Roller och ansvar
Kulturmiljön är samhällets gemensamma resurs som ska förvaltas och utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt. Kulturmiljövårdens riksintressen är därför en angelägenhet för både staten och kommunerna. Riksantikvarieämbetet pekar ut områden som utgör riksintresseanspråk för kulturmiljövården. Anspråken hanteras sedan i en dialog mellan länsstyrelsen och kommunen.
Ansvarsfördelning
Ansvarsfördelningen inom riksintressesystemet mellan olika myndigheter framgår av förordning om hushållning med mark- och vattenområden m.m. (hushållningsförordningen). Enligt förordningen är det den berörda centrala myndigheten som bedömer om ett område är av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken. Riksantikvarieämbetet ska ange vilka områden som utgör kulturmiljövårdens riksintresseanspråk.
De utpekade riksintressena ska bland annat hanteras i kommunernas översiktsplanering. Kommunen ska där ange hur riksintressena ska tillgodoses. Det är länsstyrelsen som företräder de statliga intressena i dialogen med kommunen och bevakar statens intressen i kommunens fysiska planering. Ett riksintresseanspråk kan inte överklagas och det är först i och med ett rättsverkande beslut avseende ny eller ändrad markanvändning som riksintresseanspråket fastställs.
Riksantikvarieämbetets handbok Kulturmiljövårdens riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken (2014) beskriver bland annat ansvarsfördelningen inom arbetet med kulturmiljövårdens riksintressen.
Handbok för kulturmiljövårdens riksintressen (på Riksantikvarieämbetets webbplats)
Riksantikvarieämbetets roll
Riksantikvarieämbetet ansvarar för att peka ut och bedöma om ett område ska utgöra ett riksintresseanspråk för kulturmiljövården. Kulturmiljövårdens riksintresseanspråk pekas ut i en process där statliga centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner är delaktiga. För varje riksintressant kulturmiljö ska det finnas en, av Riksantikvarieämbetet beslutad, riksintressebeskrivning som i korthet anger och motiverar de värden som legat till grund för utpekandet samt de läsbara fysiska uttrycken för dessa värden. Riksintresseanspråket preciseras med en geografisk avgränsning, som är ett stöd för planeringen. Riksantikvarieämbetet ska också lämna uppgifter om och besluta om nya riksintressebeskrivningar. Riksantikvarieämbetet fattar inte bindande beslut i lagens mening utan pekar ut ett anspråk som ska tillgodoses vid efterkommande beslut om planer eller tillstånd. Ett riksintresse fastställs först efter ett rättsverkande beslut enligt någon av de lagar som ska tillämpa bestämmelserna om riksintressen, till exempel plan- och bygglagen.
2 §
Myndigheterna ska enligt den fördelning som anges i 2 a § lämna uppgifter i skriftlig form till länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer vara av riksintresse enligt
3 kap. miljöbalken.
Myndigheterna ska se till att bedömningen är aktuell och ska lämna uppdaterade uppgifter till länsstyrelserna vid behov eller åtminstone vart åttonde år. Innan uppgifterna lämnas ska myndigheten ha gett Boverket samt de länsstyrelser och andra myndigheter som anges i 2 a § och är berörda tillfälle att yttra sig.
För ett område som omfattas av en beslutad havsplan enligt
4 kap. 10 § miljöbalken ska uppgifterna också lämnas till Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2023:51).
2 a §
De uppgifter som avses i 2 § ska i fråga om områden
1. av riksintresse för rennäringen (3 kap. 5 § miljöbalken) lämnas av Sametinget,
2. av riksintresse för yrkesfisket (3 kap. 5 § miljöbalken) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten,
3. av riksintresse för naturvården och friluftslivet
(3 kap. 6 § miljöbalken) lämnas av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten inom sina ansvarsområden,
4. av riksintresse för kulturmiljövården (3 kap. 6 § miljöbalken) lämnas av Riksantikvarieämbetet,
5. som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse (3 kap. 7 § miljöbalken) lämnas av Sveriges geologiska undersökning,
6. av riksintresse för anläggningar för industriell produktion
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Tillväxtverket,
7. av riksintresse för anläggningar för energiproduktion och energidistribution (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Statens energimyndighet,
8. av riksintresse för anläggningar för slutlig förvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall (3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Strålsäkerhetsmyndigheten,
9. av riksintresse för anläggningar för kommunikationer
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Trafikverket och Post- och telestyrelsen inom sina verksamhetsområden,
10. av riksintresse för anläggningar för avfallshantering
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Naturvårdsverket,
11. av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning
(3 kap. 8 § miljöbalken) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten, och
12. av riksintresse för totalförsvarets anläggningar
(3 kap. 9 § miljöbalken) lämnas av Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inom sina ansvarsområden. Förordning (2023:51).
Riksantikvarieämbetet har uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden när det gäller kulturmiljöfrågor. Uppsiktsansvaret omfattar att granska och följa upp tillämpningen av hushållningsbestämmelsen inom Riksantikvarieämbetets verksamhetsområde samt att följa utvecklingen inom de riksintressanta kulturmiljöerna. Riksantikvarieämbetet ansvarar här för den nationella överblicken.
Riksintressen för kulturmiljövården (på Riksantikvarieämbetets webbplats)
Länsstyrelsens roll
Länsstyrelsen ska förmedla planeringsunderlag och bevaka statens samlade intressen i kommunens fysiska planering och ta de initiativ som behövs för att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken blir beaktade i planerings- och beslutsprocesser. Initiativen ska tas så tidigt som möjligt i processerna. När bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen särskilt verka för att riksintressena tas tillvara i den prövningen.
3 §
Länsstyrelsen ska ta de initiativ som behövs för att det i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i planerings- och beslutsprocesser tas häns