla om att främja det allmänna intresset om ändamålsenliga strukturer i en planeringssituation eller pröva om en byggnad uppfyller kravet på en god form-, färg- och materialverkan.

Riksintressen – viktiga värden i den gestaltade livsmiljön

Bestämmelserna om riksintressen kan aktualiseras vid all planläggning enligt PBL, framför allt vid översiktsplanering och detaljplanering, men även vid lovgivning och förhandsbesked i områden utanför detaljplan. Det finns en mängd olika riksintressen. Vissa av dem, till exempel riksintresse för kulturmiljövården och naturvården och friluftslivet, innefattar stora värden som är en tillgång i arbetet med den gestaltade livsmiljön. I översiktsplanen ska riksintressena redovisas och hur kommunen anser att riksintressena ska tillgodoses. Att ta hänsyn till olika riksintressen i en arkitekturstrategi handlar om att uppmärksamma hur befintlig bebyggelse, landskap, konst och grönområden tillför värden till livsmiljön.

Allmänna intressen och krav skapar förutsättningar för en omsorgsfullt gestaltad livsmiljö

Vid planering och byggande ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. För att avgöra vad som är en lämplig mark- och vattenanvändning görs avvägningar mellan olika intressen i olika skeden. Eftersom 2 kap. i PBL innehåller de allmänna intressen som ska beaktas vid planläggning och lokalisering, placering och utformning av byggnadsverk och bebyggelse blir tillämpningen avgörande för arkitektoniska och antikvariska frågor på olika nivåer. Bland PBL:s allmänna intressen finns även hänvisning till flertalet av miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden. Det innebär att dessa mycket grundläggande bestämmelser innefattas i PBL:s allmänna intressen.

Utöver de allmänna intressena innehåller lagen krav på byggnadsverk och krav vid ändring av byggnader. Här finns även krav på tomter, allmänna platser och andra områden samt krav på underhåll. Kraven är mer specifika än de allmänna intressena och kan i många fall ses som preciseringar av dessa inom olika sakområden. Exempelvis är det ett allmänt intresse att planering ska främja en estetiskt tilltalande bebyggelse samtidigt som det finns ett estetiskt krav på den enskilda byggnaden genom kravet på en god form-, färg- och materialverkan. Ett annat exempel är att det är ett allmänt intresse att skydda kulturvärden vid ändringar och tillägg i en bebyggelse samtidigt som det för den enskilda byggnaden finns varsamhetskrav och förbud mot förvanskning om den är särskilt värdefull.

Såväl de allmänna intressena som kraven i PBL innehåller i flera fall både arkitektoniska och antikvariska frågor som vid bedömning och tillämpning ger förutsättning för att forma god arkitektur. När du tar fram eller utformar en arkitekturstrategi är det viktigt att utgå från i vilka situationer allmänna intressen och krav blir aktuella och ska tillämpas. Det är viktigt att tänka igenom hur de ställningstaganden som kommunen gör i arkitekturstrategin ska fungera i relation till de avvägningar och prövningar som sedan görs i PBL:s processer. Om din kommun i sin arkitekturstrategi formulerar förhållningsätt kring till exempel hur ett levande stadsrum kan gestaltas eller hur en plats gröna kvaliteter ska tillvaratas kommer ni arbeta med flera av PBL:s allmänna intressen.

Du kan läsa mer om arbetet med Gestaltad livsmiljö och PBL, rättsfall inom området och den årliga uppföljningen kring bland annat arkitektur, på sidan "Gestaltad livsmiljö och PBL" som du hittar i menyn. Under rubriken "Relaterad information" hittar du "Arkitektur och gestaltad livsmiljö".

Du kan läsa mer om vilka delar en arkitekturstrategi kan innehålla och hur man kan lägga upp en arkitekturstrategi på sidan ”Arkitekturstrategins olika delar” under ”Innehåll” som du hittar i menyn.

Relevanta allmänna intressen och krav i arbetet med arkitekturstrategin

Här visar vi vilka av PBL:s allmänna intressen och krav på byggnadsverk med mera som kan ge dig stöd och är relevanta för ditt arbete med att ta fram en arkitekturstrategi. Utifrån dessa intressen och krav har din kommun verktyg och förutsättningar för att konkretisera ert arbete med en omsorgsfullt gestaltad livsmiljö.

PBL:s allmänna intressen och krav

• Ändamålsenlig struktur.
• Estetiskt tilltalande utformning.
• Hänsyn till stads- och landskapsbild.
• Hänsyn till natur- och kulturvärden.
• Intresset av en god helhetsverkan.
• God form-, färg- och materialverkan.
• Tillgänglighet.
• Lämplig för sitt ändamål.
• Krav på tomter och allmänna platser.
• Krav på varsamhet.
• Förbud mot förvanskning.

Ändamålsenlig struktur

Det är ett allmänt intresse att den sammanvävda strukturen av bebyggelse, grönområden, platser och kommunikationsleder ska vara ändamålsenlig. Det är lämpligt att kommunen i sitt arbete med översiktsplanen formulerar hur man vill utveckla mark- och vattenområden utifrån befintlig struktur. Hur kan bebyggelse, vägar, platser, kommunikationsleder och grönområden samspela, och hur arbetar kommunen för att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö? Människors uppfattning av hur en plats, en stad, ett samhälle eller ett landskap fungerar påverkas av hur arkitekturens byggstenar, vägar, gator och stråk, öppna platser såsom torg och parker, och byggnader är sammanfogade och hur de förvaltas och utvecklas. Här har kommunen stora möjligheter att främja, förvalta och utveckla jämlika och goda sociala levnadsförhållanden utifrån hur kommunen på lämpligt sätt planerar sin mark- och vattenanvändning och på lång sikt hushåller med mark och vatten.

Estetiskt tilltalade utformning

Det allmänna intresset estetiskt tilltalande utformning relaterar till hur kommunen i sin planläggning identifierar och utformar olika områdens karaktär. Det kan till exempel vara bebyggelsemönster, grönområden, parker, torg och kommunikationsleder och andra anläggningar. Estetiskt tilltalande handlar generellt om att bibehålla eller tillföra något som är positivt till miljön och till helhetsbilden. Att tillföra värden i detta sammanhang kan handla om olika samband såsom relation mellan byggnad och gata eller parker, volymer och skalor, bottenvåningar, entréer och gårds- och rumsbildningar.

Om kommunen i en arkitekturstrategi har identifierat och beskrivit hur det allmänna intresset estetiskt tilltalande utformning kan tillämpas på olika miljöer kan dessa ställningstaganden vara till stor hjälp för efterföljande processer såsom planläggning och lovgivning. Det kan till exempel röra sig om att kommunen kan behöva beskriva olika karaktärsdrag, värden och bebyggelsemönster och formulera strategier för den fortsatta utvecklingen.

Hänsyn till stads- och landskapsbild

Detta allmänna intresse handlar om att kommunen i sin planering och prövning utgå från de värden som den enskilda platsen har vid komplettering av den. Detta krav gäller även byggherren vid exempelvis projektering inför ett bygglov. Vid placering och utformning av nya byggnader, parker, platser och miljöer, ska dessa placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt i förhållande till bebyggelsemönstret i närmiljön. Det innebär inte att en utveckling eller nya tillägg ska hindras utan ska ske i ett samspel med det befintliga och dess värden. Kommunen behöver i sin prövande roll se hur nya byggnader ska komplettera och anpassas till det befintliga sammanhanget när det gäller till exempel skala och materialval.

När det gäller anpassning till det ännu obebyggda landskapet kan det handla om att följa naturliga gränser såsom höjd- och siktlinjer, berg och floder. Landskapet byggs även upp av levande och föränderliga element såsom träd och annan vegetation. I vissa fall kan det handla om kulturlandskap och människans brukande av landskapet och de spår detta lämnat. Då behöver hänsyn tas till de unika förutsättningarna i just det området och utifrån hur de tillkommit. Hänsyn handlar inte om att hindra nya tillägg utan om medvetenhet, omsorg och ansträngning för att nya värden ska tillföra något till de värden som redan finns på platsen. För att kunna ta hänsyn och göra bedömningar är det lämpligt att kommunen konkretiserar vad kravet innebär för olika platser och områden.

Hänsyn till natur- och kulturvärden

Hänsyn till natur- och kulturvärden handlar om att förvalta värden och förstå hur nya tillägg kan påverka dem. Detta allmänna intresse handlar om att ta hänsyn till de värden som finns i naturen, exempelvis en värdefull naturmiljö, topografin, eller att minska andelen oåterkalleliga ingrepp i miljön, och hur detta kan beaktas vid planering. Gröna värden är inte bara något som har egenvärde i sig, utan de bidrar ofta till andra värden och allmänna intressen. Det kan handla om ekosystemtjänster och att skapa och behålla rum för umgänge eller avkoppling. Natur- och kulturvärden innefattar, behåller och skapar även identitet och tillhörighet. I större strukturer kan det handla om jordbrukslandskap som behöver bevaras för matproduktion eller olika arters fortlevnad. Även kulturvärden kan vara naturvärden men då kan det handla om att ta hänsyn till befintliga strukturer och värden genom väl medvetna val av placering, form och proportioner vid nya tillägg. Det kan även handla om att ta hänsyn till storlek, höjd, materialval och färgsättning. Hänsynstagandet gäller alltid, men har större betydelse inom eller i närheten av ett område med särskilt värdefull bebyggelse, miljö och plats. För att du ska kunna ta hänsyn till natur- och kulturvärden i ditt arbete med en arkitekturstrategi behöver du kunskap om platsens innehåll, utveckling och karaktärsdrag.

Intresset av en god helhetsverkan

Allting som finns i vår livsmiljö såsom bebyggelse, vägar, platser, offentliga konstverk, grönområden och landskap hänger ihop och behöver därför ses i ett sammanhang. Det är byggnader, tomrum, parker och torg med mera som alla tillsammans samspelar och skapar en gemensam miljö. Till exempel kan en förändring av en byggnad eller en grön yta i ett bebyggelseområde med en viss karaktär ha stor påverkan på den sammantagna upplevelsen av helheten. Samma sak gäller för närmiljön och förändringar av skala, form och proportioner. Att värna det allmänna intresset av en god helhetsverkan kan även handla om specifika egenskaper hos ett kvarter eller ett område på såväl strukturell nivå som byggnadsnivå. I vissa fall bärs värdet upp av enhetliga fasader, införlivandet av offentlig konst på ett torg eller byggnadernas proportioner och då är det detta som ska värnas för att skapa en god helhetsverkan.

Krav på god form-, färg- och materialverkan

Kravet på en god form-, färg- och materialverkan gäller vid uppförande och ändring av byggnader, vissa anläggningar, skyltar och ljusanordningar och omfattar alltså en mycket stor del av det som byggs nytt och ändras. Kravet handlar om det enskilda objektets form, färg och material, det som brukas kallas egenvärdet.

Kravet på god form-, färg- och materialverkan och det allmänna intresset hänsyn till stads- och landskapsbilden innebär att dessa båda aspekter behöver ses i ett sammanhang. Det kan handla om att byggnaden placeras i ett obebyggt landskap och i större utsträckning behöver förhålla sig till landskapsbilden och natur- och kulturvärden på platsen. Men det kan även handla om att byggnaden utgör en komplettering i ett redan bebyggt område och då är det framförallt olika aspekter i den bebyggelsen som byggnaden behöver förhålla sig till. I en bygglovsprövning ska man göra en helhetsbedömning av byggnadens form, färg och material och hur dessa förhåller sig till omgivningen. Det är rimligt att ställa högre krav på utformningen i känsliga miljöer, miljöer med höga kulturhistoriska värden eller i miljöer där många människor rör sig.

Lämplig för sitt ändamål och tillgänglig

Kraven att byggnader ska vara lämpliga för sitt ändamål och tillgängliga visar på de minimikrav som samhället ställer. Både byggnader och vissa anläggningar ska vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Kravet på tillgänglighet handlar om att så många som möjligt ska kunna använda, vara del i och nyttja samhället på lika villkor. Kravet på lämplighet för sitt ändamål innebär att en byggnad ska vara utformad på ett sätt så att den går att använda för avsett ändamål, till exempel att en bostad måste ha utrymmen för matlagning och personlig hygien.

Även om dessa krav är förhållandevis precisa och ska uppfyllas i olika sammanhang kan arkitekturens tre kärnvärden, robusthet, upplevelse och funktion, samspela i gestaltningsprocesser. Detta för att skapa byggnader som tål att användas av grupper med olika behov och som aktiverar olika sinnen, i stället för att fokusera på ett enda sinne som människor i vissa fall saknar.

Krav på tomter och allmänna platser

Tomter och grönska är viktiga delar av den gestaltade livsmiljön eftersom det i många fall är den gröna miljö vi vistas i mest. Det ger flera värden såsom möjlighet till utsikt och utblick, rekreation, umgänge och avkoppling. Det handlar även om att den bidrar med rent estetiska värden, något som är vackert att titta på och som skapar trivsel. Kraven på tomter utgår från en obebyggd tomt som ska bebyggas. För en sådan tomt finns ett flertal krav som ska uppfyllas i samband med att den bebyggs. Tomten ska ordnas så att den bland annat blir lämplig med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och natur- och kulturvärdena på platsen och där naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara. Detta innebär att man ska ta hänsyn till tomtens förutsättningar i fråga om topografi, befintliga träd och annan växtlighet och markbeskaffenhet samt att sol-, temperatur- och vindförhållanden ska beaktas. En tomt ska även vara tillgänglig för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. När tomter ska bebyggas med bostäder, skolor, förskola och andra liknande verksamheter ställs krav på att det dessutom finns friyta för lek och utevistelse på tomten eller i närheten.

Samma krav som gäller tomter gäller i skälig utsträckning också allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader. Allmänna platser är områden som i detaljplan är avsedda för gemensamma behov. Det kan till exempel vara en gata, en park eller ett torg. På de allmänna platserna är kommunen i de flesta fall huvudman och detta innebär att kommunen har stor möjlighet att utforma dessa platser på ett sådant sätt att de bidrar till en medveten och väl gestaltad livsmiljö. Det kan handla om att de har hög grad av ekosystemtjänster på platsen eller andra åtgärder som bidrar till en hållbar miljö.

Krav på varsamhet

Det faktum att det i PBL är fastslaget att alla ändringar av en byggnad ska göras varsamt är en bekräftelse på den respekt som ska visas för alla befintliga byggnader som finns runtomkring oss. Hänsyn ska tas till byggnadens karaktärsdrag och dess tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Kravet syftar till att tillvarata byggnadens värden, det vill säga positiva eller på andra sätt bevarandevärda egenskaper. Detta krav är generellt och alltså inte kopplat till ålder, utan gäller för såväl byggnader som byggts nyligen, som äldre. Kravet gäller såväl interiört som exteriört. Kravet på varsamhet bör ses som ett förhållningssätt och vid varje ändring utgår man från den befintliga byggnaden och dess värden och karaktärsdrag. När det gäller att ta hänsyn till byggnadens karaktärsdrag kan det handla om byggnadsmaterial, takutformning, färgsättning, form och byggnadens samspel med närmiljön och dess större sammanhang. Det som sammanlagt karaktäriserar en byggnad och dess samspel med omgivningen ska lyftas fram även i den vardagliga miljön.

Kravet kan även handla om sociala värden, till exempel vissa kvaliteter som skapar trivsel och som de som nyttjar byggnaden uppskattar. Det kan exempelvis handla om att behålla ursprungliga grönområden som skapats som en genomtänkt del av utformningen av byggnaden, detaljer på byggnaden som förhöjer det estetiska värdet eller tillgång till funktionell förvaring. För att du ska kunna ta reda på en plats kulturvärden behöver du sakkunskap och du kan därför behöva ta hjälp av en bebyggelseantikvarie eller annan sakkunnig person.

Förbud mot förvanskning

Alla byggnader har alltid någon typ av värde eller egenskap som ska behandlas varsamt. När det gäller byggnader, bebyggelseområden, tomter och allmänna platser som är särskilt värdefulla finns det ett utökat krav, ett förbud, att dessa inte får förvanskas. För att ta reda på vilka värden som är särskilt värdefulla för just den platsen eller den byggnaden kan du behöva ta hjälp av en bebyggelseantikvarie. Att förvalta och skydda befintliga särskilt värdefulla värden handlar om att visa respekt för det som en gång planerats och byggts i en tid vi har lämnat. Förbudet handlar inte om att begränsa eller förbjuda nya tillägg eller ändringar, utan om att med vetenskapen om vad som är värdefullt kunna stärka eller lyfta det i relation till det nya tillägget. Ibland är det sammanhanget och de stora strukturerna som är värda att skyddas, ibland handlar det i stället om en detaljs utformning som är avgörande för såväl funktionen som upplevelsen. Med hjälp av kunskap om vad som är särskilt värdefullt kan ändringar ofta genomföras.

I exemplet Örebro – verktyg i det dagliga arbetet under "Exempel" som du hittar i menyn kan du läsa om hur Örebro kommun arbetar med sin strategi som ett konkret arbetsverktyg i kommunens olika processer.