Carlanderska sjukhuset har moderniserats och fått en tillbyggnad

Den ursprungliga byggnaden till vänster och tillbyggnaden till höger, båda i tegel och med koppartak. Foto: Bert Leandersson

En tidstypisk sjukhusbyggnad från 1920-talet som hundra år senare moderniseras och byggs till med en tillbyggnad som respektfullt tar upp den äldre byggnadens karaktär och tegelförband i ett modernt formspråk. En arbetsprocess som kantades av höga kravställningar och ett bra samarbete.

Fakta om Carlanderska sjukhuset

I faktarutan har vi samlat bakgrundsinformation om exemplet.

Befintlig byggnad

Carlanderska sjukhuset är beläget i den södra delen av Göteborg. Byggnaden, som uppfördes 1927 efter ritningar av arkitekt Arvid Bjerke, speglar 1920-talsklassicismens intresse för en tillbakablickande arkitektur och hållbart hantverk med kraftfulla murar i tegel.

Behov av nya lokaler

År 2010 inledde fastighetsägaren, tillika beställaren, ett arbete kring utveckling av sjukhuset. De befintliga lokalerna vare sig räckte till eller motsvarade en modern sjukhusverksamhet. Ledningen för Carlanderska bjöd in verksamhetschefer, entreprenörer och arkitekter att undersöka möjligheterna till ombyggnad. Efter en period av utredningar beslutades det år 2014 att en tillbyggnad var det mest rimliga alternativet.

Foto av den äldre delen av Carlanderska sjukhuset. Foto: White arkitekter

Olika detaljer på den befintliga byggnadens exteriör med tidstypiska material som tegel, natursten, smide och koppar. Foto: White arkitekter

I förstudien framgick det tydligt att den befintliga byggnaden hade stora värden, mycket hög kvalitet och få brister. Det gällde såväl arkitektoniskt, ekonomiskt som byggnadstekniskt. Det som saknades var lokaler som kunde inrymma moderna operationssalar, tekniska installationer med mera som var nödvändiga.

För att undersöka byggnadens och parkens förutsättningar utfördes grundliga antikvariska utredningar. I dessa presenterades dels den befintliga byggnadens och parkens kulturhistoriska värden, material och konstruktion, dels arkitekten Bjerkes process i valet av placering och storlek på volymer. Ett noggrant program utformades även i ett tidigt skede med sjukhusets egna önskemål. Kompetens för detta fanns i sjukhusets egen verksamhet.

Arkitekten tog fasta på att den ursprungliga arkitekten haft planer på att komplettera sjukhuset med ytterligare en volym. Denna tänkta placering blev sedan en utgångspunkt för val av plats för den nya tillbyggnaden. Den gemensamma förståelsen för den befintliga anläggningens olika delar med olika karaktär gav acceptans för ett relativt stort och nytt tillägg som kunde samspela med originalbyggnaden och parken.

En tidigare tilltänkt utbyggnad utgjorde utgångspunkt för nya tillbyggnadens utformning. Illustration: Boverket / Altefur Development

Förutsättningar i detaljplan och på platsen

Detaljplanen för Carlanderska är från 1920-talet och medgav förändringar på platsen. Ingen ny detaljplan behövdes, vilket var en fördel tidsmässigt i projektet. En viktig utgångspunkt för utvecklingen av platsen för stadsbyggnadskontoret var att ta vara på platsens värden. Ett krav var att framhålla det befintliga husets och parkens värden och att dessa inte fick förvanskas, vilket även beställaren var mån om. Oenighet uppstod kring höjden på tillbyggnaden, ett förslag från arkitekten och beställaren som de senare fick justera efter överläggningar med stadsbyggnadskontoret. 

Parken som omger byggnaden är en del av sjukhuset och är en populär historisk plats för såväl besökare till sjukhuset som kringboende. Hänsyn behövde därför tas till dess karaktär och utbredning. Foto: Bert Leandersson

Samarbetet inom projektet

I samtliga intervjuer med projektets nyckelpersoner omnämns det väl fungerande samarbetet som positivt. Enligt beställaren fanns det under hela projektets gång en stor förståelse och respekt, där alla involverade parter såg tillbyggnaden till Carlanderska sjukhuset som ett speciellt och unikt projekt. Det fanns en mindre, samlad och flexibel organisation som betydde mycket för projektet. Exemplifierande för denna var snabbt beslutsfattande och hög grad av inkludering vad gällde samtliga parter.

Utöver ett gott samarbete internt i projektgruppen var även kontakten med kommunen god. Detta då det fanns tillgång till en arbetsgrupp på stadsbyggnadskontoret som innehöll planarkitekt, bygglovarkitekt och stadsantikvarie vilka följde och gav inspel under processen.

Utöver den nära kontakten med kommunen hade projektgruppen även en mindre och flexibel grupp med representanter från den framtida verksamheten som skulle arbeta i de nya lokalerna. Genom dialog mellan dessa grupper kunde sjukhuspersonalen involveras och ge inspel vad gällde frågor om funktion och gestaltning.

Projektet arbetade utifrån en snäv tidsplan, vilket resulterade i att de projekterade samtidigt som de byggde. Här var det den goda kommunikationen inom projektet som kunde lösa utmaningarna.

Värdet av gemensam målbild

Den gemensamma målbilden skapades genom den enhetliga respekten för den befintliga byggnadens och platsens kvaliteter och värden. Arkitekten menade att den ursprungliga byggnaden var den viktigaste utgångspunkten inför gestaltningen av det nya Carlanderska. Beställaren uttryckte det som att de ”hade en förpliktelse mot det befintliga huset” vars värden skulle samordnas, kopplas ihop och föras vidare in i den nya tillbyggnaden.

Vidare nämns att kraven på leverantörer och entreprenörer var höga, de valdes ut genom intervjuer och med stor omsorg. Återkommande avstämningsmöten hölls för att säkerställa att förståelse för den befintliga byggnaden, såväl som för uppdragets målbild, var väl förankrad inom arbetsgruppen. Att bygga med kvalitet och bra material var viktiga aspekter – även för att möjliggöra lång livslängd och framtida cirkularitet.

Illustration över tillbyggnaden. Illustration: White arkitekter

Gestaltning

Gestaltning handlade i Carlanderska sjukhusets fall om återanvändning av en befintlig högklassig byggnad och uppförande av en välgestaltad tillbyggnad med syfte att uppfylla nya tekniska krav. Fokus låg på långsiktighet och hållbara material i den nya delen – i samma anda som i 1920-talsbyggnaden. Stadsantikvarien menade att tegel var det sammanhängande karaktärsdraget, därav kom materialfrågorna att kretsa kring detta. Mycket tid och arbete lades på att välja rätt sorts tegel samt på att skapa samsyn med entreprenörerna så att teglets kvalitet kunde säkerställas genom hela projektet. Tät rådgivning och regelbundna kontroller av hantverkets utförande genomfördes av byggnadsantikvarie och arkitekt för att säkerställa teglets kvalitet, kulör och förband.

Murförbandet löpande kopp till vänster i det befintliga murverket och till höger i det nya. Foto: White arkitekter

Genom att jämföra livscykelanalyser på ett antal material, däribland plåt, bestämdes det att tillbyggnadens tak skulle vara i koppar. Trots kopparns dyrare prisbild och högre miljöpåverkan, samspelar det gestaltningsmässigt bättre med det befintliga huset än vad annan plåt skulle göra. Utöver detta håller koppar även bättre över tid.

Beställaren var lyhörd för gestaltningsmässiga värden och det goda samarbetet i projektet, och tilliten till arkitekten, möjliggjorde att arkitekten kunde vara tämligen suverän i gestaltningen. Placeringen av tillbyggnaden var en knäckfråga där den nya volymen hamnade på den plats som den ursprungliga arkitekten en gång skissat på. En plats som också tog hänsyn till den stora parkens utbredning och karaktär. Den sammanbindande länken mellan den gamla och den nya volymen var en uppgift som arkitekten lade extra kraft på.

Arkitekten beskrev att avstämningar var betydelsefulla, inte minst ur ett kostnadsperspektiv. Utefter hela processen kommunicerades även med stadsbyggnadskontoret, som säkerställde att gestaltningen matchade kraven och den befintliga byggnaden.

Sjukhusets gård. Foto: Bert Leandersson

Ekonomins betydelse och inverkan

Delar av bygget var mer kostnadsdrivande och tog längre tid än planerat, såsom sjukhusets kulvert. I slutänden genomfördes därför inte de planer som projektgruppen haft för gården, som i stället blev en krattad jordyta i väntan på en andra etapp.