Utformningskravet god form-, färg- och materialverkan
Byggnader ska ha god form-, färg- och materialverkan. Kravet avser framförallt byggnaders egenvärde men bör tillämpas parallellt med kravet på anpassning till omgivningen. Det handlar om egenskaper och karaktärsdrag hos byggnader som ger upphov till goda upplevelsemässiga värden.
Kravet och dess tillämpning
En byggnad ska ha en god form-, färg- och materialverkan. Kravet är tillämpligt när en byggnad uppförs eller ändras. Förutom för byggnader gäller kravet även lovpliktiga anläggningar som inte är byggnader och för lovpliktiga skyltar och ljusanordningar.
1 §
En byggnad ska
1. vara lämplig för sitt ändamål,
2. ha en god form-, färg- och materialverkan, och
3. vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
2 §
Om inte annat följer av detta kapitel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 2 § ska kraven i 1 § uppfyllas på så sätt att de,
1. vid nybyggnad uppfylls för hela byggnaden,
2. vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden, och
3. vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls i fråga om ändringen.
När det gäller kravet i 1 § 3 ska hinder mot tillgänglighet till eller användbarhet av lokaler dit allmänheten har tillträde trots första stycket alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa.
3 §
Det som gäller för en byggnads form-, färg- och materialverkan enligt 8 kap. 1 § 2 plan- och bygglagen
(2010:900) ska gälla också för
1. andra anläggningar än byggnader som omfattas av krav på bygglov enligt 6 kap. 1 §, och
2. skyltar och ljusanordningar som omfattas av krav på bygglov enligt 6 kap. 3, 3 a eller 4 a §.
Första stycket gäller för sådana upplag, materialgårdar, tunnlar och bergrum som avses i 6 kap. 1 § 2 och 3 endast i den mån det behövs för att uppfylla kravet på hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan enligt 2 kap.
6 § första stycket 1 plan- och bygglagen. Förordning (2017:422).
Bakgrund i äldre regler
Formuleringen av kravet på byggnaders yttre utseende har ändrats ett antal gånger. Eftersom de nuvarande kraven grundar sig på de äldre reglerna får tidigare förarbetsuttalande anses ha relevans vid uttolkning av den nu gällande bestämmelsen.
Anpassning och egenvärde
När kravet på byggnaders yttre utseende infördes i ÄPBL så reglerades det i samma paragraf som ställde krav på lämplig utformning och placering av byggnader med hänsyn till stads- och landskapsbilden. I förarbetena relateras kravet på byggnadens yttre utseende också i hög grad till kravet på hänsyn till stads- och landskapsbilden.
Bestämmelsen i ÄPBL skulle ge byggnadsnämnden möjlighet att ställa krav på en sådan placering, utformning och färgsättning av byggnader att den bebyggda miljön fick goda estetiska kvaliteter. Motivet var en önskan att ge byggnadsnämnderna en mera konstruktiv och aktiv roll för att säkerställa att bebyggelsen skulle få en tilltalande utformning. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 479-480)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Kraven på byggnaders utseende avsåg två olika aspekter, anpassning och egenvärde. Utifrån hänsynen till stads- och landskapsbilden kunde krav ställas på byggnaders utseende. Det kravet var tillämpbart i alla sammanhang, men speciellt stora krav kunde ställas i särskilt värdefulla eller känsliga miljöer. Krav kunde också ställas utifrån byggnaders egenvärde och det betonades särskilt att kravet på anpassning inte skulle tillämpas på ett sådant sätt att nya byggnader kom att sakna ett egenvärde. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 480-481)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Prövning mot kraven på anpassning och egenvärde skulle göras i ett sammanhang. Kravet på byggnadens yttre blev en avvägning mellan bland annat anpassning, tekniska förutsättningar och estetiska ideal samt byggherrens ambition att ge byggnaden ett eget uttryck. Detta då den enskilda byggnaden oftast avspeglade byggandets ideal och tekniska förutsättningar vid tiden för uppförandet. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 481-482)
Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)
Estetiskt tilltalande
Kravet på en lämplig form och färg kompletterades år 1999 med ett krav på att byggnadens yttre skulle vara estetiskt tilltalande. Syftet var att förstärka de estetiska och kulturhistoriska värdena och att ge betydelsen av vardagslandskapets värden en ökad tyngd. (jfr prop. 1997/98:117 sid. 13)
I förarbetena till lagändringen angavs ett antal komponenter som kunde vara väsentliga vid bedömningen av de estetiska värdena och av hur byggnader eller bebyggelse samspelar med sin omgivning. Det exemplifierades med:
- färgsättning,
- storlek och skala,
- materialval,
- fasadutformning,
- yttre rumsbildningar och
- markanslutning.
Utgångspunkten vid bed&ou