Kvarteret Hugin har fått nytt liv tack vare återvinning

Den nya tilltänkta byggnaden. Illustration: White arkitekter

Kontor för offentliga verksamheter omvandlades till nya kontor genom återvinning av stomme i betong och inredning. Ursprungstanken med rivning ändrades då vinsterna som fanns med att återvinna stommen påvisades. Den ursprungliga byggnaden från 1977 syns knappt exteriört, då på- och tillbyggnader kommit till liksom nya fasader.

Fakta om kvarteret Hugin

I faktarutan har vi samlat bakgrundsinformation om exemplet.

Behov av stadsutveckling

De ursprungliga byggnaderna i kvarteret Hugin markerade ända sedan de byggdes på 1970-talet en gräns mellan Uppsalas innerstad och det stora intilliggande industriområdet Kungsängen. Samma arkitekt ritade hela kvarteret och för att bryta ner den stora skalan delades det upp i flera volymer som delvis skymde varandra och där olika sidor hade olika färgsättning. Byggnaderna blev en barriär mot innerstaden och huserade flera offentliga verksamheter som Livsmedelsverket, Skatteverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen. Samtliga myndigheter har idag flyttat till andra platser i Uppsala.

Ursprunglig byggnad. Foto: White arkitekter

Ett växande Uppsala har skapat ett behov av att bygga ut innerstaden och koppla samman den med Kungsängen. Kontorsbyggnaderna skulle rivas och ersättas med bostäder, förskola, kontor och en centrumverksamhet. De fysiska och visuella barriärerna som kontorsbyggnaderna gav upphov till skulle bort.

Beställaren menar att det under planarbetet började tänkas om kring rivning. Vid denna tidpunkt (2019) blev det inom byggbranschen ökade diskussioner kring hållbarhet och klimatbelastning och beställaren hade som ambition att profilera sig som en ledande aktör inom området. I samarbete med en återbruksengagerad arkitekt utfördes en förstudie som undersökte möjligheterna att genom återvinning, snarare än rivning, omgestalta en del av kontorskomplexen. Återvinningen handlade framför allt om stommen, där det visade sig att stora pengar kunde sparas, både vad gäller byggtid och betongkonstruktion. En del av kvarteret omgestaltas nu med sparad stomme, påbyggnader och nya fasader. Tyvärr hade planarbetet med kvarterets andra delar fortskridit för långt för att det skulle gå att ompröva beslutet om att det skulle rivas.

Bilden visar hela den befintliga bebyggelsen i kvarteret. Byggnaden med ljusa tak återbrukades medan övrig bebyggelse planeras att rivas. Illustration: White arkitekter

Befintlig byggnad och material

Trots att den befintliga byggnaden ansågs hålla hög kvalitet kvarstod faktum att det var ett slags institutionsbygge som enligt ursprungsarkitekten skulle markera Uppsala stadsgräns mot söder. Arkitektfirmans egna antikvarier hade gjort bedömningen att byggnaderna inte hade särskilda kulturhistoriska värden och att de till följd av detta skulle kunna rivas. Arkitekten arbetade trots detta vidare med idéer om material och konstruktion som var möjliga att återvinna i den befintliga bebyggelsen.

Förstudie

Förstudien visade en mängd olika utmaningar. En av dessa utmaningar var att husen ligger på lera, samt att grundpelarna inte når ner till fast underlag. Det var inte genomförbart att lägga på mer last. Andra utmaningar var kopplade till den befintliga byggnadens struktur. Bland annat saknades möjligheter att dela upp lokalerna till flera mindre hyresgäster på ett flexibelt sätt. Även andra bristfälligheter identifierades, såsom dåliga energivärden med problem kring isolering, dåliga och små fönster samt att bottenplanet var upphöjt från gatuplan. Området var enligt dagens mått mätt lågexploaterat.

Efter att projektledaren hos beställaren visat stort engagemang i frågan ställdes konsekvenser av en rivning kontra återvinning mot varandra. Genom kreativa förslag och kalkyler kunde beställaren slå fast att återvinning kunde spara ekonomiska och tidsmässiga såväl som klimatmässiga resurser. Utöver förstudien berättar arkitekten att arkitektfirman även hade egna specialister som gjorde inventeringar av återvinningsmöjligheter. Således fanns god kunskap inom projektet.

Samarbete i plan- och bygglovsprocessen

Samtliga aktörer inom projektet beskriver planprocessen som komplicerad, svår och lång. Bland annat ville beställaren ha höga hus i kvarteret, vilket kommunen inte ville godkänna, bland annat med hänvisning till försämrad tillgång på dagsljus. Andra stötestenar var själva gestaltningen. Flera olika förslag på utformning av kvarteret lämnades till kommunen men med hänvisning till bland annat riksintresset för kulturmiljövården Uppsala kunde dessa inte accepteras. Trots svårigheter i den initiala planprocessen förbättrades samarbetet över tid genom kompromisser och kunniga och kreativa medarbetare. När idéer om återvinning och gestaltning väl grundlades inom projektet flöt arbetet på bättre.

Samarbete mellan aktörerna

Arkitekten menade att det behövs speciell teknisk kompetens från start när det handlar om återvinning. I detta projekt involverades intresserade och lösningsorienterade byggledare, konstruktörer och andra teknikkonsulter i ett tidigt skede, vilka alla bidrog till att säkerställa att återvinning av stommen faktiskt kunde genomföras.

Beställaren berättade att de arbetar enligt ett så kallat semiupplägg som de genomför i egen regi. De hade inte avtal med någon stor entreprenör utan hade i stället ett projektledningsföretag för produktionsgenomförande. Arkitektfirman är ett av flera företag som tillhör denna konsultgrupp. Detta är enligt beställaren nyckeln till att pilotprojekt som kräver hög flexibilitet och snabba beslut vågar genomföras.

De viktigaste kompetenserna för att projektet skulle lyckas var enligt arkitekten kombinationen av det tekniska och kreativa kunnandet inom projektgruppen. Han beskriver att projektledaren, konstruktörer, VVS-ingenjörer och arkitekter arbetade i symbios för att projektet, och den verksamhet som det byggdes för, skulle bli så bra som möjligt. Stadsarkitekten menar även att det i ombyggnationsprojekt krävs en skicklig och kreativ arkitekt som kan lösa de utmaningar som uppstår givet projektets natur.

Målbild

Utöver de initiala utmaningarna kring målbilden för kvarteret i kontakterna mellan beställare och kommunen nämns även att det fanns en viss tröghet i de inledande diskussioner kring återvinning. Beställaren var den som drev frågan med arkitekten i ryggen.

Samtliga aktörer beskriver att byggbranschen vanligtvis förordar att riva och bygga nytt på grund av en viss slentrianmässighet. Rivning och nybyggnation ses generellt som självklarheter och andra alternativ kommer sällan på tal. Här nämns att tydliga argument och fördelar med återvinning behöver kommuniceras inom hela branschen. Trots att återvinningsidén till slut fick ett godkännande möttes de initiala diskussionerna och förslagen av ointresse från flera håll. Ointresset bör dock inte läsas som specifikt för detta projekt. De inblandade aktörerna poängterar att intresset för återbruk har ökat markant enbart de två senaste åren och pekar på brister inom branschen och kommunerna som helhet snarare än hos de inblandade parterna.

När väl målbilden om återbruk var klar behövde denna även kommuniceras till de entreprenörer och leverantörer som skulle utföra arbetet på plats. Projektgruppen sattes ihop av beställaren som menade att de lade ned stora resurser på att välja rätt typ av medarbetare – genom att intervjua och handplocka kunde rätt kompetens och inställning säkerställas. Beställaren uttrycker det som att ”Man måste handplocka vassa knivar som har lätt att ta till sig nya tankar” och om dessa har en grundlig förståelse för målbilden är det försiktighet och uppmärksamhet som dominerar, man river exempelvis inte ner ”med buller och brak”.

Återvinning

Beställaren berättade att de tidigare har arbetat med återbruk, men att detta är ”återbruk 3.0”. Även inom beställarverksamheten nämns ombyggnaden av Hugin som ett pilotprojekt som tar cirkularitetstanken till ”nästa nivå”. Beställaren menade att arbetet nu är mycket mer systematiskt och avancerat, främst med hjälp av en välutvecklad digitaliseringsprocess som de utarbetat tillsammans med ett startupföretag.

Varje material och objekt markeras genom en QR-kod, vilket sedan förs in i en databas. Detta resulterar i att arkitekten kan se var produkterna kommer från. Beställaren menar att de projekteringsmässigt ligger långt framme och att det i denna digitaliseringsprocess finns mycket intelligens och modernitet – exempelvis förekommer inte pappersritningar i arbetet.

Här poängteras det att det inte enbart är tack vare det digitala som arbetssättet med återvinning blir framgångsrikt. Beställaren återkommer till att det i grund och botten handlar om den mänskliga värderingen på plats och förståelsen för vikten av återvinning. För att varje material och produkt ska kunna återanvändas behöver de inventeras, värderas och demonteras med stor omsorg. Detta kopplar till betydelsen av att förmedla en gemensam målbild bland samtliga leverantörer på arbetsplatsen.

Vidare finns ett framåtblickande perspektiv i projektet. Beställaren framhöll att eftersom det som byggs idag ska kunna ombyggas om 20 år väljs material som är lätta att återvinna framöver, till skillnad från exempelvis unika glaspartier. Det nämns att dagens byggherrar måste förstå kraften i återanvändningen och att produkter ska båda vara långsiktiga och flyttbara i framtiden.

Både stadsarkitekten och arkitekt beskrev att det blir svårt att se den återvunna gamla byggnaden när projektet är helt klart. En stor del av den gamla byggnadens volym kvarstår likaså slutna delar av bottenvåningen. En modern fasad har dock ersatt den gamla, vilket bland annat skapade större och bättre fönster än de tidigare. De delar av fasaden som rivits återanvänds som kross. Vidare sammanfördes tre huskroppar med nya mellanbyggnader vilket möjliggjorde för hissar samt att de äldre trapphusen kunde bevaras.

Illustration över utvecklingen från det ursprungliga huset till det tilltänka. Illustration: White arkitekter

Invändigt genomförs arbetet med återvinning på en praktisk nivå. Anpassningar till befintliga håltagningar och schakt har gjorts och arbetet med planlösningen har haft den befintliga stommen och de bärande delarna som utgångspunkt. Arkitekten berättar att detta krävde skicklig teknisk expertis. Vidare har golv i betong slipats i vissa delar av byggnaden. Här nämns att köpa nya textilmattor har stor klimatpåverkan och att det blev en utmaning att övertyga framtida hyresgäster om fördelarna med de återvunna betonggolven.

Det har även varit möjligt att återanvända dörrar och gips i vissa äldre väggar samt möbler och mattor. Återvunnet material kommer även från andra projekt.

Exempel på vad som har återvunnits. Illustration: White arkitekter

Exempel på vad som har återvunnits. Illustration: White arkitekter

Gestaltning

Trots att både stadsarkitekten och arkitekten menar att det blir en utmaning att faktiskt se och uppfatta den ursprungliga byggnaden när projektet är klart, är det tydligt att cirkularitetsperspektivet har spelat en stor roll i gestaltningen.

Byggnaden kommer att byggas på och bli högre, där den nya gemensamma fasaden signalerar en helhet och ny arkitektur. Gestaltningen föregicks av många turer, bland annat när det gällde höjden, där stadsarkitekten lyckades begränsa exploateringen till fördel för ljusförhållandena i kvarteren och värden i Uppsala riksintresse för kulturmiljövården.

Både stadsarkitekten och arkitekten i projektet bekymrade sig över avsaknaden av direktkontakt med gatan. Stommen är så konstruerad att få öppningar finns i bottenvåningen. Här menade stadsarkitekten att bevarande ibland kan ställa till med problem och att Uppsala kommuns strävan efter levande bottenvåningar blir svår att uppnå i detta fall.

I början av projektet var fokus främst på att stommen skulle återbrukas. När sedan intresset för cirkularitet och återbruk ökade undersöktes det även hur interiören kunde återvinnas, däribland möbler. Beställaren berättar att ambitionen var att skapa något modernt och tidsenligt som samtidigt var flexibelt och kunde hålla över tid. Arkitekten beskriver att ambitionen var att skapa ett kontorslandskap av hög kvalité som skulle vara konkurrenskraftigt. Samtidigt blev det betydelsefullt att kommunicera till hyresgästerna det positiva med återvinning.

Eftersom projektet var pågående när intervjuerna genomfördes var det svårt att veta vad de framtida hyresgästerna önskar sig. Arkitektens engagerade övertygelse om vikten av cirkularitet samt den pågående omställningen hos marknaden som understryker fördelarna med återanvändning tror därför inte att detta är en utmaning i projektet.

Ekonomins betydelse och inverkan

Beställaren anser att projektet kommer bli relativ dyrt och menar att det har blivit dyrare enbart på ett år (intervjun genomfördes under hösten 2022) med tanke på större osäkerheter kring leveranser och materialkostnader. Vid återvinning kan kostnaderna minska eftersom allt finns på plats. Samtidigt framhåller beställaren att det tar tid att riva och återvinna eftersom varje material behöver inventeras och värderas, vilket i sig skapar ett merarbete och därmed en merkostnad. Beställaren menade dock att detta är en kostnad som tjänas in samt att kalkyler är A och O i ett återvinningsprojekt.

En påtagligt positiv konsekvens av ett återvinningsprojekt är tidsaspekten. Om allt går enligt plan är ombyggnaden av kvarteret Hugin klar på 20 månader, vilket kan jämföras med uppåt det dubbla antalet månader som det skulle ta om kvarteret skulle rivas och byggas upp från noll. Arkitekten menade att det går mycket snabbare att bygga enligt återbruksmodellen, vilket i slutändan betyder mer hyresintäkter för beställaren. Detta är en aspekt som inte riktigt lyfts fram i beräkningarna, menade han.

Utmaningar

Med hjälp av kreativa lösningar och gedigen kunskap kring alltifrån konstruktion, tillgänglighet, ventilation, installationer och brandteknik lyckades till slut många av problemen lösas.

Stadsarkitekten menar att det är svårt att arbeta med återbruk utifrån plan- och bygglagen (2010:900) och Boverkets byggregler, och att det krävs mycket av projekterande arkitekter och ingenjörer. Kraven upplevs vara divergerande och mycket svåra att kombinera och lösa. Projektledaren från beställarsidan menade att vissa myndighetskrav gällande tillgänglighet kan få konsekvenser när det kommer till återbruk. Denne menade att ”Vi vill självklart inte bygga lokaler som utestänger vissa människor, men vi vill inte heller behöva kasta 700 dörrar för att det saknas 2 cm dörrbredd” och upplever att myndighetskrav är ett hinder för att cirkularitet och återbruk ska kunna blomma. Från beställarsidan beskrivs garantier vara ett stort problem, där endast nya material och byggnadsdelar har denna stämpel.

Boverkets kommentar

Ofta finns det en missuppfattning om vad som är myndigheters krav respektive allmänna råd. När det gäller tillgänglighetskravet är det ett funktionskrav. Detta kan lösas på de sätt som anges i de allmänna råden men det kan även lösas på annat sätt. En viktig del av arkitektens uppdrag inom cirkularitet är att lösa funktionskraven på ett kreativt sätt. I exemplet med dörrarna ovan skulle dessa till exempel kunna användas obearbetade på platser som inte kräver samma tillgänglighet. För att kunna använda dem på fler platser skulle dörrbladen kunna skarvas på med två centimeter.