Gång- och cykeltunnlar

Gång- och cykeltunnel i området Stattena i norra Helsingborg, där konstnärlig utsmyckning i form av väggmålningar, och förbättrad belysning i och i anslutning till tunneln, förändrat upplevelsen av platsen. Foto: Produktionskollektivet

Gång-och cykeltunnlar som byggdes under den tid då trafikseparering i olika nivåer var stadsbyggnadsideal, det vill säga under 1960 och -70-talen, är ofta trånga och mörka. Sikten och överblicken är dålig, såväl i tunneln, som när användaren har kommit ut från den, vilket gör att många användare känner sig otrygga. Samtidigt ger planskilda korsningar för gång/cykel och övrig trafik, barn och unga möjlighet att röra sig på ett trafiksäkert sätt till och från skola och fritidsaktiviteter, vilket bidrar till deras rörelsefrihet och hälsa på ett positivt sätt.

Nya gång- och cykelpassager under vägar kan göras breda och kortas genom att ett mellanrum görs mellan de båda körbanorna, vilket gör att passagen får ett större ljusinsläpp.

Gång- och cykelpassage i Borlänge. Foto: Maria Eggertsen Teder/Boverket

I befintliga tunnlar kan man arbeta med färgsättning och konst i kombination med belysning för en ökad trygghetsupplevelse. Vissa tunnlar kan behöva vara upplysta dygnet runt. Det räcker dock inte att göra åtgärder enbart i tunneln eller i passagen, utan vägen dit – gång- och cykelstråket som helhet – är lika viktig. Om flera olika slags aktiviteter äger rum längs med stråket, som attraherar olika invånargrupper under olika tider på dygnet, kommer närvaron i området runtomkring att öka. Fler människor kommer då sannolikt att röra sig genom tunneln, vilket kan öka trygghetskänslan.

Exempel

• Sara Lidmans tunnel, Umeå