Magasin 211 i Malmö har fått nytt liv som kontorsbyggnad

Granskad: 22 november 2023

Magasin 211 är en byggnad från år 1917 som fungerat som lager, modellsnickeri och en brandstation på Kockums varvsområde. Byggnaden är nu transformerad till en ljus och luftig kontorsbyggnad med restaurang. Ett ombyggnadsprojekt som präglats av återanvändning. Tack vare en materialbank har befintligt material kunnat förvaltas i största möjliga utsträckning.

Fakta om Magasin 211

I faktarutan har vi samlat bakgrundsinformation om exemplet.

Fakta om Magasin 211

Kommun: Malmö stad.
Byggår: Ursprungligen Kockums industrier 1917, ombyggnad Varvsstaden AB 2018-2020.
Arkitekt: Wingårdhs arkitekter 2018.
Ursprunglig arkitekt: Axel Stenberg år 1917.
Bebyggelseantikvarie: Restaurera AB.
Beställare: Varvsstaden AB.
Byggnadsyta: 3 500 kvm.
Funktion: Kontor och restaurang.
Cirkularitet: Återbruk av stora delar av byggnaden. Fönster kompletterade med anpassade innerbågar. Varvsstadens egen materialbank för återanvändning.
Lärande exempel på: Hur ett tidigt samarbete mellan antikvarie och arkitekt möjliggör en arkitektur med kvalitativ arkitektur och starkt bevarad identitet.

Från industristad till kunskapsstad

Magasin 211 ligger i Varvsstaden- lokaliserat mellan innerstaden och Västra Hamnen i Malmö. Varvsstaden är cirka 180 000 kvm och har sedan slutet på 1800-talet och fram till 1980-talet varit platsen för Kockums varv med industribyggnader från hela 1900-talet. Det är ett område som tidigare fungerat som produktionsplats och som var stängd för allmänheten som nu öppnas upp till en plats för kontor, skolor, hotell, kultur och handel samt nya bostäder.

Ansvarig arkitekt för den byggnadsstil som präglar de äldre delarna av Varvsstaden var Axel Stenberg. När Kockums industrier flyttade de sista delarna av sin verksamhet till hamnen i början av 1900-talet ritade Stenberg magasinet samt fyra kringliggande byggnader. Samtliga har bevarats och idag har de fått, eller planeras att få, nya funktioner. Magasin 211 var vid sitt uppförande 1917 ett förråd, modellsnickeri och modellager för tillverkning av skeppsdelar, på västra fasaden fanns två tillbyggnader i en våning från sent 1930-tal, en bilverkstad och ett oljeförråd. År 2019 anlitade Varvsstaden Wingårdhs arkitekter för att skapa en modern kontorsbyggnad som bevarar industrikaraktären. 

Befintlig byggnad

Foto underifrån på gröna metalltrappor i flera våningar. De bevarade trapporna i byggnaden. Foto: Helena Bjarnegård, Boverket

Magasin 211 är en del av en helhet som har varit central för Malmö då Kockums varv var stadens största arbetsplats i mer än 50 år och ett av de största varven i världen. Byggnaden har stomme av armerad betong och fasader i rött förbländertegel. Fasaden har en lätt historiserande stil med lisener och valvbågar över de många och stora småspröjsade gjutjärnsfönstren vilket ger en tidstypisk industrikaraktär.

Byggnaden hade goda utgångspunkter med sina välbevarade fasader, den kraftiga stommen samt de ljusa och luftiga utrymmena. Känslan av stor och luftig industrilokal var därför något projektgruppen värdesatte högt och ville bevara och detta har de också lyckats med. I den nedre våningen finns en tydlig känsla av rymd och det finns flera siktlinjer genom byggnaden som ger en känsla av byggnadens längd. På övre planen finns skiljeväggar för olika rum men de är utformade som lådor i det stora rummet för att markera att det är något som har ställts dit.

En typplansjämförelse före ombyggnad överst och efter ombyggnad nedanför. Före ombyggnaden syns den stora öppna hallen från 1917 och tillbyggnaderna från 1930-talet i anslutning till den. På den nedre bilden syns bottenvåningen efter ombyggnad med tillägg av bland annat toaletter och kök. Illustration: Boverket / Altefur Development

Underlag och förstudier

Inför omvandlingen av Varvsstaden har det tagits fram ett omfattande underlagsmaterial. Redan år 2007 togs en Kulturhistorisk utredning fram av Malmö Museer som visade platsens utveckling och bevarade karaktärsdrag. Den innehöll också en kulturhistorisk värdering och rekommendationer för att tillvarata kulturvärdena. Under årens lopp har också flera arkitekttävlingar och parallella uppdrag gett uppslag för hur området kan återanvändas. Till detta kan läggas stadsbildsanalyser och hållbarhetsinventeringar.

En annan typ av underlag var de öppna workshops och intervjuer som arrangerades för företag, arkitekter, staden, tilltänkta hyresgäster och närboende. Syftet var att sondera vad de ville ha, hur de ville att stadsdelen Varvsstaden ska byggas, med vilket innehåll och vilken känsla. Detta sammanställdes till ett dokument som användes för att ringa in framtida målgrupper. Några av de inbjudna är hyresgäster i Varvsstaden idag. För Magasin 211 gav detta underlag viktig input till vilket innehåll som byggnaden skulle ha och vem projektet skulle rikta sig till.

Samarbete i plan- och bygglovsprocessen

Detaljplanen var ny, den togs fram bara några år före ombyggnadsprojektet startade. För Magasin 211 tilläts flera användningar såsom bostäder, centrum, kontor, hotell och vård. Bestämmelserna för tillvaratagande av kulturvärdena var omfattande med rivningsförbud och skydds- och varsamhetsbestämmelser för huvudbyggnaden från 1917. Tillbyggnaden mot väster, från sent 1930-tal, hade inga sådana bestämmelser.

Dialogen mellan beställaren, stadsbyggnadskontoret och antikvarierna uppfattades som bra. Beställaren bjöd tidigt in stadsbyggnadskontoret till diskussion. Bygglovshandläggaren menar att samarbetet har blivit bättre och bättre vartefter och i nuläget känns det som att vi är ett team, att vi jobbar för samma sak.  Det har varit flera planeringsmöten i detaljplaneskedet och några byggnader på området har byggts om. Bygglovshandläggaren menar vidare att det är ganska vanligt att det uppstår tydliga skiljelinjer i bevarandefrågan, så även i detta projekt men i det här fallet löstes de flesta frågorna innan de hamnade på stadsbyggnadskontoret.

Samarbetet i projektering och entreprenad

Beställaren anlitade entreprenören för att vara med i tidiga skeden som förstudie, programhandling och systemhandling, dels för att bidra med sitt kunnande dels för att få förståelse för projektet och sin uppgift som entreprenör längre fram i projektet. Beställaren och entreprenören hade också ett konsultteam som de tagit med sig från tidigare projekt. Teamet känner platsen och varandra vilket gav ett gott samarbete. Konsultteamet behölls genom alla skeden i projektet.

Ett exempel på beställarens bevarandeambition var att den antikvariska konsulten fick projektera fasadrestaureringen. Detta då beställaren sett det antikvariska arbetet som en central del i projektet. Arkitekten hade huvudansvaret för den interiöra gestaltningen och för den nya tillbyggnaden mot väster.

Gemensam målbild

Beställaren har ett starkt fokus på hållbarhet, återanvändning och att bevara områdets karaktär. Beställaren var mån om att återanvända befintligt material från platsen. Ambitionen var att använda så mycket som möjligt av befintliga materialresurser för att minska koldioxidutsläpp och för att bevara områdets karaktär. Denna målbild kommunicerades och gjordes gemensam för alla inblandade i projektet.

Förutsättningar för återanvändning och gestaltning

Mot bakgrund av byggnadens kulturhistoriska värde och robusta konstruktion så betraktades Magasin 211 som en tillgång för stadsdelen Varvsstadens framtida innehåll och karaktär.

Beställaren har en stark vilja till hållbarhet och cirkuläret och inventerade därför byggnaderna med avseende på återanvändning. Inventeringen har katalogförts i en databas där det går att utläsa ekonomiskt värde, kulturhistoriskt värde, koldioxidinnehåll och annan materialdata. Beställaren har också omfattande egna lagringsmöjligheter så byggnadsdelar och material som demonteras kan lagras på plats för att senare kunna återanvändas. Projekterande konsulter och även entreprenörer kan på plats ta och känna på det material som finns för att eventuellt återanvända det. Mot bakgrund av detta styrde materialet gestaltningen snarare än tvärtom.

Exempelvis hittade markentreprenören stora granitblock som denne föreslog kunde användas som sittbänkar på förgårdsmarken runt byggnaden. Till markbeläggningen runt byggnaden har gamla länkplattor i järn och järnskodda betongblock återbrukats. Cykelställen är gjorda av gammal plåt.
 
Ett annat exempel är att projektet återbrukat 1 816 857 tegelstenar och betong motsvarande 105 Turning Torso. Totalt motsvarar detta ca 6500 svenskars årliga CO2-utsläpp.

Foto på ett möblerat kontor i den före detta industrihallen. Bevarad interiör med ursprungliga ytskikt och långa siktlinjer. Foto Helena Bjarnegård, Boverket

Trots att byggnadens befintliga interiöra karaktär inte var skyddad fanns det en stor lyhördhet för den i projektet. Arkitekten såg ett värde i att bevara så mycket som möjligt. De befintliga ytskikten, med sina karaktärsfulla färger har bevarats och installationerna är, som tidigare, synliga vilket tillsammans ger interiören en stark industriell och rå gestaltning.

Mot väster demonterades tillbyggnaden från sent 1930-tal och en restaurang uppfördes på dess plats. På så sätt kunde de speciella krav som en restaurang har avseende tillgänglighet, installationer med mera tillgodoses på ett enkelt sätt. Restaurangen gjordes i för platsen avvikande mjuka former men med fasadmaterial från platsen.

Ekonomi

Beställaren menar att om de bara ser till återanvändning av de bevarandevärda byggnaderna som enstaka projekt så har de var för sig inte varit en bra ekonomisk affär. Den mer komplicerade ombyggnadsprocessen och återbruket av material medför stora kostnader. I detta fall är de gamla byggnaderna dock så pass värdeskapande för området att de kan sälja nyproducerade byggnader i området lite dyrare just på grund av områdets attraktiva karaktär. För Magasin 221 och övriga byggnader i Varvsstaden finns det en masterkalkyl som anger att de gamla byggnaderna kan bli dyrare eftersom den förlusten hämtas hem i nyproduktionen.

En kostnadsminskning var att anlita entreprenören tidigt i projektet så att de kunde medverka i förstudier, programhandling tillika systemhandling. Kostnaden för att ta in entreprenören i de olika processerna lönade sig eftersom de kunde bidra under projektets gång vilket resulterade i en effektivare process och slutresultat.

Utmaningar

Magasin 211 var ett mycket komplext projekt. För det första fanns det en detaljplan med tydligt bevarandeperspektiv. För det andra ställer nya verksamheter som kontor och restaurang andra krav på inomhusklimat, akustik och tillgänglighet. Till detta kan läggas beställarens krav på återbruk och hållbarhet.

Krav på förbättringar

Exempelvis angav arkitekten att magasinet är en byggnad utan skiljeväggar med trapphus i vardera ända, vilket är en brist om man ser till funktion, tillgänglighet och utrymning. De befintliga fönstren hade ett estetiskt och kulturhistoriskt värde, men för att åstadkomma ett acceptabelt inomhusklimat fick de kompletteras med innerfönster.

Kreativitet

En utmaning som inte är unik för Magasin 211 är att återbruk kräver kreativitet. Ibland försvårar byggregler återbruk. Exempelvis kunde en trappa inte återbrukas direkt eftersom den var för genomsläpplig och osäker, då måste den kompletteras och byggas om, det tar extra tid och det är lätt att entreprenören hellre beställer en ny trappa. Det gäller att vara förberedd så att mål och ambitioner med återbruk inte ska gå förlorade. Idag är inköp av nytt material mycket billigare och enklare än återbruk av gammalt material.

Hållfasthet

Hållfastheten på det återbrukade materialet var ytterligare en sak som diskuterades. Det är byggherren som ansvarar för att byggnaden uppfyller de egenskapskrav som ställs på den. I Magasin 211 återbrukades gammalt tegel och eftersom detta saknade specifikationer fick beställaren testa hållfasthetsegenskaperna på det. Detta gjordes genom stickprov på ett antal tegelstenar. Att använda stickprov som metod för att ta reda på ett materials egenskaper vara fungera om det är sannolikt att flera likande delar har likartade egenskaper.  

Nya kompetenser

En annan utmaning är att om återbruk ska ske på bred front behövs innovation och kreativitet tidigt. I detta och andra projekt har beställaren saknat någon typ av hållbarhetskonsult som mer fristående från de direkta projekten kunnat arbeta med upcycling, det vill säga kreativ återvinning där man omvandlar till exempel avfall till nya material eller produkter som upplevs vara av högre värde och kvalitet. Man efterfrågade med andra ord en upcyclingkonsult.

Lärdomar

Ta lärdom från tidigare projekt
Tidigare lärdomar från projekt i Varvsstaden kunde förvaltas i Magasin 211. De första projekten i Varvsstaden blev mer komplicerade än väntat vilket gav lärdomar i hur cirkularitetsprojekten borde bedrivas. Det handlade om att ta in både konsulter och entreprenörer tidigt i projektet för att undvika att överraskas av oväntade konstruktioner i byggnaden, otydliga bevarandekrav, hantering av energikrav, oväntade miljöföroreningar, grundförhållanden och sättningar med mera.

Ambition och samarbete är A och O
Flera aktörer beskriver gott samarbete och beställarens ambitioner som framgångsfaktorer. Beställarens eget driv och vilja gav ett tydligt fokus för projektet.

Materialbanken – en viktig tillgång som påverkade resultatet
Tillsammans med de erfarna aktörerna och resurserna i materialbanken skapades goda förutsättningar för återbruk genom hela processen.

Behov av hårdare krav för en ökad cirkularitet
Beställaren menar att det behövs hårdare myndighetskrav för att stödja återbruk, klimatdeklarationer eller liknande, idag är det för lätt att slänga och köpa nytt.

Boverket (2023). Magasin 211. https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-livsmiljo/arbetssatt/cirkularitet-och-gestaltning/larande-exempel/magasin-211/ Hämtad 2024-12-21