Utemiljöns zoner

Utemiljön vid förskolor och skolor kan delas in i olika zoner som rymmer olika funktioner – den trygga zonen, den rörelserika zonen och den självständiga zonen. Zonerna kan med fördel integreras med varandra.

Att tänka på vid gestaltningen

• Planera och gestalta utemiljön så att alla olika zoner finns representerade – den trygga zonen, den rörelserika zonen och den vilda eller självständiga zonen. Zonerna kan spridas ut och integreras i varandra genom gestaltning och samband mellan olika funktioner.

Utemiljöns olika zoner

En gård behöver rymma flera typer av miljöer för olika behov. Ett sätt är att benämna dem som zoner med olika funktion (se illustrationen nedan). Zoner är ingen mall för gestaltning utan ett sätt att se till att de funktioner som behövs ryms och utformas på gården. Zonerna kan med fördel integreras med varandra och även byta plats utifrån platsens förutsättningar. Det kan exempelvis finnas inslag av vild zon även intill byggnaden, liksom det kan behöva finnas trygga platser i ytterkanten av gården.

Exempel på olika zoner och funktioner i utemiljön till en förskola. 1. Entré med barnvagnsparkering och cykelparkering. 2. Angöring och parkering med bil. 3. Illustration: Boverket

Den trygga zonen

Särskilt närmast huset, vid entréer och uteplatser, behöver barn och elever känna sig trygga. Där kan man ofta hitta pedagoger och andra vuxna som ger en social trygghet, ett hemma. Den trygga zonen är lämplig för aktiviteter som behöver vuxenstöd, till exempel odling, experiment och snickrande. Vattenutkastare, odlingsredskap och andra verktyg för skapande verksamhet, uppsamlingstunnor för regnvatten, utomhusarbetsplatser och utesovplatser är bra att placera i den trygga zonen.

Trygga zoner kan också behövas i ytterkanterna av utemiljön. Det kan vara förråd eller ateljéer som är bemannade av pedagoger, eller en samlingsplats.

På Hemsjö skola i Alingsås är zonen närmast byggnaden skyddad av tak. Här är det nära till lekmiljöer för mindre barn och sittplatser där man kan hänga och prata med en vuxen. Arkitekt: Okidoki. Landskapsarkitekt: Norconsult. Foto: Bert Leandersson

Den rörelserika zonen

Utanför det trygga närområdet är det lämpligt med ytor som stimulerar till rörelse och dynamik. Med hjälp av rumssammanhang, vegetation, höjdskillnader och lekredskap som integreras i öppna och mera slutna ytor kan ett attraktivt lekområde med många möjligheter skapas. Platser och anläggningar ska kunna fungera på flera sätt. Samlingsplatser och iordningsställda platser för pedagogik under lektionstid behöver fungera som platser för lek och samvaro på rasterna.

På grundskolor är multiarenor, bollplaner och andra ytor för idrott och bollspel viktiga kvaliteter för att främja barns och ungas fysiska aktivitet. Det kan dock vara en utmaning att placera dem i den här mellanzonen då de på grund av sin storlek och karaktär kan bromsa lekflödet.

För äldre barn kan det vara bra med mer aktiva ytor nära entrén som gör det lättare att komma i gång och röra sig.

På Fäladsskolan i Lund har den rörelserika zonen kommit nära byggnaden för att minska insteget till att röra sig. Elever och lärare har varit delaktiga i framtagandet av nya redskap som ska stimulera både pojkars och flickors rörelse. Arkitekt: Fojab/projektet Equalizer. Foto: Daniel Zachrisson

Den vilda och självständiga zonen

Gårdens ytterområden har ofta förutsättningar för lekområden där barn kan få skapa egna platser, greja och bygga och vistas ”långt bort” från byggnaden. Det kan handla om större sammanhängande naturlika vegetationsytor som ger plats för och material till kojbygge och andra lekar, men det kan också vara en större bollplan för lite större elever.

Delar av den vilda och gröna zonen behöver också finnas närmare byggnaden för barn som inte vågar sig ut till kanterna. Med de vildare delarna närmre mitten av gården, blir det lika vilt och spännande för barnen, samtidigt som personalen kan ha bättre överblick och finnas nära till hand vid behov.

I den vilda eller självständiga zonen kan barnen eller eleverna skapa sina egna platser och få vara lite mer ifred. En koja eller en hemlig plats kan få stå kvar. Foto: Ulrika Åkerlund/Boverket.