Förvaltning och användning ur ett brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv

Förvaltningen och användningen är vanligtvis det ojämförligt längsta skedet i samhällsbyggnadsprocessen. Förutom sådana tillsynsåtgärder i befintlig bebyggelse som kan motiveras av PBL eller annan lagstiftning, handlar det under förvaltningsskedet om att vårda, underhålla och sköta den befintliga miljön. Förvaltningsskedet handlar om såväl vardaglig renhållning som reparationer och förändringar av miljön utifrån användarnas förändrade behov. 

Förvaltning och skötsel

En välplanerad och väl genomförd miljö kan snabbt försämras och få dåligt rykte om förvaltningen inte fungerar, vilket kan resultera i en såväl ekonomisk som social värdeminskning liksom en förändrad trygghetskänsla. En genomtänkt förvaltning från start möjliggör goda förutsättningar för en plats eller byggnadsverks livslängd. Det är viktigt att tidigt formulera och fördela ansvar samt att sätta en realistisk budget för att skapa en långsiktig hållbarhet över tid.

Förvaltningen är av avgörande betydelse för att en miljö ska vara både funktionell och attraktiv under hela sin livscykel. I de fall som förvaltaren är en annan än byggaktören, är överlämningen från byggaktören till den framtida förvaltaren viktig, så att miljöerna underhålls på samma sätt som de planerades och projekterades för. Den som ska förvalta platsen eller byggnadsverket behöver också ha kunskap om platsens eller fastighetens behov över tid. En tydlig målbild av platsens underhåll ger förutsättningar för en långsiktigt hållbar miljö. En förutsättning är att förvaltaren har en platskännedom, vilket kan ske genom att möta och föra samtal med människorna som vistas på platsen.

Boendeperspektiv och närvarande förvaltning

En närvarande förvaltning, exempelvis genom kvartersvärdar, enkla och tydliga kontaktvägar eller lokal placering är exempel på förvaltningsåtgärder som kan öka den upplevda tryggheten. För hyresvärdar kan kompetenser som boendesociala samordnare eller kvartersvärdar med särskilt fokus på frågor som handlar om trygghet för hyresgästerna vara relevant.

Det är också viktigt att kombinera fysiska åtgärder med sociala aktiviteter för att upprätthålla och öka tryggheten. Trygghetsvandringar och trygghetsmätningar kan vara användbara verktyg i detta skede liksom olika typer av boendedialoger. För att lyckas med olika former av dialoger behövs kunskap om och hänsyn tas till människors olika förutsättningar och behov. Exempelvis behöver hänsyn tas till variationer inom grupper och till de skilda villkor som grupperna möter. Intersektionella analyser är ett verktyg för att göra detta.

Enkla åtgärder är också informationsinsatser, exempelvis genom allmänna anslagstavlor med viktiga kontaktvägar till olika hjälporganisationer, exempelvis kvinnojourer, informationsblad om rättigheter och demokrati och så vidare. Samverkan med relevanta parter, som kvinnojourer eller andra former av trygghetsjourer kan också vara lämpligt.

Fallgropar

Om överlämningen från byggaktör till förvaltare inte sker på ett bra sätt är risken att exempelvis vegetation, som inte underhålls, efter en tid skymmer sikten snarare än berikar miljön. En trasig eller skräpig miljö riskerar att skapa otrygghet. Om förvaltaren inte är lyhörd för användarnas önskemål gällande underhåll och vidareutveckling av miljön utifrån deras behov, finns också risk att användarna är mindre aktsamma om miljön.

Det är normalt mark- eller fastighetsägaren som har huvudansvaret för förvaltningen och förvaltning kan förekomma i privat, kommunal, regional eller statlig regi. Om det inte är tydligt vem som ansvarar för förvaltningen av en miljö kan det vara svårt att veta var och till vem som synpunkter och idéer ska framföras.

En närvarande förvaltning, exempelvis genom kvartersvärdar eller enkla och tydliga kontaktvägar är andra exempel på förvaltningsåtgärder som kan öka den upplevda tryggheten. Om förvaltaren inte är synlig eller svår att nå riskerar engagemanget för närmiljön att minska.