Provning inför återbruk

Provning är inför återbruk ofta nödvändigt. Provning kan ske med förstörande eller oförstörande metoder. Oförstörande metoder är fördelaktiga inför återbruk men innebär också större osäkerheter. Denna sida ger orientering i hur provning kan användas inför återbruk och vägledning i valet av provmetod.

Syfte och tillämpning

Provning inför återbruk kan utföras för att dels bestämma de egenskaper som behövs för dimensionering genom beräkning, dels för att direkt bestämma bärförmågan genom provning. Oavsett syfte anger Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder), EKS 12, att när provning används så ska planering, utförande och utvärdering av provning genomföras på ett sådant sätt att konstruktionen får samma tillförlitlighet med hänsyn till relevanta gränstillstånd och lastförutsättningar som om verifieringen utförts genom beräkning.

Provningstyper som är lämpliga vid återbruk

Det finns olika typer av provning som kan vara aktuella för återbruk. Nedan följer beskrivningar av några vanliga typer av provning. Till dessa ska också provning för skadedetektering och skadevärdering adderas. Egenskaper som kan behöva bedömas omfattar exempelvis geometri, tryckhållfasthet eller vattenpermeabilitet. Skador och icke önskvärda förändringar som kan behöva detekteras kan vara sprickor, röta, korrosion eller karbonatisering.

Provningar för att erhålla specifika materialegenskaper genom specificerade provningsmetoder är vid återbruk i de flesta fall nödvändiga för att styrka eller kontrollera bärverksdelens materialegenskaper.

Provningar för att direkt bestämma bärförmågan eller brukbarhetsegenskaper hos bärverk eller bärverksdelar vid givna lastförhållanden kan utföras. Sådana provningar kan vid återbruk exempelvis göras i de fall den nya användningen av den återbrukade bärverksdelen är känd. Möjligen kan en känd lasthistorik från tidigare användning av bärverksdelen användas för verifiering av bärverksdelens bärförmåga. Detta ställer dock höga krav på dokumentation av och kunskap om tidigare belastning.

Provningar för att minska osäkerheter hos parametrar i bärförmågemodeller genom exempelvis provning av bärverksdelar eller sammansättningar av bärverksdelar kan också vara användbara vid återbruk. Som exempel på sammansatta bärverksdelar kan nämnas takstolar, bjälklag och fackverk.

Kontrollprovningar som utförs för att kontrollera identiteten eller kvaliteten hos levererade byggprodukter så att dessa stämmer överens med uppgivna produktionsdata kan också behövas. Vid återbruk är detta aktuellt i de fall bärverksdelen har dokumenterade egenskaper att stämma av kontrollprovningen mot.

Provning för skadedetektering och skadevärdering kräver en uppfattning om vilka skademekanismer som med rimlig sannolikhet kan ha påverkat de egenskaper som har betydelse för bärförmågan. När skademekanismerna är kända bör acceptabla defektstorlekar bestämmas med syfte att kunna specificera kraven på detekteringsförmågan hos vald provningsmetod- och teknik.

Kategorisering av provningsmetoder

Som regel kan provning av en bärverksdels egenskaper delas upp i oförstörande provning (OFP) och förstörande provning (FP). Oförstörande provning innebär strikt sett att bärverksdelen förblir opåverkad. Förstörande provning innebär att en del av bärverksdelen eller hela bärverksdelen förbrukas under provningen och ett mätvärde erhålls för egenskapen. Till exempel kan bitar ur en stålbalk tas ut för brottseghetsprovning i laboratorium eller hela balkens bärförmåga provas.

Oavsett provningsmetod är påverkan av variationen i genomförandet viktigt att ta hänsyn till. Därför är kalibrering och användande av standardiserade provningsmetoder lämpligt vid provning. Beskrivningar av oförstörande och förstörande provmetoder för trä, stål, betong och tegelsten finns att läsa i en rapport av Hansson, A