Exempel varsamhetsbestämmelse med värdebeskrivning

I en detaljplan valde kommunen att utveckla innebörden av en varsamhetsbestämmelse genom att hänvisa till en värdebeskrivning i planbeskrivningen.

Bakgrund

De två tomterna var bebyggda med varsin envåningslänga från 1800-talets mitt. På gården fanns bland annat en verkstadsbyggnad i rött maskinslaget tegel från omkring 1900. Gathusen hade sedan 1930-talet använts som bilverkstad och på gårdssidan fanns ett antal större portar upptagna, medan gatufasaderna var relativt opåverkade av senare tiders förändringar. Byggnaderna hade köpts av en person som ville bygga om dem till ett mindre hotell. Som detaljplan gällde en äldre stadsplan som förutsatte att byggnaderna skulle rivas. Förutom några enstaka mindre tillbyggnader och uthus bedömdes husen ha ett stort kulturhistoriskt värde.

Bebyggelsen före ombyggnad. Foto: Håkan Bengtsson/Lunds kommun

Detaljplanen

I planen gavs de byggnader som bedömts som kulturhistoriskt värdefulla ett grundläggande skydd genom att byggrätterna anpassades efter befintliga förhållanden och för de två envåningslängorna infördes också ett rivningsförbud. En portgång säkerställdes genom en egen planbestämmelse och i en separat bestämmelse infördes ett uttryckligt förbud mot takkupor mot gatan. I en varsamhetsbestämmelse angavs det i generella ordalag att byggnadernas karaktär inte fick förvanskas.

I planbeskrivningen finns under rubriken ”Kulturhistoriskt värde” följande beskrivning:

"Kvarteret begränsas i norr av en sammanhängande rad envånings bostadshus som genom sin småskalighet och lågmäldhet har en ålderdomlig prägel. En väsentlig del av värdet utgörs av det sammanhängande takfallet som endast bryts av enstaka mindre, oregelbundet placerade, gjutjärnsfönster. Fönster- och dörröppningar har en traditionell utformning, där en viss oregelbundenhet utgör en anpassning till de ursprungliga funktionerna. Karaktäristiska detaljer är bland annat dörröppningarna mot gatan tvåluftsfönsterna, fasadernas listverk, skorstenarna i tegel med sina murade krön, takens ståndränna och förskjutningen i takfoten som kan avspegla en äldre byggnadsdel samt de klassicerande dörrarna och portarna på nr 2, förmodligen tillkomna vid en ombyggnad 1923. Gårdsfasaderna präglas av ett antal mindre ombyggnader och anpassningar till nya behov. På gården till nr 2 ligger en äldre verkstadsbyggnad i rött maskinslaget tegel, förmodligen uppförd som skofabrik. Väsentligt är att längans verkstadskaraktär bibehålls."

Kommentar

Genom att beskriva karaktärsdrag och inte enbart befintligt utförande, så anger värdebeskrivningen också vilka förändringar som kan göras utan att skada värdena. Med den tänkta användningen var det lätt förutsägbart att det skulle finnas önskemål om takfönster i det norra takfallet. Med beskrivningen ” enstaka mindre, oregelbundet placerade, gjutjärnsfönster” framgår det att det är olämpligt med sammanhängande band med takfönster. Var den exakta gränsen går för ”enstaka mindre” överlåts på den kommande bygglovsprövningen. På gårdsfasaden fanns ett antal stora verkstadsportar. När dessa inte nämns i värdebeskrivningen, utan det i stället anges att ”gårdsfasaden präglas av ett antal anpassningar till nya behov”, så innebär det ett uttalande om att portarna kan tas bort.

Krav som på ett enkelt och distinkt sätt låter sig uttryckas i några enstaka ord, till exempel krav på bibehållande av nuvarande fasadmaterial, formuleras lämpligen direkt i själva planbestämmelsen. Genom att bebyggelsens värden tydliggjordes i planbeskrivning förtydligades innebörden av den generellt hållna varsamhetsbestämmelsen.

Bebyggelsen efter ombyggnad. Några takfönster har tillkommit, men karaktären av obrutet takfall med endast enstaka mindre, oregelbundet placerade, gjutjärnsfönster, består. Foto: Otto Ryding/Boverket