Riksdagsförvaltningens vårdprogram för bättre vård av statliga inredningar

Granskad: 22 november 2023

Detta exempel beskriver en metod att bedöma befintlig lös inrednings praktiska och gestaltade egenskaper och värden. Exemplets sätt att se på värden kan användas på alla skalor i den gestaltade livsmiljön, allt ifrån stadsrum till byggnader och möbler. Höga konkreta och mätbara värden inom material och teknik genererar ofta höga värden även inom upplevelse och identitet.

Vårdprogram som metod

Vårdprogram som metod och dokument har funnits inom offentlig förvaltning av byggnader och fastigheter i flera decennier. Bland de första att upprätta vårdprogram var Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk. Dokumentation i form av vårdprogram är numera praxis för fastigheter med höga kulturhistoriska värden och ett verktyg för att bevara och utveckla långsiktiga värden och samla kunskap om ett objekts historia, bruksvärde och prioriteringar inför framtiden. Dokumentet pekar ut en framtida målbild med grund i historiska efterforskningar och värdebeskrivningar. För framgångsrik cirkularitet är denna analys central. Vårdprogrammens rubriker kommer från vedertagna metoder för kulturhistoriska värdering som Axel Unnerbäcks ”Kulturhistorisk värdering av bebyggelse” och Riksantikvarieämbetet, RAÄs, version ”Plattform för kulturhistorisk värdering och urval”.

Kulturhistorisk värdering av bebyggelse (rapport på Digitala vetenskapliga arkivets webbplats)

Plattform Kulturhistorisk värdering och urval : grundläggande förhållningssätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet (rapport på Riksantikvarieämbetets webbplats)

Riksdagsförvaltningens arbete med vårdprogram för lös inredning

Riksdagsförvaltningen använder det vedertagna arbetssättet vårdprogram för att beskriva lös inredning. Inspirerade av de kvalitetskriterier och värderingsprinciper som används i vårdprogram för byggnader och miljöer har nya kriterier, relevanta för lös inredning, tagits fram för att tillämpas på Riksdagsförvaltningens omfångsrika och heterogena flora av möbler i fastigheterna i Gamla stan, Stockholm.

Behov

Riksdagsförvaltningen behöver ha överblick över den lösa inredning som finns i de av förvaltningen ägda fastigheterna i Gamla stan. Syftet är att kunna förvalta resursen och dra nytta av den på ett effektivt sätt. Vårdprogrammet syftar även till att dokumentera kvaliteter hos olika möbeltyper och hur de ska underhållas. Förhoppningen är även att kunna beskriva specialritade möblers värde i relation till miljön och påverkan på helhetsupplevelsen av miljöerna så att de inte slängs eller flyttas.

Gestaltningsidé

I arbetet med vårdprogram ingår att försöka beskriva den gestaltande arkitektens vision för miljön som har skapats. Detta kan göras genom arkivstudier av skisser, skrifter och ritningar i de fall arkitekten inte längre är verksam eller genom djupintervjuer av fortfarande verksamma arkitekter. Djupintervjuer kan även ge viktig information om konkreta saker som materialval och sammanfogningar. Förhoppningen är att den ursprungliga gestaltningsidén ska ge ytterligare tyngd åt bevarande och underhåll och i vissa fall ledning i hur miljön kan utvecklas. I samband med vårdprogrammen som detta exempel baseras på intervjuades bland andra inredningsarkitekt Åke Axelsson.

Målbild

”Syftet med detta vårdprogram är att vara till stöd för förvaltningsorganisationen och ge förståelse för de gestaltningsidéer och helhetsgrepp som legat till grund för utformning och val av möbler knutet till vissa för byggnadskomplexet viktiga karaktärsskapande skeden. Detta vårdprogram beskriver också enskilda möbler, deras material och underhållsbehov. Vårdprogrammet tydliggör också värdet på specifik lös inredning och utgör stöd för långsiktig förvaltning med råd för lokalanpassningar.” Citat ur förordet till Vårdprogram lös inredning 2017, Kv Cephalus 10, Kanslihusannexet.

Förvaltarens inställning till befintlig byggnad och rum

”Riksdagsförvaltningen vill erbjuda ändamålsenliga lokaler som lever upp till dagens krav på flexibilitet, tillgänglighet och teknik samtidigt som de respekterar och inspireras av de gamla hus de inryms i. ”Citat ur målbeskrivningen till Vårdprogram lös inredning 2017, Kv Cephalus 10, Kanslihusannexet.

Riksdagsförvaltningen har således stor respekt och förståelse för värdena som en väl gestaltad och historiskt värdefull miljö äger. Det är en av grunderna till att man valde att satsa resurser på vårdprogrammen för lös inredning.

Beskrivning av befintliga byggnadsdelar och material

Vårdprogrammet inleds med fyra övergripande rubriker som syftar på miljöernas helhetsverkan:

  • Värdebeskrivning.
  • Målsättning.
  • Särskilda vårdkrav.
  • Gestaltningsbeskrivning.

Vidare beskrivs varje enskild möbeltyp utifrån olika värdekategorier. Vilken kategori som sedan blir tongivande för den sammanlagda värdebedömningen beror på sammanhanget och eftersträvad funktion och helhetsverkan. Kategorierna är:

  • Materialmässigt värde.
  • Tekniskt värde.
  • Funktionsmässigt värde.
  • Miljöskapande värde.
  • Identitetsvärde.
  • Konstnärligt värde.

De två första värdekategorierna om materialmässigt och tekniskt värde kan ses som värden som är möjliga att beskriva objektivt. De fyra följande är snarare upplevelsemässiga värden och kan beskrivas utifrån en förståelse för konst, arkitektur, kulturarv och historia. Genom att bryta ner den gestaltade livsmiljön enligt denna modell blir värdena synliga, greppbara och lättare att kommunicera och förstå. De olika värdenas innebörd kan förklaras i följande text.

Materialmässigt värde

Riksdagsförvaltningen har bedömt att möbler med stomme av böjträ eller massivt trä samt med naturmaterial som skinn eller metall ger ett högre värde än möbler gjorda i spånskiva eller plast. Det beror på att de har längre livslängd och att man har större möjlighet att reparera möbler tillverkade i naturmaterial. Värt att notera är att plast och spånskiva kan representera höga värden inom andra värdekategorier, till exempel identitetsvärde eller konstnärligt värde.

Tekniskt värde

Möbler sammanfogade med tappar och pluggar bedöms ha högre värde än de som endast limmats ihop. Detta beror på hållfasthet och möjlighet att reparera.

Funktionsmässigt värde

Möbler som på ett ändamålsenligt sätt fyller den praktiska funktion de avsetts för anses ha högt funktionsmässigt värde.

Miljöskapande värde

Det miljöskapande värdet beskriver hur väl en möbel förhåller sig till den omgivande gestaltningsmässiga helheten och om möbeln förstärker eller splittrar denna helhet. Värdet beskriver även hur väl en möbel bidrar till att skapa en önskad stämning i ett rum.

Identitetsvärde

Vissa möbler har skapats för en speciell plats. Så tillkom till exempel stolen Mercurius för att stå i kvarteret Mercurius. Dessa möbler har ett högt identitetsvärde och är intimt förknippade med den byggnad de står i. På sätt och vis bekräftar byggnad och möbel varandra, och bådas värde höjs av att de finns på samma plats.

Fotot visar ett arbetsbord med nio trästolar. Stol Mercurius, formgivare, Åke Axelsson foto: Rasmus Renglin, Boverket

Konstnärligt värde

Det konstnärliga värdet är besläktat med det miljöskapande värdet och identitetsvärdet men tar också hänsyn till en dimension av nyskapande hos inredningen.

Fotot visar en skinnklädd fåtölj med stomme av ek. Fåtölj Neptunus, formgivare, Åke Axelsson Foto: Rasmus Renglin, Boverket

Tillgång till återbruksmaterial

Vårdprogrammet beskriver befintlig lös inredning som ägs och sköts av Riksdagsförvaltningen. På så vis kan alla möbler ses som en resurs för återbruk.

Ekonomi

Arbetet med framtagandet av vårdprogrammet ses som väl investerade pengar av förvaltningen. Samordningsvinsterna som det innebär att ha koll på resursen lös inredning och snabbt kunna inviga nya medarbetare och nya konsulter inför förändrade behov har ett stort värde.

Kvalifikationer hos den som upprättade vårdprogrammet

Vårdprogrammet upprättades av ramavtalad arkitekt med kunskap inom arkitektur och traditionella material och metoder inom möbelsnickeri. I arkitektföretaget fanns även antikvarisk kompetens samt en stor och bred kunskap om samtida tillverkningsmetoder och material.

Byggherrens vilja och kunskap att återbruka

Riksdagsförvaltningen har medarbetare med kompetens inom inredningsarkitektur. Förvaltningen har också ett eget snickeri med möjlighet att utföra reparationer på egen hand. Förvaltningen har dessutom ramavtal med möbelsnickerier, tapetsör och syateljé.

Projektmarknadsföring

Inom förvaltningsorganisationen används vårdprogrammet tillsammans med kravspecifikationer för både ny och befintlig inredning. De utgör grund för beslut om hur inredning och möbler skall användas vid en ombyggnad eller upprustning. Utgångspunkten är att återbruka så mycket som möjligt av inredningen.

Lärdomar från exemplet

Målet med vårdprogrammet har varit ett dokument som beskriver kvaliteter i befintlig lös inredning och som kan användas av medarbetare eller personer i verksamheten som inte har kunskap om den lösa inredningen sedan tidigare. Dokumentet ska analysera egenskaper och värden hos befintlig inredning och svara på frågorna under rubrikerna Behov och Gestaltningsidé och på så vis samla kunskap så att inte alla berörda behöver söka information på egen hand.

Förbättringsförslag från förvaltningen

Riksdagsförvaltningen har på uppmaning av Boverket kommit med några förslag på hur arbetet med cirkularitet kopplat till gestaltning skulle kunna underlättas. Riksdagsförvaltningen anser till exempel att statliga ramavtal för cirkulära tjänster behöver utvecklas. Det behövs något sätt att kunna mäta och göra en helhetsbedömning av miljöaspekterna inom ett ramavtal.

Idag är det svårt och tidskrävande att följa ramavtalen från behov till färdig produkt i de fall en möbel behöver renoveras. Hela processen tar tid och det kan vara svårt att avvara möbler under längre perioder. Idag måste det först avropas ett företag för att värdera det som ska renoveras sedan måste förvaltningen konkurrensutsätta det som är värderat för att utvärdera och jämföra priserna. Detta förfaringssätt lämpar sig endast när det gäller en stor mängd möbler. Processen kompliceras ytterligare av att företag som har ramavtal för möbelrenovering inte har egna hantverkare. Det är i sin tur ett resultat av att det är svårt att ställa krav i ramavtalsupphandlingen på vilken underleverantör som ska användas och därmed ha kontroll på kvaliteten. Det hade varit lämpligt att kunna gå tillbaka till ursprungstillverkaren för att få en möbel renoverad. Ursprungstillverkaren kan i regel sin möbel.

Boverket har publicerat ett stöd för hur kvalitetsaspekter kan tas tillvara inom offentlig upphandling.

Processtöd – Offentlig upphandling som verktyg för att nå kvalitet i gestaltad livsmiljö.

Boverket (2023). Vårdprogram. https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/arkitektur-och-gestaltad-livsmiljo/arbetssatt/cirkularitet-och-gestaltning/larande-exempel/vardprogram/ Hämtad 2024-12-21