Tolkning av plan- och bygglagstiftningen

För att kunna tillämpa plan- och bygglagstiftningen räcker det inte alltid att enbart läsa lagtexten. Som hjälp för att tolka lagen finns olika rättskällor.

Rättskällor

Rättskällor är de olika källor som kan användas för att få kunskap om gällande rätt. Exempel på rättskällor är lagar och andra författningar, förarbeten och rättspraxis. I PBL kunskapsbanken används rättskällor i vägledningen om plan- och bygglagstiftningen.

Regelhierarki. Illustration: Boverket

Författningar

Författningar, det vill säga bindande rättsregler, är den tyngsta rättskällan. Författningarna bildar en hierarki. I den svenska lagstiftningen finns grundlagarna överst, följt av lagar, förordningar och föreskrifter. Utöver den svenska lagstiftningen finns även EU-rätten.

Alla författningar ska publiceras i en författningssamling. Författningar som har beslutats av riksdagen och regeringen publiceras i Svensk författningssamling, SFS. Boverkets föreskrifter publiceras i Boverkets författningssamling, BFS.

Grundlagar

I Sverige finns fyra grundlagar; yttrandefrihetsgrundlagen, tryckfrihetsförordningen, regeringsformen och successionsordningen. Övriga lagar får aldrig strida mot innehållet i grundlagarna. På grund av grundlagarnas särställning är de svårare att ändra än andra lagar. För att ändra i en grundlag krävs två likadana riksdagsbeslut och att det, mellan dessa beslut, hålls ett allmänt val.

Lagar

Riksdagen fattar beslut om lagar efter att regeringen eller en eller flera, riksdagsledamöter föreslagit det. Om riksdagen fattat beslut om en lag kan denna bara ändras genom ett nytt beslut av riksdagen. En lag kan ibland hänvisa till regler i andra lagar, till exempel finns det hänvisningar till miljöbalken i plan- och bygglagen.

Förordningar

Förordningar är regler som beslutas av regeringen. Förordningar är underordnade lagar och de får inte strida mot någon lag. Ett exempel på en förordning är plan- och byggförordningen som innehåller bestämmelser för tillämpningen av plan- och bygglagen. Regeringen måste ha fått ett bemyndigande i lag från riksdagen att besluta om en förordning. Ett exempel på sådana bemyndiganden är bestämmelserna i 16 kap. PBL. Regeringen har dock viss egen normgivningskompetens som innebär en rätt att utfärda vissa förordningar utan riksdagens bemyndigande.

Föreskrifter

Föreskrifter är detaljregler inom vissa sakområden och beslutas av myndigheter, till exempel Boverket. Föreskrifter preciserar t ex de krav som ställs i lagar och förordningar. En myndighet, som Boverket, får endast besluta om att ge ut föreskrifter om den fått ett bemyndigande från regeringen. Regeringens bemyndiganden till Boverket att meddela föreskrifter finns i 10 kap. PBF. Föreskrifter är, precis som lagar och förordningar, bindande och måste följas.

Allmänna råd

Förutom föreskrifter får en myndighet även ge ut allmänna råd inom sitt verksamhetsområde. Det får ske utan ett särskilt bemyndigande från regeringen. Allmänna råd anger hur lagar, förordningar och föreskrifter kan tillämpas.

En viktig skillnad mellan föreskrifter och allmänna råd är att allmänna råd inte är bindande regler. Kraven i lagar, förordningar och föreskrifter är tvingande bestämmelser. Allmänna råd, däremot, är inte tvingande utan anger hur något kan eller bör göras för att ett krav i en tvingande bestämmelse ska uppfyllas. Det innebär att om det som står i ett allmänt råd följs så har den bindande regel som rådet hör till uppfyllts. Det är också möjligt att uppfylla den bindande regeln på andra sätt än vad som framgår av det allmänna rådet.

Förarbeten

Bestämmelser i författningar är ofta allmänt hållna. Om en författning är oklar eller om man av någon annan anledning vill få reda på syftet med en viss bestämmelse brukar ledning i första hand sökas i förarbetena till författningen.

Med förarbeten menas de utredningar, propositioner, utskottsbetänkanden, förslag till författningstexter och motiveringar till dessa som legat till grund för exempelvis riksdagens beslut att anta en viss lag. Dessa förarbeten kan vara till hjälp för tolkningen av en viss bestämmelse. Förarbeten har en förhållandevis stark ställning i Sverige och i övriga Skandinavien jämfört med resten av världen. Förarbetena klarlägger lagstiftarens avsikter med en viss bestämmelse.

När det gäller lagar finns det olika typer av förarbeten beroende på hur lagen tagits fram. Om en viss fråga utretts av en särskilt tillsatt kommitté eller en särskild utredare redovisas utredningen i ett betänkande. Betänkanden publiceras i Statens offentliga utredningar, SOU. Mindre omfattande frågor utreds ofta av en arbetsgrupp inom ett departement. Resultatet av sådana utredningar redovisas i departementspromemorior i en särskild departementsserie, Ds.

När betänkandet eller departementspromemorian överlämnats till departementschefen remitteras ofta förslaget till myndigheter och andra som berörs av förslaget. I många fall kräver regeringsformen att ett lagförslag granskas av Lagrådet innan förslaget kan gå vidare. Regeringen överlämnar sedan lagför