Att planera för trygghet

Samhällsplanering innebär att göra avvägningar och såväl brottsförebyggande- som trygghetsskapande åtgärder måste alltid vägas mot andra intressen. I varje del av samhällsbyggnadsprocessen är det viktigt att inblandade aktörer reflekterar över och är tydliga med på vilket sätt olika val påverkar tryggheten och sannolikheten för att brott ska begås på en plats. Brottsförebyggande- och trygghetsskapande åtgärder behöver också vägas mot andra önskemål och krav som ställs på exempelvis folkliv, goda ljudmiljöer, tillgänglighet och trafiksäkerhet. Att hitta rätt balans för olika miljöer är en av samhällsplanerarens stora utmaningar.

Trygghet enligt PBL

Plan- och bygglagen är den centrala lagstiftningen för fysisk planering i Sverige. Begreppet trygghet återfinns inte i plan- och bygglagen, men de hänsynstaganden som utgår från plan och bygglagens inledande bestämmelse: ”I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer” (PBL 1 kap. 1 §), har i många fall bäring på trygghet och brottsförebyggande åtgärder.

Främst gäller detta de allmänna intressena om en från social synpunkt god livsmiljö, samt människors hälsa och säkerhet. Den goda livsmiljön villkoras också av en social hållbarhet som beskrivs i lagen som ”en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper”.

Social hållbarhet omfattar i ett planeringsperspektiv bland annat en allsidigt sammansatt social struktur i bostadsområden med tillgänglighet och en närmiljö som främjar kontakt och gemenskap, liksom ett mångsidigt socialt liv.